Nya tomatlådan invigd

Jag fuskade, jag orkade inte avhärda mina tomatplantor mer än ett par dagar, sen chansade jag. Och det gick bra. Hittills i alla fall. Dessa plantor var i skriande behov av mer utrymme, och jag hade slut på krukor. Det var ju därför vi byggde den här lådan. Här fick åtta plantor plats, och jag hoppas att de ska trivas. Det är tre olika sorters tomater. Jag har tänkt ha lite kryddor i framkant i lådan. Köpte frön för att driva upp själv, men har misslyckats med flera, vet inte vad jag gör för fel. Inget gror... 

När jag planterade om några andra plantor i kruka så hittade jag en planta som var felmärkt. Det stod Garden Delight på skylten, men den ser inte alls likadan ut som övriga Garden delight-plantor. Den ser inte ut så någon av de andra plantorna heller, så nu ser jag med spänning fram emot att se vad det blir för tomater på den plantan.

Flädersäsongen på G

Jag älskar fläder, gör alltid saft varje år. Köpte en planta när vi flyttade hit, men den trivdes inte och dog. I år fick jag genom en trädgårdgrupp på Facebook tag i två nya fläderplantor gratis, bara att komma och gräva upp. Nu var det dags att gräva ner dem och jag gick för att ta bort den döda plantan. Men den är inte död! Nya skott kryper upp ur marken. Först trodde jag att det var kirskål, det är förvillande lika. Men jag jämförde och det är inte kirskål, det är nya skott. Så jag fick helt enkelt gräva ner mina nya plantor någon annan stans. Så nu har jag tre fläderplantor på gång som jag hoppas ska växa till sig raskt och ge mig mycket god fläderblomssaft i framtiden. Vardagslycka. I år blir det dock lite klurigt då vi kommer att vara ute på resa just under flädersäsongen. Men jag har ev en lösning på problemet, så håll tummarna för att värmen håller i sig nu och flädern blommar när jag åker ner till Västkusten i början av juni.

Heja Lesand!

Jag satte potatis och lök i början av maj. Fyra sorters potatis och två sorters lök (vitlök satte jag i mars). Och vad är det som tittar upp först av alla? Jo, Leksand vit och Leksandslöken. När det var varmt i mars började gräva runt i mina odlingslådor, och då hittade jag några övervintrade Leksandslökar. De största åt jag upp, de mindre åkte ner i jorden igen. De jag satte nu i maj var sådana jag medvetet hade sparat i höstas, och de växer också så det knakar. Så jag får gott om Leksandslök i år. Leksandslök är en potatislök där en liten sättlök ger en hel klase med nya små lökar. Leksand vit är en vit mjölig potatis som lämpar sig synnerligen bra till att suga upp smält smör med. Väldigt god potatis. I år är första året som jag kunnat sätta tillräckligt många för att kunna frossa när det väl är dags. Förutom Leksand vit har jag satt Rättviks röd, Amandine och Rocket. 

Sköna maj välkommen!

Första maj bjöd på snö när vi vaknade på morgonen. Som tur var smälte allt bort under dagen, och bara ett par dagar efter det har nu de första sparrisarna börjat titta upp. Jag drev upp dessa från frö förra våren. Men när det väl var dags att sätta ut dem i landet så fanns det ingen plats. Först i september när jag hade tömt en låda kunde jag sätta ner mina plantor. De växte fint långt in i november efter som det var så milt. Sen lade jag på halm och väntade. Jag tog bort halmen, och väntade. Tills idag. Poff så var de bara där. Plantorna är ju små än, och måste få växa orörda inte bara den här säsongen, utan även nästa. Men SEN, lagom till min 40-årsdag hoppas jag kunna skörda och äta mina första egenodlade sparrisar. Och om de trivs i lådan där de bor nu, så hoppas jag på sparris varje vår de närmaste 15-20 åren.

Trädgårdsprojekt 2014

Jag syr inte så mycket nuförtiden, så jag får blogga om annat. Nu är ju våren här på riktigt, och det är fokus på trädgården. Min fina fina trädgård, så mycket finare än den förra jag hade. Jag har så mycket drömmar och planer för den. Men jag är väldigt försiktig. Jag har nog skrivit om det förut, att min förra trädgård medförde mest ångest. Ofantligt med gräs att klippa, ogräs att rensa, fula buskar, inga träd. Det jag saknar med den är att vi hade en bäck som rann längs två sidor av tomtgränsen. Det är något särskilt och magiskt med vatten. Jag hade massor med drömmar för den trädgården också, men alltför många och stora och tunga, så inga blev av. Det misstaget har jag lärt mig av och varje år sätter jag små uppnåbara mål för min trädgård. 

Årets att-göra-lista:

1. Gräva ut mitt land.
2. Flytta en odlingslåda och bygga en till.
3. Flytta hallonbuskarna. 
4. Bygga en tomatlåda längs med altanen.

Punkt 1 är klar. Fick hjälp förra året av min granne med grävmaskin att gräva bort rötterna till några rejäla buskar som jag klippt ner. Sedan blev allt bara liggande i en stor hög. Den högen är nu utgrävd och rensad och jag har fyllt på med matjord.

Punkt 2 är också klar, en låda är flyttad, ny är byggd. Jag har lagt grus emellan dem, för nu kommer inte gräsklipparen in där.

Punkt 3 är inte påbörjad, men jag vet nu äntligen vart jag ska flytta hallonen. Jag fick skott av en kompis för några år sedan och i panik fick jag för mig att sätta ner dem mitt i gräsmattan. På grund av tidsbrist och jordbrist sitter de i gräsmattans lerjord, och gräset har omslutit dem. De lever och ger bär, men är små och orkar inte riktigt växa till sig. Nu ska jag göra en hallonhäck längs med staketet mot vår granne. Där har jag haft marktäckduk ett drygt år nu, för att kväva kirskålen som växte där. 

Punkt 4 är på klar. Jag är så nöjd, det blev precis jag hade tänkt, nästan bättre. Nu ska det ju bli svalare igen, så tomaterna får vänta lite med att flytta ut. Men jag har flyttat upp min gräslök dit. Delat den jättestora tuvan jag hade i fyra delar, en behåller jag, resten har jag prackat på folk i min omgivning.

Jag är rätt duktig på att slappna av sedan jag har genomfört mina planer som jag satt upp. Visst, det är ju självklart helt ok att fortsätta och greja om jag har lust, men det blir i så fall spontant och helt otvunget. Jag projekterar mest under våren, sen njuter jag av trädgården och underhåller mina odlingar. 

Utöver mina mindre trädgårdsprojekt så har vi ju också ett stort byggprojekt på gång. Vår blivande bastu. Målet förra året var att få upp stommen, en timmerstomme som vi fick av grannen, och lägga tak. Det gjorde vi. Det blev jättefin. Nu fortsätter projektet, som mest består i att Maken snickrar, men jag hjälper till så fort det behövs. Vi har inte satt upp något specifikt mål för den i år, men det är kanske läge att göra det.

Jag har lagt ut en dubbelvikt gammal presenning i slänten upp mot boden. Det är stenigt och går inte att gräva där, men massor med ogräs så klart. Presenningen ska nu få ligga till nästa sommar, och kanske en sommar till, sen hoppas jag ha hejdat ogräset och kanske kunna välja lite växter själv att sätta där. Efter att den här bilden togs lade jag också ut markduk mellan potatislandet och staketet, med samma syfte. Bort med ogräset. Min tanke är att jag ska ha hallonbuskar ända från vinbärsbuskarna och hela vägen till boden.

De små lådorna är inget jag ska odla i. De är där för att hindra Hasse, vår robotgräsklippare, från att gå in där medan jag håller på att greja och sprider saker omkring mig i gräset. Lådan längst upp till höger är redan full med vitlök och Leksandslök. Leksandslök är en potatislök, en liten lök ger en klase nya små lökar. Och lite morötter, som ska gilla att kampera med lök, har jag läst. Långa lådan närmast i bild är full av sparris. Men ingen har tittat upp än. Plantorna var små när jag satte ner dem i höstas, vilket ju också var lite fel tid på året att göra det, så jag vet ännu inte om de har överlevt vintern. De växte dock finfint hela den milda hösten vi hade. 

Om jag nu har gräslöken precis vid köksdörren kanske jag kommer ihåg att använda den mer. Får se om några tomater hinner ner, eller om det blir kryddor för hela slanten här. Jag har basilika, koriander och ruccola på gång som vill ner i jorden.

Skördetid

Jag har skördat fler palsternackor. I januari. Helt galet. Min pumpa skördade jag i oktober, men då var den inte mogen. Den har stått i ett fönster hela hösten fram tills nu. Häromdagen öppnade jag den och gjorde pumpasoppa. Det är en nakenfröpumpa. Jag fick plantan av min granne i somras och fick två fina pumpor på den. De har gått jättbra att förvara, de har legat framme här inne i rumstemperatur. Det var ett jättestort fröhus, ganska tunt lager med fruktkött innanför skalet. Jag vet inte om det alltid är så eller om det var min pumpa som var speciell, detta var min första nakenfröpumpa. Köttet var gult och fint och därför blev soppan väldigt gul också. Supergod blev den. 

En grön jul!

Ingen snö i sikte så långt mitt meteorologiska öga når. Jag älskar ju snö så jag längtar verkligen. Men i väntan på snö så har jag idag skördat ett lass med färska och jättefina palsternackor. Och jag har halva skörden kvar. Fortsätter det milda vädret kan jag fortsätta skörda. Men jag hade ju lämnat dem i jorden till våren, jag vill hellre ha snö. 

Jag har också passat på att täcka över mina sparrisar. Någon sa ja och någon sa nej på frågan om jag behövde täcka dem över vintern. Men eftersom jag sådde dem från frö i våras, och de kom inte i jorden förrän i septemper (det fanns inte plats), så tänkte jag att det kan ju inte skada i alla fall. Jag råkade dessutom ha halm hemma som jag fått av en vän som är bonde. Lika bra att använda den. 

Sen har vi ÄNTLIGEN skaffat en kompost. Tänk att vi pratat om detta sedan vi köpte vårt första hus 2002! Varför har vi inte kommit till skott förrän nu? Det som fick mig att äntligen ta tag i det var ett brev från kommunen att nu skulle även vi utanför tätbebyggt område få kompostkärl. Då fick jag äntligen ändan ur och ansökte om att få kompostera själv. Sen tog det ytterligare några månader innan vi skaffade en. Jag hade velat länge och hakat upp mig på att jag tyckte att alla plastkomposter var så himla fula. Jag hade hittat en i trä som jag tyckte var snygg, med två kärl och allt. Jag beställde den till och med från snickeriet. (Att bygga en själv hade ju varit ett alternativ, men om det inte har hänt på 11 år så lär det väl inte hända...) Men så började jag fundera på materialet. Komposten var byggd i tryckimpregnerat trä och isolerad med cellplast. Tryckimpregneringen är ju inte direkt miljövänlig och inget jag direkt vill ha i kontakt med min kompost. Tanken är ju så klart att använda jorden. Maken hade bättre koll än jag på detta tidigt och har byggt mina fina odlingslådor i värmebehandlat trä i stället vilket jag är mycket tacksam för. Cellplast är dessutom en energikrävande process för att tillverkas och behandlas dessutom i princip alltid med flammskyddsmedel. Kändes inte alls kul. Så jag ändrade mig och letade vidare. Det är är Gröna Johanna. Hon är den enda kompost i Sverige idag som är Svanen-märkt. Hon är dessutom tillverkad i Sverige. Det kändes som ett bra alternativ. Så nu står hon här äntligen. Dessvärre passade inte översta delen av vinterkostymen, men det kommer en ny så snart posten hinner med. Då är det ändå lite tur i oturen att det är så milt ute så det ska fungera ändå. Självklart ångrade jag mig med placeringen, men för tillfället får hon stå där hon står.

Blomsterfägring

Tja, nu är det snart så mörkt som det bara går, men det växer och gror där hemma ändå. I ett led att äta mindre färska grönsaker av miljömässiga skäl, har jag börjat grodda lite. Jag har redan tryckt i mig en stor burk med alfalfagroddar. Tyvärr var det ingen annan i familjen som gillade dem, så jag fick frossa själv. Nu har jag finfina ärtskott som ingen annan heller gillar. Solrosskotten har inte grott lika bra, de grodde långsammare och deras rötter har nog lite svårt att nå ner till vattnet. Jag tror det bara beror på mig. 

En julstjärna har jag unnat mig. Än så länge är den fin. Jag vattnar dåligt och de brukar torka ut och tappa lite blad och sen ser de jätterisiga ut. Så därför får det bara bli en om året. Det normala i vårt hushåll är att vi inte har växter som behöver vattnas oftare än var fjortonde dag. De flesta krukväxter jag har är en och samma gröna bladväxt som har den fina egenheten att den talar om när den vill ha vatten. Då ser den lite trist, blek och grå ut, och blir genast fin igen så fort den får vatten. Mycket sympatiskt.

Något mer som faktiskt funkar hemma hos oss är orkidéer. Första gången jag fick en tänkte jag hur sjutton ska jag kunna hålla liv i den här. Men det var inte svårt alls. De ser ju lite trista ut när de inte blommar, men det får vi verkligen igen nu. Den här fick jag för några år sedan av Makens mormor i födelsedagspresent, och den blommar helt otroligt nu. Nu när det är så mörkt.

Jag har en till blommande krukväxt, som jag dessvärre glömde fota, och det är en hibiskus som jag fick av en vän i inflyttningspresent. Den ska tydligen vara skott från någon riktigt gammal planta. Den ser inte mycket ut för världen, och av och till tappar den nästan alla blad. Ett tag hade den bara tre stycken. Men den blommar! Som bara den. Ett tag i somras räknade jag till 15 knoppar på den lilla skrangliga plantan. För tillfället verkar den trivas bra och har många blad. Och en ny knopp är på väg också.

Dörrkransar

Nu var det många år sedan som jag band egna dörrkransar till jul av ris. I Kolmården brukade jag göra det av granris som blev över från julgranen. Här har jag inte gjort det tidigare. Jag har haft halmkransar, som jag förra året sprayade med guldfärg för att piffa till dem. De finns kvar men ser inte så himla roliga ut längre. Så när det var så himla fint väder i helgen gick vi ut i skogen och plockade ris. Min tanke var lingonris från början, men det blev lite av varje. Blåbärsris, granris, enris och vitmossa. Det var riktigt roligt att binda kransar, varför har jag slutat med det? Och jag tycker att det blev superfint. Dekorerade med lite julkulor. Det kändes bra att ta ner påskkransarna som fortfarande hängde uppe... Visserligen hade jag tagit bort påskkärringarna, men ändå. Lite trattkantareller hittade vi också som självklart fick följa med oss hem.

Pumpa

Så så fina pumpor jag har skördat i år! I år lyckades jag verkligen med pumporna, jag hade fyra plantor som helt tog över mitt land, och växte långt ut i ogräset också. Totalt fem pumpor fick jag, av två olika sorter. Problemet är bara att de inte hann mogna. De är väääääldigt gröna. Men så kom frosten och jag blev ju tvungen att rädda dem ändå. Jag vet inte om de mognar i efterhand, det har inte hänt något på de veckorna jag haft dem inomhus. Men förra året gav jag en pumpaplanta till en vän och hon skördade en grön pumpa som hon sedan åt upp. Hon sa att den var orange och fin inuti och den hade varit god. Jag har inte öppnat någon än. 

Den till vänster en är en Muscat, en sådan som brukar finnas i butikerna på hösten. Den till höger är en Nakenfröpumpa. Den kanske har något fint hamn också med det vet jag inte, jag fick plantan av min granne. Den var lite behändigare att ha i landet, för den spred inte ut sig lika mycket. Jag har som sagt fem stycken, men dessa två är störst.

Mumsig morot

Den här fina moroten drog barnen upp ur landet härom dagen. 

Skördetid

10 kg potatis har jag grävt upp idag. Mina pumpaplantor håller på att ta över potatislandet också. Jag antar att det inte skulle skada potatisen, men jag var också osäker på hur länge den kunde ligga kvar. Jag har tagit något stånd då och då, men vi har varit lite dåliga på att äta potatis. Det här är bara en del av allt jag har kvar i landet. Förra året ruttnade mycket av min potatis innan jag hann ta upp den, det var alldeles för blött. I år har det varit perfekt, potatisen är superfin. Vi lär klara oss hela hösten.

Något annat som jag verkligen lyckats med i år är rödbetor. Många och jättestora och fina. Vi har ugnsrostat dem, men idag testade jag att göra borsjtj, rysk rödbetssoppa. Den blev toppen. Jag gjorde den med högrev som jag först kokade i två timmar. Sedan i med morot, potatis, lök, vitkål och rödbetor så klart. Numera kan man också köpa riktig smetana, vilket jag gjorde. 

Det växer och gror

Att kombinera mitt odlingsintresse med behovet att spendera tre-fyra veckor på västkusten varje sommar rimmar ju lite illa. Men det får helt enkelt gå som det går. För två år sedan föll inte en droppe regn under de veckor jag var borta och som tur var hade jag en snäll granne som tog hand om mina tomater och vattnade mitt land. Förra året var det inget problem. Problemet då var att det var så kallt så till exempel min enda pumpa jag fick inte hann mogna. I år hade grannen åter lovat att vattna, men hon skulle också åka bort en del. Min snälla svärmor hjälpte också till, och det behövdes verkligen för återigen kom inte en droppe regn på tre veckor samtidigt som det var supervarmt. Men tack vare min kära granne och svärmor kunde vi komma hem till en trädgård som frodas och är full av både pumpa, tomater, potatis och annat gott. Det enda som inte klarat sig var sockerärtorna, men de hade ju skördat och ätit av tidigare på sommaren.

När vi åkte var skogen proppfull med blåbär. Men jag tänkte att de finns kvar när jag kommer hem så jag plockade inget innan vi åkte. Men det är ingen som går och vattnar i skogen och även blåbären har lidit av värmen. De flesta är små och skrynkliga, men när jag går i skogen och letar hittar jag klungor med stora fina också. Men jag måste leta lite. Jag älskar att plocka bär och jag har tagit mig flera rundor i skogen den senaste veckan. Fördelen med att bo i skogen är ju att den alltid finns där och det är lätt att bara gå ut en snabbis. Hittills har jag lyckat skrapa ihop ca 7 liter blåbär. Jag hoppas jag får till några turer till innan den här veckan är slut. 

Massor med tomater har jag i år. Biff, plommon och körsbär. Inget är moget än, men jag längtar. Jag har inget växthus, men de står mot en solig södervägg och det har fungerat bra. Det känns bra att jag är hemma nu och kan vattna dem varje kväll.

 
Jag har ett antal chili- och paprikaplantor som var superfina innan jag åkte. De har lite för små krukor och har haft det hårt när jag varit borta, trots vattning. Men de lever än, och ger frukt. 

Finfin krondill lagom till kräftpremiären. Jag satte en omgång dill till innan vi åkte, och den har kommit fint. Jag ska snart skörda den och frysa in.

I år är första året som jag får en lite större skörd av svarta vinbär. Jag fick fyra plantor av min mamma för några år sedan som har tagit sig jättefint. Det är extra roligt att få plantor från andra tycker jag. Och speciellt de här som kommer från mitt barndomshem där jag plockat svarta vinbär under hela min uppväxt. Svartvinbärssaft är bästa saften och jag älskar att dricka den varm på vintern. Två liter bär fick jag ihop i år som gav mig en dryg liter saft. Jag ser fram emot en ännu större skörd nästa år. 

Förra året drev jag upp pumpaplantor inomhus som jag sedan satte ut på friland. Två olika sorter. Det gick inte vidare bra. Till slut tog sig själva plantan, men som jag nämnde tidigare hann den enda lilla pumpan jag fick inte mogna innan det blev för kallt. I år ser det mycket ljusare ut. Mina fyra pumpaplantor har nästan tagit över landet helt, de inkräktar på potatisen nu till och med. Och massor med pumpor är på gång. Jag har en till pumpaplanta som jag fick av grannen och som jag trodde var squash, men det visade sig vara nakenfröpumpa. Den är också kanonfin och pumpor är på gång.

Saftdax

Åh, det här är en härlig tid. Min frys är nästan tom. Det ligger en påse lingon där och en kartong med äppelmos från i höstas. Och någon flaska saft tror jag. Annars är det slut på bär. Men det gör inget, för nu börjar tiden för att fylla på med nytt. Det första jag gör varje år är fläderblomssaft. Det är ett absolut måste. Jag brukar göra det nere i stugan på västkusten, men det brukar alltid vara på järdesgårn att det finns blomklasar kvar när vi kommer ner. I år gör jag saft på Leksandsfläder. Vi firade midsommar hos mamma och pappa och under helgen slog flädern ut. Jag tog med mig allt jag kunde hem igen, och satte en sats som nu står i kylen. Fläderblomssaft är verkligen inte svårt att göra. Så här gör jag:

40-50 klasar med fläderblommor

varvas med 6-8 skivade citroner i hink eller kastrull

Koka upp 4 liter vatten

Häll i 2 kg socker och 100 g vinsyra och låt det lösa upp.

Häll sockervattnet på fläderblommorna och citronen

Låt stå ca en vecka

Sila av och häll på flaskor

Jag förvarar min saft i frysen. I originalreceptet står det 4 kg socker, men det tycker jag blir alldeles för sött. Med 2 kg blir saftten lite lite bitter, och det tycker jag är vansinnigt gott.

Jag köpte mig en ny hink. I år igen. Hur svårt kan det vara egentligen att låta mina hinkar vara ifred?

När jag var klar med flädern kastade jag mig raskt över rabarbern. Jag brukar vara lite dålig på att ta vara på rabarbrer, men inte numera. Ja, här i det här huset är det faktiskt första året som jag verkligen fått rabarber. Jag köpte en rot samma sommar som vi flyttade hit, men den har aldrig tagit sig. Den trivs nog inte där den står. För ett par år sedan fick jag en planta av en kompis, och i år gödde jag den ordentligt och den har bara exploderat. Jag hoppas på ett par skördar till den här sommaren. Rabarber är kanske inte min favoritsaft, men den har en helt otrolig färg.

Trädgårdsdax

Jag har ju inte visat många bilder från min trädgård den här våren. Jag har alltid en massa projekt på gång och varje år tar jag ett litet kliv längre. Jag är så stolt över vad jag lyckas åstadkomma, och jag tar små steg för att jag inte ska krokna. Det finns så mycket roligt att odla och mina land blir alltid fulla direkt och jag har aldrig tillräckligt med plats känns det som. De senaste åren har mitt potatisland hela tiden dubblerats, så även i år. Jag har även påbörjat nästa års dubblering. När vi köpte huset var min odlinghörna full med kirskål, ogräs, slån och andra buskar och träd. Jag har lyckats bra i att mota bort kirskålen. Genom att gräva och plocka bort rötter. Men i år var det lättare för jag hade haft täckduk liggande två säsonger och under den fanns inget kvar längre, bara jord. Verkligen effektivt. Sen fick jag hjälp av en granne med grävmaskin, för nästa dubblering av landet innebär att jag kom in i området med buskar och snår. Och rötter som jag inte rådde på. Han har grävt upp alla rötter och jag håller så sakteliga på att rensa där. Men det behöver inte bli klart förrän till nästa år. 

De här bilderna har några veckor på nacken och potatisen är numera en skog. Jag har dessutom lyckats gräva lite mer i nya landet så pass att jag fick ner några pumpa och gurkplantor. Förra året var det så kallt så den enda pumpa jag fick hann inte mogna. I år hoppas jag på bättre tur. De blommar redan. 

Jag har rejält med potatis i år. Köpte mig en gormetlåda med fyra olika sorter. Men jag har också Leksand vit, Djurapotatis och Bjursåspotatis som jag ursprungligen fått av min mamma och som jag fortsätter att odla. Jag har sått mycket palternacka, brytbönor, ärtor, kryddor och lök. Och nu kan jag konstatera att RåVäck, som jag köpte på trädgårdsmässan i våras, faktiskt fungerar. Ingenting har blivit uppätet av rådjur i år. Jag har till och med fått en jordgubbe lagom till midsommar. Det har aldrig hänt förut. Rådjuren verkade speciellt förtjusta i jordgubbsplantor, ärtor, rödbetor och persilja. Lök, dill, morot och gurka låter de vara. Och potatis.

Vi har också påbörjat ett stort projekt med att bygga en bod som vi fick av vår granne i höstas. Det är en enkel timmerstomme och tanken är att det ska bli förvaring för trädgårdsredskap och en bastu där i. Ved eldad så klart. Om det blir klart. Det blir nog inte i år. Får vi upp taket innan sommaren är slut är vi nöjda.

Tillmakning

Den här vintern var verkligen lång. Lite för lång kanske, även om jag verkligen ärligt verkligen tycker om vinter och snö. Förra året tog jag av mig strumporna 23 mars, i år 5 maj. Det har kliat i fingrarna på oss att få komma ut i trädgården och greja. De här bilderna är några veckor gamla och det är fortfarande snö kvar. Men så fort snön smälte bort på verandan tog jag fram stolarna till "morgonsolhörnan", och äntligen fick jag ändan ur och köpte ett bord. Jag fick pengar till det av mor och far i födelsedagspresent förra året, i maj, så det var verkligen på tiden. Jag var rädd först att bordet skulle vara lite för stort, men det blev verkligen toppenbra. 

På bordet ligger tidningen Åter, där vi läste om tillmakning. Vilken bra idé, och så otroligt bra det fungerade. Vi har mycket berg i dagen på vår tomt, och stenar som sticker upp och som är för stora att flytta på. Det har ju sin charm så klart, men det är väldigt jobbigt när man ska klippa gräset. Så Maken makade bort dem. I alla fall toppen av berget. Det går till så att man eldar ordentligt och länge på stenen, då spricker den. Tillmakning användes i gruvdrift förr i tiden innan krut och dynamit gjorde sitt intåg. Det där med att hälla vatten på stenen är en skröna, det behöver man inte göra. Det är hettan som får stenen att spricka, inte nedkylningen. Och stenarna sprack. Och med ett spett kunde vi få bort så mycket att berget nu håller sig under gräsmattan. Det ska tilläggas att det behövs en hel del bränsle för att få till den hetta som krävs.

Våren är här

Efter en lång härlig kall och snöig vinter är nu våren äntligen här. Nästan all snö är borta. I alla fall där det är viktigt, dvs det mesta i trädgården. Men vår granne har en hel del snö kvar faktiskt, när jag tittar ut genom fönstret. Jag längtar efter att få sätta lite frön i jorden. Jag har en massa plantor inne, tomater av olika slag, gurka, chili, sparris och en jordnötsplanta. 

Jag syr inte så mycket den här våren. En dirndl har det blivit och några bhar, en klänning som jag ska blogga om vilken dag som helst. Inte så illa, men inte så mycket. Men det är ok, jag har accepterat det. Mitt syrum ser ut som kriget och det är inge roligt att gå in där. Min OL har varit paj, men är äntligen hemma igen och funkar fint. Rätt vad det är så kommer lusten och tiden tillbaka och då ska jag sy massor. Men helgen som gick fick jag lite sytt. Jag lagade studsmattan. I höstas eldade vi ris och aska flög iväg och brände hål på både mattan och nätet. Det är små hål, och eftersom de är brända så repar mattan inte upp. Men jag lagade ändå, för att vara på den säkra sidan. Jag hade inhandlat en laglapp som enligt uppgift skulle sys fast, vilket jag gjorde. Nätet var trasigt på andra ställen, så vi slängde det i höstas och köpte ett nytt i förra veckan. Det är ett säkert vårtecken, att sätta upp studsmattan. 

Ett annat vårtecken är blåsipporna som ute i backarna står. Poff bara från en dag till en annan så är de där igen. Underbara. 

Och jag köpte lite penséer härom sistens som jag planterade i krukor på verandan och trappen. Och lika säkert vårtecken som det är med penséer, är rådjuren som kommer och mumsar upp dem för mig. Det är så märkligt, för rådjuren kommer till min trädgård och käkar upp både blommor, ärtor och jordgubbsplantor, bland annat. Men de går inte till min granne. Skumt. Har hon inte lika goda blommor och växter som jag? Men i år ska jag testa Råväck. Jag köpte dem på Trädgårdsmässan i Kista i april och nu ska jag se vad de går för. Jag har hängt en på mitt lilla äppelträd som aldrig får vara ifred, en i en kruka på trappen, och en får står för eldprovet, bland tulpanerna. Råväck är så korvar med någon örtblandning som rådjuren inte ska gilla doften av. Nu återstår att se om de funkar. Nästa steg är annars att sätta nät över mina odlingar, men jag vill helst inte för jag tycker inte att det är så snyggt. Jag återkommer med resultatet.

Påskpysslat

Ja, så här lagomt till påsk tyckte jag det var dags att plocka ner julkransarna på dörren. Jag påskpyntar inte särskilt mycket, men lite gula ljus, servetter och någon påsklilja brukar det bli. I år får påskliljorna stå inomhus, förra året stod de ute. (Förra året tog jag av mig strumporna den 23 mars, i år känns det inte som att jag är redo för det än.) Jag har tänkt ta ner julkransarna ett tag, ända sedan jag tog ner julbelysningen på verandan för några veckor sedan. När jag i helgen fyllde på ved i vedlåren hittade jag riskransarna som jag gjorde förra året. Då var det ju enkelt att hänga upp dem igen. Påskkärringarna var med då också, nytt för i år är lite gulrandiga band.