Bästa brorsan

Storasystern ville också sy något till Lillebror och ge i present. Först föreslog jag att vi tillsammans skulle sy en tröja till honom, typ den jag hade tänkt i förra inlägget. Men det hade inte hon tänkt alls. Hon ville trycka med textilfärg, någon hon ofta frågar om när hon kommer ut i syrummet men som jag aldrig orkar. Hade jag vetat tidigare att det var det hon ville så hade jag nog i det här fallet faktiskt köpt en färdig tröja. Jag har ju skrivit stort om tidigare att jag inte längre drar mig för att sy enfärgade baskläder, men här gick liksom min gräns lite grann. Att sy en vit t-shirt som hon sedan skulle få rita på som hon ville. Men ok då, jag hade ingen färdig tröja så vi fick helt enkelt sy en. Jag jobbade hårt med mitt tålamod, eftersom jag egentligen hade så många andra planer för den där eftermiddagen. Men jag TYCKER ju om när hon vill vara med och sy, så efter några djupa andetag lade jag alla andra planer åt sidan för stunden och så satte vi igång.

Tröjan var okomplicerad att sy, en vit t-shirt efter Ottobres Creative WS. Först efteråt kom jag på att vi så klart skulle ha tryckt på framstycket innan vi sydde ihop den. För att inte lägga ner jobb på något om Storasystern inte skulle bli nöjd med trycket. Men det blev hon. Och jag tycker att den blev superfin. Lillebror blev glad.

Nygamla kaniner

För flera år sedan sydde jag den här kanintröjan till Storasystern. Jag var inte helnöjd med den då, och den kändes inte jättekul att plocka fram till Lillebror. Det var rullfåll på den som inte var så snygg, så jag tänkte att jag skulle klippa bort den och sy på mudd i stället. Tröjan har legat länge ute i mitt syrum och jag tror också den har åkt med på någon syträff. Så satt helt plötsligt brun tråd i maskinen och tröjan dök upp i en hög när jag städade och snipp snapp så var det fixat, på typ 10 min. En "ny" tröja till Lillebror. Kaninerna på magen har jag ritat med textilpenna. 

Blå blå vindar

I Nantong besökte vi också ett indigofärgeri. Det kallas på svenska för blåtryck, vilket är lite missvisande eftersom man inte trycker, utan färgar. Hela dagen spenderade vi tillsammans med herr Wu, en riktig eldsjäl vad gäller blåtryck. På förmiddagen besökte vi hans fabrik där vi fick se hela processen med att färga och även prova på vissa moment själva. På eftermiddagen besökte vi hans museum och shop. Fabriken låg på en bakgård, och där var det absolut helt magiskt när vi kommer gående och på håll ser de underbara blå tygerna som hänger på tork i solen och fladdrade i vinden.

Herr Wu är noga med att göra allt på rätt sätt, och de gör allt för hand. Man börjar med att skära ut mönster och göra schabloner. Mönstren blir då väldigt typiska genom att man inte kan göra några heldragna linjer. Alla mönster byggs upp av mindre delar. Naturligtvis kan detta stansas fram väldigt smidigt idag, efter att man har gjort ett mönster i datorn, men så jobbar inte herr Wu.

Man använder sig av både siden och bomullstyger. Schablonen läggs ut på tyget och sedan smetar man på en pasta som består av olika typer av mjöl, kalk och vatten. Tygstyckena är ca 12 m långa, detta för att kunna hanteras och hängas upp på tork sedan. Pastan ska sedan torka i hela två veckor, och den måste torka inomhus för att inte torka för fort och spricka.

När pastan har torkat i två veckor är det dags att färga. Detta görs i stora kar. Det som ger den blå färgen är en växt, och det är bladen man använder. Färgbadet såg lite läbbigt ut, och enligt herr Wu hade de aldrig bytt ut det, utan bara fyllt på vid behov. Färgningen är också en lång process. Tyget ligger i färgbadet i en halvtimme och hängs sedan upp i en halvtimme. Processen behöver syre och tyget kan vara grönaktigt när man tar upp det, för att sedan övergå i blått. Tyget färgas 5-8 gånger innan det är klart och hängs upp på tork, utomhus i solen denna gång. Tyget sköljs också i vatten och ättika för att fixera färgen.

När tyget sedan har torkat är det dags att avlägsna pastan, och även det görs så klart för hand med en stor köttyxa. Skrapa, skrapa, skrapa, riktigt fridsamt var det faktiskt. Men det är klart, jag kanske inte skulle vilja göra det varje dag.

Herr Wu har en helt otrolig samling av gammalt blåtryck. Detta var vanliga människors kläder. Medan kejsare och fint folk gick klädda i broderat siden gick vanligt folk klädda i blåtryck. Herr Wu är 5e generationens blåtryckare och hans dotter blir nummer 6 (huruvida hon är lika entusiastisk som sin far fick vi aldrig veta, men vi träffade henne). Han började samla tyger långt innan någon annan insåg dess värde. Han sätter en ära i att fortsätta tillverka dessa tyger enligt gammal tradition. Det är ett riktigt hantverk. Och tänk sen att vi fick betala mellan 70 och 120 kr/m för dessa tyger. De är inte full bredd visserligen, men jag tycker ändå inte alls att det är dyrt nu när jag vet vilket jobb som ligger bakom. Jag har en hel hög med tyger med mig hem, men nu känns det inte alls som tillräckligt. Jag önskar att jag hade köpt mycket mer.

Håll undan, mer kläder till Lillebror

Även detta sydde jag klart igår, det hade legat tillklippt ett tag. En bilbody och matchande byxor. Jag är nöjd, förutom att mudden är lite slapp. Får se om den lyckas håll upp byxorna när Lillebror börjar gå. Idag när han kröp i sängen kröp han ur dem. Framförallt byxorna passar dock perfekt till koftan jag stickade för ett tag sedan, vilket är kul. Jag har fått tag i mer garn till den, och jag ska, när jag kommer mig för, sticka de sista varven i halsen som jag inte har gjort eftersom garnet tog slut.

Här kommer också en bild på vad Storasystern och jag roade oss med idag. Hon älskar att stämpla med klichéer, vi har tidigare tryckt på både tröjor och disktrasor. Men det går fort, och jag vill inte ha hur många hemtryckta tröjor som helst, så då är disktrasorna bra, de går ju åt lite fortare. Men nu hade jag ju några bodys som jag köpte före jul på Ullared för knappt några pengar. Jag piffade till en av dem tidigare, med en applikation. Nu hade jag lovat Storasyster att hon skulle få trycka på en body till Lillebror. Ni kan ju gissa vilken som hon har gjort.

Jag har gjort den andra, och jag har haft idén jättelänge. Tänkt brodera den på ett par snickarbyxor, applikation på tröja eller i en byxbak. Men jag inte prioriterat den. Idag målade jag på fri hand bara. Det är en signalflagga som används till sjöss, information för alla landkrabbor. Alla signalflaggor symboliserar en bokstav, men varje flagga har också ett budskap om de hissas ensamma. Till exempel, Ja, Nej eller Mitt skepp är fritt från smitta. Just denna flagga symboliserar bokstaven D. Men hissas den själv lyder budskapet;

Håll undan, jag manövrerar med svårighet!

Jag tyckte det var lite kul på Lillebror som håller på att lära sig gå.

Kanintröja

Idag har jag sytt ännu en tröja till Storasystern. Efter inventering av hennes byrå så insåg jag att hon verkligen inte behövde fler långärmade tröjor, men denna var redan påbörjad, så det var bara att avsluta och lägga den till samlingarna. Idén har jag så klart fått från Kokalal och hennes helt fantastiska uggle- och elefanttröjor. Jag har suktat över dem och avundats hennes fantastiska kreativitet. Och samtidigt som jag också velat göra så fina tröjor, så har jag baxnat lite för uppgiften. Som jag förstod det så var det mycket pill med den första uggletröjan, och att hon nu har inhandlat mer avancerad tryckutrustning. Jag är inte där än, eftersom jag precis har börjat trycka lite. Men så kom jag på en idé. Min mamma inhandlade ju ett kit från Panduro i somras, med utrustning för att trycka på disktrasor. Hon köpte även textilpennor och vi testade allt detta en regnig dag tidigare i somras. Så i stället för att trycka, så tjusigt som Kokalal har gjort, så ritade jag helt enkelt kaninerna med brun textilpenna. Inte lika snyggt kanske, men väldigt enkelt. Pennorna "blödde" lite, och när man tittar nära så är sträcken lite luddiga i kanterna. Dessutom så är den bruna pennan inte lika mörk som trycket, men jag tycker att det blev ok ändå. För ovanlighetens skull blev jag väldigt nöjd med halsmudden, annars brukar jag alltid hitta något fel på dem.

Sommarstugepyssel

Nu har jag inhandlat material så att jag kan trycka på tyg hemma. Det ska bli jättespännande att prova. Jag har handlat färg för trycka på mörka tyger, stöpplar och stämplar. Väl tillbaka i stugan så plockade mamma fram en materialsats för att trycka på disktrasor som hon hade köpt i förra veckan. Att ha en regning dag. Visserligen regnade det inte igår, men Storasyster och jag plockade ändå fram allt och tryckte som tusan. Vi använde färgen som kom med materialsatsen, men alla stämplar som jag hade handlat också. Efter tryck ska disktrasorna strykas i två minuter och sen håller färgen. Det var jättekul och jag ser verkligen fram emot att komma hem och testa att trycka på tyg. Jag har många idéer.