Siden

Vi fick besöka ett sidenbrokadväveri som låg utanför Hangzhou, på vägen mot Shanghai. Det var också en av resans höjdpunkter för mig. Det var inte märkvärdigt alls, vi fick lite information från vår svenska gudie, och fick sedan strosa runt bland vävstolarna och titta bäst vi ville. Det var inte direkt pratbart, det var ett väldigt oväsen. (Och ingen som arbetade där använde hörselskydd...)

Silket kommer till den som härvor, och de nystar upp det på koner själva.

Fabrikören har nu lärt sig att de galna svenskarna som kommer och tittar på hans fabrik också brukar vilja handla, så han hade plockat fram lite för oss. Det såg kanske inte så mycket ut, men jag man meddela att det var svårt att välja ändå. Han tog 50 yuan/m, och det blev drygt 50 kr/m. Det är inte full bredd på tyget, men billigt ändå tycker jag. Nu när jag tittar på mina tyger här hemma frågar jag mig varför jag inte köpte mer. Men det är väl så det brukar vara.

Jag uppskattade det här besöket för att det kändes så äkta. Det var en fabrik i en förort, mitt bland husen där folk bor. Det var inte tillrättalagt för turister och vi fick se hur det verkligen ser ut. Grädden på moset var ju så klart också att vi kunde handla fantastiska tyger till bra pris också. På många andra ställen som vi besökte har de verkligen lärt sig hur man mjölkar turister på pengar, och själva hantverket kommer i skymundan för deras stora affärer som säljer produkter. Så detta besöket gillade jag jättemycket.

Silke

 I Souzhou, som är en av Kinas (och jordens) vackraste platser enligt ett gammalt ordspråk, besökte vi ett silkesspinneri. Här fick vi träffa silkesmaskar och veta allt om hur de kan producera ett så otroligt starkt och vackert material. De äter mullbärsblad, och det är ungefär det enda de gör förutom att producera silkestråd. Det är viktigt att ta bra hand om sina maskar och inte stressa dem, annars kan de bli sjuka och få diarré. 

När puppan är klar kokas den för att döda larven. Annars kommer den ut som en fjäril och den utsöndrar då ett ämne som bryter ner silket och förstör det. Pupporna kommer till spinneriet och där hasplar man av trådarna i vattenbad. Silkestrådarna är så tunna att man hasplar 8 trådar tillsammans som klistras ihop till en, fortfarande mycket tunn tråd.

I deras museum fanns flera vävstolar och vi fick också se en demonstration. Här vävs sidenbrokad och observera att de är två som väver. En som sitter där nere och skyttlar tråden fram och tillbaka, både bottentråden och de som gör själva brokaden, och en person som klättrat upp på vävstolen och sköter själva mönstret.

Väva

OK, här kommer en till gammal grej, som jag bara måste lägga in. Eftersom det också speglar ytterligare en grej inom mitt handharbetsintresse. Nämnligen vävning. Jag skulle väldigt gärna vilja lära mig väva. Mer. Men jag har börjat i liten skala, åter igen till min folkdräkt. Jag väver band på en gammal bandvävstol. Ett band har jag avslutat, som även har blivit ett förkläde.

Grön raskmajd: Tyget är vaxat ylle. Används främst på dop. Jag har vävt bandet, mamma har sytt.


I väven sitter nu en varp som ska bli band till snörlivet, men det verkar vara ett evighetsprojekt. Jag har hållit på med det i flera år, och det går låååångsamt. Men vävstolen pryder sin plats i vardagsrummet, så det är ingen brådska egentligen.