Finfin klänning får längre liv

Den här klänningen är inte så märkvärdig, och inget nytt heller, men Storasystern är så otroligt fin i den. När vi åkte till Rom förra hösten hade hon den med svarta strumpyxor och en tuff rosa keps och hon såg så citychic och världsvan ut. Det var länge sedan hon hade den på sig, och när jag plockade fram den och föreslog den en dag så tyckte Storasystern att den var för kort i ärmarna. Så jag klippte av dem. Nu kan hon ha klänningen en sommar till. Vi är båda nöjda och glada.

Färgkodning

Numera använder vi ju inga andra trasor än sådana som jag klipper till av gamla handdukar. Jag älskar dem. Byter ofta och slänger dem i tvätten och jag har så många att jag inte behöver tvätta särskilt ofta heller. Hade tidigare färgkodat med tråden jag kantade med, men det fungerade inte riktigt, det var bara bökigt att komma ihåg. Nu är det blå trasor som gäller i köket och lila i badrummet. Som av en händelse så råkade jag lila tråd i overlocken just när jag kom att jag skulle sy lite fler trasor och hittade en lila handduk.

En till gammal klänning

Den här klänningen sydde jag när Lillebror var bäbis. Ursprungsmönstret är ett vanligt Burdamönster som jag köpt separat i butik, minns inte nummer. Det är kanske lika bra, för den passade aldrig riktigt bra. Jag ammade vid tillfället och tänkte att jag syr en storlek större över bysten än vanligt. Den blev stor som ett hus! Den är dock skuren under bysten, så det var ju lätt att byta ut bara livet som jag till slut klippte ut i storlek 36, den minsta som fanns. Ändå var den stor. Det var innan jag köpte min CoverPro-maskin, och eftersom det är lite bökigt att fålla viscosejersey snyggt (tycker jag) så använde jag rullfåll i ärm och kjolfåll. Trekvartsärm. Jag tror aldrig jag använde klänningen. Inte då, och absolut inte senare. Jag fattar inte att den faktiskt hängt kvar i garderoben så länge. Men jag tycker att tyget är fint, och det har liksom tagit emot att göra mig av med den. Tidigare i höstas kom jag på att jag skulle sy om den. Jag har ju gjort det med bra resultat tidigare i somras.

Så jag gjorde på samma sätt. Jag använde Onion 2035 som utgångspunkt. Bakstycket var ganska tight, så det gick inte att göra så mycket åt, det fick vara som det var. Framstycket var rynkat under bysten, så det klippte jag bort, smalnade av och sydde tillbaka. Livet var för långt, så det klippte jag av säkert 5 cm. Klänningen var från början halvlång, en mystisk längd som jag hade för mig ett tag att jag passade i, eller ville ha, eller jag fattar inte varför. Den är otroligt osmickrande. Så av en bit på längden också, bort med rullfållen och ny vikt fåll. Ärmarna klippte jag först bort för jag tänkte att den kunde vara ärmlös. Men det blev inte så bra, jag ville gärna ha ärm kände jag. De gamla ärmarna var för smala efter att jag klippt bort dem, det blev för tight över ärmen, även när jag kortade av till holkärm. Hmm, vad skulle jag hitta på. Då slog det mig att jag hade ju sett det där tyget någonstans, men vart? En bit hittade jag i sandlådan. Storasystern får ta tygsnuttar ur en påse med just snuttar och göra vad hon vill med. Vad hon gjort med just den biten vet jag inte, men den var bortom alla räddning. MEN, i påsen med snuttar fanns en till. Och med lite pill och trix lyckades jag få ut två små holkärmar ur den snutten. Jag är SÅ nöjd med klänningen och tycker att den blev jättefin och den sitter toppen nu. En gammal klänning fick nytt liv och det fina tyget kom till användning till slut. Jag tror i och för sig inte att jag kommer att använda den förrän till sommaren, men det ser jag fram emot.

Tygkassar

När jag städade syrummet dök det upp en hög med tygkassar. Eller, de har legat där fullt synliga hela tiden, i vägen liksom. Men nu flyttade jag på dem. Jag viker ihop dem och sätter en liten lapp runt dem där det står vad det är för något. Jag brukar ha med mig dem på marknader, och de är också perfekta gåbortpresenter. Just de här är sydda av gamla gardiner som jag fick av en vän för flera år sedan. Jag älskar tygkassar, använder nästan inget annat och blir alltid irriterad om jag råkar stå utan när jag handlar och blir tvungen att köpa en påse. Huvva.

Gammal klänning blir ny tröja

Jag rensade i barnens garderober. I storasysterns dök det upp en klänning/tunika som jag först tänkte skicka iväg till en annan liten tjej som brukar få Storasysterns urväxta kläder. Lillebror är inte lika förtjust i klänning längre som han var för ett par år sedan. Men det här tyget är så himla fint. Lillebror hade en tröja i samma tyg som han växt ur för länge sedan och som dessutom gick sönder när någon lekte med saxar på dagis. Så jag kom på att jag kunde klippa av den lite och göra om den till tröja, så kan Lillebror ha den också. Det dröjer nog något år innan han kan ha den.

Mera trasor

Ja, kanske inte det mest upphetsande inlägg jag har gjort. Men här kommer ett lass med trasor som jag klippt till av ett gammalt badlakan och sedan overlockat. Det går åt en del trasor hemma hos oss. Vi har ett gäng gula som jag fixade i somras, och de används flitigt här hemma. Så flitigt att vi knappt hinner med att tvätta dem. Så vi behövde lite fler. Halva badlakanet är kvar, så det kommer säkert en till solfjäder om ett tag. Jag tänkte färgkoda dem så att vi kan använda dem till olika saker. De här får vara i badrummet, nästa lass ska få vara i köket och då tänkte jag köra med en annan färg på tråden.

Förbättring

I våras, eller var det i somras, jag minns inte, så sa Storasystern att hon ville ha en bikini. Vi befann oss i Leksand för tillfället och det finns inte så många butiker där som sålde. Och den enda som gjorde det var stängd. Men Mormorn gick dit någon dag senare och kunde inhandla en bikini som invigdes direkt. Byxorna sitter perfekt, men överdelen envisas med att halka ner. Mormorn och jag diskuterade hela sommaren hur vi skulle kunna förbättra den, men vi gjorde aldrig något. Jag hade nämligen köpt en ny bikini på rea som funkade mycket bättre, så det var liksom inte nödvändigt. Men nu är Storasystern bjuden på badkalas och hon fick för sig att nu vill hon faktiskt ha den där bikinin. Så jag fixade till den. Och som vanligt var det ju snabbt gjort. 

Överdelen är bara ett band som löper runt kroppen, ihopsnört mitt fram med axelbanden som är halterneck. Där fram hålls den ju uppe, men det är där bak som den halkar ner. Jag trodde inte riktigt på lösningen att sy in själva tyget och minska på omkretsen för att få den att sitta uppe. Jag tror inte Storasystern skulle gilla om det var för tight. I stället ändrade jag axelbanden som jag fäste i ryggen. För att kunna göra det fick jag lov att byta plats på bandet runt nacken, som jag delade i två och satte i byxorna, och så flyttade jag upp byxornas band till axelband. Storasystern är mycket nöjd, och jag med. Återstår att se om det funkar bra in action.

Lite tygkassar i all enkelhet

Jag fick ett gäng gardiner från en kompis. Jag tror de bytte gardiner på hennes jobb och de skulle kastas och hon tänkte på mig. De har legat i mitt syrum ett tag och jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra av dem. En ide fanns att sy lite utklädningskläder till dagis, men jag orkade inte. Nu har jag sytt några tygkassar. Inte så upphetsande sömnad, men lagom när jag fick en stund över efter att ha röjt lite i syrummet. Det var faktiskt bara att plocka fram dem och sy ihop. Min mamma hade redan klippt till dem vid ett annat städtillfälle där ute, då dök upp längst ner i en hög.

En klassiker

Japp, jag började plocka fram Lillebrors lussekläder exakt klockan 19.10 igår, onsdagen med det magiska datumet 121212. Efter tre år som gudomligt söt stjärngosse var pepparkakskostym beställd i år. Jag tänkte i min enfald att Storasysterns gamla kattkostym räckte gott, brun och fin, och färdig. Sagt och gjort, kattkostym plockades fram. Och visade sig inte alls vara vad Lillebror hade tänkt sig. Han ville ju ha en pepparkakskostym. Det innefattar tydligen någon form av vit kristyr. Nu var goda råd dyra. Något brunt tyg i lagom mängd fanns inte i syrummet, det var jag hyfsat säker på. Tid, ja möjligen, ork, helt obefintlig. Men jag är inte bara expert på att lösa problem. Jag är också väldigt duktig på att övertyga. Och jag lyckades få Lillebror (och Storasyster) att acceptera vita prickar på magen som en helt ok lösning. Och att hattar bara är fånigt. Phu. Jag limmade dit prickarna. Notering till nästa år. Kolla upp detta liiiiite tidigare. Normalt är jag rätt duktig på sådant, men i år känns det som att jag är sen med allt. 

Juliga kransar

Vi har piffat våra julkransar. De har hängt med sedan vi flyttade hit. Jag köpte dem på IKEA första julen i det här huset, och de hängde kvar väldigt länge. Efter ett par vintrar till så var de fortfarande helt ok i form och fason, men inte i färgen. De hade blivit lite mörkfläckiga. Men jag tyckte de var användbara fortfarande och därför har vi bara piffat till dem lite med guldspray. Som nya. Guldiga och juliga, med röda rosetter.

Veckans återbruk

Nu har jag hakat på Klockarbarns Återbruksutmaning igen. Den här veckan är det en gammal urvuxen klänning som fått nytt och lite längre liv. Vi köpte den på rea i somras, när jag inte fick sy till Storasystern. Nu får jag både sy nytt och fixa gammalt. Jag vet inte om jag tycker att det blev så himla snyggt, men Storasystern är nöjd. Hon valde muddar själv. Ärmarna började bli lite korta och jag föreslog att vi skulle sy på muddar. Jag är lite överraskad över att hon faktiskt valde mudden som var närmast i färg. Annars brukar hon ju välja lite märkliga kombinationer. Men klänningen har fått ett längre liv. Till sommaren kan den få ännu längre liv om jag klipper av ärmarna och gör den kortärmad. Men det är ju lite opraktiskt på vintern.

Mina drömmars stad

När jag hade sytt pingvinkläder till barnen i söndags ville jag sy ett nattlinne till Storasystern. Återigen gjorde jag precis det som föll min in. Underbart skönt. Och behövligt. Jag tog stadentyget från Strömming. Jag gillar tyget, men det var ändå ett sådant som jag kanske var lite förhastad när jag köpte och sen inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Det är ju otroligt mjukt och skönt så ett nattlinne passade ju toppenbra. Det blev lite stort, av den enkla anledningen att jag inte hade just det här mönstret i storlek 134, bara i 128 och 140. Storasystern var hos skolsyster i förra veckan och mätte exakt 128,5 cm. Men det var ett tag sedan jag slutade sy och köpa 128 till henne, 134 får det bli numer. Utom i detta nattlinne då. Men hon är förtjust, hon älskade att det var lite stort och långt. Och hon lär ju kunna ha det ett bra tag.

Lillebror ville också absolut vara med på bild. Han älskar också nattlinnen och har ett på sig som jag sytt av en gammal t-shirt. Jag älskade den här rosapanterntröjan när jag var liten, så mycket att jag själv har sparat den i alla år. När Storasystern var i 4-årsåldern sydde jag om den till henne, och nu har Lillebror den. Den är otroligt mjuk och skön, och tryck och färg har hållit fantastiskt bra genom alla år.

Nostalgitripp big time!

Ibland frågar folk mig hur jag har lärt mig att sy. Jag brukar svara att jag har sprättat, slängt och låtit saker mogna. Men nu ska ni få ett mer korrekt svar, i bilder. Det här är min skola. 

Bästa Mamman var här i helgen. Hon hade med sig en hel flyttkartong med klänningar. Det var lite som julafton att öppna den. Den har stått hos mina föräldrar i närmare fyra år. Och den stod ett tag på vinden i Kolmården också, så det är rätt länge sedan som jag packade den. Jag ska säga ärligt att jag hade glömt bort en hel del. Jag har nu provat alla, vissa gick faktiskt på, andra inte. De flesta klänningarna i kartongen har jag sytt. Håll i er! (Jag ber om ursäkt för att alla klänningarna är så skrynkliga, men jag orkade inte stryka alla...) Det blir ett långt inlägg, orkar ni inte läsa kan ni bara scrolla och titta på alla bilder.

Jag börjar med den här klänningen av en anledning. Det är faktiskt den första jag någonsin sytt till mig själv. I alla fall som jag minns. Jag hade en ärmlös blus som jag gillade så mycket. Men den var kort. Så jag ville sy en likadan fast längre så att jag kunde ha den som klänning. Det var en väldigt enkel modell, a-linje, utan några som helst former. Så jag bara lade blusen på tyget och klippte ut en ny längre. Jag gick på gymnasiet. Sedan gick klänningen igenom en liten piffning några år senare. Jag bytte ut knapparna och formsydde den lite, lade till banden i ryggen. Jag kan faktiskt tänka mig att använda den fortfarande, men då måste jag lägga ut den lite. Men det finns gott om sömsmån så det borde inte vara några problem.

Nästa klänning blir min balklänning som jag sydde till studenten. Den är sydd i thaisiden, och jag valde en modell med massor av vidd. Jag har för mig att vi köpte 8 m av det gröna, mamma och pappa betalade (Tygcentra i Leksand, finns kvar idag). Kjolen går att lägga ut som en cirkel. Jag har ett par matchande gröna skinnpumps i precis rätt färg, i storlek 38. Jag har storlek 39... Någon gång under kvällen tog jag av dem under bordet, och jag fick inte på dem igen. Jag gick hem utan skor den kvällen. Klänningen passar inte riktigt, men det finns utrymme att lägga ut om jag skulle vilja. Nuförtiden går jag dock rätt sällan på bal (läs aldrig).

Sen började jag plugga i Uppsala. Jag gick och köpte en ny klänning till en av de första festerna på terminen (den fanns också i kartongen, passade perfekt). Till nästa fest ville jag ha en ny klänning igen, men insåg snabbt att det ju var ohållbart att köpa nya klänningar till varje fest. Men jag tänkte att jag kan ju sy. Jag åkte hem till mamma och rotade bland hennes tyger, och de sygrejer som hon och jag fick efter min farmor som var sömmerska och gick bort samma år som jag flyttade hemifrån. Detta var resultatet av min första djupdykning, och fler skulle det bli. Orange manchester. Passar bra och jag kan tänka mig att använda den igen. Lite kort bara, ett återkommande tema ska det visa sig.

Det här tyget snodde jag också av mamma. Klippte till en klänning som jag av någon anledning inte tyckte passade. Den låg nog ofärdig ett par år tror jag innan jag hittade den, provade, inte förstod eller mindes varför jag inte gillade den från början, och sydde klart den. Sitter som en smäck idag med. Den här ska jag använda. Jag tror att jag inte gillade färgen från början.

Det här tyget kom från farmor. Någon slags krossad sammet. Det var fruktansvärt att sy i. Jag nålade och nålade och nålade, men när jag skulle sy så pressades tyget åt helt olika håll. Så här i efterhand så borde jag naturligtvis ha tråcklat för hand först. Men klar blev den till slut. Axelbanden är strassband. Mönstret har jag kvar idag och jag har sytt ett flertal klänningar i det. Den här klänningen passar inte riktigt, vilket är synd, den skulle jag gärna använda.

Den här är en av mina favoriter. Sammeten kommer från en klänning som jag har för mig att min moster har haft. Den var figursydd, och vi hade inte samma figur, så jag använde den delen jag kunde och skarvade resten. Spetsen hittade jag också i mammas tyggömma. Under den är det mörkgrönt fodertyg. Jag tänkte Jane Austen när jag sydde den. Om jag får tillfälle skulle jag gärna använda den här igen, den passar, om än lite trång. Lite kort även denna, den fick bli så lång som spetsen var minns jag. 

Enkel klänning i silvergrå duchesse. Var aldrig någon favorit. Jag skulle tro att jag nog bara använde den en gång. Men nu tycker jag att den är helt ok. Passar bra.

Ooo, den här gillar jag. Den sydde jag till en djungelfest som jag och en kompis ordnade. Jag minns inte vart jag fick tag i tyget. Jag hade i alla fall krusat håret som stod åt alla håll. Det var en rolig fest, alla hade ansträngt sig. En tjej kom som papegoja och en som palm och en hade en klase bananer på huvudet. Det var en dammiddag och vi hade bett några manliga kurskamrater att komma och servera. De dök upp insmorda med brunkräm iförda höftskynken och krulliga peruker. Klänningen sitter lite tight, men jag skulle kunna ha den på mig igen tror jag. Om jag hittar ett bra tillfälle för leopard.  

Här kommer ännu en från farmors/mammas tyggömma. En riktig cocktailklänning, och jag sydde den för ett cocktailparty. Överdelen är sammet, kjolen i något taftliknande tyg. Jag har ingen aning om det skulle vara något äkta siden, men chansen finns ju med tanke på att farmor sydde mycket fina klänningar till fina damer. Pappa har berättat om hur hon hade klippångest varje gång hon skulle sätta saxen i något fint sidentyg. Så klart snålt tilltaget också, då det alltid var de fina damerna som själva köpte tyget och sen kom till farmor för att få det uppsytt. Även denna klänning är väldigt kort, och den går inte på idag. Inte ens med lite god vilja. Kjolen gör sig mycket bra med en fluffig underkjol.

Här kommer en annan favorit. Och ett eget mönster som jag konstruerade. Om man kan kalla det mönster när jag bara svepte tyget om mig, och mamma hjälpte mig att måtta runt om. Jag klippte ur lite under armarna minns jag, och gjorde sen insnitt över bysten. Den här gillar jag och kan tänka mig att ha nästa sommar. Hade dock kunnat vara lite längre, som vanligt. Jag tycker inte att jag har lika snygga ben längre... Det här tyget har jag dock köpt helt själv. På den tiden fanns en tygaffär i korsningen St. Olofsgatan Dragarbrunnsgatan i Uppsala som hade rätt billiga tyger vill jag minnas. Jag minns inte vad den hette, den finns inte kvar, inte där i alla fall.

Den här klänningen sydde jag av en stuv som jag köpte i samma tygaffär som ovan. Det är en bit tjock lejongul sammet. Jag tycker att den är väldigt fin, men är osäker på om färgen funkar på mig. Jag tror bara jag har använt den en gång, jag har för mig att jag sydde den under slutet av mina studier.

Den här klänningen sydde jag till millennieskiftet. Maken och jag (vi var dock inte makar då, men vi hade flyttat ihop samma år) var bjudna till vänner på Djäknegatan på fest, och vi firade in det nya millenniet på 6e våningen i studentlägenheterna där. Jag minns att jag fick en hel låda med trasiga raketer av en vän, alla pinnarna hade lossnat från själva raketen. Jag tejpade ihop dem igen och Maken och jag sköt av dem när vi gick hem på natten, mitt i stan. Typiskt dum grej att göra. Jag var aldrig riktigt nöjd med klänningen och har inte använt den igen. Det är ett tunt genomskinligt men stelt tyg i guld och rött över vinrött foder, och guldtyget skaver och sticks. Den passar dock ganska bra.

Den här modellen gillar jag, men inte tyget. Nu när jag sitter och skriver minns jag faktiskt vart jag hittade mönstret, och jag tror att jag har kvar mönstertidningen i fråga. Jag skulle kunna tänka mig att sy den igen, fast i ett annat tyg. I och för sig är det här tyget bra på det viset att det inte skrynklar, men det är ganska tråkigt i övrigt. Färgen är också tråkig. Jag satte på mig den här klänningen när jag skulle gå på Eurovision Song Contest i Globen 2000, och kan idag inte fatta varför. Se alla fantastiska klänningar ovan som hängde i min garderob, och jag väljer denna fullkomligt urtråkiga kreation. När jag älskar glitter och glamour, schlager och fest. Jaja, jag skulle ta igen det året därpå.

I Globen vann Olsen Brothers för Danmark, men Fly on the wings of love. I samma ögonblick som de klev på scenen förstod alla som var på plats att de skulle vinna. Dagen efter ringde jag en vän som bor i Köpenhamn och bad henne köpa biljetter. Det tog så klart ett tag innan de släpptes, men det gjorde hon. Och jag sydde denna klänning att ha när vi gick till Parken i Köpenhamn tillsammans med 40 000 andra. Jag sydde två stycken i den här modellen, och en gulblå i en annan modell, och slutligen en rödvit till min danska vän. Eftersom två av mina vänner bodde i Köpenhamn respektive Oslo (men hon är svenska och fick därför en gulblå klänning) kunde jag inte prova ut dem innan, och jag hade med mig symaskinen och sydde klart dem samma dag. Vi var urtjusiga och jag hade blå slingor i håret. Tyget köpte jag på en lågprisbutik i Norrköping som inte finns kvar. Det är något slags flaggtyg och kostade 10 kr/m. Ingen vidare kvalitet och bör nog inte stoppas i tvättmaskinen. Jag sköljde upp den för hand en gång, men då verkar fodret ha krympt, för den blev väldigt konstig efteråt. Jag kan dock inte göra mig av med den, så den får ligga kvar i lådan. Kanske kan jag fixa till den om jag får lust.

Ovan nämnda danska vän gifte sig året därpå och jag sydde den här klänningen till bröllopet där jag var tärna. Jag sydde även hennes brudklänning. Maken och jag var i London en månad innan och jag letade efter matchande skor. Hittade ett par supercoola i genomskinlig plast, med strasstenar på. Det var dock skyhög klack, och även om jag som maken föreslog skulle ha övat varje dag fram till bröllopet så hade det aldrig gått. Detta verkade dock vara det årets trend, och till slut hittade jag liknande skor med betydligt lägre klack. Skorna finns kvar också.

I lådan fanns även mängder av köpta och ärvda klänningar, vissa passar och andra inte. Det var i alla fall väldigt roligt att prova. Jag vet ju att jag sedan den tiden har fött och ammat två barn, och att jag inte väger eller ser ut idag som jag gjorde då. Men det mest intressanta var brösten. Så klart är de förändrade, men jag har ändå tyckt att det inte varit så mycket. Förutom att de inte är lika fasta har jag tyckt att formen och fasonen varit ungefär lika. Men nu upptäckte jag väldigt tydligt hur tyngdlagen har verkat på dem. De sitter mycket längre ner nu än då. Intressant. Men jag är fortfarande nöjd med vad jag har. :-) Tyvärr var jag på den tiden det begav sig väldigt förtjust i korta klänningar verkar det som. Jag var aldrig försiktig när jag klippte, och det finns i alla fall två väldigt fina klänningar, en från farmor och en från mormor som jag klippte alldeles för kort. Så synd, för de hade varit så fina att ha idag. Jag ville inte ens prova dem, jag vet att jag inte skulle vilja ha dem som de är nu. De får ligga kvar i lådan, kanske Storasystern vill ha dem i framtiden.

Nya tights av gammla

Storasystern far runt och klättrar och grejar och leker och stojar och hjular och snubblar och kryper. Och sliter ut sina tights och strumpbyxor som hon älskar. Hon skulle behöva jeans eller något mer tåligt, men det gillar hon inte. Det har dessutom varit alldeles för varmt för det. Så jag köper nya tights, så billigt det går (jag får inte sy längre, mina blir inte tillräckligt tighta enligt henne), och så återanvänder jag de trasiga så gott det går. Den här gången satt hålet på knät och jag klippte av dem och gjorde korta tights av dem. På min tid hette det cykelbyxor, vad det heter idag vet jag inte. De blev riktigt snygga måste jag säga, och har använts flitigt.

Större matta

Jag virkade ju den här mattan i början av sommaren. Jag grämde mig inte så lite över att jag slängde den första morgonrocken, när jag upptäckte att mattan blev lite liten. Men så slog det mig att det måste ju finnas andra som varit på Yasuragi Hasseludden och som har rockar över som de kanske inte vill ha. Jag lade en en fråga på Facebook i en sygrupp och en kvart senare hade jag fått napp. Till priset av portot hade jag nu en till likadan rock som jag klippte till trasor när vi kom hem från sommarstugan. Det var snabbt gjort på ett par kvällar att virka på en bit på mattan. Nu är storleken perfekt. Men när jag lägger mattan på golvet i solen upptäcker jag plötsligt att det var ju inte riktigt samma nyans på de två rockarna. Det syns ju tydligt även på den här bilden att min gamla rock som är inners är ljusare än den andra. Jag använde ju min rätt mycket när det begav sig, och den är tvättad många gånger. Jaja, jag stör mig inte så mycket på det, dessutom tror jag att det kommer att rätta till sig efterhand. Mattan har nu fått flytta in i badrummet i sommarstugan. Jag har inte sett den live där, eftersom jag skickade ner den med mamma. Men tapeterna och golvet är blåa, så det kommer att passa utmärkt. Så skönt att få avsluta ett projekt.

Nästa projekt

Efter dynorna tog jag tag i nästa lilla projekt. En billig men fin skaljacka var kanske billig av en orsak. Dragkedjan gav upp, och det efter sparsam användning. Men eftersom den var så fin i övrigt och den dessutom kommer att ärvas av Lillebror så bytte jag dragkedjan. Eller jag och jag, jag sydde bara två sömmar. Det var Mormorn som konstaterade att den gamla dragkedjan inte gick att rädda, sa åt mig att skaffa en ny, sprättade bort den gamla och nålade dit den nya. Sen sydde jag. Den gamla var svart, men jag hittade en vit hemma i samlingarna som jag tycker blev väldigt snygg till. Det är det jag älskar med att ha så mycket grejer hemma. Jag behöver inte springa iväg och köpa nytt för att fixa grejer, jag går bara ut i syrummet och rotar fram det jag behöver. Gammal jacka blir som ny.

En till trasmatta

Här kommer trasmattan virkad av min gamla yasuragimorgonrock. Tog tyvärr ingen bild på den innan den blev trasor, men den var blå med vita tecken på, jag antar japanska. Tyvärr så minns jag inte vad jag gjorde med den första av de två som jag slet ut. Jag hade faktiskt behövt den, för mattan blev väldigt liten. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Den är lite för liten för att vara matta, och lite för stor för att vara ett sittunderlägg, lite för tjock för att vara duk. Men jag kanske ska virka på en kant i någon annan färg, det går ju bra. Frågan är bara vilken. Rött tror jag skulle vara snyggt, men jag har inget rött på lager just nu. Vitt också, men lite tråkigare. Den får ligga till sig ett tag så får vi se vad som händer. 

Återbruksutmaningsavslut

Jag missade ju sista veckan på återbruksutmaningen. Då var jag så upptagen med Lokes dynor, så jag glömde helt bort det. Men jag hade faktiskt gjort en grej. Lillebror behövde shorts. Det kändes inte så kul att sy just då, jag hade inte tid att sy några fina så då fick det vara. I stället tog jag ett par av hans jeans som började bli korta och klippte av dem. Enkelt och snabbt. För de var bara korta, inte det minsta trånga i midjan, snarare tvärt om. Jag tycker inte att jag har haft ovanligt smala barn, de är fullt normala. Men ändå tycker jag att alla byxor jag köper är väldigt stora i midjan. Som tur är så finns det ju oftast sådan där resår med knapp så att det går att justera, men det blir ofta också lite knöligt. Storasystern har sedan ett bra tag tillbaka vägrat jeans just för att det blir så knöligt och bekvämt i midjan. Och jag förstår henne. Lillebror protesterar inte. De här jeansshortsen gissar jag att han kommer att kunna ha även nästa sommar. 

Jag tänkte att jag skulle fålla dem, men det blev lite knöligt. Och så gick de in i hanteringen direkt så jag hann inte mer än att klippa av dem. Funderar dock på att overlocka kanten så att den inte blir så fransig. Han har haft ett par andra jeansshorts som jag sytt med rå kant, och den fransade sig en del och kittlade honom på benen vilket han inte gillade. Jag har i alla fall gett ett nytt liv till något gammalt och det känns som vanligt jättebra.

Veckans återbruk

Jag har inte läst några bloggar på sista tiden så jag känner mig lite ouppdaterad helt plötsligt. Inte har jag bloggat så mycket själv heller. Helt plötsligt slog det mig att jag inte vet om Återbruksutmaningen fortfarande rullar på, men innan jag kollar upp det vill jag ändå lägga upp vad jag återbrukat den här veckan. Det var så himla smart och det var inte min idé, även om jag hjälpte till att genomföra den.

Det blev ett klädbråk med Storasystern en morgon i förra veckan. De är rätt sällsynta numera vilket är väldigt skönt. Och den här gången löste hon problemet helt själv, min duktiga tjej. (När vi bråkar ibland brukar jag säga Hur tycker du att vi ska lösa det här problemet? Funkar inte alltid men sådana här gånger känns det ju som att mitt tjat har nått fram.) Det fanns inga rena byxor/tights/strumpbyxor som passade damen. Mina förslag ratades så klart. Vi lyckades locka henne till frukostbordet, vis av erfarenheten att allt brukar vara lättare att lösa med lite mat i magen. Mitt förslag var att vi skulle gå ut i tvättstugan och leta fram de minst skitiga tightsen ur tvätthögen. Storasysterns förslag var att klippa av ett par trasiga strupmbyxor. Hålet på tån hade jag lovat att försöka laga, men nu fick de i stället bli ett par tights. Snipp, snapp med saxen bara och på 10 sekunder, bokstavligen, hade vi tillsammans löst problemet. Och inte nog med det. Flera utsorterade gamla strumpbyxor som var för korta har fått nytt liv som 3/4-tights. Storasystern är supernöjd, speciellt som hon varit lite irriterad på att hennes sydda tights inte varit tillräckligt tighta. Inte lätt när man har såna långa smala spiror som hon. (Till skillnad från Mamman... Mina tights sitter tight och bra.)

Nederkanten verkar inte repa upp sig, så den får vara rå. Den rullar sig lite, men det tycker jag inte gör något. Storasystern tog också vara på strumpdelen på de strumpyxorna som vara hela men för små, hon vill använda dem som strumpor. De kanske inte sitter uppe så bra, men funkar det så funkar det. 

Nu har jag också kollat upp att idag är sista veckan i Återbruksutmaningen, så det här blir mitt bidrag. Sen blir det uppehåll till i höst, men jag ska fortsätta mitt återbruk. Har ju plockat fram skjortorna och allt, måste bli klar med det projektet.

Veckans återbruk

Jag har varit väldigt produktiv den senaste veckan, men har inte hunnit återbruka något. Däremot har min händige man lagat vår trasiga toalett, så det får bli ett inlägg om det. En ny toalett kostar inte så himla mycket, men varför köpa en ny när man kan laga något gammalt? En Gustavsberg, utgången modell, inga reservdelar, en del som dessutom var känd för att slitas ut, men han fixade det. Och det känns som att vi vann lite på lotto eftersom vi sparade pengar och slapp köpa en ny. Annat som haltar här hemma är diskmaskinen och torktumlaren. Tumlaren kommer troligen inte att bli utbytt, men diskmaskin vill jag inte leva utan...