Sov sött

Plötsligt händer det. Jag hittade tillbaka till sylusten. Den låg där någonstans under allt skräp i syrummet. Under långhelgen som gick var mina älskade föräldrar på besök. När jag var borta en kväll hann bästa Mamman ut i syrummet och flyttade på några kartonger, städade bort långfärdsskridskorna (???) och lyfte upp symaskinerna som stod på golvet och ställde dem där de skulle stå. Helt plötsligt fick jag inte ångest av att gå ut där längre. Sen spenderade vi en hel dag med att städa i Storasysterns rum. Där såg det också ut som ett bombnedslag, grejer vällde ut ut skåp och lådor och det gick inte att ställa undan grejer. Vi gjorde en storrensning. Gammalt pyssel slängdes, det kommer ju nytt hela tiden så ibland måste man rensa ut lite, det höll Storasystern med om. Vi sorterade ut böcker som inte kändes aktuella längre, detsamma gjorde vi i Lillebrors bokhylla. De hamnade i en låda på vinden. Vi slängde utpysslade pysselböcker, fanns hur många som helst.

Docksängen hade förvandlats till någon slags förvaring där Storasystern lade allt som inte fick plats någon annanstans. Vi tog en funderare om hon ville ha kvar docksängen över huvud taget, men kom fram till att det ville hon. Och då tyckte jag att vi skulle fixa till den lite. Madrassen i sängen var för kort, och det fanns inga bra lakan eller filtar. Så det var så min sylust började igen. Ett projekt, ett heligt löfte och jag tvingade mig ut i syrummet. Vi hittade en bit skumgummi som räckte till madrass, och jag sydde ett fodral till den av ett blårandigt bomullstyg. Praktisk, då behöver vi inte underlakan i sängen, och det sitter alltid på plats. Sen sydde jag ett täcke med samma randiga tyg på ena sidan och ett blåblommigt tyg på den andra sidan, med lite vadd emellan. Jag dekorerade med band och spets, och nu kan Charlotte sova gott och man kan variera täcket på flera olika sätt, beroende på vad man vill ha. Storasystern blev mycket nöjd, och jag med, över att jag faktiskt hade sytt något. Pricken över i var två tyglådor från IKEAs barnavdelning som passade helt perfekt under sängen, för förvaring av dockkläder och tillbehör.

Födelsedagstider

Tusan hakar. Senaste inlägget var den 17 januari, och jag glömde bort en födelsedag. Nämligen bloggens. Den 17 januari i år fyllde bloggen 5 år! Jag var höggravid med Lillebror då, och han fyller ju också 5 snart, lätt att komma ihåg. Jag har faktiskt tänkt på det hela vintern och att jag skulle uppmärksamma det på något vis. Och så glömde jag bort det. Jag skyller på alla andra födelsedagar som är på gång. Näst efter bloggen står Storasystern på tur. Eftersom jag inte lyckades uppbåda energi att sy några julklappar den här vintern ville jag väldigt gärna sy lite födelsedagspresenter. Och det lyckades jag riktigt bra med. Det första jag sydde i helgen när jag satte mig ner var lite dockkläder. Jag hittade en liten tröja som nästan var färdigsydd. Det är egentligen en prematurtröja, men den passar utmärkt på dockan. Jag hade också tillklippt ett par hängselbyxor som legat på hög rätt länge. De blev liggande när jag inte fick till bandkantningen. Nu tog jag tag i saken igen och eftersom det var dockkläder behövde det inte vara perfekt. Det fick bli en test. Storasystern blev mycket nöjd. 

Charlotte Perrelli

Jag sydde ju lite sommarklänningar till Lisa och Bäbis förra helgen. Självklart skulle även Charlotte få lite nya sommarkläder, och Storasystern beställde shorts, och jag själv tyckte att hon även borde ha ett linne. Mönster hade jag färdigklippt sedan gammalt, tygerna är snuttar. Storasystern är mycket nöjd. Och även Charlotte vill jag tro. Henne fulla namn är, eller var i alla fall när Storasystern var mindre, Charlotte Perrelli. Hon fick dockan i julklapp ett år som jag inte minns vilket, men namnet fick hon 2008 när Charlotte Perrelli vann Melodifestivalen med Hero. Idag kallas hon mest för Charlotte.

Själv tycker jag att Charlotte är en lite konstig docka. Kroppen är mjuk, men väldigt oformlig, armar och ben far åt alla håll och då ser hon mycket märklig ut. Håret som var så blankt och fint här hon fick dockan är nu en enda stor svart trasseltuss. Det är så tråkigt med dockor tycker jag, att håret blir så fult så fort. Det minns jag själv från när jag lekte med Barbie och Sindy som liten. De ser ju inte kloka ut i dag, de dockorna. Men det bekymrar inte Storasystern, och jag säger inget. Jag tänker på vad hon brukar säga när jag har åsikter om kläder som ska köpas eller sys; "Men mamma, det är ju inte du som ska ha den..." Så sant, så sant. Och jag vill ju att barnen ska välja själva, klä sig som de vill och känner sig fina i, så jag försöker hålla tyst.

Dockan har packat

Jag sydde ju lite dockkläder i helgen också. Då blev den en badrock, ett par svarta sparkbyxor i velour, ett par jeans och nästan en klänning. Idag har jag avslutat klänningen och sytt en randig mysdress och en zebratröja. Man skulle ju kunna tycka att det vore enkelt att sy dockkläder, jag har ju till och med mönster att gå efter. Men jag har svurit rätt ordentligt här på förmiddagen. Ett tag var jag egentligen inte nöjd med något av det jag hade sytt. Men jag tror ändå att det blev rätt bra till slut. I vilket fall som helst kommer nog Storasyster att gilla det. Igår köpte jag en lite resväska till dockan. Min förhoppning är att jag ska kunna smussla med allt och plocka fram det på flyget, så får Storasyster en liten överaskning. Tänkte att jag kanske skulle hinna att sy något mer, men gör jag inte det så är jag ändå nöjd med detta. Jag kan ju inte riktigt sy när Storasystern är hemma.

Stickat till dockan

Jag håller på att sticka en "pippitröja" till Storasystern. Det går riktigt bra, speciellt med tanke på att jag är så usel på att sticka. Men som en liten pausunderhållning innan jag börjar med ärmarna, så stickade jag en liten pippitröja till dockan. Den blev lite liten, och jag fick sticka om ärmarna som blev för smala. Ärmarna är kanon nu, men själva kroppen är lite tight. Jag är dock övertygad om att Storasystern kommer att gilla den. Men hon får inte se den än. Jag planerar att sy lite mer kläder till dockan, och så får den följa med när vi ska ut och långflyga om ett par veckor. Det blir förhoppningsvis en kul överraskning som kommer att räcka ett tag för att roa henne. Hon älskar dockor just nu, men de stora är för stora att släpa med.

Nytt till dockorna

Ja, som jag skrivit tidigare så har ju Storasystern groteskt mycket kläder känns det som. Hon har haft storlek 104 sedan förra våren, och jag har ju sytt en del under det senaste ett och ett halv året. Jag ser fram emot att hon klättrar upp till 110. Som tur är så växer Lillebror lite snabbare för tillfället. Men då kom jag mig äntligen för att sy lite dockkläder. Jag har tänkt det ända sedan Storasystern fick sin första docka när hon vad 1 år, men det har aldrig blivit av. Vi har pratat om det så många gånger. Men igår kväll satt vi och klippte lite mönster, och Storasyster fick önska vad hon ville ha och välja lite tyg. Idag när hon var på dagis slängde jag ihop en badrock, ett nattlinne/klänning och ett par sparkbyxor. Det blev ganska bra, det är ju inte toknoga och det var ganska skönt. Men jag var inte helt på humör, efter en natt med bara 3 timmars sömn, uppdelat på 3 omgångar. Då har jag svårt att tackla motgångar. Och så klart gick trådar av, pressarfoten på overlocken ramlade av när jag gasade som värst och ena nålen böjdes, jag hade svårt att få till trådspänningen när jag bytte tyg. Phu, men nu har de lite nya kläder, dockorna. Och mer lär det bli, för Storasystern hänger över mig...