Jämmer och elände

Jag säger direkt att detta inlägg inte har något med sömnad eller handarbete att göra. Och det är mest beklagan och irritation, så orkar du inte läsa om det så kan du sluta här. Å andra sidan handlar detta mer om mig än något jag tidigare skrivit tror jag. I brist på sömnad så bloggar jag om hus i stället, köp och sälj.

Nej, idag var ingen bra dag. Visserligen har jag väl lyckats bearbeta eländet lite nu på kvällen, men jag är fortfarande förbannad. Mäklaren ringde idag, han som förmedlade köpet av vårt nya hus och mitt stora fina syrum. Säljaren drar sig ur köpet och hänvisar till en klausul i kontraktet som skrevs in i sista minuten. De skulle köpa nytt hus, men blev osams med den säljaren om ett badrum och en braskamin, och den affären gick i stöpet. Följdaktligen gick även vår affär om intet. Visst är jag besviken, men mest är jag förbannad. De där säljarna har betett sig märkligt från första stund, så jag är inte särskilt förvånad egentligen. Det började ju med att de inte accepterade budet (det enda) som de fått efter ett par visningar. Här kommer vi in i bilden. Vi lägger ett högre bud, som var generöst och högre än vad de förmodligen hade kunnat förvänta sig. De accepterar ändå inte, och vill att vi ska flytta in tidigare än vad vi kan. I stället kräver de ännu mer pengar. Vi har is i magen, det var ju de som borde vilja få sitt hus sålt snabbt, inte vi. Och efter ett antal vändor så accepterade de till slut. Då börjar mäklaren bete sig lite mysko. Vi frågar om en klausul för försäljningen av vårat hus, vilket han nekar till. Han kräver också att vi ska skriva kontrakt innan söndag kl 13.30 annars ska han minsann ha en till visning. OK, vi åker upp i ottan för att skriva kontraktet. Då möts vi på trappen av mäklaren som i sista minuten vill lägga till ovan nämnda klausul för säljaren. Det hela slätas dock över med att affären är ju redan i hamn, kontrakt är skrivna, de var överens, det var bara några små detaljer kvar. Som Robert Gustavsson så träffande sa, "börjar ana oråd..." Men jag är tydligen en blåögd, ärlig och schysst människa. (Dum?) Vi går med på detta, vi vill genomföra detta nu och tror på vad de säger. Och det får vi lida för idag. Nej, de kom inte alls överens. De ville ha nytt kakel i badrummen (i ett helt nytt hus) och braskamin och fan och hans moster. Inte konstigt att den säljaren till slut bryter kontakt och kontrakt.

Jag tycker att det är jättemärkligt. Om någon inte gillar mitt badrum, synd för dig. Du får göra vad du vill när du köpt huset, tycker jag. What you see is what you get. Jag fick detta meddelande på telefonsvararen idag, och jag blev så förbannad, så jag ringde upp mäklaren direkt och läste lusen av honom. Nej, skämt och sido, men jag sa precis vad jag tyckte, och det var väldigt skönt.

Jag kan tycka lite synd om mäklaren också, han har ju investerat i tid och pengar, och får nu inte ut en spänn på detta. Han var väldigt olycklig faktiskt, och har spenderat ett par dagar på att först försöka hitta ett nytt hus till vår säljare, så att de skulle kunna flytta och vi köpa deras hus ändå. När det inte gick lyckas han få nys om att grannen, i ett likadant men spegelvänt hus skulle kunna tänka sig att sälja. De vill dock ha ännu mer pengar, och mäklaren avstår till och med sitt arvode om de kan tänka sig att sälja till oss till vårat bud. Det länder honom till heder tycker jag, även om jag är missnöjd med hur han skötte kontraktet. Jag sa dock direkt, att jag vill verkligen inte köpa ett hus och behöva bo granne med de där människorna som enligt min åsikt uppfört sig så märkligt. Och inte bara granne, utan vägg i vägg i ett parhus. Det tänker jag inte utsätta mig själv för.

Visst är jag besviken och visst är det synd. Men vi tar nya tag. Detta var inte på något vis vårat drömboende. Det uppfyllde de krav vi hade, och det hade lite lyxgrejer som gjorde att vi kunde acceptera det även om det var några saker som saknades. I morgon ska jag ringa mäklaren till det huset som de nu aldrig köpte, och höra vad som egentligen hände där. Det är ett jättefint hus, kanske köper vi det i stället. (Bara för att jävlas...) Mest är det ändå jobbigt. Att behöva börja om igen och leta och åka fram och tillbaka och titta på nya hus.

Nu är det också dags för visning på det här huset i helgen. Många har hört av sig till vår mäklare, som för övrigt är helt fantastik, och många har bokat in sig på visning. Vi kör på med försäljningen av detta hus ändå, det kommer att lösa sig. Hittar vi inget så får vi väl hyra något ett tag.