Hälsa på Frontwalle. Maken kom hem en dag och undrade om jag kunde sy en maskot till hans jobb. Han ville ha en som påminde om en mupp, lila och långhårig. Visst tänkte jag, det kan jag väl göra. Vi hittade lila lurvigt tyg hos Jonic, och sen var det bara att sätta igång. Jag googlade lite och hittade lite tips på mönster, och sen satte jag igång. Nästintill på fri hand måste jag erkänna. Det var betydligt mer jobb än vad jag hade tänkt mig. Speciellt armar och händer, de var så smala så det gick inte att sy räta mot räta på maskinen och sedan vända, så jag var tvungen att sy allt för hand. Och det jävlades med mig, tyget drog sig och jag sydde den ena armen tre gånger innan det blev bra. Kropp och ben kunde jag sy på maskinen, även om det var bökigt. Huvudet delvis på maskin, men munnen sydde jag fast för hand. Ögonen blev alldeles för stora först och jag fick lov att sprätta bort dem och göra dem mindre. Från början var det roligt, men sen blev det rätt jobbigt, i synnerhet eftersom jag hade en deadline. I slutänden är jag ändå rätt nöjd.
Det är något av det fulaste jag sytt tror jag, men samtidigt blev han väldigt fin. Fulsnygg. Och vi tog honom till vårt hjärta hela familjen innan han var klar. Jag blev väldigt nöjd med kroppen, den fick en jätteskön form och blev väldigt bra stoppad. Perfekt att krama. Det går att sticka in handen i huvudet och "prata" med honom också. Han flyttade hemifrån så fort han var klar, och nu saknar jag honom lite. Jag har dock ingen lust alls att sy en till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar