Lille Wille

Jag fick frågan om att sy en till mupp. En mini-Walle. Stora Walle, som jag sydde i höstas gjorde stor succé på Makens jobb, och han far mellan kontoren och är med på både möten och arbete och fester. Nu skulle en kollega sluta och de ville ge bort en liten version av Walle. Jag hade tyg kvar, så jag sa ja. Tyvärr har jag varit dunderförkyld hela veckan, så det var lite jobbigare än vad jag hade tänkt mig. Och det var jobbigare att sy än vad jag hade föreställt mig. En kort stund i syrummet och jag var knäsvag efteråt. Lättare då att sitta i soffan och handsy. Mini-Walle, som barnen och jag snabbt döpte till Lille Wille, blev klar på utsatt tid och fick sova med Storasystern sista natten innan han flyttade hemifrån. Först var jag tveksam till om han skulle bli bra. Han var ju så liten och tyget så himla långhårigt. Men han blev bra. Långhårig, javisst, men kramgo och glad. Jag är väldigt tacksam över att jag hittade färdiga ögon i en låda i syrummet. Det kändes väldigt jobbigt att sy ögon. Hoppas att kollegan blir nöjd. Maken var i alla fall nöjd.

Walle

Hälsa på Frontwalle. Maken kom hem en dag och undrade om jag kunde sy en maskot till hans jobb. Han ville ha en som påminde om en mupp, lila och långhårig. Visst tänkte jag, det kan jag väl göra. Vi hittade lila lurvigt tyg hos Jonic, och sen var det bara att sätta igång. Jag googlade lite och hittade lite tips på mönster, och sen satte jag igång. Nästintill på fri hand måste jag erkänna. Det var betydligt mer jobb än vad jag hade tänkt mig. Speciellt armar och händer, de var så smala så det gick inte att sy räta mot räta på maskinen och sedan vända, så jag var tvungen att sy allt för hand. Och det jävlades med mig, tyget drog sig och jag sydde den ena armen tre gånger innan det blev bra. Kropp och ben kunde jag sy på maskinen, även om det var bökigt. Huvudet delvis på maskin, men munnen sydde jag fast för hand. Ögonen blev alldeles för stora först och jag fick lov att sprätta bort dem och göra dem mindre. Från början var det roligt, men sen blev det rätt jobbigt, i synnerhet eftersom jag hade en deadline. I slutänden är jag ändå rätt nöjd. 

Det är något av det fulaste jag sytt tror jag, men samtidigt blev han väldigt fin. Fulsnygg. Och vi tog honom till vårt hjärta hela familjen innan han var klar. Jag blev väldigt nöjd med kroppen, den fick en jätteskön form och blev väldigt bra stoppad. Perfekt att krama. Det går att sticka in handen i huvudet och "prata" med honom också. Han flyttade hemifrån så fort han var klar, och nu saknar jag honom lite. Jag har dock ingen lust alls att sy en till. 

Mina egna julgäss

Här kommer mina egna julgäss. Jag sydde klart dem på nyårsdagen. De är så himla fina, jag blir så glad när jag ser dem. De kommer inte att ställas undan, utan jag vill ha dem framme jämt. Och jag har redan börjat klä dem efter säsong. Det var på nyår som jag kom på att de skulle få partyhattar i stället för tomteluvor. Det passar dessutom superbra nu eftersom vi närmar oss en intensiv födelsedags-period i den här familjen. Storasyster, Maken och Lillebror fyller alla år inom loppet av tre veckor i början av året. Vad passar bättre än partyhattar då? Dessa är bara gjorda av ihoprullat paketpapper, men när jag ser dem nu har jag redan kommit på förbättringar. Så klart de måste ha en liten gummisnodd också så att de sitter bättre. Men då måste jag göra hattarna i lite tjockare papper.

Julgäss

De här gässen fanns det mönster på i julnummret från Allt om handarbete. De är så himla fina, och jag ville så gärna sy ett par till mig själv. Sen såg min pappa dem och tyckte också de var fina, så jag tänkte att det var ju en bra julklapp. Lite sen om det ska vara julgäss, men ändå. Så jag klippte till fyra stycken, två till mig och två till mamma och pappa. Jag hann bara klart två innan jag skulle åka på en lite tur till Dalarna, så det fick bli till mamma och pappa. Det rutiga tyget låg på hyllan, tweeden köpte jag enkom för detta på Ohlsons. Och de blev verkligen fina. När jag stoppade dem såg jag att de blev sneda, trots att jag tyckte att jag varit noga med trådraken. Först blev jag irriterad, men nu är jag ännu mer nöjd med just det. Det gör att de ser så levande ut, personliga. Tanken var att de ska ha varsin luva och halsduk, men det hann jag inte heller med. Jag har nu lovat mamma och pappa att de ska få det lagom till nästa jul. Nu kan de ju stå framme hela tiden. Jag längtar riktigt efter att få klart mina egna också. Men det får vänta lite.

Gästbloggare

Ibland måste jag bara lägga inte sådant som Storasystern gör. I helgen hade hon en kompis här som sov över. De är riktiga pysseltjejer båda två och pysslade i princip hela lördagen. De skulle sy "kompiskorvar" sa de, men det blev något helt annat. Kompisen gjorde tydligen en nåldyna, och Storasystern gjorde den här glittergubben. Hon gjorde den till Lillebror som låg sjuk i lördags. Ibland ryker de ihop, Storasystern och Lillebrorsan, precis som syskon gör, men för det mesta är de faktiskt fantastiska mot varandra. Jag tycker att glittergubben blev otroligt fin. Det var ingen som hjälpte tjejerna med någonting alls, jag var inte ens hemma när de höll på.

Nöp nöp

Nöp, det är pingvin det. Det tyckte i alla fall Lillebror när han började prata. De första ord han sa var Storasysterns namn, Kitty (efter Hello Kitty) och Nöp för pingvin, eftersom det är vad Pingu säger. Jag själv, och min kära mor, är väldigt förtjusta i pingviner, och under årens lopp har vi presentat varandra med pingviner av olika slag. Så när jag såg dessa pingviner hos Purl Bee var jag helt enkelt tvungen att sy en. Eller två blev det. Och direkt när jag såg dem var det också självklart vilket tyg jag skulle använda, nämligen mina fantastiska indigofärgade bomullstyger från Kina. När jag köpte dem såg jag massor av olika djur som sytts i dessa blå tyger, med röda detaljer till. Jag har fotat massor som inspiration och nu har jag också testat själv. Jag tycker att det är så snyggt med det blå och röda. Jag sydde ju samma kombination när jag sydde små tygpåsar tidigare.

När jag sytt klart alla delar och stoppat dem med vadd och satt och skulle sy ihop allt så var det inte självklart åt vilket håll jag skulle sätta vingarna. I originalet sitter de åt andra hållet, och ser man på mönstret så följer ju vingens böjning skärningen mellan det blå och röda tyget. Men jag bestämde mig för att ändå sy fast vingarna åt andra hållet. De kändes mer kramiga då, och se så fint de kramar varandra nu. 

Jag är inte hundra procent nöjd med dem, det blev lite bubbligt vid stjärten till exempel, men jag tycker ändå att de är fina och jag kommer nog att bli helt nöjd när de fått stå till sig en liten stund. Det är ju lätt hänt att man bli väldigt självkritisk när man suttit och pillat med något ett tag. Jag är i alla fall nöjd med att det tog mindre än en vecka att få dem klar. Jag bestämde mig en tisdag att göra dem och klippte och sydde och började stoppa på syjuntan, och avslutade dem sedan på helgen. Ett avslutat projekt, sånt gillar jag.

Minimonster

Den här boken fick jag av min kära mor när jag fyllde år i maj. Storasystern bläddrade snabbt igenom den och beställde en figur direkt. Jag hade tur och blev det också min favorit i boken.

Ett litet monster. Det här är ett perfekt litet projekt att ha med mig på bussen. Jag åker inte buss varje dag, vi turas om och den som lämnar och hämtar barn kör bil, den andra åker buss. Men jag gillar att åka buss och skulle gärna åka mer om det gick. Tänker att det inte är så många år kvar, sedan kan båda barnen åka skolbuss och då kan jag också åka buss. Jaja, nog om det. Jag virkar i alla fall när jag åker buss. Den här figuren var inte komplicerad att virka. Jag klippte aldrig av trådarna när jag virkade randigt, och sen kom jag på att jag inte skulle fästa dem som jag brukar heller. Jag brukar alltid sy fast trådändar, och det gjorde jag i och för sig den här gången med, i början och slutet. Men där jag bytte garn knöt jag bara ihop ändarna och lämnade dem som de var inne i figuren. Kanske logiskt, jag vet inte, men jag har i alla fall inte kommit på detta tidigare.

Storasystern blev mycket nöjd med sitt monster, och det fick följa med till skolan direkt. Jag hade nästan tänkt att det kunde få bli syskondjur till Hjärtekatten, eftersom barnen gärna vill att jag ska virka/sy figurer, men sedan inte bryr sig om dem nämnvärt. Så är det med Fåret Shaun till exempel. Men det här monstret bodde halva förra veckan i Storasysterns skolväska, blev avmålad och beundrad i skolan och nu vill klasskamraterna ha likadana. Men till skillnad mot hjärtekatterna så har jag ingen lust att virka fler sådana här monster. Men jag har börjat virka ett annat monster. Självklart vill ju Lillebror också ha ett, och i boken finns en kompis till detta monster.

Hjärtekatt

Jag har virkat en Hjärtekatt. Den är ju så söt och för ett fantastiskt ändamål, så jag var bara tvungen att göra det. Och så är det ju roligt att virka också. Garnet är rester från den här klänningen, och det finns mer av det kvar. Jag är ju inte ensam om att direkt när den här blev klar, börja på ännu en Hjärtekatt. Jag har inte döpt den än, och inte skickat iväg den. Den får kanske vänta in sin kompis först.

Hello Kitty på semester

Den här började jag virka i bilen på väg ner till sommarstugan. Gjorde klart den igår kväll. Här hittade jag mönstret för ett tag sedan. Hon är inte stor, så det var lite pilligt med vissa delar, armar och ben till exempel. Och det tog en stund att fatta vad jag gjorde för fel med klänningen, det blev bakvänt eftersom jag gjorde nya maskor från fel håll. Jag är väldigt nöjd med henne, och det är Storasyster också. Nu svämmar vi snart över med Hello Kitty. Härom dagen var vi på Ullared och handlade blandannat soltröja och shoppingkasse med Hello Kitty på.

Hon fick bli lite terapi också, min virkade Hello Kitty. Jag fick ett dåligt jobbmail igår (på semestern, jag vet, jag borde inte men jag gör det). Det innebar att jag kände mig nere och att jag hade gjort ett dåligt jobb. Jag vet att ingen annan kommer att klandra mig för det, men jag gör det själv. Jag vet också att jag faktiskt gjorde ett bra jobb, och att ingen annan kunde ha gjort det, men ändå känns det så trist. Någon konkurrent gjorde tydligen ett ännu bättre, och billigare, jobb. Därför satt jag igår kväll och tittade på Hello Kitty, som jag är mycket nöjd med, och tänkte att jag är i alla fall en jävel på att virka. Och eftersom jag också mår bra av att virka ska jag genast kasta mig över nästa projekt.

Mask

Före jul fick jag en stor beställning på ett babykit. Jag sydde bodys, byxor, mössa, halklapp, dregglis, och en maskskallra. Masken blev klar sist och jag hann skicka iväg alltihop utan att fota. Men nu kommer en liten bild tagen av min kära mor. Enklaste modellen, Storasyster har haft en, som även Lillebror älskade när han var lite mindre. Den har hår, och speciellt håret är smaskigt att suga på. Jag hade inget hemma som passade som hår, i stället satte jag min namnlapp på huvudet. Lappar är ju som bekant väldigt kul när man är en liten bäbis, så jag tror att det kan funka som substitut till hår. Jag hade en liten skallra hemma som passade perfekt i huvudet på masken.

Muminfrossa

Idag har det blivit en till muminkudde som Lillebror ska få ha i vagnen. Och så har jag sytt en Hattifnatt! Det var SÅ roligt. Köpte en stuv med vit velour på Tygvaruhuset, och tänkte ha den för att sy bakelser eller en tårta av som jag sett att någon gjort. Men när jag plockade fram mumintyget kom jag på detta också. Jag är inte nöjd med ögonen, jag är inte så bra på att brodera på fri hand, men annars är jag nöjd. Sydde händerna på min nya symaskin, och det var så smidigt att kunna ställa in automatik på nål och pressarfot. När jag stannade maskinen stannar nålen nere, men pressarfoten fälls upp.

Nej HU så hemskt, därinne satt
Blott hattifnatt vid hattifnatt
De luktade av åskan bränt
De är elektriska som känt