Snöflingor

Jag köpte Allt om Handarbetes jultidning på Syfestivalen i oktober. Det fanns mycket kul i den och jag hoppas att jag ska hinna med några till saker i år. Men jag har i alla fall hunnit virka några snöflingor som fanns med i tidningen. Jag blev väldigt inspirerad så jag googlade fram lite fler olika flingor. Mönster hittade jag här, här, här och här. Jag har stärkt flingorna i trälim utrört i vatten. Hittade en tunn tunn genomskinlig tråd ute i syrummet som jag har använt för att hänga upp dem med. Tråkigt att fota när det är mörkt, men jag är ju inte hemma när det är ljust i veckorna. Det är knappt det är ljust alls nu. Men snart vänder det!

Virkade blommor

Den senaste tiden har jag virkat små blommor och blad. Ni ska snart få se vad jag ska ha dem till. De små blommorna minns jag inte nu vart jag hittade mönstret, men de stora hittade jag här. De var itne svåra att virka, det gick hyfsat fort och de blev så himla fina tycker jag. Jag vill virka fler, men vet inte riktigt vad jag ska göra med dem i så fall.

Det bidde en liten matta

Det var den här kudden som jag inte var nöjd med. Som jag repade upp och virkade en hatt av. Början på kudden hade jag sparat, och efter hatten virkade jag på alla trasrester jag hade kvar så att det blev en liten matta. Mycket bättre än en gles kudde. Nu är jag nöjd. Det blev dock en väldigt liten matta, jag vet inte riktigt vart jag ska ha den. Men den kan alltid få ligga i Lillstugan. Eller kanske jag ska ha den nedanför min säng. Den finner nog sin plats så småningom.

Ny solhatt

Storasystern har vuxit ur sin solhatt. Jag virkade den för flera år sedan i något märkligt garn. Den har blivit hemskt skitig under åren, men jag har inte vågat tvätta den eftersom jag inte minns vad det var för material i garnet och om hatten skulle krympa eller ej. Så härom kvällen fick jag ett litet ryck och hittade ett par trasnystan i mitt pysselskåp. De kom från en kudde som jag virkade förra våren som jag aldrig blev nöjd med. Jag använde alldeles för stor virknål, så maskorna blev glesa och den vita kudden lyste igenom. Jag trodde att jag inte brydde mig, men till slut blev jag så irriterad att jag repade upp den. Till hälften. Sen blev det liggande. Nu är delar av kudden en solhatt. Jag känner mig riktigt nöjd faktiskt. Och efter en liten tvekan är Storasystern numera nöjd också och går glatt i sin hatt till skolan varje dag. 

Tänk, när jag var barn, på 80-talet, då var det helt otänkbart att kombinera rött med rosa. Det "skar" sig, som vi sa. Idag har jag inga som helst problem med tvärt om. Men bara därför var det extra roligt att välja att avsluta hatten med rött. Jag hade nämligen ett till nystan med i princip samma färg som den övre delen kvar. Men hur kul vore det?

Kulig kula

Den här kulan har jag inte stickat själv. Men den är så himla fin så jag måste visa upp den ändå. Och jag har stoppat den alldeles själv och virkat öglan, så lite har jag gjort. Men det är min fantastiska Mor som har stickat kulan. Hon testade att sticka en julgranskula tidigare i höstas och jag har själv tänkt testa, men jag har ju så lite tid och har inte kommit så långt än. Hon tyckte det var så roligt, och sen kom hon på den roliga idén att sticka en med ett speciellt mönster. Detta mönster kan återfinnas i den klassiska "Leksandsmössan" (icke att förväxlas med den klassiska "Rättviksmössan". Ja, det är kanske inte så många andra som är lika exalterade över den här idén som mamma och jag, om man inte bor i Leksand förstås, men jag tycker att mamma var briljant som kom på den. Och kulan är underbar! Den ska få en hedersplats i granen i år. Tack mamma!

Inget för småsaker

I somras flyttade Knivsta bibliotek till nya lokaler. De ville låna ut så många böcker som möjligt över sommaren för att på det viset slippa flytta dem. Väldigt bra idé måste jag säga och barnen och jag drog vårt strå till stacken. Jag lånade virkböcker. Det har blivit både gardiner och kuddar under sommaren, och så den här virkade nätkassen från boken Vackert virkat. Jag använde ett lingarn som jag köpte på Syfestivalen för ett par år sedan. Tanken var att virka bordstabletter, men jag ångrade mig eftersom mönstret jag tänkt ju var håligt, och det spills en hel del hemma hos oss. Då skulle ju ett håligt underlägg vara lite meningslöst. Dessutom kände jag inte för att lägga ner supermycket jobb på något som skulle spillas på, tvättas många gånger och till slut kanske kasseras. Alltså tog jag det i stället till den här nätkassen. Det var inte svårt, men det tog lite tid. När själva virkningen var klar tog det tid innan jag våtsträckt kassen, och sen tog det tid innan jag virkade ihop den. Jag fattade inte riktigt beskrivningen så jag hittade på lite eget till slut som blev riktigt bra. Och sen tog det tid innan jag fäste trådarna. Och slutligen tog det tid innan jag fotade den för att bloggen. Men här är den till slut.

Jag vet inte om det är så här den ska vara, för jag tycker att den blev väldigt bred och inte så djup. Troligen blev mitt arbete mindre än i beskrivningen, men eftersom jag fortfarande gjorde den så bred som det stod i beskrivningen så blev formen så. Men den blir riktigt bra med lite citrusfrukter i

Större matta

Jag virkade ju den här mattan i början av sommaren. Jag grämde mig inte så lite över att jag slängde den första morgonrocken, när jag upptäckte att mattan blev lite liten. Men så slog det mig att det måste ju finnas andra som varit på Yasuragi Hasseludden och som har rockar över som de kanske inte vill ha. Jag lade en en fråga på Facebook i en sygrupp och en kvart senare hade jag fått napp. Till priset av portot hade jag nu en till likadan rock som jag klippte till trasor när vi kom hem från sommarstugan. Det var snabbt gjort på ett par kvällar att virka på en bit på mattan. Nu är storleken perfekt. Men när jag lägger mattan på golvet i solen upptäcker jag plötsligt att det var ju inte riktigt samma nyans på de två rockarna. Det syns ju tydligt även på den här bilden att min gamla rock som är inners är ljusare än den andra. Jag använde ju min rätt mycket när det begav sig, och den är tvättad många gånger. Jaja, jag stör mig inte så mycket på det, dessutom tror jag att det kommer att rätta till sig efterhand. Mattan har nu fått flytta in i badrummet i sommarstugan. Jag har inte sett den live där, eftersom jag skickade ner den med mamma. Men tapeterna och golvet är blåa, så det kommer att passa utmärkt. Så skönt att få avsluta ett projekt.

Inne eller ute?

Jag lånade ju lite böcker på Bibblan. Knivsta bibliotek flyttar i sommar och man fick långlån. Det blev lite virkböcker och broderiböcker. Jag påbörjade ett projekt som jag virkade klart på en vecka bara. Det var otroligt kul att virka och gick fort. Två kuddfodral blev det. Sen tog det lite längre tid att sy själva fodralen och göra klart dem, men i kväll blev det gjort. Först valde jag grönt tyg, tänkte att kuddarna skulle funka tillsammans med andra gröna kuddar i helgrummet. Men det blev inte bra. Som tur är hade jag med mig kuddarna på juntan hos en vän som har ett rejält tyglager och hon grävde fram en bit grått tyg som passade så mycket bättre. Jag var dock ändå inte helt nöjd, det var nog därför det dröjde lite innan det blev klart. Jag har stoppat kuddarna med vadd, hade ingen lust att leta efter färdiga kuddar att lägga i. Det var svårt att få det bra tycker jag, och de blev lite bubbliga i kanten. Sen visste jag inte heller vad jag skulle göra med dem när de var klara. De passar liksom inte in någon stans. Inte förrän jag skulle fota och jag lade dem i min lilla blå 50-talsfåtölj. Det är ju där de ska bo! De hittade hem och helt plötsligt så gillar jag dem supermycket. Vad roligt att de landade så totalt.

Men sen var det ju det där med ute eller inne. För 10 år sedan skulle jag nog säga att virkade kuddar var något av det töntigaste jag kunde tänka mig. Jag skulle nog även då tycka att det var roligt att virka dem, men inte vilja ha dem. Men är det inte modernt igen? Jag fick erbjudande om en tidningsprenumeration med premie. Det var någon inredningstidning och premien man fick var ett virkat kuddfodral. Se där se där, den gamla biblioteksboken från 80-talet var helt plötsligt trendig igen. Jag är i alla fall jättenöjd med mina kuddar till slut. Jag har redan ett nytt virkprojekt på gång, men det kommer att ta lite längre tid. 

En kaka till kaffet?

När jag började virka äggen rotade jag i min garnkorg och hittade lite roliga grejer där som jag inte bloggat om. I somras virkade jag en liten munk, med glasyr och allt. Jag tyckte dock att den var lite för liten, och därför gjorde jag om mönstret och virkade flera fast större. De blev liggande i min garnkorg visade det sig. Där låg också ett gäng dammsugare som också kom till i somras. När jag nu hittade dem blev jag lite sugen på att virka något mer och gjorde snabbt tre stycken chokladbollar. Jag vet inte vad jag ska ha dem till, men nu har jag ett helt kakfat. De är ju roliga att virka. Får jag lust någon gång ska de få lite strössel också.

Skålen som de ligger i är min absoluta favoritskål. Den fick min mormor av sin mamma när hon gifte sig med min morfar. Min mamma fick den av min mormor, men hon visste att jag ville ha den så hon vågade aldrig använda den. När jag flyttade hemifrån fick jag skålen. Jag använder den ofta. Även om den betyder mycket för mig så skulle den inte betyda något om jag inte använde den. Jag vill inte ha saker som jag inte kan använda.

Veckans återbruk, virkat igen

Nu är alla mammas tröjor slut. Jag fick ju en hel hög och har virkat två mattor. Men de röda/rosa/lila nystanen tänkte jag hela tiden att jag skulle göra en puff av. Eller kudde. Jag är i princip nöjd med kudde, men jag skulle ha sytt en innerkudde i rött eller något. Nu lyser den vita kudden igenom. Det syns mindre i verkligheten, på bild lyser blixten verkligen upp det vita. Jag får se om jag orkar repa upp och göra om den, jag är tveksam. Jag får väl vänja mig helt enkelt. Den passar i alla fall väldigt bra ihop med mina andra kuddar. På ena sidan är mönstret jämnt, men det var olika mycket av de olika färgerna, så på andra sidan fick det blir lite som det blev. Jag insåg ganska snart att garnet inte skulle räcka till hela kudden, därför blev den liggande ett litet tag. Jag hade inget att klippa upp i min garderob, och jag funderade på att köpa en röd tröja på Myrorna, men tyckte att det var för dyrt. Dessutom kändes det inte bra att köpa till något, jag skulle ju återbruka. Men så skulle jag tömma en påse som jag fått av mamma med lite grejer hon lånat av mig. Och vad hittade jag där, om inte en rosa tröja som hon hade börjat klippa åt mig! Hon hade klippt itu alla delarna, så jag klippte remsor. Det räckte finemang till hela kudden.

Ett päron

När jag började virka äggen så hittade jag ett påbörjat grönt projekt bland garnerna. Jag minns inte riktigt vad det skulle bli, men när jag började repa upp för att ha garnet till äggen så såg det ut som ett päron. Så ett päron fick det bli. Jag ska ge bort det, och jag vet precis vem som ska få det. Han behöver ett päron.

Äggdille

Snart påsk. Jag har virkat ägg. Jag hittade olika mönster på nätet, men gjorde mitt eget i slutänden. Och sen kunde jag inte sluta virka ägg. Jag har inte slutat än, senast idag blev det tre stycken när jag var ute och reste i tjänsten. Jag åker ingenstans utan ett handarbete med mig. Något påskris kan vi inte ta in eftersom vi är allergiska, så jag vet inte riktigt vart jag ska hänga dem. Jag tror jag ska leta reda på en riktigt död gren som jag kan ta in och hänga dem i. Men jag hinner inte i år, så jag har gott om tid på mig att hitta en till nästa påsk. Jag gillar i vilket fall som helst mina ägg. Och de är roliga att virka.

Trasmatta nummer två

VAB är ju inte särskilt trevligt, men det händer att man får lite tid att göra annat. Idag har jag suttit hela dagen i soffan med Lillebror, och vi kollade på film, spelade spel och virkade. Ja, han spelade spel på diverse mojänger och jag virkade. Målet var att göra klart den gröna trasmattan som jag påbörjade för snart två veckor sedan, och jag åt inte lunch förrän det var klart. Tröjorna kommer från mamma och jag tror det var sex stycken i gröna nyanser och en brun. Hon gillar visst grönt min mamma, fast nu kan hon omöjligt ha så många gröna tröjor kvar i garderoben.

Jag började på den här mattan före den svartvita, men bytte för att jag skulle kunna lämna över den svartvita till mamma personligen förra helgen. Sen fortsatte jag med denna. Det var de här tröjorna som jag ville ha från början, eftersom mitt badrum går i beige och jag har gröna detaljer i det. Jag älskar ju att handarbeta men det händer att jag gör saker som jag inte vet vart jag ska ha sen. Men en grön matta här passar utmärkt.

Här har jag virkat helt på fri hand och har varken räknat maskor eller anpassat mig efter hela varv. Jag har helt enkelt ökat lite hipp som happ och också virkat med en färg så långt den räckte och sen bytt färg lite hipp som happ. Trasorna var i olika material och jag fick anpassa mig lite eftersom jag virkade och öka lite mer på vissa varv och låta bli på andra. Resultatet blev också en rund matta som inte fick den sjukantiga formen som den andra mattan. Båda är fina tycker jag. Nu ska jag kasta mig över nästa trasprojekt, jag vet redan vad jag vill göra och det kommer att gå i röda toner.

Trasmatta nummer ett

Jag pratar med min mamma nästa varje dag. En dag för några veckor sedan pratade vi och jag undrade vad hon gjorde, som vanligt. Hon hade precis städat ur sin garderob och hade en hel kasse med gamla tröjor som hon nu tänkte slänga eller lämna bort. NEJ, ropade jag, jag vill ha dem. Jag har länge, länge velat virka en trasmatta, men jag har aldrig några gamla kläder att klippa trasor av. Jag vet inte hur det kommer sig, för visst rensar jag ur min garderob också då och då. Nu fick jag i alla fall en hel kasse av mamma och jag började genast klippa trasor. Jag har redan flera projekt på gång, men detta var det som jag tog ta i först, eftersom det skulle bli en present till mamma. 

Det gick så fort att virka och var så roligt. Jag tog den största virknål jag hade vilket visade sig vara nr 7. Den första mattan jag började med ökade jag på fri hand, men upptäckte att det var lite klurigt då att få den lagom rund och platt. Så när jag började med denna räknade jag maskor och höll koll på ökningarna. Jag utgick från 7 fasta maskor. Eftersom jag ökade på samma ställe hela tiden så har matten en lite sjukantig form, det kommer inte nästa att ha. 

Det gick åt en vit tröja och fyra svarta. Den vita tröjan var av ganska tjockt tyg, vilket gjorde att den gav större maskor och den räckte längre. De första tre svarta tröjorna var tunnare och mer elastiska. Det är två varv med svart mellan varje vitt varv. De svarta trasorna räckte inte så långt som jag ville, då jag ville ha en lite bredare svart kant längst ut, så Maken fick leta fram en gamma t-shirt och offra den. Som avslutning kommer här en bild på mattan live där den numera bor. Mamma och pappa har precis renoverat sitt badrum och det går i svart och vitt, därför var det klockrent att den här svartvita mattan skulle gå till dem.

Virkat i Kina

Jag åker ingenstans utan ett handarbete, knappt på bussen till jobbet. Man vet aldrig hur lång tid det kan ta eller om man fastnar i ett vulkanutbrott eller något (det har hänt). Så det var så klart självklart att packa med några handarbeten när jag åkte till Kina. Bland annat tog jag med mig ett litet nystan och virknål och en bok med beskrivningar på virkade spetsar. En gammal bok som jag hittade på Tradera. Jag började virka på flyget till Peking. Jag var lite osäker på om jag skulle få med mig virknålen i handbagaget genom säkerhetskontrollen. Jag har flugit många gånger med både virknålar och stickor, men denna var så otroligt tunn och spetsig så jag var beredd på att nekas. Men det gick bra, både på dit och hemvägen. Sen blev jag lite manisk. Vi åkte ju en del buss och då virkade jag. Jag hann virka en halvmeter innan jag upptäckte ett fel och fick riva upp två tredjedelar. Gör om gör rätt. Nu har jag väl en knapp meter av denna mellanspets, jag har inte mätt. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med den, men jag har många idéer. 

Snabeldrakar

Lite långsökt titel på detta inlägg kanske. Snabeldraken är vad mina barn kallar dammsugaren. Och dammsugare har jag virkat i bilen på semestern. Jag har hela tiden en liten väska med mig vart jag går numera, med lite garn och några virknålar. Jag har ju sedan länge levt efter mottot; "Jag åker ingenstans utan ett handarbete!" Vad som helst kan ju hända, vulkanutbrott eller tågstopp, eller båda delarna. Jag tänker inte sitta sysslolös. Så det så. Så jag virkar gärna i bilen till exempel. Och kakor var ju sommarens projekt. De här är inte de enda, men det bloggar jag om senare.Jag har virkat på fri hand. Den första jag gjorde blev lite för tjock. Den har inte fastnat på bild för Kusinen brydde sig inte om storleken och han fick den direkt. Gör om gör rätt, sen blev de bra. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, nu ligger de i min fina garnkorg som jag köpt på rean i sommar.

En liten munk

Mitt virkande går i vågor. En våg för några år sedan ville jag virka bakverk. Jag gjorde två kakor, men tyckte inte att de blev bra och hittade inget bra garn och sen blev det inga fler bakverk. Men jag ville då väldigt gärna virka en munk, och har väl tänkt på det sedan dess. Men jag har inte fattat hur man gjorde, och inte hittat något bra "recept". Tills nu. Jag hittade ett garn i ok färg och bestämde mig för att nu tusan ska jag virka en munk! Jag hittade en beskrivning på engelska och helt plötsligt föll polletten ner. Och så svårt var det ju inte. Fort gick det också. Den blev dock väldigt liten, och nästa jag gör ska nog få bli lite större. Jag har tänkt det som mitt semesterprojekt att virka bakverk i bilen.

Minimonster

Den här boken fick jag av min kära mor när jag fyllde år i maj. Storasystern bläddrade snabbt igenom den och beställde en figur direkt. Jag hade tur och blev det också min favorit i boken.

Ett litet monster. Det här är ett perfekt litet projekt att ha med mig på bussen. Jag åker inte buss varje dag, vi turas om och den som lämnar och hämtar barn kör bil, den andra åker buss. Men jag gillar att åka buss och skulle gärna åka mer om det gick. Tänker att det inte är så många år kvar, sedan kan båda barnen åka skolbuss och då kan jag också åka buss. Jaja, nog om det. Jag virkar i alla fall när jag åker buss. Den här figuren var inte komplicerad att virka. Jag klippte aldrig av trådarna när jag virkade randigt, och sen kom jag på att jag inte skulle fästa dem som jag brukar heller. Jag brukar alltid sy fast trådändar, och det gjorde jag i och för sig den här gången med, i början och slutet. Men där jag bytte garn knöt jag bara ihop ändarna och lämnade dem som de var inne i figuren. Kanske logiskt, jag vet inte, men jag har i alla fall inte kommit på detta tidigare.

Storasystern blev mycket nöjd med sitt monster, och det fick följa med till skolan direkt. Jag hade nästan tänkt att det kunde få bli syskondjur till Hjärtekatten, eftersom barnen gärna vill att jag ska virka/sy figurer, men sedan inte bryr sig om dem nämnvärt. Så är det med Fåret Shaun till exempel. Men det här monstret bodde halva förra veckan i Storasysterns skolväska, blev avmålad och beundrad i skolan och nu vill klasskamraterna ha likadana. Men till skillnad mot hjärtekatterna så har jag ingen lust att virka fler sådana här monster. Men jag har börjat virka ett annat monster. Självklart vill ju Lillebror också ha ett, och i boken finns en kompis till detta monster.

Sune, Sixten och Sigge

Ja, jag fastnade också, som så många andra. När jag virkat den första Hjärtekatten började jag genast på en till. Jag hade ett så härligt grönt garn och jag ville absolut virka en grön Hjärtekatt också. Så här är han, tillsammans med den första. Nu ska de dock få åka iväg till Göteborg tillsammans, även om risken finns att det blir fler katter. Jag har funderat mycket på vad de ska heta. Jag tror att det blir Sune och Sixten. Passar bra ihop med Sigge.

Vi har för övrigt fått oss en egen riktig katt här hemma. Eller fått och fått. Det är inte vår katt, men han flyttade in hos oss. Det var lite av ett mysterium som jag löste i förra veckan. Katten dök upp i vintras och var så kelen och kontaktsökande och strök runt här och ville komma in. Det skar ju i hjärtat för det var -25 grader ute och massor av snö, men vi är allergiska och kan inte ta in katter. Dessutom visste vi ju inte vart den kom ifrån, den borde ju ha ett hem. Den dök upp med jämna mellanrum under vintern och jamade och kunde sitta utanför och titta in på oss. Men vi har aldrig släppt in den och aldrig matat den. För några veckor sedan dök den upp igen och flyttade helt sonika in på vår veranda. Nu står ju dörren öppen mest hela tiden när vi är hemma, och ibland smet den in men höll sig mest på verandan. Barnen älskar den så klart och katten vill gärna bli kliad och klappad. Men jag kände att om den ska bo här så vill jag ta ansvar för den, och i så fall måste jag ju ta reda på vart den kommer ifrån, en gång för alla. Jag är totalt kattovan, men pratade med en kattvan vän. Kolla örat sa hon, och mycket riktigt fanns där en märkning. Dock ledde den ingenstans, ägaren hade flyttat från stan och jag tyckte att det kändes olustigt att börja ringa runt till folk med det namnet och höra mig för. Även om jag med polisens hjälpt lyckades ringa in tre personer i Sverige med det namnet och den stavningen. Innan jag gjorde det chansade jag och skickade ut en mejl till byalaget här på landet där vi bor. Och då dök ägaren upp. Sigge heter katten, och han hade inte sprungit så långt, utan bor längre ner på vår grusväg. Jag känner mig mycket lättad. Nu behöver jag inte ta ansvar för katten. Och inte heller ringa runt och leta mer. Och han var inte övergiven vid en flytt som jag var rädd att han var. Min granne längre ner på gatan hade tagit över katten för många år sedan eftersom den inte trivdes i stan. Något ägarbyte var aldrig registrerat. Min granne tog med honom hem, men redan dagen därpå kom han och hälsade på. Det får han gärna göra.

Hjärtekatt

Jag har virkat en Hjärtekatt. Den är ju så söt och för ett fantastiskt ändamål, så jag var bara tvungen att göra det. Och så är det ju roligt att virka också. Garnet är rester från den här klänningen, och det finns mer av det kvar. Jag är ju inte ensam om att direkt när den här blev klar, börja på ännu en Hjärtekatt. Jag har inte döpt den än, och inte skickat iväg den. Den får kanske vänta in sin kompis först.