Kinesiska korsstygn

Det var alltså den här listan jag gjorde i våras. För enkelhetens skull skriver jag den här igen.

1. Mitt kinesiska korsstygnsbroderi
2. Virkad trasmatta
3. Tupphalsklä till min folkdräkt
4. Virkad klänning
5. Sticka något

Nummer 3 kan jag alltså bocka av. Med lite god vilja kan jag också bocka av nummer 5, även om det kanske inte var luvor och halsdukar till julgässen som jag hade tänkt mig när jag skrev listan, utan snarare något till mig själv. Nummer 4 har jag strukit, jag försökte virka klart klänningen när vi var i USA, men den blev inte klar. Jag har insett att den kommer att bli för liten för Storasystern, och dessutom tycker jag inte att det blir så snyggt. Så jag har bestämt mig för att skippa det. Nummer 1 kastade jag mig över direkt när jag avslutat nummer 3, mitt sista hupphalsklä till min folkdräkt. Och det är också klart nu!

Det här broderiet köpte jag när jag var i Kina hösten 2011. Vilken dröm det var, jag hittade flera butiker som bara sålde korsstygnsbroderier, fyllda till bredden. Att välja var inte lätt. Jag valde detta i en butik i Shanghai. Jag började inte direkt när jag kom hem, jag gjorde ett annat först. Som med så mycket annat blev detta liggande när det nästan var klart. Upptäckte att det är nog ganska precis ett år sedan som jag blev klar med alla korsstygn. Sen skulle det vara franska knutar och små stygn för att göra ståndare och pistiller i blommorna, och det var där jag fastnade. Det var så himla tråkigt. Så det blev liggande. 

Men nu stod det ju med på min lista så jag tog tag i det. Och det tog ju bara ett par kvällar innan jag var klar, så lite jobb var det ju. När jag gav upp tänkte jag att skulle struntat i knutarna, låtit det vara som det var. Men nu är jag så glad att jag gjorde det. Det lyfter verkligen hela broderiet och ger liv åt blommorna. Nu är bara frågan vad jag ska göra med det. Borde väl rama in det eller något, men jag vet inte vart jag skulle hänga det i så fall. Det är ganska stort. 

Tupparsle

Jag berättade för en god vän från Leksand att jag höll på att brodera ett tuppharsklä. Det är svartstick, svart silke på linne, och man använder det till leksandsdräkten vid högtider. Till dop och bröllop, och alla "dagar", Juldagen, Nyårsdagen, Påskdagen osv. Om man går i kyrkan vill säga, vilket jag inte gör. Däremot går jag ju på bröllop ibland och då använder jag min dräkt om tillfället är rätt. Min vän blev rättmätigt imponerad, hon visste precis vad jag pratade om och det var tuppharsklä hit och tuppharsklä dit. Till efter en liten stund när min goda väns man, som kommer från Tyskland, inte kunde hålla sig längre och utbrister; "Sa du tupparsle?!" 

Ja, så sedan den dagen fick det vara ett tupparsle helt enkelt. Speciellt som hela projektet varit hemsökt och medfört en hel del svett och frustration. Detta är faktiskt det andra som jag avslutar i år. Det första, som jag avslutade i somras och gav till min mamma, det blev snett. Jag broderade hela snibben bak, och ena snibben fram. När jag sedan skulle brodera den andra snibben upptäckte jag till min förtvivlan att tyget var ju inte kvadratiskt, och jag hade naturligtvis börjat med den sidan som var längre. Så det blev till att sprätta. Men det råkades visst sprättas lite i tyget också. Då orkade inte mer och skickade mamma till Hemslöjden att köpa nytt tyg, jag började om på ett nytt. Men jag lät det första misslyckade ligga till sig lite. Och när jag köpte en ny symaskin med en synnerligen smidigt lagningssöm lyckades jag laga tyget så att det i princip inte syns. När det sedan täcktes av broderi syns det inte över huvud taget. Men då stod jag där med två halvfärdiga harsklän. 

De blev båda liggande orörda väldigt länge. Jag minns inte ens när jag började på det första och när jag började på det andra. Det handlar och många år i alla fall. Men i våras gjorde jag en liten lista på saker jag ville avsluta i år, påbörjade hantverksprojekt, sådana där riktiga långkörare. Jag har gott om dem, jag tycker att det är otroligt roligt att påbörja projekt, inte alltid lika kul att avsluta... Detta var med på listan, och nu i mitten på December är jag klar! Med båda! Och jag är väldigt stolt. Det här andra är till Storasystern. Hon började använda vuxendräkten i somras och självklart ska hon ha ett tupparsle till sin dräkt. 

QR-kod

För att variera mig lite när jag satt i bilen och sydde på mitt lapptäcke så broderade jag lite. Jag hade länge tänkt brodera en QR-kod, frågan var bara vad det skulle stå på den. Så här blev den. Lite kul grej måste jag säga att det är. Och det funkar alldeles utmärkt att läsa av den med en QRreader. Vill du veta vad det står? Scanna bilden vettja! När jag var klar hittade jag en ram för 1USD som passade perfekt. 

Och så en till mig då

Tänk, jag fick till en tavla till mig själv också. Och det tog inte alls lång tid. Först tänkte jag att nu får det vara nog med abborrar, men så kommer jag på flera som jag skulle vilja ge en sådan tavla till. Och flera som gillar den som jag tänker att det vore en bra present att ge en till. Ja, det blir ingen mer just nu i alla fall, men jag sparar mönstret. Just den här abborren bråkade lite med mig. När jag broderade texten gjorde jag fel och mellan a och b i abborre blev mellanrummet för litet. En ruta fel. Lite, men nog så irriterande. Och jag ska titta på den här tavlan varje dag, jag skulle se det och irritera mig. Så jag sprättade bort bborre och gjorde om det. Och då gjorde jag fel på ett b men såg det inte förrän jag gjort det andra, så fick jag sprätta igen. Men nu är den klar, och inramad och allt.

Och det var så här jag tänkte

Det var den här tavlan jag hade tänkt på så länge. Och som jag skulle använda abborren till. Min mor har en vän som har en sådan här tavla. Inte korsstygn, men med en abborre och texten "Är du ledsen, stek en abborre". Om jag minns rätt så hade hon själv fått idén från en tavla hemma hos hennes morfar eller något ditåt. Den har alltså gamla anor. Och jag tycker att den är underbar. Jag är helt övertygad om, att om jag var ledsen, och stekte en abborre, så skulle det kännas lite bättre. Jag är toppennöjd med tavlan. Jag valde lite annorlunda färger än på mobilfodralet. Och jag spenderade en halv kväll med att leta typsnitt på nätet. Jag hade inget rutnät att testa på själv. Men till slut hittade jag ett som funkade och som jag är mycket nöjd med. Dessvärre måste jag göra ännu en innan jag kan få hänga upp den på min vägg. Medan jag broderade kom jag på att den också var en prefekt present till min far som fyllde år i förra veckan. Han blev mycket glad för tavlan, så det var en riktig fullträff precis som jag misstänkte att det skulle bli. Så nu ska jag bara göra en till mig själv också. Hade tänkt pyssla med det i bilen hem från stugan, men så packade jag ner min aidaväv så att jag inte hittade den. Typiskt. Och nu när jag hemma igen och våldsamt sugen på att sy igen, så det blir kanske inte gjort i brådrasket. Fördelen är att det är ett litet broderi och tar inte så lång tid ändå.

Visst nappar det

Det är nog två år sedan som jag såg att det fanns mobilskal till Iphone som man kunde brodera på. Jag beställde ett, så klart, från någon skum utländsk sida som visade sig fungera. Skal dök upp i brevlådan och mitt konto har inte blivit länsat heller. Men sen kom problemet. Jag ville ju så klart ha det absolut mest perfekta motivet. Jag googlade, jag ritade själv, men jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle brodera på mitt skal. Jag ville ha något personligt, som är jag, men som också kunde kopplas till mitt jobb, eftersom det är min jobbtelefon. Så ni kan ju gissa hur det blev, skalet har bara blivit liggande. Tills nu. Och då blev det en abborre. Inte alls just jag, och så långt från mitt arbete som man kan komma. Men jag tycker att det är en fin fisk, och jag hade ett mönster på en abborre som jag sparat till ett annat projekt. Och av en slump upptäckte jag att den var perfekt dimensionerad för skalet. Jag har för mig att broderiet kommer från boken Brodera mera. 

Det var jobbigt att brodera i gummi. Det gick ganska fort ändå, två kvällar och en dag på utflykt i bilen tog det. Men nu har jag jätteont i min högra arm. Jag vet inte om det är det som det beror på, men det ligger ju nära till hands. Sen hann jag så klart skaffa mig andra skal under tiden som det här bara låg, och det jag har nu är jag väldigt nöjd med. Så Maken fick mitt broderade skal. Fisken passar honom perfekt. Han har inga problem med att använda grejer jag syr till honom, men jag skulle gärna vilja vara en fluga på väggen när han kommer till jobbet med ett korsstygnsbroderat mobilskal.

Abborren kommer att återkomma, förhoppningsvis innan semestern är slut. Men det vet jag ju hur det brukar bli med det där...

Don't leave home without it

Jag åker ingenstans utan ett handarbete. Det har jag för mig att jag skrivit förut. Man vet aldrig, man kan fastna i en snöstorm (har hänt) eller i ett vulkanutbrott (har också hänt) och då kan det bli lång väntan och då behövs ett handarbete. Eller så åker man bara bil långt. Barnen sitter där bak och spelar spel på diverse mojänger. Maken kör. Jag broderar. Bästa sättet att transportera sig på.

Obloggat

Ja, när jag sitter och går igenom gamla foton så dyker det upp ett och annat obloggat faktiskt. Och detta är riktigt gammalt. Jag tror bestämt att det var den allra första syträffen, hösten 2008. Vi hade ju träffats på Jofotex på våren, handlat och fikat, ett gäng som hängde i Sytråden på Familjeliv. Det är lätt att hålla koll på det tillfället, för jag hade med mig Lillebror som var alldeles nyfödd. Och han fyller 5 år i början på nästa år. Då sa vi att tänk om vi kunde ha en syträff och träffas en hel helg med alla våra symaskiner tillsammans, vad roligt det vore. Och det gjorde vi! Första gången var vi hemma hos en i gänget, som slängde ut hela sin familj hela helgen så att vi kunde träffas och sy. Dessutom fyllde hon år precis i den vevan och vi bestämde oss för att göra en liten present som tack och grattis. Alla bidrog med en ruta till en liten bonad som vi gjorde och gav henne. Jag höll precis på att brodera ett litet hus i korsstygn, så jag avslutade det och det fick bli mitt bidrag.

Och tänk, vi träffas fortfarande. Första gången var jag mammaledig och anslöt redan på fredag förmiddag, men vissa kom inte förrän på lördagen. Nu är det ett par år sedan som vi insåg att en helg inte räckte, så numera träffas vi torsdag till söndag. De första gångerna lade vi också in ett besök på någon tygaffär, med det har vi prioriterat bort för att hinna sy så mycket som möjligt. Det är jätteskönt att träffas redan torsdag kväll, kunna packa upp i lugn och ro, hinna kramas om lite, snacka, bläddra i lite magasin och landa. För att sen köra så det ryker fredag, lördag, söndag. Senaste träffen blev det ju lite uppochner för mig på grund av inbrottet, så jag fick hoppa torsdagen, och då gick ju halva fredagen innan jag kom igång ordentligt. 

Jag tycker också att det är intressant att dessa människor som jag ju mötte på nätet för fem år sedan, idag är några av mina allra bästa vänner. Vi bor lite utspritt, men träffas ändå då och då, även mellan syträffarna.

Broderade handdukar

Jag har broderat handdukar till Loke också. Jag köpte dem för flera år sedan på rea på IKEA, för typ 7 kr/st. De har legat i mitt syrum sedan dess, åkt med på ett flertal syträffar utan att ha blivit broderade på. Men nu har jag äntligen gjort det, det var skönt. Marina motiv i grått. Den första broderade jag i svart, men det syntes i princip ingenting då, så jag bytte till grått. Roligt att brodera lite, det var ett tag sedan.

Bra post

Jan Berglin, min absoluta favorittecknare, definierar en bra dag och den ska innehålla bra post. (Här är en länk till en seriestrip av Jan, inte den aktuella, men för att visa vem han är. I perioder går det inte en dag utan att jag upplever en situation som han har fångat.) Bra post är enligt honom, och håller fullständigt med, ett glansigt magasin, ett brev med riktiga frimärken och en grönskimrande postgiroutbetalning. Idag fick jag det här paketet, och även om det bara var en av tre så tycker jag att det faktiskt räckte för att definieras som bra post. Storasystern fick ett kalaskort också.

I paketet låg den här boken som jag hade beställt och köpt begagnat genom Bokbörsen. Det var en av böckerna som jag lånade på bibblan i förra veckan och fick långlån på över sommaren. Men jag skulle vilja brodera samtliga mönster i den här boken och det är mycket tveksamt till att jag skulle hinna med ett enda under sommaren, långlån till trots. Så när jag hittade den på bokbörsen för 50 kr slog jag till direkt. Nu måste jag bara skaffa mig någon lämplig möbel som behöver kläs om. Men någon brådska har jag inte, för nu har jag boken.

Dopklänning

Nu snackar vi återbruk här, detta blir mitt bidrag till veckans återbruksutmaning. I höstas kom en granne och berättade stolt att hon skulle bli mormor. Jag föreslog att hon skulle komma förbi i mitt syrum någon dag och välja ut ett tyg så kunde jag sy något till bäbisen. Hon hade ingen aning om att jag sydde, och när hon kom förbi en kväll före jul så undrade hon om jag skulle kunna sy en dopklänning. Det har jag aldrig gjort förut, men det skulle säkert gå bra. Vi började prata om hur den skulle se ut. Jag hade en tidning, Hemslöjd, där det var en artikel om dopklänningar som var så fina. De var sydda som en lång särk och ett separat liv som var dekorerat med knappar, band och rosetter. "Man tog vad man finast hade." Det mesta var återbrukat material. Vi bestämde oss för att göra en sådan, och min granne skulle själv brodera på livet. Hon skaffade ett vitt bomullstyg, men vi var inte helt nöjda med det. Jag började prata om linnetyg, och nämnde i förbigående att ett gammal linnelakan vore det bästa, mjukt och fint. Det hade min granne hemma, och inte vilket gammalt linnelakan som helst. Hon hade ett som hennes mormors mor hade vävt. Detta går jag igång på, det är så jag ryser lite faktiskt. Vilken ära att få sy i detta tyg.

 Jag hade som sagt aldrig sytt en dopklänning förut, och jag hade inget mönster. Men jag fick hjälp av en vän med mått över bröstet, nederkant och längd. Och det var ju enkelt då att göra ett mönster, eftersom jag ville ha en helt rak särk, utan rynk någonstans. På lakanet fanns också en virkad spets som min granne sprättade bort, och den återanvände jag och sydde fast i nederkanten.

Min granne har en folkdräkt från Småland, exakt vart ifrån minns jag inte, men hon inspirerades av broderierna på den. Jag klippte till livet och hon broderade. Sen sydde jag ihop det. Livet sitter bara ihop i ena axeln. På den andra axeln och i sidorna sitter knappar. Jag var lite osäker på hur bökigt det skulle vara att klä på en bäbis livet, med särken på, så jag tyckte det var bäst med många knappar. Och jag ville inte ha för många knappar i ryggen eftersom en bäbis ju ligger mest på rygg.

En knapp finns dock i ryggen och det är knappen på särken, men det känns ok med en. Jag sydde bara ett enkelt sprund i ryggen, men pricken över i tycker jag är den monogram som jag hittade på lakanet och sydde fast under sprundet. Detta är verkligen återbruk när det är som bäst.

En glad kines

I Kina hittade jag flera butiker som sålde korsstygnsbroderier. Det verkade vara poppis där med tanke på att jag utan att leta sprang på flera stycken och det faktum att det fanns hur mycket som helst att välja på, och hur stora som helst också. Första gången var i Nantong på en bakgata där vi letade skor. Där velade jag länge och valde till slut ett broderi med bambu, några fåglar och texten (som jag fick hjälp att översätta) Bambu bringar frid och harmoni. Jag var väldigt sugen på ett annat broderi med ett historiskt motiv, men valde bort det eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle sätta upp en broderad tavla som var 3m lång. Eller vart jag skulle husera ett sådant broderi under tiden jag broderade det. Nej, det gick bort. Tanken slog mig också att jag skulle kunna ha köpt det, priset var bara ca 300 kr, bara för materialets skull. Jädrar vad med tråd man fick, och väv så klart. Men det får bli nästa gång. Bambutavlan betalade jag fullt pris för som var ca 50 kr.

Nästa gång jag sprang på en butik med korsstygn var i Shanghai, vi hittade ett par stycken. Där fanns det också brodergarn för ett par kr/docka, och mamma handlade några stycken. Jag blev dock lite ställd, eftersom jag inte hade något projekt på G i huvudet och inte kunde välja färg. Att ta en docka av varje färg bara för att kändes lite övermaga. SÅ mycket broderar jag (tyvärr) inte. Medan mamma står och väljer färger går jag runt och kikar på materialsatser och bestämmer mig för att jag får köpa ett till broderi. Men vilket? Till slut hittar jag en realåda och börjar gräva i den. Jag hittar den här kinesen, som jag tycker är hemskt ful, men jag blir glad av den och han får följa med hem. 30 kr kostade han. Eftersom det var rea tog jag ett till, jag funkar så och Maken retar mig för det...

Väl hemma i Sverige igen var det kinesen som jag ville börja med. Ju mer jag broderar på honom, desto mer gillar jag honom. Jag blir onekligen glad varje gång jag plockar fram broderiet. Och det är klart, vacker är han kanske inte, men jag tycker inte riktigt att han är ful längre. När jag började visste jag inte vad jag skulle göra med honom när han var klar. Jag hade ingen större lust att hänga upp honom på väggen, men när jag gjort klart min röda yllekudde i början av januari bestämde jag mig för att han skulle få bli en kudde han med. En riktig missmatch, men en lyckad sådan tycker jag.

Baksidan fick bli ett av mina sidentyger från Kina, det fanns liksom inget annat alternativ. Jag ska tillägga att det faktiskt bara är halvsiden. Man använder väldigt sällan silke i varpen till denna typ av tyg. Men vackra är tygerna oavsett. Jag hade inte tänkt detta tyg från början, men detta var det som passade bäst i färgen. Mönstret är drakar och fågel Fenix, samma mönster som på klänningen jag lät sy upp till mig själv. Jag är så otroligt glad för mina fina kuddar som jag har broderat själv. Mycket arbete och många timmar har jag lagt ner i dem båda två. Och trots olikheterna i material, ursprung och motiv så tycker jag att de funkar jättebra tillsammans.

Självklart har jag kastat mig över nästa korsstygnsbroderi jag tog med mig hem. Men det är mycket större. Undrar vad jag ska göra av det när det blir klart. Jag har gott om tid på mig att fundera ut det, det lär inte bli klart i en handvändning. Kinesen var väldigt lagom i storlek och fick följa med mig på bussen/tåget/flyget närhelst jag åkte någonstans. Det nya broderiet är lite för otympligt för att ta med, så det får jag jobba med hemma i soffan.

Februari summerat

29 februari idag. Sista februari. Jag har deltagit i Kajas utmaning DeStash February, som gick ut på att inte köpa något nytt tyg eller sybehör under hela februari, samt att försöka använda så mycket som möjligt av det man hade hemma. Förutom köpstopp på tyger har jag också haft köpstopp på allt jag kunde den här månaden. Det har passat mig bra, för den senaste tiden har jag funderat mycket på konsumtion och hållbarhet. Jag skulle vilja konsumera mindre, och leva enklare och med mer eftertanke. Jag gör så gott jag kan redan, men jag vill bli bättre. Jag tycker att det har gått riktigt bra den här månaden. Inte en tråd har jag köpt, så vad gäller Kajas utmaning klarade jag den galant. Jag har också producerat massor den här månaden, bara av sådant jag hade hemma. Vad gäller övrig shopping så kom det två födelsedagar och ett bröllop den här månaden som krävde en del inköp, men jag lyckade också tillverka presenter och även en slips till bröllopet. Förutom det köpte jag ett hårspänne som jag verkligen ville ha och en handkräm som jag inte behövde, och det ångrar jag. Inte hårspännet, men handkrämen. Jag ska tillägga att jag självklart har handlat mat och nödvändigheter till hushållet, men utöver det har jag försökt att inte handla något onödigt. Lyckades nästan. Det var faktiskt lite roligt så jag är motiverad att fortsätta.

I morgon är det mars, och Stoff&Stil öppnar ny butik Stockholm. Det kommer oundvikligen att bli en tur dig inom en snar framtid och då lär det bli lite handlat. Men jag har också haft en del beställningar den här månaden som får finansiera ett besök där. I övrigt kommer jag att fortsätta hålla igen. Jag har ritat av många nya mönster till mig själv och hoppas på att komma till skott och faktiskt sy något också. Jag var ju duktig på det i somras, men sen har det inte blivit något mer till mig själv.

Jag påbörjade ett projekt tillsammans med Storasystern den här månaden också, som inte blev klart. Det är verkligen ett "använd-vad-du har-projekt", och jag bjuder här på en liten tjuvkik på det.

Nöjd och stolt

Vilken tillfredsställelse det är att avsluta ett sådant här projekt. För snart ett år sedan var jag på Hemslöjden i Leksand och såg kuddar med yllebroderi. Men inte med skånska mönster då, utan med mönster inspirerade av Dalarna och kurbitsar. Klockrent för mig helt enkelt. Det är Mora Hemslöjd som har tagit fram dessa materialsatser med hjälp av formgivaren Britt-Marie Nilsson. Jag slog till. Tvekade länge om jag skulle ta en liten eller stor kudde. Jag är ju inte en fegis när det gäller att starta projekt, men valde till slut den mindre kudden eftersom jag inte visste vart jag skulle ha en stor. Som vanligt sätter jag igång direkt och är entusiastisk, men så kommer något annat projekt emellan och detta blev liggande en stund. Men så tog jag med det till Kina och tänkte att det var ett bra tillfälle att brodda lite på. Men jag hann inte plocka fram det förrän på hemresan. Men jag broderade i princip hela resan hem. Och den blev nästa klar. Det visade sig dock att brodösen som gjort materialsatsen hade snålat lite med garnet. När jag ringde Hemslöjden i Mora fick jag veta att jag var inte den enda som råkat ut för det, och de skickade genast de trådar jag behövde för att avsluta.

Jag blev klar före jul och tänkte att jag skulle sy ihop allt direkt, men jag hade lite otur. Det visade sig att jag dragit en del när jag broderat, trots att jag använt båge hela tiden. Allt var väldigt bubbligt. Jag spände ut det på strykbrädan över en fuktad handduk och drog och slet och drog och slet och fick till slut till det ok. Men eftersom det inte var perfekt gick musten lite ur mig. Sen hade jag ingen innerkudde som passade. Jag hade köpt en jättefin dunkudde på IKEA, men det var fel mått. Klantigt av mig. Idag var jag på IKEA igen, och jag hittade ingen innerkudde med måtten 40*40, men däremot en 40*60. Jag köpte den och sydde om den till 40*40. Så i kväll kunde jag äntligen göra klart kudden. Och när den nu är klar är den ju hur fin som helst. Visst jobbade jag bort det mesta bubblet på strykbrädan, men färdig så syns det inget alls längre. Jag är så nöjd, dels med att den blev så fin, men också för att jag har avslutat ett projekt. När det gäller broderier har jag en hel hög som ligger...

Robotskjorta

Förra hösten sydde jag dessa skjortor till försäljning. Jag hade en kvar som jag tog med på visningen och den rönte visst intresse. Tyvärr var storleken fel och när vi ändå diskuterade att sy upp en ny ville hon ha en annan färg. Det var ju tur, eftersom det bruna tyget var slut, och jag hade detta kvar. Det känns lite mer vinter, inte lika murrigt.

Redan när jag köpte det här tyget så tänkte jag broderi, och när broderade äppelträden på de andra tänkte jag robot på det här. Det blev riktigt bra tycker jag. 

Det är ju en del jobb med en skjorta men det är roligt att sy ibland. Jag är riktigt nöjd själv, hoppas beställaren blir det också. Jag klippte till två stycken när jag ändå höll på och tänkte att jag skulle passa på att sy en till Lillebror också.

Brodera mera

Från Peking flög vi ner till Nantong. Nantong är en liten stad, "bara" 5 miljoner invånare, med en förhållandevis liten flygplats. Och eftersom den är så liten och så få turister kommer hit, så fick vi bära våra väskor själva från bagagebandet ut till bussen när vi kom. Hujedamig, det var säkert 100 m. Men det var i princip enda gången vi gjorde det själva.

I Nantong finns en skola för brodöser, Kinas första. Här fick vi spendera en hel dag och det var nästan magiskt för mig. Vi fick se otroliga silkesbroderier som tar år att förfärdiga, de broderar till och med fotografier. Silkestråden de använder kan delas i upp till 48 delar, men hur det är möjligt förstod jag inte. Vi nöjde oss med att dela tråden i fyra delar. Allt var förberett när vi kom och vi satt två och två på varsin sida om tyget som var uppspänt i en träram och lagd mellan två bockar. Broderiet består av en gren med några blommor, knoppar och blad, och även tråd var framlagt åt oss.

Man broderar med en hand över och en under tyget. Jag som är högerhänt skulle då ha högerhanden på ovansidan och vänster under. Att brodera med vänster hand hade jag aldrig gjort förut och det var lite klurigt och skakigt till en början. Men förvånansvärt fort gick det faktiskt riktigt hyfsat. Det gick så bra att jag fick tummen upp av alla glada brodöser som var på plats för att hjälpa oss. Jag var helt speedad efteråt och jag känner att jag måste ha varit en konkubin i ett tidigare liv i Ming-dynastins Kina för 500 år sedan. De fick nämligen inte göra så mycket annat än att brodera, och vänta på att kejsaren eventuellt skulle komma förbi. Under dagen hann jag brodera ett blad och ett blomblad.

Skolan är numera van vid galna svenskar som kommer förbi ibland och vill brodera, och självklart köpa med sig garn hem. Så de hade förberett även det och lagt fram ett helt bord med silkesgarner i alla tänkbara färger. Bilden nedan är efter att vi plockat åt oss, så det fanns mycket att välja på. Mamma och jag köpte en hel del. Mamma ska ha till sina broderier till Leksanddräkten. Jag blir så klart biten och vill brodera mera på siden, så det blev även en bit tyg. I mönsterboken från ateljén i Peking finns massor av kinesiska mönster, och jag skulle vilja brodera en drake.

Min lilla prinsessa

Den här tunikan klippte jag till i vintras någon gång om jag inte minns helt fel. Det är en stuv av Eisertrikå som ju såldes på Tradera i parti och minut för ett par år sedan. Det är ingen jättebra kvalitet, just denna biten, och hade dessutom en missfärgning alternativt solblekning som jag upptäckte först när jag sydde ihop den härom dagen. Dock hade jag sådan tur att jag det hade hamnat på avigsidan, så det gör inget. Tyget är underbart mjukt i alla fall, så den kommer säkert att bli skönt att ha på sig.

Mina intentioner var hela tiden att jag skulle brodera något på den, en fjäril hade jag tänkt, och det är därför den har blivit liggande så länge. Jag hade ju med min min brodermaskin på syträffen, men den packades aldrig upp. Men när en vän hade sin framme och även detta prinsessbroderi så frågade jag om inte jag kunde få köra samma broderi på hennes maskin. Jag valde lila toner på broderiet, och går i precis samma ton som den lila mudd jag hade hemma. Härom kvällen var jag sur av många olika anledningar, men i stället för att rikta min ilska mot människor i min närhet, man och barn som dessutom var helt oskyldiga, så gick ju ut i syrummet och vände den negativa energin till något konstruktivt i stället. Och så blev jag ju glad på kuppen, det blir jag ju för det mest när jag syr. 

Hemliga resan

Ännu en hemlig resa är genomförd. Förra året åkte vi till Istanbul, i år åkte vi till... Dalsland. Vi åkte till Årjäng och därifrån cyklade vi dressin ner till Bengtsfors. Första sträckan Årjäng-Kråkviken tog drygt tre timmar och vi cyklade i hällande regn. Men vi höll humöret uppe ändå, och visste att när vi kom fram väntade varm dusch, torra kläder och god mat.

Alla fick varsin liten påse med grejer, precis som förra året. I påsen låg bland annat varsin handduk. Handdukarna hade inhandlats billigt på IKEA och jag hade broderat namn på dem. Jag blev så nöjd med resultatet. Snälla NyfiQen hade hjälpt mig med stygnsättningen, eftersom jag inte har något program för att göra text. Jag MÅSTE skaffa mig ett... Jag valde i alla fall att brodera med samma färg på tråden som på handduken och det tycker jag blev snyggt.

Allt flöt på så himla smidigt när jag höll på. Dock upptäckte jag att handdukarna blivit missfärgade av galgarna efter första tvätten, och jag fick tvätta dem en gång till.

 

 

 

Fågelmössa - igen

Nej då, ni ser inte dubbelt. Och jag börjar inte bli så glömsk att jag bloggar om redan bloggade saker. Här kommer den beställda mössan i en storlek mindre. Inga fel den här gången, broderi flöt på bra, det bara låg och väntade i maskinen. Så nu har jag en fågelmössa över i storlek ca 3-7 år, om någon är intresserad. Den passade på både Storasyster och Lillebror, men Storasystern är nog lite mindre än en genomsnittlig 7-åring.

Fågelmössa

I höstas sydde jag en liten mössa med en fågel på till en ny liten bäbis vars föräldrar är fågelskådare. Det var en annan fågeskådarbekant som beställde den, men nu hörde mamman till bäbisen av sig och berättade att mössan blivit deras favorit, men nu var urvuxen. Kunde jag möjligen tänka mig att sy en ny, fast större. Visst kunde jag det. Vi enades om molntyget igen, det passar ju så bra ihop med flygfän. Fågeln fick jag fria händer med, och jag valde en enkel applikation. Den blev bra till slut, men jag misslyckades två gånger med broderiet. Först för att jag slarvade och sen för att jag var lat. Gör om gör rätt, så blev det kanon till slut. Dock tror jag att mössan kan vara lite för stor för pojken i fråga, men om jag måste göra om den vet jag i alla fall hur jag ska göra rätt från början nu. Det var bara andra gången jag gjorde ett applikationsbroderi.