Tupparsle

Jag berättade för en god vän från Leksand att jag höll på att brodera ett tuppharsklä. Det är svartstick, svart silke på linne, och man använder det till leksandsdräkten vid högtider. Till dop och bröllop, och alla "dagar", Juldagen, Nyårsdagen, Påskdagen osv. Om man går i kyrkan vill säga, vilket jag inte gör. Däremot går jag ju på bröllop ibland och då använder jag min dräkt om tillfället är rätt. Min vän blev rättmätigt imponerad, hon visste precis vad jag pratade om och det var tuppharsklä hit och tuppharsklä dit. Till efter en liten stund när min goda väns man, som kommer från Tyskland, inte kunde hålla sig längre och utbrister; "Sa du tupparsle?!" 

Ja, så sedan den dagen fick det vara ett tupparsle helt enkelt. Speciellt som hela projektet varit hemsökt och medfört en hel del svett och frustration. Detta är faktiskt det andra som jag avslutar i år. Det första, som jag avslutade i somras och gav till min mamma, det blev snett. Jag broderade hela snibben bak, och ena snibben fram. När jag sedan skulle brodera den andra snibben upptäckte jag till min förtvivlan att tyget var ju inte kvadratiskt, och jag hade naturligtvis börjat med den sidan som var längre. Så det blev till att sprätta. Men det råkades visst sprättas lite i tyget också. Då orkade inte mer och skickade mamma till Hemslöjden att köpa nytt tyg, jag började om på ett nytt. Men jag lät det första misslyckade ligga till sig lite. Och när jag köpte en ny symaskin med en synnerligen smidigt lagningssöm lyckades jag laga tyget så att det i princip inte syns. När det sedan täcktes av broderi syns det inte över huvud taget. Men då stod jag där med två halvfärdiga harsklän. 

De blev båda liggande orörda väldigt länge. Jag minns inte ens när jag började på det första och när jag började på det andra. Det handlar och många år i alla fall. Men i våras gjorde jag en liten lista på saker jag ville avsluta i år, påbörjade hantverksprojekt, sådana där riktiga långkörare. Jag har gott om dem, jag tycker att det är otroligt roligt att påbörja projekt, inte alltid lika kul att avsluta... Detta var med på listan, och nu i mitten på December är jag klar! Med båda! Och jag är väldigt stolt. Det här andra är till Storasystern. Hon började använda vuxendräkten i somras och självklart ska hon ha ett tupparsle till sin dräkt. 

Glad midsommar!

Jag önskar alla en glad midsommar med mina julgäss som nu har blivit midsommargäss. Självklart skulle de få ordentlig midsommaroutfit, och jag skickade mamma till Hemslöjden i Leksand för att inhandla material. Hennes gäss har också fått samma outfit. Hennes gäss har också fått jättefina broscher som jag impulshandlade när jag själv var in på Hemslöjden dagen före Midsommarafton. De blev så himla fina! Jag är väldigt nöjd med kransarna. Jag hade funderingar på att antingen virka blommor och göra kransar, eller klippa till dem av filt. Men tiden är ju som vanligt en bristvara, så när jag hittade dessa hårsnoddar med blommor på slog jag till direkt. De passar prefekt. Nu är bara frågan vad jag ska klä mina gäss i till hösten.

Och här kommer dirndlen

Eller hur säger man dirndl i bestämd form? Das dirndl kanske är bättre. I vilket fall som helst kommer här bilden på klänningen jag sydde till Storasystern till oktoberfesten härom veckan. Jag blev väldigt nöjd och hon var så gudomligt söt i den med håret i flätade kringlor. Helt ljuvlig. Jag tog tyg som jag hade hemma. Jag köpte tyget på superrea i somras, jag tror inte att det är 100% bomull, det känns inte så. Jag valde ut två olika kombinationer av tyger och Storasystern fick själv välja. Till förkläde tog jag en gammal kjol. Volangen nedtill fanns på kjolen så jag bara fållade sidorna och sydde på ett knyband. 

För första gången har jag testat att sy passpoaler. Det har stått på min "attgöra2013-lista", och nu har jag gjort det. Jag är lite besviken över att jag missade att göra det på min klänning som jag sydde i våras. Men nu fick jag i alla fall sy det på Storasysterns. Det blev himla fint tycker jag. 

Det var roligt att Storasystern var så nöjd med sin klänning. Det syntes verkligen hur fin hon själv tyckte att hon var. Och att hon tyckte att det var roligt att klä ut sig, även om den är så fin att hon skulle kunna ha den annars också, tycker i alla fall jag. Det var många som hade ansträngt sig med kostymer. Jag hade ju inte sytt något till Lillebror, tyvärr. Men jag var väldigt osäker på hur han skulle ta emot ett par lederhosen och dessutom hade jag inte tid och ork. Men några dagar innan festen berättade min far att han fått låna en liten tyrolerhatt av grannen, och då började jag fundera. Jag tog med ett par helt vanliga shorts, en rutig skjorta och ett par snygga svarta skor. Pappa tog med hatten och mamma tog med hängslena som hör till leksandsdräkten. Lillebror gillade hatten, men ville först inte ha något annat. Han fick bestämma helt själv så klart, men när alla andra började klä om, ja då ville han så klart också. Han var också helt otroligt söt i sina hängslen och sin lilla hatt. Tyvärr har jag inget bra kort på honom som jag kan lägga ut, så ni får tro mig på mitt ord. En mycket lyckad fest, tyckte vi alla. Det enda missödet var att jag bara lyckats få med mig en sko till Storasystern, så hon fick gå i sina rosa kängor. Men det gick bra det med.

Tungvrickning på hög nivå

Dirndl. OK säg efter mig diiirrrndlllll. Så, bra, upprepa nu detta 10 gånger i snabbt tempo så har tungan fått sin dagliga motion. Vad är nu detta? JO, det är en Österrikisk/Sydtysk folkdräkt. Ja, ni har säkert sett en eller annan oanständig parodi av dessa, men nu ska jag visa er en helt anständig en. Tadaaa!

Tjusig, eller hur? Våga inte säga något annat, så mycket jobb som jag har lagt ner på den här. Men först backar jag bandet en bit. Varför i allsin dar har jag sytt mig en Österrikisk folkdräkt? Jo, det började typ på Midsommarafton. Eller vänta nu, det kanske till och med började i november 2011. Eller skit samma. Det hela utmynnade i alla fall i att jag och mina kusiner, som vartannat år kommer och firar Midsommar i Leksand, kom på att vi inte träffas tillräckligt ofta. Vi har ju så jäkla kul när vi ses. Så vi bestämde att vi skulle ses vartannat år i Dalarna, och vartannat år hos dem, i Österrike, NEJ, förlåt, jag menar Västergötland. Men på hösten, i oktober, en oktoberfest helt enkelt. Ja, ni förstår ju vartåt jag är på väg. Om jag nu ska gå på oktoberfest vartannat år resten av livet (eller hur?), ja, då behöver jag ju ordentlig klädsel. Det är ju inget man kan hafsa bort med någon tyrolerhatt i papp, nej nej nej. Så när jag så lämpligt besökte Wien i höstas passade jag på att leta upp ett passande mönster. En hel tidning tog jag med mig hem. (OK, det fanns oanständiga mönster också, men jag valde en proper tidning.)

Jag kan inte påstå att jag vet mycket om traditionen med dirndl egentligen. Men när jag har letat och bläddrat på nätet och i tidningar så verkar det som att man gör lite som man vill. De kommer i alla färger och fasoner. Jag tog vad jag hade. Min tanke var att det ändå är ett utklädningsplagg och att jag inte ville lägga ut en massa pengar på detta. Så på hyllan hade jag en stor bit linneblandning, en stuv jag köpt på S&S någon gång. Som torrfällde. Jag vet inte hur många gånger jag tvättade tyget, sköljde upp i ättika, sköljde upp i salt, till slut tyckte jag att färgen minskade i vattnet. Till förklädet tog jag en annan stuv men bommulstyg från Ohlsson som legat på hyllan länge. Det är även foder i livet.

Så var det dags för syträff i mars någon gång, och jag vigde den till detta projekt. Det var det enda jag hann med att sy, det tog två dagar. Jag började med livet. Det är det jag är mest stolt över. Jag tror inte att det finns en enda synlig söm på det. Jag har vändsytt hela livet, och jag lärde mig något nytt och revolutionerande. Att vändsy ärmhål. SÅ härligt när man lär sig något nytt så där, någon smart lösning som man anade måste finnas där rakt framför näsan. Tänk så många andra sätt jag gjort det på, ok sätt, men inte så finurliga. Vilken lycka. Som sagt, livet är helfodrat med samma tyg som i förklädet. Jag vändsydde hela slabidasket och sydde ihop de sista vändningshålen för hand. 11 knappar från knappsamlingen som dessvärre knäpps åt fel håll, men det är ju inget som man tänker på när man ser det. Det är bara jag som kan irritera mig över det när jag ska knäppa, jädrar vad svårt det var från fel håll.

Kjolen blev lite mindre fluffig än vad jag hade tänkt. Jag har sytt den i fyra våder, men så här i efterhand undrar jag om det inte skulle ha varit fler. Min tyska är ju i princip obefintlig så det var svårt att läsa mig till. Ja, ja, den funkar finemang avsett och det är fint schwung och ok vidd i den ändå.

Förklädet sydde jag på full bredd och med sydda veck upptill. Det är så det ser ut på bilderna, jag lyckades inte läsa mig till hur det skulle göras heller. Men det ser helt rätt ut enligt mig. 

Sen kom blusen. Jag har klippt till en blus av ett mönster som också följde med tidningen. Men jag hann inte sy den. Anledningen till att jag äntligen fick ändan ur att sy den just den helgen var att jag på lördagen skulle avvika till återträffen för Wienresan. Och då var jag ju tvungen att ha den klar, så klart. Varför göra något i god tid när du kan skjuta upp det till sista minuten. Men jag insåg redan på fredagkvällen (natten) att jag inte skulle hinna sy någon blus. Under dagen hade jag lånat en blus av en vän när jag provat livet, för att få rätt känsla. Jag frågade henne om jag kunde få låna blusen under lördagkvällen som paniklösning. Hon ville inte ha den, så jag fick blusen. Hon hade tagit med den mest för oss andra att få prova hur mönstret var, den passade inte henne. Den är kanske liiiite tight på mig, men den funkar. Från början hade den en rätt stor krage som jag inte kände mig bekväm med. Men när jag fick blusen så klippte jag bort kragen, klippte ut en större urringning, och använde tyget i kragen att kanta halsen med. Ja, det blev ju en lila blus i stället för en vit just på återträffen. Kanske inte den bästa färgen, men jag var ju lite desperat och jag är väldigt tacksam att jag jag fick den här blusen av min vän. Men jag har en vit tillklippt, och någon gång ska jag väl sy ihop den. Jag gissar att det blir i sista minuten inför höstens oktoberfest.

En usel fotograf och en bra

Kände bara för att visa upp resultatet av sommarens fotografering som jag nämnde i ett annat inlägg i somras. Vi försökte som sagt fota barnen i folkdräkt redan förra sommaren, och det misslyckades totalt. Storasystern kom i dörren in till fotografen på att hon inte alls ville göra det, och vi har 200 studiobilder där hon ser ut som en spik. Jag förundras lite över hur en fotograf kan vara så dålig. Nu var jag inte med, men min mor har informerat mig och berättat att fotografen inte en gång lyckades få kontakt med barnen på ett bra sätt. Och visst, kanske mina barn var extra tjuriga just den här dagen, men var det verkligen så omöjligt? Vi har ju många fantastiska porträttbilder från skola och dagis så det finns ju gott om fotografer som är duktiga på att fota barn. Jag bestämde mig för att göra ett till försök och fick genom en kollega tag i en fotograf som kändes bra. Hon har själv barn, och bara det gör nog mycket. Sen fotar hon inte i studio, utan hon kommer hem till folk och fotar. Vi valde att fota utomhus, och lyckades pricka in en dag i början av Juli med bra fotoväder.

Nu har jag 30 bilder som jag valt ut som är jättefina och som andas svensk sommar och lite mystik. Och lite Dalarna, trots att vi tog bilderna i Uppland. Jag är så nöjd. Nu återstår bara att välja ut några av de 30 och beställa förstoringar.

Glad midsommar!!

På väg till majstångsresning på midsommarafton. Storasystern, Lillebror och deras kompis. Samtliga folkdräkter, som är Leksandsdräkter, är sydda av min mamma. Med lite assistans från mig. Jag har sytt sjalen och hättan i mitten och broderat detaljer på skjortan till höger. Min älskade mamma har sytt klänningarna (gulkjolarna), kjolsäckarna och skjortan till masdräkten. Övriga delar till masdräkten hade min bror när han var liten, (som mamma sydde då) och slokhatten kommer faktiskt ända från min farfar. Vi räknade ut att den har nästan 100 år på nacken, visst är det otroligt? De var helt fantastiskt söta. Även jag hade min dräkt, och så Kusinen som är 9 månader. Vi blev stoppade både en och tio gånger av turister från både Japan och Amerika för att bli fotade. Och det kan vi väl bjuda på.

Det var högst tveksamt dock om vi skulle få på barnen dräkterna i år. Inför skolavslutningen tog vi fram dem och storasystern avböjde samma morgon. Då stirrade också Lillbror på dräktskjortan och sa; "Jag vill inte ha den, den är FUL." Oh, det skar i mitt hjärta. Jag lovar att det finns inte en finare skjorta i hela Dalarna., eller Sverige heller för den delen Jag har broderat manschetter och krage, så kallade "kruskvalar", och min mor har sytt den av finaste linne. Inför Midsommarafton hade vi hetsat barnen i ett par veckor och efter bara en svag protest fick vi även på Lillebror hela stassen. Roligt var att vi har dräkter i alla storlekar och att barnens kompis också kunde låna en. Lillebror tittade allvarligt på och frågade mig gång på gång "Mamma, är jag fin?" Jag tror att han kände att det var ett högtidligt tillfälle och han själv kände sig väldigt fin trots allt.

På Midsommardagen vankades namnkalas för Kusinen, och då blev det dräkt igen. Denna gång meddelade Lillebror att "...då blir jag cool..." när han skulle ta på sig dräkten. Som mamma, dalkulla och dessutom handarbetsfantast jublade mitt hjärta den här gången. Tänk att min son tyckte det var coolt att ha folkdräkt. Förutom midsommar har jag haft dräkt på dop, bröllop och begravning och jag har alltid känt mig välklädd. Jag är så glad så länge mina barn också uppskattar dem.

Nu laddar mamma och jag för att sy nya större storlekar till nästa år, i fall att barnen möjligen skulle kunna tänka sig att ha dräkter även då. Och jag laddar för att ta emot en fotograf om några veckor för att fota dem i dräkt. Vi gjorde ett försök förra året, men det slutade i total katastrof. En Storasyster som inte var samarbetsvillig och en värdelös fotograf som inte kunde hantera barn resulterade i 200 bilder där Storasystern ser ut som en spik. Jag kan bara skratta när jag ser bilderna, de är i princip värdelösa. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så totalt. Håll tummarna för vi lyckas bättre i år. Den fotograf jag har anlitat kommer hem till oss och hon har själv barn, så jag tycker att det borgar för högre odds.

Gör om gör bättre

Inte för att det blev fel när jag sydde de här brallorna till Lillebror för tre år sedan, men de blev inte helt bra. De hör till leksandsdräkten som min mor och jag sydde tillsammans till honom då. Jag sydde byxorna av gul flanell, med mudd i midjan och kanaler med svarta satinband för att dra ihop byxorna vid knäna. Inte så praktiskt på en liten sprattlande bäbis. Året därpå sydde jag i stället de här byxorna, som fungerade mycket bättre. De har mudd även i bensluten, och knapphål för att kunna sätta fast knätofsarna. Nu finns det ju en Kusin, och han ska på bröllop i dagarna, och sedan är det ju midsommar. Så jag plockade fram de gamla byxorna för att bättra på dem. Förutom mudden i bensluten flyttade jag även ner mudden i midjan något. Mönstret är från Meedom, och det är ju beräknat för kanal och resår i midjan, och med mudd blev de väldigt höga. Det är inte säkert att Kusinen kommer att ha dessa byxor, möjligen kommer han att ha de andra som var rätt från början. Men nu är dessa i alla fall fixade för framtiden. Mamma ha fixat nya knätofsar, men dessa är inte med på bilden. Till byxorna hör också väst och mössa som min mor har sytt, och en liten skjorta som jag sydde med broderade manschetter.

Mera samarbete

Mamma och jag fortsätter att greja med folkdräktsprylar. Mamma är nu pensionär och pysslar på som bara den. Efter att jag broderat och hon sytt skjortor till min bror och min man, så blev det lite tyg över. Detta räckte gott och väl till en liten skjorta till Lillebror. Jag har faktiskt inte sett den live än, den kommer hit i morgon. Men jag vet att det är ett underbart linnetyg, och jag har ju själv broderat manchetter och krage. Jag gjorde klart dem i raketfart, eftersom mamma var så sugen på att montera. De gick före allt annat. Jag lovar att jag kommer att ha den absolut sötaste lilla masen i Dalarna till midsommar!! Förutom denna fantastiska linneskjorta så finns redan byxor (med käntofs) och väst som min bror hade när han var liten. Och som pricken över i en jättefin liten slokhatt som min farfar hade. Den måste jag dock se till att lämna in till en modist för att fixa en kantstickning som har gått upp.

Här får ni frossa lite i linne och broderier. Kram på dig mamma.

Samarbete

Det här är inget som jag har sytt, men jag har varit delaktig. Min mor och jag syr delar Leksandsdräkten, i parti och minut ibland. Det här är två masskjortor (inte mans, mas) till min bror och till min man. Mamma har precis sytt klart dem, i finaste linne, efter konstens alla regler. Hon har gått på sykvällar på Hemslöjden hela hösten. Jag har varit delaktig med att brodera kragen och manchetterna, så kallade kruskvalar på ren leksandsmål. De har jag bloggat om förut. Här är alltså resultatet. Kruskvalarna är broderade med vit linnetråd på lin. På mitt ansvar ligger också att väva rätt sorts band att knyta i sprundet. Bandvävningen ligger inte högst upp på min lista för ögonblicket, men jag funderar på att i alla fall ta in bandvävstolen så att jag skulle kunna väva lite. Nu står den svåråtkomlig i garaget... Väven som sitter i är band till snörlivet. Som mamma för övrigt har kastat sig över att sy och brodera till Storasyster. I 10-12årsåldern brukar små flickor gå över till "vuxendräkten". Vi börjar i tid. Min dräkt har jag ärvt efter pappas farmor, och den använder ju jag själv och därför måste vi sy en egen till Storasyster.

Glad midsommar!

Här kommer en midsommarhälsning med knätofsar och allt. Jag förstår inte varför min mor och jag alltid väntar till sista veckan med att kolla upp och fixa alla delar till dräkterna. Barn har ju en förmåga att växa, så det är ju ingen överaskning att det behövs nya grejer varje år. Vi har pratat om det det länge, men det var först nu i veckan som vi kom till skott. Ett paket från Dalarna anlände till helgen med väst som mamma sytt, tyg till byxor och kruskvalar, broderade manchetter. Men inte tog jag tag i att sy några byxor inte... Mamma insåg sina begränsningar i år och pappa fick besöka Hemslöjden och köpa en mössa, den skickades i eget paket tillsammans med knätofsar som anlände i tisdags. Jag insåg mina begränsningar och sparade kruskvalarna till nästa år. Samma tisdag spenderade jag på stan på jakt efter passande skor till barnen. Men utanför Dalarna så är svarta lackskor något som bara finns till jul. På skoaffär nummer sex hittade jag dock kanonfina svarta skor till Lillebror, lite grova, perfekta till dräkt men även användbara annars. Till Storasyster hittade jag i alla fall svarta skor, men inte lack. De föll inte i god jord och hon blev jättebesviken över att de inte var blanka och att Moje inte hade köpt dem. Sagt och gjort, Moje besökte Einars skor i Leksand under onsdagen, som självfallet tillhandahåller en uppsjö av lackskor även på sommaren, dessa skickades i paket nummer tre och anlände idag. Som tur var passade de bra och blev succe. Så satte jag mig äntligen med byxorna. Tog ett vanligt muddbyxmönster och klippte dem korta. Mudd i midja och benslut. I benmudden sydde jag knapphål. Mamma hade trätt fast knätofsarna på knappar, som nu lätt kan knäppas på byxorna. Mycket händigt när byxorna behöver tvättas, eftersom knätofsarna självklart är i ull och inte går med i vanlig tvätt. Jag tyckte först inte alls att det blev bra, men så provade jag byxorna och de satt som en smäck. Men hela outfiten blev han bara så gudomligt söt. Jag försökte fota honom live, men den lille rackaren vill inte stå still.

Mer sommarstugepyssel

Jag är visserligen hemma från sommarstugan igen, men här kommer en bild på vad jag pysslade med mer där nere. Det har blivit ännu en uppsättning kruskvalar som ska bli manchetter och krage till en mansskjorta till leksanddräkten. Mamma ska sy skjortan, jag broderar. På slutet var jag rätt less på dem, för jag har nu gjort två uppsättningar, plus manchetter till Lillebrors masdräkt. Så jag tokbroddade på slutet för att det skulle bli klart och gå att lägga undan. Bilden är lite dålig, men det finns en bättre här.

Folkdräktsrace till midsommar

En månad innan midsommar kom mamma och jag på att vi ju måste sy en leksandsdräkt till Lillebror. (Han är 4 månader.) Sagt och gjort, vi satte igång. Mamma sydde väst och mössa. Det blev tre mössor, som gick med posten fram och tillbaka, innan hon lyckades få till en som passade. Jag skulle sy byxor och tänkte att det funkar ju med en vanlig vit body till. Men nej, det kändes inte bra. Ska det göras så ska det ju göras ordentligt. Så jag sydde en liten skjorta med murarkrage och jag broderade kruskvalar till manschetterna. Byxorna är sydda av ljusgul flanell som mamma själv har färgat. Naturligtvis var vi inte nöjda med den gula flanell som Hemsöljden tillhandahåller för ändamålet, nej vi färgade själva. Detta gjordes främst när mamma sydde upp gulkjolar "en masse" till Storasyster för ett par år sedan. Byxorna är sydda med gul mudd i midjan (tack till Älsklingsfrö som skänkte mig en bit i brådrasket), och självklart med knätofsar.

Storasyster har redan leksandsdräkt med delar för både midsommar och eventuella högtidligare tillfällen, med "tupphalsklä" som jag broderade förra året. Men dagen före midsommarafton skulle vi på begravning, och helgen innan kom mamma och jag på att då har man ju andra delar. Mycket riktigt, efter kontsultation med ovan nämnda Hemslöjd, fick vi reda på att små flickor förväntas bära svartblommig hätta, svart/vitt förkläde samt vit sjal. Att vi alltid kommer på sånt här så sent varje gång. Mamma sydde ny hätta, hittade faktiskt en linneservett som passade till sjal, och slaktade ett vuxenförkläde som jag hjälpte till att sy ihop till ett mindre. Här kommer resultatet. Som jämförelse lägger jag in en bild på hur småflicksdräkten ser ut till vardags.

Måste jag tillägga att båda mina skruttar var ljuvligt fina både på begravningen och på midsommarafton. Även jag bar min dräkt vid båda tillfällena, och jag vet inget plagg som får mig att känna mig mer välklädd.

Väva

OK, här kommer en till gammal grej, som jag bara måste lägga in. Eftersom det också speglar ytterligare en grej inom mitt handharbetsintresse. Nämnligen vävning. Jag skulle väldigt gärna vilja lära mig väva. Mer. Men jag har börjat i liten skala, åter igen till min folkdräkt. Jag väver band på en gammal bandvävstol. Ett band har jag avslutat, som även har blivit ett förkläde.

Grön raskmajd: Tyget är vaxat ylle. Används främst på dop. Jag har vävt bandet, mamma har sytt.


I väven sitter nu en varp som ska bli band till snörlivet, men det verkar vara ett evighetsprojekt. Jag har hållit på med det i flera år, och det går låååångsamt. Men vävstolen pryder sin plats i vardagsrummet, så det är ingen brådska egentligen.

Gästspel

Min mor ska få gästspela lite här i min blogg. Jag bara måste lägga in några bilder på hennes alster när jag ändå kommit igång att prata om folkdräkten. Sommaren 2006 sydde hon kjolsäckar, fickor, till leksandsdräkten, en hel hög. Hon började med en till mig för säkert 20 år sedan, som aldrig blivit klar. Den tog hon fram, och upptäckte, precis som så många gånger även jag har gjort, att det var ju inte mycket kvar att göra. Sen fortsatte det av bara farten, och vi har nu kjolsäckar i alla tänkbara storlekar. Jag vill lägga in ett par bilder av dem här för att jag tycker att de är så vackra.

Kruskvalar

I morse vaknade jag före 6, och var pigg och hungrig. Så typiskt när man har barnvakt och sovmorgon. Men jag klev upp och satte mig framför lite inspelade TV-program med ett broderi som jag hållit på med länge. Det kallas för kruskvalar, och det ska bli manschetter samt kanten på en krage.









Detta är nämnligen ännu en passion jag har. Mitt hjärta klappar för Dalarna i allmänhet och Leksand i synnerhet, eftersom det är där jag har mina rötter. Jag är född i maj och var endast en månad gammal när jag hade leksandsdräkt på mig första gången. Min mamma hade sytt en utifrån ett dockmönster. Jag använder min dräkt så ofta jag kan, vilket nu inte blir så där jätteofta. Men i alla fall midsommar är ju självklart. Både jag och min mor tycker att det är lite kul att även sy delar till dräkten. Dessa kruskvalar ska sitta på en mansskjorta. Min del i det hela var att brodera, det är vit lintråd på vitt linne. Nu är jag äntligen klar, och min mor ska ta tag i att sy själva skjortan. Jga får återkomma med bild på den när den är klar, vi siktar på sommaren.

Annat som jag har broderat är ett "tupphalsklä" till min dotter. Det används vid högtider som t exempel bröllop och dop. Det var våren 2007 som mamma och jag funderade på om det förr var brukligt att även barn hade dessa "tupphalsklän". Vi hörde oss för hos Hemslöjden, men fick inget rakt svar. Men i våra egna gömmor hittade vi ett gammalt, daterat 1822, och det var litet, som till ett barn. Jag satte genast igång att brodera ett till min dotter. Och det blev en exakt kopia av det gamla vi hade. (Förutom initialer och årtal.)
Jag håller på med ännu ett till mig själv också, men det är en helt annan historia... Jag har för övrigt sytt hättan på bilden, och min mor själva klänningen.