Soliga apelsiner

I helgen var det Syfestivalen i Stockholm. Jag var där både på lördag och söndag och jag jobbade faktiskt den här gången. Jag hjälpte Strömming i hennes monter. Lördagen var intensiv, minst sagt. Full fart från 10.00 när mässan öppnade. Först vid tvåtiden kunde vi äta lunch och först vid femtiden var det så lugnt att jag kunde gå en liten runda på mässan och kolla in andra montrar. Men vad roligt jag har haft! Jag älskar det här. På mitt jobb de senaste 8 åren har jag åkt på mycket event, konferenser och mässor, och det är det roligaste jag vet. Jobbigt, mycket att göra, men superkul. Och tänk nu att få kombinera detta med mitt största intresse också. 

Trots tidig morgon på lördagen, en lång dag på mässan och trötta fötter när vi åkte hem var jag full av energi och jätteinspirerad. Jag tog med mig ett par bitar av Strömmings nya apelsintyg och frukttyg hem. Hon fick dem på onsdagen och de var så nya att ingen hade hunnit sy något av dem än. Så det gjorde jag, för att ha i montern och visa upp. Både Strömming och jag såg en tunika med tights framför oss, och det sydde jag och det blev precis så snyggt som vi hade tänkt oss. 

När jag kom hem på lördagkvällen visade jag tygerna för Familjen, och båda barnen tyckte att det var SÅ fint. Storasystern klappade apelsinerna och tyckte det var så fint "men jag är ju lite för stor för det här..." Men hon ska få en härlig solklänning till sommaren. Lillebror hade jag inte förväntat mig men han klappade frukttyget och sa "sy något åt mig!" Och jag var ju speedad av syinspiration så jag slängde ihop en tröja till honom också. Han fick den inte direkt, för den fick också följa med på mässan sista dagen.

Blommande rosa

Jag träffade en god vän i somras och hon berättade att hennes dotter klär så bra i rosa. Speciellt den här ljusrosa färgen. Hon undrade om jag hade något rosa tyg hemma, vilket jag faktiskt konstigt nog inte hade. Jag har ju en Storasyster hemma som just tagit sig ut på andra sidan rosaträsket, så något rosa borde jag väl ha haft. Men inget ljusrosa som passade. Men när min vän tyckte att Gekkos blommor var fina slog det mig att det ju också finns i rosa. (Jag hade bara blått och brunt hemma.) Sagt och gjort, jag beställde lite rosa blommor som passerade både Södertälje och Kolmården innan det kom hem till mig. Ett berest tyg alltså.

Höstblått

Det här tyget tycker jag är så fint. Jag har köpt det på Jofotex för länge sedan och har tidigare sytt en tunika till Storasystern som hon nu har vuxit ur. Det har alltså legat på min hylla i flera år, och nu när det är slut så saknar jag det. Det är lite guld i trycket, och alltså blir det lite glittrigt. Jag tycker att det passar väldigt bra till hösten och vintern. Tre tunikor fick det bli, till marknaden. Och en tröja.

Favorit (?) i repris

De här tunikorna kan ni läsa upprinnelsen till här och här. Lillebror fick ju en i födelsedagspresent. Nu har jag sytt ihop de andra två och den ena ska Storasystern få och den lilla ska jag ge till en av barnens vänner. Jag är förvånansvärt nöjd. Trycket är ju lite snett, men jag lyckade väldigt bra ändå tycker jag. Och till mina egna barn funkar det. Det kändes väldigt bra när de var klara. 

Sniglar blev rådjur

Jag fick en förfrågan på en tunika i snigeltyget. Jag upptäckte det först nu, men den skickades i november, jag hade missat det meddelandet helt och hållet. Det är Facebook som bråkar med mig ibland. Som tur var så var det en person som jag känner, så det kändes ok att höra av mig nu. Tyvärr hade jag inte några sniglar kvar. Jag köpte bara en meter när de kom och sydde upp den direkt. Istället föreslog jag något som jag hade hemma och mitt förslag var rådjuren. Det gillades och en rådjurstunika fick det bli. Gula kantband, storlek 110.

När jag klippt till tunikan var det bara slamsor kvar av rådjurstyget, men för stora slamsor för att slänga. Jag skulle klippa till ett par kalsonger till Lillebror, men jag klantade mig och det räckte inte. Men några dregglisar fick jag ut, och lite lappar till min lappsamling. 

Födelsedagsfin igen

Jag ville sy något mer till Lillebror i födelsedagspresent, men hade inte mycket tid. På mitt bord låg dock den här tunika tillklippt sedan länge, i storlek 104. Så den fick det bli. Den klipptes till som en beställning tillsammans med två andra likadana i två större storlekar. Men tyget var feltryckt och jag trodde först att jag skulle kunna pussla lite och att det skulle funka ändå. Det funkar utmärkt till mitt eget barn, men inte att sälja tyckte jag, och därför skaffade jag nytt tyg och detta blev liggande. Den är lite längre än en vanlig tröja, men inte direkt en klänning. I och för sig har ju inte Lillebror något problem med klänningar...

Två till ligger alltså och väntar på att sys ihop, men jag prioriterade att bli klar med denna. Det fick bli gula kantband eftersom jag samtidigt sydde tröjan i föregående inlägg. 

Regnbågens alla färger

En fröken på Lillebrors dagis såg honom i en vågtunika som jag köpte av JNYdesign till Storasystern för länge sedan. Det var innan det fanns vågade ränder som tyg. Jag tyckte att det var underbart och var tvungen att köpa kläderna. Lillebrors bästa fröken gillade också tyget och när jag berättade att jag syr beställde hon tre stycken till sina egna barn. Det har gått lite troll i den här beställningen. Köpte tyg på Syfestivalen, men det var en tryckfel på det. Fick det billigare och tänkte först att jag kunde kryssa lite emellan, men det blev inte bra. Beställde nytt när Jenny hade fraktfritt, men var snål och beställde för lite. Fick lov att beställa mer. Snälla Jenny gjorde en snabbleverans så att jag hann sy klart och leverera före jul. Även om Jenny var supersnabb så fastnade paketet en dag hos posten. Det är jobbigt att bo på landet om paketet är för stort, då hamnar det på postterminalen inne i stan. Även om beställaren bedyrade att det inte var någon brådska så kände jag att hon hade väntat alldeles för länge. Tre stycken i storlek 104, 122 och 140. 

Min lilla prinsessa

Den här tunikan klippte jag till i vintras någon gång om jag inte minns helt fel. Det är en stuv av Eisertrikå som ju såldes på Tradera i parti och minut för ett par år sedan. Det är ingen jättebra kvalitet, just denna biten, och hade dessutom en missfärgning alternativt solblekning som jag upptäckte först när jag sydde ihop den härom dagen. Dock hade jag sådan tur att jag det hade hamnat på avigsidan, så det gör inget. Tyget är underbart mjukt i alla fall, så den kommer säkert att bli skönt att ha på sig.

Mina intentioner var hela tiden att jag skulle brodera något på den, en fjäril hade jag tänkt, och det är därför den har blivit liggande så länge. Jag hade ju med min min brodermaskin på syträffen, men den packades aldrig upp. Men när en vän hade sin framme och även detta prinsessbroderi så frågade jag om inte jag kunde få köra samma broderi på hennes maskin. Jag valde lila toner på broderiet, och går i precis samma ton som den lila mudd jag hade hemma. Härom kvällen var jag sur av många olika anledningar, men i stället för att rikta min ilska mot människor i min närhet, man och barn som dessutom var helt oskyldiga, så gick ju ut i syrummet och vände den negativa energin till något konstruktivt i stället. Och så blev jag ju glad på kuppen, det blir jag ju för det mest när jag syr. 

En surdeg har jäst klart

Inför syträffen i våras beställde Lillebror en giraffklänning av mig. Jag klippte först till en i det här svarta molntyget. Tyvärr blev broderiet misslyckat och jag blev tvungen att kassera framstycket. Jag hade bara en liten bit svart molntyg kvar, och det räckte inte till ett nytt. Jag hade bestämt mig för att brodera just på molntyg, så jag klippte i stället till en ny av det nougatfärgade och Lillebror fick sin giraffklänning till slut. Men det svarta molntyget har legat kvar i en hög, jag har inte lyckats göra något annat av det, och kände inte att jag vill hysta det bara. Nu dök det upp i min surdegshög, och jag slängde även med en bit svart interlock. Ett nytt framstycke, och så hokuspokus var en ny klänning klar. Turkosa kantband och stickningar blev jättesnyggt och jag tycker också att det blev väldigt snyggt med svart enfärgat framstycke. Hade först planen att brodera något på det, men det behövs inte. Och det ger ett mycket lugnare intryck nu jämfört med att ha hela klänningen i molntyg.

Födelsedagspresent nummer 2

Tänk vad konstigt det är. Förra året hade jag jätteproblem att hitta på bra presenter till min mamma, medan det var lättare till min pappa. Det gällde både födelsedag och jul. I år verkar det vara helt tvärt om. Jag kom på så mycket bra saker till min mamma, att jag var tvungen att hejda mig lite. Det är ju jul i år igen och det är ju bra att han kvar något då.

Men en tröja var jag bara tvungen att sy. Hon hade själv valt både mönster och tyg för ett tag sedan, och jag hade ritat mönster och klippt till för också ett tag sedan. Men även denna sydde jag ihop kvällen innan. Sömnaden gick lätt så det blev inte så stressigt trots allt. Jag beställde grå tråd från Bibbi som kom samma dag, och trots att jag chansade vilt så blev det perfekt.

Mönstret kommer från Ottobre Woman och jag har inte gjort några ändringar. Tyget köpte jag på Stoff & Stil i Trondheim i höstas när jag var där med Gekko. Hon visade mig de trevliga stuvkorgarna och där hittade jag det här tyget som från början var tänkt att bli en kjol, men som passar mycket bra till en tunika. Gekko var dock snabbare än mig och hittade flera fina trikåstuvar där. Snäll som hon är erbjöd hon även dem till mig när jag och min vän som var med skrattande konstaterat att Gekko minsann hade rutin och var blixtsnabb, men jag flög hem och hade fullt ändå i väskan. Både ok och nedre delen av framstycket är rynkat under bysten. När jag klippt till tyget och höll upp framoket tänkte jag att hur ska det få plats, inte bara en, utan två tuttar i detta utan att visa upp alldeles för mycket. Men tyget är viscosejersey och jag kan meddela att båda behagen fick plats utan problem eller pinsamheter. Mamma blev mycket glad även för den här presenten.

Tredje gången gillt

Jag syr väldigt sällan till mig själv. Nu kommer jag ihåg varför. Det blir sällan bra. Det är svårt med storlekar. Jag är väl en storlek 38/40 upptill, men upp till 44 nertill. Man kunde ju tycka att det vore lätt att få till det när man syr kläder själv, men icke. Jag har länge haft lust att sy till mig själv. På syhelgen sydde jag två linnen som blev riktigt bra, och nu var jag inspirerad att sy mer. Nu när det är långhelg kan jag vara uppe lite senare på kvällen och natten, vilket jag älskar, och härom natten passade jag på att rita mönster och klippa till några klänningar. Jag spenderade en fantastisk dag inne i mitt syrum och sydde och slog ihjäl mygg som flyttar in på dagarna. Tre klänningar hade jag klippt till. Två misslyckades jag med. Den ena var kanske inte så konstigt eftersom jag improviserade. Men den andra fattar jag inte hur det kunde bli så fel. Jag klippte till 38 upptill och gled sedan över till 40 över rumpan. Att det skulle bli lite tight över rumpan var jag beredd på, men inte att det skulle bli för stort upptill. Jag fattar inte, det är inte första gången det händer mig heller. Och det spelar ingen roll att jag mäter och står i heller. Suck.

Men på tredje försöket lyckades jag. Ända sedan jag såg den här klänningen i Kreativa Kvinnor för några år sedan har jag velat sy den. Jag har haft tyget, jag har haft mönstret, sedan en tid tillbaka har mönstret legat tillklippt inuti det hopvikta tyget. Vad har jag väntat på? Men så för ett tag sedan var jag på syjunta hos min vän Mina Widén, och hon hade precis den här tunikan på sig, hemsydd så klart. Hon hade köpt mönstret på Stoff & Stil, men det är inte så konstigt eftersom de flesta mönster i Kreativa Kvinnor kom därifrån, i alla fall på slutet. När jag såg Mina i tunikan tänkte jag att nu banne mig ska jag se till att sy den. Allt var ju redan klart. Och den här tunikan/klänningen lyckades jag med. Jag minns inte vilken storlek jag ritade av eftersom det var så länge sedan. Och så klart hade jag inte skrivit upp det. Troligen är det en kombination.

Tyget kommer från Stoff & Stil, jag har haft det länge. Det är bommulschambrey. Det roliga med det är att jag köpte mer vid ett senare tillfälle, men det var inte alls lika snyggt. Det här har jag dock hållit hårt i eftersom jag gillat det så mycket. Det var lite pill med infodringarna, som är vikta på utsidan. Men det var inte svårt på något vis. Modellen och storleken passade mig helt perfekt. En timme efter att jag var klar med tunikan skulle vi ge oss iväg på 80-årskalas, och det var självklart att jag skulle ha den då. Jag kände mig så sommarfräsch och fin. Så trots två misslyckanden känner jag mig ändå lite manad att testa att sy mer till mig själv. Sen brukar det också vara så att vissa saker behöver ligga till sig lite.

Kors i taket igen

Värst vad produktiv jag har blivit helt plötsligt. Idag har jag ritat mönster, klippt tyg, och sytt. Sytt klart idag igen. Det känns så skönt. Det har blivit en singoallatop till Storasyster. Jag är egentligen inget fan av matchande kläder på barnen, men så fort jag plockar fram ett tyg, så kommer Storasyster och vill att jag ska sy något till henne i samma tyg. Hon och Lillebror har haft flera outfits som varit lika, och som hon gärna bestämmer att de ska ha samtidigt. Denna gång var det ju jag som skulle ha det jag sydde (den här), och hon ville ha en likadan. Jag har haft denna ide sen jag köpte tyget faktiskt. Mönstret kommer från Ottobre, men som vanligt har jag modifierat det lite. Jag hoppade över dragkedjan i nacken, eftersom jag sydde i elastiskt tyg så behövdes inte den. Det var ett enkelt mönster och lätt att sy. Jag gillar det verkligen. Bortsett från att den känns lite väl vid och lite kort. Men Ottobres mönster brukar ju vara luftiga. Jag tror att den blir kanonfin på. Storasyster sover, så jag får se först i morgon.

Jag har lite spillbitar kvar av tyget och funderar på att sy något till Lillebror också. Så är vi matchande alla tre. (Jag tror inte maken vill ha något av detta tyg, dessutom räcker det inte...)