Reseblogg

Pyssel på Torp startade som en ren syblogg, med inslag av andra handarbeten, men har efterhand även innehållit både hus och trädgård och resor och mat och allt möjligt. Nu har jag valt att lyfta ut resandet i en helt egen blogg där jag bara bloggar om resor. Titta gärna in där och följ med på vår roadtrip i USA i fyra veckor. Torp Travel.

Resor 2014

Jag älskar att resa. Jag reser både med familjen, med vänner och i en hel del i jobbet. Och det är så roligt. Jag måste alltid ha någon ny resa att se fram emot. I somras var vi till Grekland, och sista kvällen där var vi tvungna att bestämma ett nytt resmål att se fram emot för att kunna åka hem utvilade och ta itu med hösten. Vi bestämde oss för USA.

Jag har redan klarat av några resor i år. Berlin och Barcelona bland annat. Berlin var ju bara nöje, Barcelona var jobb, men jag fick en ledig dag där att njuta lite av vårvärmen som då inte hade nått hit riktigt än. Men det största ligger framför mig.

1. USA
2. Hemlig resa

Vi ska åka på road trip i USA. Fyra veckor blir vi borta. Det ska bli helt fantastiskt. Något vi pratat om länge och drömt om att göra. Vi flyger till och från Los Angeles. Vi ska besöka Death Valley, Las Vegas, Grand Canyon och en massa andra häftiga parker. San Francisco, Highway 1. Route 50 - The loneliest road in America (it's just you and the ghosts...). När vi började planera var siktet inställt på Route 66, men det kommer nog inte att bli något alls kört på den vägen. Det får bli en annan gång. Fokus kommer att ligga på naturen. Vi kommer troligen att hoppa både Disneyland och Universial studios, ingen i familjen lockas av det. I stället ska vi åka till Death Valley, världens varmaste plats (56,7 grader Celcius) och Nordamerikas lägsta punkt, 86 m under havsytan. Sånt går jag igång på, men så är jag ju meteorolog också. Det kommer att bli en fantastisk resa. 

Vi har bokat en fräsig bil. En muskelbil. När jag var bortrest några dagar (i Barcelona) hade Maken hittat sin drömbil, och dessutom eldat upp barnen. Vi skulle tydligen köra en Dodge Challenger. Det var inte roligt att behöva vara den tråkiga partydödaren och ifrågasätta både pris och storlek på bilen. Men efter att förnuftet fått råda och vi faktiskt provsuttit en likadan bil (barnen hävdar bestämt att de får plats där bak) och vi prioriterat om lite så har vi nu bokat den här. Och det ska bli väldigt roligt, det tycker jag med. Om vi nu ska köra så mycket så ska vi väl köra en rolig bil. Och det visade sig att den inte drar mer än vad en större japanare skulle göra, som vi planerat tidigare.

Sen är det också dags för årets hemliga resa senare i år. Och tänk, i år har jag ingen aning om vart vi ska! Det känns lite ovanligt, men helt ok. Jag har ju hittills varit med och planerat alla våra hemliga resor. Men i år är det någon annan som styr och de har mitt fulla förtroende. Det ska bli så spännande.

Efter hemliga resan känns hösten lång och mörk just nu. Kanske jag måste hitta någon mer resa att se fram emot.

Berlin

Ja, nu har jag varit ute och farit igen. Den här gången var det Berlin som fick äran av vårat besök. Maken och jag åkte själva för att fira att vi varit gifta i 10 år. Egentligen förra året, i augusti, men det råkade vara så att det var en konsert just den här helgen som vi ville se, så så blev det. Det blev en kort tur, vi kom dit fredag lunch och åkte igen söndag förmiddag. Så en och en halv dag bara, men vi hann med mycket på den tiden. 

Jag har aldrig lockats av Berlin, men det var många som på kort tid höjde staden till skyarna så jag kände att jag var tvungen att ge den en chans. Och det var verkligen en spännande stad. Den har ju en historia som heter duga, men bara för att den är mörk så sopas den inte under mattan. Vi bodde precis mitt i smeten och besökte alla berömda sevärdheter och hann med en väldigt rolig guidad tur i Trabant. Guiden körde en egen Trabant först, och efter körde vi i vår egen lilla "Trabi" och fick höra guiden berätta om allt vi passerade över radio. Väldigt roligt och vi fick se sådant som vi annars inte hade tagit oss tid för. 

Självklart hittade jag lite tyg också. Jag hade hört att det på den Turkiska marknaden skulle finnas tyger, och vi passerade där fredag kväll strax innan de stängde. Några meter bomullstyg hann jag plocka på mig innan marknaden stängde och Maken tröttnade.

Lördagen bjöd på strålande vackert väder, som gjort för att strosa runt i staden. Det kalla vädret hade inte nått ner dit än så det var behagligt. Vi avslutade lördagen med att gå och se Scooter på O2 World. En grupp vi lyssnade på när vi träffades för över 16 år sedan och som har 20-års jubileum i år med turné i Tyskland.

Hemliga resan

Årets hemliga resa gick till Cinque Terre, på Italienska västkusten, en bit söder om Genua. Vi flög direkt till Milano, och tog sedan tåget ner dit, det funkade väldigt smidigt. Cinque Terre består av fem små byar vid kusten, som fram till bara för hundra år sedan endast var åtkomliga till fots eller med båt. Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Vi bodde i Vernazza. Det finns gott om vandringsleder mellan byarna som bjuder på massor med trappsteg och en helt vidunderlig utsikt. Vi vandrade på förmiddagarna på eftermiddagarna åt vi massor med god mat och bara njöt av värmen och livet. Just maten var också helt fantastisk, jag åt inget som inte var otroligt gott. Naturligtvis koncentrerade vi oss på den lokala maten och vinet. Vi hade otrolig tur med vädret. Det är ändå slutet av oktober, men solen sken och det var 20 grader varmt. När vi fick rapporter om årets första snöfall här hemma låg vi och plaskade i Medelhavet. 

Grekland

Jag har varit i Grekland. Det var varmt. Jättevarmt verkligen. 38 grader mätte vi ett par dagar. Men det var härligt. Vi har badat massor, vi hyrde bil och körde runt och besökte ruiner och bergsbyar, åt god mat och badade lite till.

Heja Danmark!

Jag inser att jag inte har rapporterat hur det var på Eurovision. Ja, det var så klart toppen. För oss som kom dit. Vi hämtade barnen på fredag eftermiddag och brände ner till sommarstugan. Då hade Lillebror ett myggbett på kinden. Trodde vi. Vi kom ner sent, bar bara in honom i sängen och klädde av honom i mörkret, han sov som en stock. Men på lördag morgon verkade han lite varm och hängig. Det märks direkt när han inte mår bra, för då bli han så dämpad. Det var ju otroligt väder och säkert dryga 20 grader redan på morgonen när vi satt ute i solen och åt frukost, så det var svårt att fatta att han faktiskt hade feber. Han hade också en massa fler myggbett i ansiktet nu, försökte jag i alla fall inbilla mig att det var. Men när jag drog av honom tröjan för att han skulle byta till sin nya blågula tröja, ja då gick det inte längre att förneka. Han var prickig som en dalmatiner över hela kroppen. Han hade fått vattkoppor! Vilken jäkla otur. Efter lite funderande och övervägande av alternativen blev det till slut så att Maken och Lillebror fick stanna hemma i stugan medan Storasystern, min vän och jag åkte ner till Malmö själva. Så synd. Men jag tror att de hade det ganska bra ändå där hemma. Lillebror fick lite lego att trösta sig med och Maken tjänade in Uscados för resten av året. Så här fina var vi i alla fall hela gänget. Jag och min vän i klänningar som jag sydde till Eurovision i Köpenhamn 2001. 

Det var en helt otrolig sommardag, nästan 30 grader varmt och Storasystern och jag tog ett dopp i havet. Sen åkte vi ner till Malmö och drog på stan och kollade på folkvimlet. Vi fick mycket uppmärksamhet för våra klänningar. Våra platser bakom scenen var så klart inte de bästa, men det gjorde ingenting. Stämningen där var minst lika på topp som i resten av arenan. Det var otroligt kul att vara där. Makens och Lillebrors biljetter lyckades jag sälja innan vi gick in, med lite vinst som blev lite plåster på såren för att de inte kunde utnyttja dem själva. En härlig dag trots allt. Och "Dajnmajk" vann, Lillebrors favorit. Jag är också nöjd med det resultatet, en helt klart värdig vinnare. Och då blir det ju nära att åka till Köpenhamn nästa år, förhoppningsvis hela familjen då.

Dajnmajk

Jag har varit i Danmark (eller Dajnmajk som Lillebror säger) en sväng. Eftersom skolorna här i Uppsala med omnejd är stängda på Valborg, och måndagen var en klämdag så de hade stängt då också, var vi långlediga (det kanske alla skolbarn var?). Så vi tog en tur till Danmark. Vi lånade mina föräldrars 7-sitsiga bil och klämde in hela familjen inklusive Svärmor och hennes sambo och körde ca 260 mil på 6 dagar. 

Barnen har länge velat åka till Legoland, men det har aldrig passat. Att vi sedan inte är vidare förtjusta att besöka populära resmål för barn just på högsäsong gjorde att vi valde att åka dit i april i stället. Väldigt trevligt, lite kallt, men vi hade i övrigt ganska tur med vädret, och i princip noll kö. Om barnen åkte en karusell och ville åka en gång till var det bara att springa runt och hoppa på direkt igen.

Vi stannade två dagar i Billund, och åkte sedan norrut till Skagen. Den enda dagen med regn besökte vi Nordsömuseet i Hirsthals och tittade på klumpfiskar. Vilket otroligt konstigt djur. Men häftigt. Ett otroligt fint påkostat akvarium som hela familjen uppskattade.

Nordjylland bjuder på dramatisk natur. På västkusten stupar sanddynerna brant ner i havet, som bitvis äter sig in i landet. Längs hela kusten finns spår av att Danmark under andra världskriget var ockuperat av tyskarna, i form av stora bunkrar som tidigare låg uppe i sanddynerna och nu är på väg ut i havet. Vi kunde köra långa sträckor på stranden och fick på så vis uppleva naturen, havet och historien på väldigt nära håll trots att vädret inte var med oss den dagen.

Vi besökte Den tillsandade kirke, som inte alls var så tillsandad som vi hade föreställt oss.

Sista dagen bjöd på strålande sol, men rejält med vind. Vi gick ut på Grenen som är Danmarks nordligaste punkt och där två hav möts. Vi gick i medvind dit, med sanden yrande kring fötterna. Inte lika lätt att gå tillbaka i motvind. Speciellt inte då Lillebror inte hade hoppat undan i tid och fick en våg över sig och var dyblöt upp till knäna.

Slutligen besökte vi också Råbjerg Mile, vilket också var helt fantastiskt. Det är en vandrande sanddyn som sakta förflyttar sig över Skagen åt nordväst. För länge sedan hade man stora problem med vandrande sand på Skagen och beslöt att skapa planteringar för att på det viset binda sanden. Men ett område lämnades orört med meningen att sanden ska få vandra och naturen ska få ha sin gång. Den här dynen vandrar 10-20 m österut varje år, och den kväver allt i sin väg. Hur de tänker lösa det när den når vägar och annan bebyggelse har jag ingen aning om. Den är 40 m hög och bjöd på en vidunderlig utsikt över havet och över hela Skagen. Det blåste som sagt ordenligt och det var otroligt häftigt att få gå runt på den här miniatyröknen.

Jag gillar Danmark och är där lite då och då, men detta var första gången på Nordjylland. Rekommenderas varm. Fantastisk natur, trevliga människor, god mat, barnvänligt. Bara en sån sak som att i princip alla restauranger kom ut med kritor och pyssel till barnen. Det är ju verkligen en winwin för alla. Barnen blir glada, det blir lättare för dem att vänta, vi blir nöjda, personalen är säkert nöjd, och framförallt alla människor runt omkring oss som kanske inte uppskattar mina barn på samma sätt som jag gör. Jag undrar varför det inte är lika vanligt i Sverige. Här förväntas man liksom att stanna hemma med barnen, har man barn ska man inte gå ut och äta gott för man kan störa andra. Jag tycker att det är en sån tråkig inställning. Självklart ska man visa hänsyn, men det gäller ju alla, stora som små.

Jom - tillbaka på banan

Det blev till att snabbt inhandla en ny kamera. Bara en dryg vecka efter inbrottet skulle vi ju åka till Rom. Eller Jom, som Storasystern sa när vi var där förra gången, för ganska precis sex år sedan. Då åkte vi med Mormorn, Morfarn, Morbrorn och Mostern. Storasystern satt på Morfarns axlar när vi svänger ut på Piazza del Quirinale och ser Peterkyrkan och hon utbrister; TITTA Moffa! Jom! Numera kan Storasystern säga hur fina R som helst, men Jom heter det ändå eftersom Lillebror ännu inte behärskar konsten. 

GUD så skönt det var att få åka bort en stund från allt. Från ett länsat hus, från november (eller mörv?), från mörker och enstaka plusgrader, från grus och galonisar. Vi tog helt sonika på oss sommarkläder och huttrade lite på perrongen på väg till Arlanda, och fick njuta av 17 grader och sol i fyra dagar. Vi har mött historien, ätit pizza, ätit glass, ätit pasta och gått, gått och gått. Helt otroligt vad barnen har klarat av. Visst, det gnälldes en del i omgångar, men med god planering och lite tålamod tycker jag inte att det var illa alls. Och barnen uppskattade staden, trots att vi inte gjorde några särskilda barnaktiviteter.

Första två dagarna (den första var bara halv), klarade vi av klassiker som Colosseum, Spanska trappan, Fontana di Trevi mm. Det mesta hade Storasystern och jag redan sett en gång, men det är sånt som måste ses. Andra dagen kikade vi på en udda pyramid, promenerade upp på Aventinen och kikade på utsikten genom ett nyckelhål, pallade apelsiner som var det absolut suraste vi någonsin smakat, strosade igenom Travestere, satt på en piazza i solen där Maken läste guideboken och barnen spelade lite telefon och jag kunde verkligen inte göra annat än att bara sitta, sippa på glas vin och tanka D-vitamin. Vi gick längs Tibern och nedanför Capitolium fick barnen resans och troligen mitt livs dyraste glass. Men vem bryr sig? 

Jag har shoppat lite. Jag köpte mig en hatt redan första dagen. För inga pengar alls kändes det som. Min plan var att köpa en ny hatt varje kväll, men det blev inte så. Däremot letade jag faktiskt upp hela fyra stycken tygaffärer. Min italienska är ju lite rostig (läs obefintlig), men jag googlade på tessuto och Roma och hittade ett helt gäng. En vänlig servitör lärde mig ordet för heminredning och de butikerna struntade jag i. Ett par av butikerna var välsorterade, men jag var inte på jakt efter något särskilt och då blir det lätt lite svårt när det är så mycket. Men i den sista butiken, som också visade sig ligga bara ett stenkast från vårt hotell handlade jag lite rolig ulljersey. Jag fattade att 50% var ull, men resten har jag ingen aning om vad det är. De känns i alla fall väldigt härliga, och kommer att passa utmärkt till lite vinterklänningar. Det blev också en bit blommig viscosejersey och en bit röd jersey med helt underbar lyster som inte alls kommer fram på bilden. Inte en färgen känns hel rätt. Försäljaren sa att det var 100% bomull, men jag är tveksam. Härligt är det i vilket fall som helst. Jag är väldigt nöjd och glad över att jag lyckades hitta lite tyg ändå. Och att familjen kunde gå i förväg till hotellet och jag fick en stund för mig själv där inne.

Rom är en helt fantastisk stad. Jag glömde visserligen att slänga ett mynt i Fontana di Trevi, men jag hoppas ändå att jag kommer att åka tillbaka någon gång. Jag har mycket på min lista som jag skulle vilja se, men ännu inte har hunnit på de två gånger jag varit där. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att åka dit helt själv, bara för att få göra precis det jag vill, när jag vill det och hur länge jag vill. 

För ett år sedan

För precis ett år sedan idag kom jag hem från en fantastisk resa till Kina. Jag fick se otroliga hantverk och textilier, uppleva ett fantastiskt land, äta otroligt god mat och umgås med likasinnade. Jag fick dessutom dela allt detta med min underbara Mor. Härom dagen plockade jag fram fotoboken jag gjorde när jag kom hem och drömde mig tillbaka. Jag vill åka till Kina igen. Speciellt till Shanghai. Här kan ni läsa mer om min fantastiska resa.

En glad kines

I Kina hittade jag flera butiker som sålde korsstygnsbroderier. Det verkade vara poppis där med tanke på att jag utan att leta sprang på flera stycken och det faktum att det fanns hur mycket som helst att välja på, och hur stora som helst också. Första gången var i Nantong på en bakgata där vi letade skor. Där velade jag länge och valde till slut ett broderi med bambu, några fåglar och texten (som jag fick hjälp att översätta) Bambu bringar frid och harmoni. Jag var väldigt sugen på ett annat broderi med ett historiskt motiv, men valde bort det eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle sätta upp en broderad tavla som var 3m lång. Eller vart jag skulle husera ett sådant broderi under tiden jag broderade det. Nej, det gick bort. Tanken slog mig också att jag skulle kunna ha köpt det, priset var bara ca 300 kr, bara för materialets skull. Jädrar vad med tråd man fick, och väv så klart. Men det får bli nästa gång. Bambutavlan betalade jag fullt pris för som var ca 50 kr.

Nästa gång jag sprang på en butik med korsstygn var i Shanghai, vi hittade ett par stycken. Där fanns det också brodergarn för ett par kr/docka, och mamma handlade några stycken. Jag blev dock lite ställd, eftersom jag inte hade något projekt på G i huvudet och inte kunde välja färg. Att ta en docka av varje färg bara för att kändes lite övermaga. SÅ mycket broderar jag (tyvärr) inte. Medan mamma står och väljer färger går jag runt och kikar på materialsatser och bestämmer mig för att jag får köpa ett till broderi. Men vilket? Till slut hittar jag en realåda och börjar gräva i den. Jag hittar den här kinesen, som jag tycker är hemskt ful, men jag blir glad av den och han får följa med hem. 30 kr kostade han. Eftersom det var rea tog jag ett till, jag funkar så och Maken retar mig för det...

Väl hemma i Sverige igen var det kinesen som jag ville börja med. Ju mer jag broderar på honom, desto mer gillar jag honom. Jag blir onekligen glad varje gång jag plockar fram broderiet. Och det är klart, vacker är han kanske inte, men jag tycker inte riktigt att han är ful längre. När jag började visste jag inte vad jag skulle göra med honom när han var klar. Jag hade ingen större lust att hänga upp honom på väggen, men när jag gjort klart min röda yllekudde i början av januari bestämde jag mig för att han skulle få bli en kudde han med. En riktig missmatch, men en lyckad sådan tycker jag.

Baksidan fick bli ett av mina sidentyger från Kina, det fanns liksom inget annat alternativ. Jag ska tillägga att det faktiskt bara är halvsiden. Man använder väldigt sällan silke i varpen till denna typ av tyg. Men vackra är tygerna oavsett. Jag hade inte tänkt detta tyg från början, men detta var det som passade bäst i färgen. Mönstret är drakar och fågel Fenix, samma mönster som på klänningen jag lät sy upp till mig själv. Jag är så otroligt glad för mina fina kuddar som jag har broderat själv. Mycket arbete och många timmar har jag lagt ner i dem båda två. Och trots olikheterna i material, ursprung och motiv så tycker jag att de funkar jättebra tillsammans.

Självklart har jag kastat mig över nästa korsstygnsbroderi jag tog med mig hem. Men det är mycket större. Undrar vad jag ska göra av det när det blir klart. Jag har gott om tid på mig att fundera ut det, det lär inte bli klart i en handvändning. Kinesen var väldigt lagom i storlek och fick följa med mig på bussen/tåget/flyget närhelst jag åkte någonstans. Det nya broderiet är lite för otympligt för att ta med, så det får jag jobba med hemma i soffan.

Siden

Vi fick besöka ett sidenbrokadväveri som låg utanför Hangzhou, på vägen mot Shanghai. Det var också en av resans höjdpunkter för mig. Det var inte märkvärdigt alls, vi fick lite information från vår svenska gudie, och fick sedan strosa runt bland vävstolarna och titta bäst vi ville. Det var inte direkt pratbart, det var ett väldigt oväsen. (Och ingen som arbetade där använde hörselskydd...)

Silket kommer till den som härvor, och de nystar upp det på koner själva.

Fabrikören har nu lärt sig att de galna svenskarna som kommer och tittar på hans fabrik också brukar vilja handla, så han hade plockat fram lite för oss. Det såg kanske inte så mycket ut, men jag man meddela att det var svårt att välja ändå. Han tog 50 yuan/m, och det blev drygt 50 kr/m. Det är inte full bredd på tyget, men billigt ändå tycker jag. Nu när jag tittar på mina tyger här hemma frågar jag mig varför jag inte köpte mer. Men det är väl så det brukar vara.

Jag uppskattade det här besöket för att det kändes så äkta. Det var en fabrik i en förort, mitt bland husen där folk bor. Det var inte tillrättalagt för turister och vi fick se hur det verkligen ser ut. Grädden på moset var ju så klart också att vi kunde handla fantastiska tyger till bra pris också. På många andra ställen som vi besökte har de verkligen lärt sig hur man mjölkar turister på pengar, och själva hantverket kommer i skymundan för deras stora affärer som säljer produkter. Så detta besöket gillade jag jättemycket.