Tvära känslokast rådde förra veckan. Jag hölls så gladeligen på att packa och förbereda mig för höstens syhelg. Jag hade så många planer och jag var ovanligt förberedd. Jag hade sytt klart alla tillklippta kalsonger, jag hade bläddrat i magasin, ritat av mönster, klipp till tyger, inhandlat sybehör, planerat vad jag skulle göra. Den här gången skulle jag själv få stå i fokus. Jag skulle sy till mig själv, klänningar och underkläder stod på listan. Och jag såg fram emot att få fylla bloggen med alla nysydda alster och visa upp allt jag skulle göra. Förväntan var på topp.
Men så kom vi hem i onsdags och möttes av ett uppbrutet fönster och ett hus som var upp och ner. Någon har brutit sig in och rensat ut allt av värde. Datorer, smycken, och alla våra kameror. Syhelgen fick vänta lite, det blev mycket annat att fixa med helt plötsligt. All glädje och förväntan byttes raskt ut mot ilska, frustration, sorg och magont. En ny dator kan man ju alltid fixa. Jag lever dessutom tillsammans med en ordentlig man som både har säkerhetskopierat och sparat serienummer. Men alla smycken. Det är så sorgligt. Det mesta av värde har jag ju fått av någon. Min morfar har själv gjort en hel massa smycken till mig i silver. Poff borta.
Sen åkte jag ändå på syhelg, om än en dag senare. Vid det laget hade den värsta chocken lagt sig och jag tänkte att jag verkligen behövde få tänka på något annat en stund. Och det var så fantastiskt skönt att få träffa bästa vännerna som jag kunde älta med om jag ville, eller låta bli om jag ville det. Fredagen var en bergochdalbana av känslor, men jag var ju ledig och kunde till och med ta en eftermiddagslur när jag blev trött. Men i slutändan så ger de här helgerna så otroligt mycket energi, så att sitta hemma och älta hade inte varit bra tror jag. Jag fick mycket gjort till slut. Det blev både klänningar och bh, och en hel del till barnen också. God mat, goda vänner och lite sömn. Men resultatet får ni vänta lite på, eftersom alla våra kameror blev stulna.
Jag avslutade helgen med erfarenheten LÄSK I SKO. Någon hade spillt en läsk, med isbitar, i min ena sko när jag hämtade Storasystern på kalas på ett lekland. Så mitt råd är, ställ skorna så högt ni kan.
Något återbruk har det inte blivit för mig den här veckan. Om man inte räknar att "någon" kommer att smälta ner allt mitt guld och göra något annat av det. Och sälja vidare ett par gamla datorer och min sprillans nya fina systemkamera.
8 kommentarer:
Fy vad hemskt!! Lider med er!! Oerhört jobbig upplevelse!!
Oj nej, vad ledsamt. Hoppas minnena finns kvar ändå och att smyckena kanske finns på något foto. Kram
Nej, vad tråkigt och jobbigt! Fy så ledsamt.
Nää vad fruktansvärda människor det finns! Skönt att du kom iväg och träffade vännerna iallafall.
Men fy så tråkigt! :( Det är så hemskt att det finns sådana som kan med att göra sådana intrång i ens privatliv som ett inbrott är! Hoppas att dina smycken dyker upp på ett eller annat sätt, har ni fotograferat dem?
Tack för alla kommentarer. Tyvärr har jag inte fotat mina smycken, vilket är ett råd jag nu ger till ALLA. Se över vad ni faktiskt har, fota, ev till och med värdera. Och har ni smycken som ni inte använder, förvara dem på ett bra ställe. Inte i badrummet eller i sovrummet. Inte heller i en chokladask i köksskåpet, där hade de också tittat. :-) Och inte i era sypallar, till och med min nålask var öppnad och tittad i. Nålarna var kvar dock. :-)
Usch och fy vad hemskt! Tack för att du påminner oss andra om att dokumentera, säkerhetskopiera och fota. Kram!
Nej, vad trist att se att du råkat så illa ut. Hoppas du tillhör dem som har tur och där i vart fall något av morfars smycken dyker upp igen.
Skicka en kommentar