Lagom till våren

Så här lagom till våren har jag äntligen lagat mina favoritvantar. Jag köpte dem hösten 2005 på en resa till Tallin. De är dubbelstickade och varma och jättejättefina. Men det yttre garnet är tunt och går sönder igen och igen på tummarna. Först fick Makens mormor hjälpa mig att stoppa dem, sen lärde jag mig stoppa dem själv. Nu har jag stoppat dem ännu en gång och slutligen sytt på filtbitar på tummarna så att de ska hålla lite bättre. De är ju rätt slitna även i handen, så jag funderar på att sy på filtlappar där med. Det syns ju dock lite mer så helst vill jag inte. Men till slut kanske jag blir tvungen. Nu kan jag i alla fall använda dem igen. Så här lagom till våren. Jag hade behövt dem december, och januari, och februari. Men nästa vinter så...

Kulig kula

Den här kulan har jag inte stickat själv. Men den är så himla fin så jag måste visa upp den ändå. Och jag har stoppat den alldeles själv och virkat öglan, så lite har jag gjort. Men det är min fantastiska Mor som har stickat kulan. Hon testade att sticka en julgranskula tidigare i höstas och jag har själv tänkt testa, men jag har ju så lite tid och har inte kommit så långt än. Hon tyckte det var så roligt, och sen kom hon på den roliga idén att sticka en med ett speciellt mönster. Detta mönster kan återfinnas i den klassiska "Leksandsmössan" (icke att förväxlas med den klassiska "Rättviksmössan". Ja, det är kanske inte så många andra som är lika exalterade över den här idén som mamma och jag, om man inte bor i Leksand förstås, men jag tycker att mamma var briljant som kom på den. Och kulan är underbar! Den ska få en hedersplats i granen i år. Tack mamma!

Gammal kofta blir som ny

En gammal kofta som Storasystern fick för säkert två år sedan. Gammelmormor har stickat. Knapparna gick sönder en efter en och ramlade av. Men tur då att jag har en gigantisk knappsamling att gräva i. Fem nya gamla rosa knappar och poff så har man en ny gammal kofta. Den är kort i ärmarna, men Storasystern envisas med att fortsätta att använda den. Kanske dags att sticka en ny. Det var länge sedan jag stickade något.

Sommarstickning

I höstas var jag i Istanbul. Vi hade läst att det fanns ett garnkvarter och vi letade och letade. Till slut hittade vi det efter att ha sett butikerna från baksidan och hittade in i ett litet gömt kvarter. Där fanns garnbutiker i två våningar runt ett torg. Massor av garn, men det mesta i fruktansvärda färger och syntetmaterial. Men i en butik hittade vi mycket yllegarner, från Norge och Sverige bland annat. Lite ironiskt kan tycka, men billigt var det och det var det som jag köpte. Det blev fyra nystan av ett multifärgat garn och jag tänkte att jag skulle sticka mig en sjal. Det fick bli ett sommarstickningsprojekt, och jag avslutade det i bilen på väg ner till sommarstugan. Jag började med två maskor och ökade en maska vartannat varv på ena sidan. Eftersom jag hade fyra nystan så vände jag när jag gjort slut på två nystan och minskade en maska vartannat varv i stället. Av en slump så upptäckte jag att färgrapporterna var olika på nystanen. Två var nystade åt ett håll och två åt det andra. Men det gjorde det enkelt för mig att göra sjalen symmetrisk färgmässigt. Det blev lite garn över så det fick bli fransar.

Avslutat

Den här klänningen avslutade jag ju för ett tag sedan. Storasystern blev mycket nöjd och använde den innan jag hann sätta i någon knapp. Jag blev tvungen att tvätta den direkt. Besvikelsen var stor när jag tar ut klänningen ur maskinen och det blåa garnet har färgat av sig. Överallt på det rosa fanns blå fläckar, och speciellt där det rosa och blå gränsar mot varandra hade det blå vandrat ut i det rosa. Usch vad ledsen jag blev. Och irriterad. På garnet står det att det tål 60 grader, men inget om att det kan färga av sig. Borde jag ha vetat det, räknat med det? Jag surade i några dagar, och sedan tvättade jag den igen, men lite Vanish i maskinen och extra sprayat på de missfärgade fläckarna. Och nästan allt försvann, tack och lov. Då kunde jag välja en knapp och sy fast. Valde länge i min knappsamling, och till slut blev det en liten rosa knapp.

Stickad klänning

Det här har varit min dröm länge. Att sticka en bommulsklänning till Storasystern. Jag såg en regnbågsfärgad i en blogg för länge sedan som var så fin, men tänkte att det skulle ju ta en evighet att sticka. Jag såg inte att jag skulle kunna genomföra det. Men det var nog i den vevan som jag bestämde mig för att om jag aldrig stickar så blir jag ju aldrig bättre. Så jag började sticka mer. Jag började med något enkelt med inte alltför tunt garn och smala stickor. Det blev en pippitröja till Storasystern den gången. Sedan kastade jag mig över andra projekt som den här och den här koftan. Sen har det rullat på. Att sticka är trevligt. Mitt problem är dock att jag sällar får till slutfinishen riktigt bra. Det ser så bra ut när jag stickar, men sen ska det sys ihop och stickas kanter och det är då det spårar ur för mig.

Nåväl, jag lät mig ändå inte hejdas när jag i höstas var på Stoff & Stil i Trondheim med några vänner. Vi gick där i flera timmar och jag slog till på det här mönstret som jag sett i katalogen och tyckt varit så fint. Även om jag försöker undvika rosa om det går till Storasystern, om jag får välja, så blev det ändå rosa garn. Jag gillar de här gammelrosa nyanserna och mina vänner hetsade mig att bryta av med någon helt annan färg. Självklart blev jag tvungen att köpa stickor också så att jag kunde börja sticka direkt. Väl hemma med påbörjad stickning så tyckte inte Storasystern att det var fina färger så klart. Det rosa kunde hon väl acceptera, men hon gillade inte det blå. Det vore ju tråkigt att lägga så mycket tid på att sticka någon som hon sedan inte vill använda. Men jag känner ändå att om jag just ska lägga så mycket tid på något så vill jag välja lite själv också. Och jag känner Storasystern väl, så jag var aldrig orolig egentligen.

Den här gången var jag så ordentlig att jag provstickade en bit innan jag satte igång. Det brukar jag aldrig göra, men så blir det ju lite knepigt med storleken också. Jag upptäckte att jag nog stickar lite löst, för min ruta blev mycket större än vad mönstret var anpassat till. Jag valde då att sticka storlek 6 år i stället för 8 som jag tänkt från början. Storleken har visat sig vara helt perfekt. Inte för stor, men inte för liten heller. Hon kommer att kunna ha den länge, det är ju en sådan modell.

Det är ju lite en sommarklänning och jag tänkte att jag hade vintern på mig för att hinna klart till sommaren. Men så bokade vi en resa till Kanarieöarna och helt plötsligt fick jag ett annat mål, i februari. Jag stickade och stickade och stickade för att bli klar. Och alla delar var klara innan vi åkte. Men då upptäckte jag att det var ju en herrans massa trådar att fästa och det tog en herrans tid. Sen tog det tid att sy ihop den också. Och slutligen skulle jag ju också sticka sprundet och halskanten. Så den hann inte bli klar till resan.

Sen var det ju det där med slutfinishen som jag så svårt för. Jag tyckte inte att sprundet blev bra. Jag började ändå med halskanten, och den blev inte heller bra, och då gav jag upp ett tag. Men surdegar brukar kunna ligga till sig, och när det var dags för långtur till stugan i påskas slängde jag med klänningen också. På vägen hem spenderade jag en stor del av resan att sticka halskanten. Det blev en hel del upprepning, men till slut blev jag faktiskt nöjd. Det är dock lite irriterande att jag följde beskrivningen exakt, men ändå blev halsen för stor tyckte jag. Repa upp, sticka om. Det var också svårt att sticka hela halsen i ett stycke, så till slut delade jag upp den i två omgångar, och sydde sedan ihop den i nacken. Det blev riktigt bra till slut. Och när halskanten var klar så såg ju sprundet helt plötsligt ok ut. Storasystern är mycket nöjd, med både färg och modell, och har redan börjat använda den trots att det saknas en knapp i sprundet.

Våren ÄR här

Förlåt om jag tjatar lite, men våren är ju helt fantastisk. Jag vill också be min trädgård om ursäkt för att jag klagade på den härom sistens, att det inte fanns så mycket vårblommor i den. Kanske var jag lite för snabb, men härom dagen hittade vi faktiskt snödroppar. De är inte många, men någon här och någon där. Här syns också taklöken som vi har mycket av på våra stenar, och som jag försöker få barnen att låta bli att pilla på. Svårt att få dem låta bli att klättra på stenarna så att taklöken och mossan får ligga kvar. Men nu har jag läst att taklök är lätt att flytta, så jag ska sprida ut den till fler ställen. Jag tycker hemskt mycket om den.

Och så igår när jag gick och hämtade posten såg jag ett helt hav av blåsippor som tittat fram under den tjocka mattan av eklöv bakom garaget. Vi har två gigantiska ekar på tomten som är helt underbara, men det blev en hel del löv i höstas. Undrar vad blåsipporna gillar bäst, att låta löven ligga kvar eller att försöka ta bort lite. Underbart vackra är de i alla fall. Och jag blir lycklig av att få ha dessa fridlysta gäster så in på knuten.

Och så lite pyssel. Dessa tofflor stickade jag och tovade på påsken i sommarstugan och i bilen. Jag stickade först en toffel till mig och tovade, för att kolla storleken. Sen stickade jag en till, och ett par till Storasystern. Dessa tovade jag hemma, och det blev lite annorlunda än den första. Den första är lite slappare, så jag funderar på att köra den en gång till i maskinen. Storasysterns är precis lagom nu, men hon är nöjd ändå. Hon får väl ha dem så länge det går.

Det här garnet har jag haft länge. Köpte tre nystan som jag hittade i en realåda för länge sedan, med avsikten att just sticka tofflor och tova. Det var kul att äntligen testa. Jag har tänkt att jag också ska brodera på dem, men det återstår att se om det någonsin blir av. Igår fick jag hem ett annat broderi som jag har beställt och som jag är jättesugen på att starta. Det ska bli ny klädsel till min sypall. Jag har en fin gammal sypall där jag försöker lägga min pågående projekt så att inte maken ska få spader och barnen pilla på mina grejer. Det får inte plats så mycket i den, men den har en praktisk låda med fack för småsaker som sax, nålar, pennor och trådspill.

Våren är här!

Jo, den där snön börjar äntligen ge med sig. Och idag är studsmattesäsongen officiellt invigd här på Snickartorpet. Slut på Bollibompa direkt efter kvällsmaten, nej nu vill ungarna ut och studsa och samla gamla löv och leta efter blommor. I trädgården har vi både nytt grönt gräs och en liten gul blomma. Lite tråkigt har jag upptäckt att vi inte verkar ha så mycket vårblommor i trädgården. Inga snödroppar eller krokusar eller något. Jag hoppas på tussilago i slänten upp mot vägen, och så ska jag se till att plantera lite till hösten.

Påskhelgen har passerat och spenderades i sommarstugan på Västkusten. Perfekt tillfälle att handarbeta, vilket jag gjorde oavbrutet. Och jag fick mycket gjort. Till exempel så sydde jag ihop den här lilla filten av mormorsrutor. Rutorna har legat klara länge, redan förra våren virkade jag dem. Ett av de projekt jag hade i bilen när vi åkte fram och tillbaka och tittade på hus. Jag hade tänkt mig en liten filt, men kanske inte riktigt så här liten. Jag har varit väldigt noggrann också och räknade ut hur många olika kombinationer det var möjligt att göra. 60 st, vilket jag också gjorde. Jag hade tänkt att jag skulle virka 120 rutor och då skulle det finnas exakt två av varje möjlig kombination. Men garnet tog slut. Och jag tröttnade. Så jag virkade 60 olika rutor, och sedan fortsatte jag tills garnet var slut. Totalt är det 80 rutor. Det är en liten babyfilt, eller till och med en dockfilt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Det är fint garn, merinoull, varm och gosig blev den. Det tog en rackarns tid att sy ihop alla rutorna, så nästa gång måste jag lära mig att virka ihop dem medans jag gör dem. (Notera att i den här vinkeln så ser man ingen snö alls på tomten.

Nästa påskprojekt blev att förlänga ärmarna på den här koftan. Den stickade jag också i bilen förra våren, och den blev för kort i ärmarna. Det var inte det enda den här koftan strulade med, så när den var klar fick den vara som den var. Men Storasystern har inte velat ha den på slutet eftersom hon inte kan hålla i den och få ärmarna med in i jackan. Någon tipsade mig om att virka en uddkant på ärmarna och förlänga dem. Vilken strålande ide! Men jag har inte tagit tag i det förrän nu. Och då föreslog mamma att jag skulle sticka mudd med strumstickor. Sagt och gjort, jag plockade upp maskor och stickade mudd. Jag är så nöjd och tycker att det blev kanonbra! Eftersom koftan är stickad på "fel" håll så bryter detta av jättefint och visste jag inte bättre så skulle jag tro att det var meningen att det skulle vara så här från början. Storasystern är mycket nöjd och har studsat med den ikväll.

Jag påbörjade och avslutade nästan ännu ett projekt under påsken, men det bloggar jag om när det är helt klart.

Stickelistick

Det här fina garnet av merinoull köpte jag billigt på Syfestivalen i våras. Förutom tyger så älskar jag också att köpa garner, men det tar längre tid att använda upp än tygerna. Jag kunde inte köpa så mycket nytt garn nu i höstas, innan jag hade använt lite av det jag köpte sist. Men nu är jag klar med en kofta till Lillebror. Den blev helt ok. Mjuk och go och fina färger.

Nästa stickprojekt, som redan är pågående sedan ett tag, är en kofta till mig själv. Som vanligt hittar jag inget mönster som jag gillar som passar till garnet, så jag hittar på själv. Lite vanskligt. Men det kan inte bli mer än fel. Garn är ju bra på det sättet att det inte blir förstört, det går ju att repa upp och börja om. Tråkigt dock att jag behöver sticka så mycket innan jag vet om det blir bra eller ej...

Stickat UFO

Här kommer ett riktigt UFO, som legat nästan färdigt hela sommaren. Härom dagen muttrade min man att han inte förstod sig på en kofta utan knappar. Det var alltså bara knappar som saknades. Detta var ett av två projekt som jag pysslade med i bilen när vi åkte så mycket i våras och letade hus. Jag stickade. Det är samma princip som bäbiskoftan jag stickade till Lillebror förut. Jag tyckte det var så enkelt och att det blev så bra. Men något mönster och antydning till maskantal hade jag inte, utan fick inprovisera. Det blev lite upprepning ett par gånger innan jag blev nöjd. Men sen stötte jag på andra problem. Jag köpte tre nystan för rätt länge sedan, och när det var dags för nystan nummer två så var det en helt annan nyans än det första. Och det trots att jag hade tittat på färgbad och det var samma. Jag stickade rätt mycket och hoppads liksom att jag skulle ha sett fel eller att problemet skulle försvinna av sig själv, men icke. Till slut åkte jag tillbaka till butiken där jag handlat, och fick då veta att den här modellen var sån. Kunde de inte ha sagt det från början då, så att jag kunnat välja nystan mer noggrant? Nu bytte jag det tredje nystanet i alla fall så att det stämde med det första. Och sen stickade jag vidare med det udda, och såg till att den färgskiftningen finns på symmetriskt på ryggen. Det blev hel ok, men så irriterande när jag befann mig mitt i det. Sen skulle jag maska av. Då maskade jag av för hårt, den ena sidan blev nästan 5 cm kortare än den andra. I och för sig inget stort problem, eftersom det bara var att repa upp avmaskningen och göra om den. Men det tog emot. När jag äntligen gjort det, och sen sytt ihop ärmarna, så upptäkte jag att ärmarna är lite för korta. Naturligtvis så hade jag även där maskat av för hårt. Och där var det inte bara att repa upp igen, då hade jag ju fått repa upp större delen av koftan. Men den funkar, och jag får väl se till att dra lite i ärmarna när jag tvättar den. Men alla motgångar gjorde att jag liksom gick in i väggen och aldrig avslutade, trots att det bara var knapparna kvar. Men nu är den klar, och jag hittade sex stycken likadana, jättefina, röda knappar i min stora knappsamling.

Nam nam garn

Nam nam, så började Storasystern säga om goda saker när hon var jätteliten. Vi använder det fortfarande hela familjen. Nam nam godis till exempel. Men för mig är godis inte alltid samma sak som för Storasystern. Att gå in i en garnaffär är som att gå in i en godisaffär tycker jag. Jag älskar ju att handla tyger och har hur mycket som helst, men det är inte riktigt samma känsla av godis som en garnaffär. Jag vill handla allt jag ser och jag vill sticka och virka vad som helst och jag får SÅ mycket idéer. Om jag hade en idé när jag gick in där, så köper jag oftast något helt annat.

Det finns en garnbutik inte långt från där jag bor. Sandvikens garn. Hon har otroliga mängder garn, till hyfsat bra priser, och har öppet i princip jämt eftersom hon i huset bredvid. Jag kan alltså åka dit precis när det passar mig, och det passar mig så bra. Hon har även hur mycket mönster som helst. Och det är mönster, i original, från 40-talet och framåt. Helt fantastiska kreationer som vi idag kan vika oss dubbelvikta av skratt när vi ser, men samtidigt gillar eftersom retrotrenden är så stark nu. Eller vad sägs om stickade långbyxor med pressveck och matchande väst, till 12-åringar? Jag satt jättelänge och botaniserade bland hennes mönster. Det fanns så många roliga och fina bäbiskläder. Och en bäbis kan ju inte protestera. Tyvärr är ju min bäbis snart ingen bäbis längre, så jag fick ju tänka lite på att jag skulle kunna använda mönstret också, inte bara köpa det för kul. Jag har handlat mönster tidigare, och bland annat virkat den här klänningen till Storasystern.


Som om jag inte hade tillräckligt med projekt redan, så åkte jag till Sandviksboden och handlade idag. Jag var där i en och en halv timme. Jag hade ett par idéer som jag åkte dit för, och för ovanlighetens skull handlade jag faktiskt garn till dem. Jag vill virka en mormorfilt, av mormorsrutor, jättelänge har jag tänkt på det. Hela hösten har jag tänkt att jag skulle göra det av samma ullgarn som jag stickade Storasysterns pippitröja i. Det var så skönt att jobba med, 100% ull, men ändå mjukt och inte så stickigt, och tvättbart. Väl där så tyckte jag dock inte om färgerna. Jag ville antingen ha ett färgtema, eller bara massor av klara färger. Jag kikade på annat, men till slut hittade jag små nystan med 100% merinoull. Bara SÅ mjukt. Och färgerna var ok, även om det inte var vad jag hade tänkt mig från början. Men det kommer nog att bli kanon. Som sagt små nystan, så jag får väl se hur långt det räcker, men jag vill inte ha någon stor filt, bara en jag kan lägga över axlarna eller benen.

Men så klart hittade jag också garn som jag bara förälskade mig i. Det är ett melerat garn med 75% ull. Det är ungefär samma känsla som i garnet jag stickade en kofta i härom sistens. Och jag ville ju sticka en sån kofta även till Storasystern, så självklart slog jag till. Jag började sticka direkt när jag kom hem.

Men. Koftan till Lillebror var ju inte helt klar. Garnet räckte inte till de sista varven i halsen, vilket gjorde halsen lite stor. Vi har använt den ändå, men på stan härom veckan hittade jag rätt garn och rätt färg. Perfektionisten i mig kunde inte låta bli att köpa ett nystan till, bara för de där sista varven. Kan ju alltid bli en mössa också eller nåt. Men när jag skulle börja sticka så var stickorna försvunna. Jag har ju bevisligen stickat en hel tröja med rätt stickor, och jag VET med säkerhet att jag inte har burit ut dem ur huset, men de är borta. Puts väck. De kan sälla sig till listan av sybehör som också försvunnit spårlöst. Idag lessnade jag, så jag köpte nya stickor när jag ändå var i garnboden. Hemma igen kastade jag ju mig över det nya garnet och började sticka. Och där satt jag sen med en ny stickning på stickorna, och koftan fortfarande ofärdig. Ha ha, så långt tänkte jag inte. Men när jag ändå råkade sticka lite fel drog jag av stickorna och avslutade koftan. Det var lätt att trä på stickorna på det nya arbetet igen. Och koftan är äntligen klar!

Pippimössa

Hos Tilde Textil såg jag en sån fin mössa som jag bara var tvungen att sticka själv också. Hon hade i sin tur sett den hos Aviga Ellen. Mössor finns i överflöd här, men det är ju så kul. Så jag inhandlade garn, vilket inte var det lättaste faktiskt. Ville ha ett mjukt, men tjockt, och varmt garn, i rätt orange färg så klart. Men jag lyckade till slut. Denna veckan som gått har jag varit på resande fot, och då passar det ju utmärkt att ta med sig en stickning. Jag stickar med stor behållning i bilen när min man kör. Därför vill jag inte alls köra bil längre när vi ska någonstans. Jag valde att bara sticka slätstickning efter några varv med mudd. Jag tycker själv att mössan blev ursöt på Storasyster som den var, men hon insisterade på att det också skulle vara ståltråd i flätorna, så att de stod mer ut. När jag jämför min mössa med ovan nämnda bloggares, ser jag att mina flätor är längre och smalare, därför hängde de väl lite för mycket. Sagt och gjort, jag ville ju att Storasystern skulle vilja använda den, så svärmor gick på jakt och kom tillbaka med lite ståltråd. Det blev faktiskt kul, nu kan vi busa och böja flätorna lite hit och dit. Vi får väl vara lite försiktiga med den dock, eftersom ståltråden är vass i ändarna. Jag hade tänkt lägga ut en bakifrånbild på Storasystern med mössan på, men hon har varit sjuk med hög feber nästan sedan den blev klar, så det gick inte. Hoppas hon kryar på sig snart, lilla skruttan. Hon som vanliga fall knappt äter, har i princip inte ätit alls på två dagar nu. Men hon dricker i alla fall.

Stickad kofta

Jag har avslutat en kofta till Lillebror. Jag gillar modellen, har flera som min farmor har stickat. Man stickar hela koftan i ett stycke, och det enda som behöver sys ihop är ärmsömmen. Jag köpte garnet på Yll&Tyll i Uppsala tidigare i höstas och började sticka direkt. Det var ganska tunt garn och tunna stickor, så i början tog det lite tid. Men det var skönt att sticka med, och jag fick upp farten. Dock tog jag en liten paus när jag hade som mest att göra i höstas med marknader och beställningar, tänkte att jag skulle fortsätta när jag hade mer tid. Men så insåg jag ju att jag aldrig skulle få tid, det var ju alltid något som dök upp. Och när det gäller Lillebror så får det inte ta för lång tid, för då kan han ju hinna bli för stor innan det blir klart. Jag stickade storlek ett år, och tiden rusar iväg...

Jag hade lite strul på slutet. Jag hade tre nystan, vilket enligt tjejen i butiken skulle räcka. Men det såg illavarslande ut på slutet, det var vääääldigt lite garn kvar. Men jag stickade på och det räckte faktiskt PRECIS. Ja, kanske har jag stickat ett par varv mindre på ena sidan, jag räknade inte så noga. Och dessutom så mätte jag fel när jag stickade första halvan av framstycket. Det skulle vara 19 cm, men jag slutade vid 18, och när jag mätte igen var det bara 17. Först irriterade jag mig så klart för detta, och oroade mig lite för att den skulle bli för liten. Övervägde ett tag att repa upp och sticka mer. Men det var ju tur att jag mätte fel, annars hade garnet aldrig räckt. Och tröjan ser inte alls för liten ut, jag har dock inte provat den än. Halsen ser lite stor ut, det skulle egentligen stickas några varv där efteråt, men det fanns det som sagt inget garn kvar till. Men jag tror att det kan funka bra ändå. Han kommer ju att ha något under.

Jag har genast kastat mig över nästa stickprojekt!

Pippitröjan klar, tack mamma!

Mamma kan man lita på, mamma fixar allt. I alla fall min mamma, det finns inget jag inte tror att hon kan fixa, hon är min idol. Storasysterns pippitröja har varit färdigstickad länge, och jag började sy ihop den för ett par veckor sedan. Sydde ihop axlarna och sydde fast ärmarna. Det blev ok. Men när jag skulle sy sidsömmen så blev det inte snyggt alls. Jag sydde med vanliga kaststygn och de syntes på rätsidan, usch vad fult det var och vad missnöjd jag var. Jag lade undan det i väntan på att jag skulle åka upp till mamma, hon fixar allt tänkte jag. Och självklart hade hon den enkla lösningen på problemet. Inte så komplicerat, men tillräckligt när jag inte är van att sticka och sy ihop stickade grejer. Sy med efterstygn sa hon, och vips blev det hur bra som helst. Jag är jättenöjd, Storasystern är jättenöjd, den passar perfekt. Hon har redan börjat använda den, och frågan är om jag kommer att göra några snoddar till den. Det vita garnet är helt slut, när jag stickat klart den sista ärmen hade jag en halv meter kvar av det. Jag skojar inte, det räckte verkligen precis. Jag hann ångra flera gånger att jag mitt i arbetet stickade en pippitröja till dockan också, det hade kunnat bli mitt fall. För att sy ihop fick jag använda snuttar. Blir det snoddar så blir de röda och blå. Men jag tycker inte att det behövs faktiskt. Jag är väldigt förtjust i garnet, 100% ull som känns riktigt mjukt. Jag har köpt det hos Sandvikens Garnbod i Kolmården för 20 kr/nystan. Nu måste jag fundera ut något att sticka eller virka av det garnet nästa gång. Funderar på en liten filt med mormorsrutor.

Tack igen mamma, du är bäst i världen. Jag har världens goaste och bästa föräldrar, puss på er båda!

Stickat till dockan

Jag håller på att sticka en "pippitröja" till Storasystern. Det går riktigt bra, speciellt med tanke på att jag är så usel på att sticka. Men som en liten pausunderhållning innan jag börjar med ärmarna, så stickade jag en liten pippitröja till dockan. Den blev lite liten, och jag fick sticka om ärmarna som blev för smala. Ärmarna är kanon nu, men själva kroppen är lite tight. Jag är dock övertygad om att Storasystern kommer att gilla den. Men hon får inte se den än. Jag planerar att sy lite mer kläder till dockan, och så får den följa med när vi ska ut och långflyga om ett par veckor. Det blir förhoppningsvis en kul överraskning som kommer att räcka ett tag för att roa henne. Hon älskar dockor just nu, men de stora är för stora att släpa med.

Fler regnbågsmössor

Den första mössan blev ju lite liten till Storasyster, så jag stickade en till större. Och en till liten till Lillebror.

Julklappsväskan

Min svärmor fick in en riktig fullträff när hon gav mig ett pysselprojekt i julklapp. Jag fick garn och mönster till en stickad väska. Jag har ju hela tiden trott att stickning inte är min grej, men jag måste snart ändra mig. Jag stickade snabbt som attan och själva väskan var i princip klar redan efter nyår. Men så fastnade jag vid monteringen. Jag ville också fodra väskan med tyg, för att inte behöva oroa mig för att den ska svikta när jag packar tungt. Eller att små saker ska slinka ur mellan maskorna. Men nu är väskan klar. Och mönstret var väldigt enkelt, så jag lägger till det om någon skulle vara intresserad.

Väska

Lägg upp 60m och sticka 1rv. Sticka sedan *30 rm, vänd, 1 omslag, 30 m tillbaks. 1 v rm då man stickar ihop omslaget med maskan efter. 1rv. Upprepa *-*. Maska av efter 120 kortvarv. Sticka två stycken.

Knäppslå

Lägg upp 25 m. Sticka 1 rv. Sticka *10 rm, vänd, 1 omslag, 10 rm. 1 v rm då man stickar ihop omslaget med maskan efter. 1 rv.* Upprepa *-*. På 11e kortvarvet göres knapphål: Sticka 3 rm, maska av 4 rm, sticka 3 rm, vänd, omslag, sticka 3 rm, lägg upp 4 nya m, 3 rm. Fortsätt sedan *-*. Maska av efter 20 kortvarv.

Montering

Virka eller sy ihop sidorna från rätan. Börja och sluta där vändningsvarv är. Vik en fåll upptill med handtaget emellan och sy fast på insidan med smygstygn. Sy fast knäppslån med smygstygn mitt på ena stycket. Sy fast en knapp på andra sidan.

Mössa

Jag fortsätter att avsluta projekt. När Storasystern var liten började jag virka en regnbågsfärgad kofta. Dock blev den aldrig klar, jag lessnade på alla trådar som skulle fästas. Nu plockade jag fram den och tänkte avsluta den till lillebror. Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag gav upp så till den milda grad, att jag hade börjat repa upp allt. Kvar fanns bara två framstycken, som även dessa var påbörjade att repas. Lite besviken blev jag allt, men kastade mig genast över garnet ändå. Så visserligen har jag inte avslutat någon kofta, men jag har använt en massa garnsnuttar i alla fall. Och jag blev väldigt nöjd med mössan.

Det är den tredje mössan i den här modellen som jag stickar, och jag har ännu inte lyckats få till storleken ordentligt. Denna är lite för liten till storasyster och lite för stor till lillebror. Men jag har redan börjat på en liten, och ska se till att det blir en till stor också.

Gamla projekt

Min farmor stickade väldigt mycket. Dels till oss barnbarn, men även mycket till Rädda Barnen. Det blev koftor och filtar till behövande barn. När farmor dog lämnade hon efter sig en hel säck med stickade små koftor och lappar. Det var lapparna som brukade bli babyfiltar. De behövande barnen må förlåta mig, men jag valde att behålla både koftor och lappar. Av lapparna sydde jag ett lapptäcke till mig själv, som minne av min farmor.


Koftorna blev liggande, eftersom bäbisar inte var aktuellt för mig på nära 10 år. Dessa koftor saknade knappar, och blev därför aldrig använda när F var liten. I kväll har jag sytt i knappar och hoppas att de ska bli använda denna gång. Speciellt gillar jag den blå- och vitrandiga. Den vita koftan fick fina pärlemorknappar som jag sprättade från en blus igår kväll, som sedan fick gå vidare till de sälla jaktmarkerna.

Stickad mössa

Jag är inte så bra på att sticka. Men denna enkla mössa lyckades jag med. Mönstret har jag hittat hos Supersebbe http://www.supersebbe.com/pyssel/pyssel65.htm. Jag har stickat två lika mössor i blåvittmelerat garn. Tanken var att det skulle bli en till bäbisen och en till storasyster. Men det blev snarare en till dockan och en till en lite större bäbis. Den på bilden är den lilla, och den får åka med till BB, för den kanske passar ändå, den är ju ganska elastisk. Den större mössan hamnade på en besökande bäbis som föddes i augusti, och den passade utmärkt på honom. Nu har jag ett annat jättefint melerat garn som jag kan kasta mig över och sticka fler.