I somras sydde jag ju några byxdressar till Storasystern och hennes kompis. Iden har jag haft länge men tog tag i det efter att vi varit tvungna att nödköpa ett par på PoP i somras. Dessa byxdressar har verkligen varit favoritplagg, och Storasyster har använt dem jättemycket. Nu när skolan började och det blev lite svalare fortsatte hon använda dem men med en tröja under. Då fick jag idén att jag skulle sy en till byxdress, men i velour den här gången. Och hellånga så klart, sommardressarna har varit lite korta i benen.
Sagt och gjort, jag tog fram ett riktigt gammalt tyg som legat på min hylla i ganska precis 3 år. Det kommer från min USA tur jag gjorde hösten 2008. Jag köpte tokmycket tyger och skickade dem hem till min släkting som vi hälsade på den hösten. Jag fick köpa en till väska för att få med mig allt hem... Den här prickiga velouren har åkt fram och tillbaka på ett antal syträffar, och det var hela tiden tänkt att den skulle bli en huvtröja, med foder i JNYs stjärnjersey som passar toppenbra till. Det är svårt att se på den här dåliga bilden, men i velouren finns båda nyanserna av turkost och färgen stämmer precis. Men Storasystern behöver ingen luvtröja. Så nu fick det bli byxor i stället.

Jag var lite orolig först att det skulle bli lite för mycket med det mönstrade tyget. Men det funkar kanonbra. Modellen är densamma som de tidigare byxdressarna som jag har ritat själv utifrån Meedoms mönster. Jag förlängde benen. Smock upptill och resår i bensluten. Jag är bara SÅ nöjd med de här byxorna, de blev precis så bra som jag hade tänkt mig. Och Storasystern älskar dem. Hon har haft dem flera dagar den här veckan.
Tyget är jättefint, men efter detta så tröttnade jag och ville inte ha det med mig hem igen. Om jag skulle sy något mer, till exempel en tröja trots allt, så är risken mycket stor att Storasystern skulle använda detta samtidigt. Och DET tror jag kan bli lite för mycket. Jag bytte bort tyget med en vän och fick en bit av Gekkos frosker i stället. Toppen.
Tröjan är inte så märkvärdig. Ottobres creative workshop, rosa kantband. Sitter som en smäck på Storasystern. Hon fick för övrigt en beställning på likadana byxor från en klasskamrat. Jag frågade när hon fyllde år, för jag kunde tänka mig att sy dem som en present. Men det är inte förrän i vår, och jag blev tvungen att förklara för Storasystern att även om jag syr själv, så kostar tyg ganska mycket pengar. För att inte tala om tiden jag lägger ner.