Sakta men säkert framåt

Jag varken syr eller bloggar särskilt mycket just nu, och anledningen är bland annat det här.

Det går sakta men säkert framåt med vårat bygge. Målet i år var att få upp taket. Och det har vi lyckats med. Jag är väldigt nöjd. Helgen som gick lade vi tegel. Vi återanvänder det gamla, även om det var lite slitet och en del pannor var trasiga. När vi rev boden för ett år sedan stod den under ett träd, och pannorna var väldigt skitiga och fulla med mossa och lavar. Jag har tvättat av varenda panna med högtryckstvätten, och sedan bar jag dem tre och tre i taget uppför stegen till Maken som befann sig på taket och lade ut dem. Ett träningspass utan dess like vill jag lova. Men nu ligger det där. Det som vi måste göra innan höststormarna börjar är att få upp vindskivor och plåtar, men just nu känns det som ett enkelt projekt. Hela helgerna går åt till detta just nu, så det blir inte mycket tid över att sy. Och i veckorna orkar jag inte. Det får ligga på is ett tag, tids nog sprätter jag till igen och producerar.

Stoooort projekt

Här kommer en liten uppdatering på vårt stora byggprojekt. Stommen är uppe, golvreglar på plats, takstolar, och taket är på G. Det rullar på. Vi har tidigare bara skissat lite hur vi ska göra med förråd och bastu, men vi hade inte exakta mått så det var lite klurigt. Nu är det lättare. Ca en fjärdedel kommer att bli förråd, en fjärdedel bastu, och resten lite relaxrum.

En omtumlande vecka

Tvära känslokast rådde förra veckan. Jag hölls så gladeligen på att packa och förbereda mig för höstens syhelg. Jag hade så många planer och jag var ovanligt förberedd. Jag hade sytt klart alla tillklippta kalsonger, jag hade bläddrat i magasin, ritat av mönster, klipp till tyger, inhandlat sybehör, planerat vad jag skulle göra. Den här gången skulle jag själv få stå i fokus. Jag skulle sy till mig själv, klänningar och underkläder stod på listan. Och jag såg fram emot att få fylla bloggen med alla nysydda alster och visa upp allt jag skulle göra. Förväntan var på topp. 

Men så kom vi hem i onsdags och möttes av ett uppbrutet fönster och ett hus som var upp och ner. Någon har brutit sig in och rensat ut allt av värde. Datorer, smycken, och alla våra kameror. Syhelgen fick vänta lite, det blev mycket annat att fixa med helt plötsligt. All glädje och förväntan byttes raskt ut mot ilska, frustration, sorg och magont. En ny dator kan man ju alltid fixa. Jag lever dessutom tillsammans med en ordentlig man som både har säkerhetskopierat och sparat serienummer. Men alla smycken. Det är så sorgligt. Det mesta av värde har jag ju fått av någon. Min morfar har själv gjort en hel massa smycken till mig i silver. Poff borta. 

Sen åkte jag ändå på syhelg, om än en dag senare. Vid det laget hade den värsta chocken lagt sig och jag tänkte att jag verkligen behövde få tänka på något annat en stund. Och det var så fantastiskt skönt att få träffa bästa vännerna som jag kunde älta med om jag ville, eller låta bli om jag ville det. Fredagen var en bergochdalbana av känslor, men jag var ju ledig och kunde till och med ta en eftermiddagslur när jag blev trött. Men i slutändan så ger de här helgerna så otroligt mycket energi, så att sitta hemma och älta hade inte varit bra tror jag. Jag fick mycket gjort till slut. Det blev både klänningar och bh, och en hel del till barnen också. God mat, goda vänner och lite sömn. Men resultatet får ni vänta lite på, eftersom alla våra kameror blev stulna.

Jag avslutade helgen med erfarenheten LÄSK I SKO. Någon hade spillt en läsk, med isbitar, i min ena sko när jag hämtade Storasystern på kalas på ett lekland. Så mitt råd är, ställ skorna så högt ni kan.

Något återbruk har det inte blivit för mig den här veckan. Om man inte räknar att "någon" kommer att smälta ner allt mitt guld och göra något annat av det. Och sälja vidare ett par gamla datorer och  min sprillans nya fina systemkamera.

ÄNTLIGEN!

OK, jag ligger efter med bloggandet. Därför kommer här dagens tredje inlägg. Och med lite försiktig entusiasm kan jag nu meddela att vi har köpt ett hus! Ja, vi har i alla fall vunnit en budgivning och skrivit ett kontrakt. Men det har ju å andra sidan hänt förut, så vi korkar inte upp champagnen förrän vi flyttar in denna gång. Men det ska nog till mycket för att detta inte ska gå i lås. Det känns fantastiskt skönt, speciellt att vi kommer att kunna flytta in innan vi ska vara ute ur detta huset, dvs vi behöver inte magasiner/bo i husvagn/andra hemskheter jag hade målat upp...

Efter att ha titta och övervägt i princip allt, gamla hus, nya hus, nyrenoverade hus, renoveringobjekt, stora hus, små hus, hus i stan, hus på landet, villor, radhus, parhus, lägenheter, bygga eget, så har vi faktiskt köpt ett hus som är i precis samma stil och genre som vi har idag. Ett äldre hus på landet, med stor tomt, nära vatten, flera byggnader på gården. Men då hoppas vi att vi vet vad vi får och att vi kommer att trivas. Läget är prefekt för oss och för våra jobb. Jag behöver inte byta jobb, utan bara byta kontor. Min man har fått jobb i Stockholm.

Och den sista knorren på det hela kommer här. Självklart kommer jag att sakna detta hus när vi flyttar, av flera anledningar. Gården jag bor på idag heter Torp sedan gammalt, därav namnet på min blogg; Pyssel på Torp. Jag har faktiskt funderat på om jag skulle byta namn på bloggen, speciellt då vi har tittat på nya hus som är så långt från gamla torp som man kan komma. Men vårat nya hus heter Snickartorpet, och det betyder att min blogg kommer att kännas helt rätt även efter flytten! Jag tror att det är ett tecken!

Äntligen är också min älskade brodermaskin lagad och uthämtad! Jag var väldigt lycklig när jag passerade Stockholm och svängde in på Söders Tyger för att hämta ut den. Tydligen har flera kretskort bytts ut under resans gång och de tog god tid på sig att få till det, så nu hoppas jag verkligen att de har lyckats. Dock förhandlade Gunilla på Söders Tyger fram att jag inte skulle behöva stå för materialkostnaderna, och jag har bara betalat 950 kr för hela kalaset, vilket jag är tacksam för. MEN, när jag står där i affären så visar det sig att själva broderenheten hade blivit kvar hos reparatören, och jag fick åka hem med endast maskinen. Lite tråkigt när jag äntligen trodde att jag skulle få hem den. Men förhoppningsvis kommer den hem i veckan.

Och idag har jag varit hos frisören och klippt av nästan 3 dm av mitt hår. Så ni som känner mig, nästa gång vi ses så är jag korthårig!

Jämmer och elände

Jag säger direkt att detta inlägg inte har något med sömnad eller handarbete att göra. Och det är mest beklagan och irritation, så orkar du inte läsa om det så kan du sluta här. Å andra sidan handlar detta mer om mig än något jag tidigare skrivit tror jag. I brist på sömnad så bloggar jag om hus i stället, köp och sälj.

Nej, idag var ingen bra dag. Visserligen har jag väl lyckats bearbeta eländet lite nu på kvällen, men jag är fortfarande förbannad. Mäklaren ringde idag, han som förmedlade köpet av vårt nya hus och mitt stora fina syrum. Säljaren drar sig ur köpet och hänvisar till en klausul i kontraktet som skrevs in i sista minuten. De skulle köpa nytt hus, men blev osams med den säljaren om ett badrum och en braskamin, och den affären gick i stöpet. Följdaktligen gick även vår affär om intet. Visst är jag besviken, men mest är jag förbannad. De där säljarna har betett sig märkligt från första stund, så jag är inte särskilt förvånad egentligen. Det började ju med att de inte accepterade budet (det enda) som de fått efter ett par visningar. Här kommer vi in i bilden. Vi lägger ett högre bud, som var generöst och högre än vad de förmodligen hade kunnat förvänta sig. De accepterar ändå inte, och vill att vi ska flytta in tidigare än vad vi kan. I stället kräver de ännu mer pengar. Vi har is i magen, det var ju de som borde vilja få sitt hus sålt snabbt, inte vi. Och efter ett antal vändor så accepterade de till slut. Då börjar mäklaren bete sig lite mysko. Vi frågar om en klausul för försäljningen av vårat hus, vilket han nekar till. Han kräver också att vi ska skriva kontrakt innan söndag kl 13.30 annars ska han minsann ha en till visning. OK, vi åker upp i ottan för att skriva kontraktet. Då möts vi på trappen av mäklaren som i sista minuten vill lägga till ovan nämnda klausul för säljaren. Det hela slätas dock över med att affären är ju redan i hamn, kontrakt är skrivna, de var överens, det var bara några små detaljer kvar. Som Robert Gustavsson så träffande sa, "börjar ana oråd..." Men jag är tydligen en blåögd, ärlig och schysst människa. (Dum?) Vi går med på detta, vi vill genomföra detta nu och tror på vad de säger. Och det får vi lida för idag. Nej, de kom inte alls överens. De ville ha nytt kakel i badrummen (i ett helt nytt hus) och braskamin och fan och hans moster. Inte konstigt att den säljaren till slut bryter kontakt och kontrakt.

Jag tycker att det är jättemärkligt. Om någon inte gillar mitt badrum, synd för dig. Du får göra vad du vill när du köpt huset, tycker jag. What you see is what you get. Jag fick detta meddelande på telefonsvararen idag, och jag blev så förbannad, så jag ringde upp mäklaren direkt och läste lusen av honom. Nej, skämt och sido, men jag sa precis vad jag tyckte, och det var väldigt skönt.

Jag kan tycka lite synd om mäklaren också, han har ju investerat i tid och pengar, och får nu inte ut en spänn på detta. Han var väldigt olycklig faktiskt, och har spenderat ett par dagar på att först försöka hitta ett nytt hus till vår säljare, så att de skulle kunna flytta och vi köpa deras hus ändå. När det inte gick lyckas han få nys om att grannen, i ett likadant men spegelvänt hus skulle kunna tänka sig att sälja. De vill dock ha ännu mer pengar, och mäklaren avstår till och med sitt arvode om de kan tänka sig att sälja till oss till vårat bud. Det länder honom till heder tycker jag, även om jag är missnöjd med hur han skötte kontraktet. Jag sa dock direkt, att jag vill verkligen inte köpa ett hus och behöva bo granne med de där människorna som enligt min åsikt uppfört sig så märkligt. Och inte bara granne, utan vägg i vägg i ett parhus. Det tänker jag inte utsätta mig själv för.

Visst är jag besviken och visst är det synd. Men vi tar nya tag. Detta var inte på något vis vårat drömboende. Det uppfyllde de krav vi hade, och det hade lite lyxgrejer som gjorde att vi kunde acceptera det även om det var några saker som saknades. I morgon ska jag ringa mäklaren till det huset som de nu aldrig köpte, och höra vad som egentligen hände där. Det är ett jättefint hus, kanske köper vi det i stället. (Bara för att jävlas...) Mest är det ändå jobbigt. Att behöva börja om igen och leta och åka fram och tillbaka och titta på nya hus.

Nu är det också dags för visning på det här huset i helgen. Många har hört av sig till vår mäklare, som för övrigt är helt fantastik, och många har bokat in sig på visning. Vi kör på med försäljningen av detta hus ändå, det kommer att lösa sig. Hittar vi inget så får vi väl hyra något ett tag.