Våren är här!

Jo, den där snön börjar äntligen ge med sig. Och idag är studsmattesäsongen officiellt invigd här på Snickartorpet. Slut på Bollibompa direkt efter kvällsmaten, nej nu vill ungarna ut och studsa och samla gamla löv och leta efter blommor. I trädgården har vi både nytt grönt gräs och en liten gul blomma. Lite tråkigt har jag upptäckt att vi inte verkar ha så mycket vårblommor i trädgården. Inga snödroppar eller krokusar eller något. Jag hoppas på tussilago i slänten upp mot vägen, och så ska jag se till att plantera lite till hösten.

Påskhelgen har passerat och spenderades i sommarstugan på Västkusten. Perfekt tillfälle att handarbeta, vilket jag gjorde oavbrutet. Och jag fick mycket gjort. Till exempel så sydde jag ihop den här lilla filten av mormorsrutor. Rutorna har legat klara länge, redan förra våren virkade jag dem. Ett av de projekt jag hade i bilen när vi åkte fram och tillbaka och tittade på hus. Jag hade tänkt mig en liten filt, men kanske inte riktigt så här liten. Jag har varit väldigt noggrann också och räknade ut hur många olika kombinationer det var möjligt att göra. 60 st, vilket jag också gjorde. Jag hade tänkt att jag skulle virka 120 rutor och då skulle det finnas exakt två av varje möjlig kombination. Men garnet tog slut. Och jag tröttnade. Så jag virkade 60 olika rutor, och sedan fortsatte jag tills garnet var slut. Totalt är det 80 rutor. Det är en liten babyfilt, eller till och med en dockfilt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Det är fint garn, merinoull, varm och gosig blev den. Det tog en rackarns tid att sy ihop alla rutorna, så nästa gång måste jag lära mig att virka ihop dem medans jag gör dem. (Notera att i den här vinkeln så ser man ingen snö alls på tomten.

Nästa påskprojekt blev att förlänga ärmarna på den här koftan. Den stickade jag också i bilen förra våren, och den blev för kort i ärmarna. Det var inte det enda den här koftan strulade med, så när den var klar fick den vara som den var. Men Storasystern har inte velat ha den på slutet eftersom hon inte kan hålla i den och få ärmarna med in i jackan. Någon tipsade mig om att virka en uddkant på ärmarna och förlänga dem. Vilken strålande ide! Men jag har inte tagit tag i det förrän nu. Och då föreslog mamma att jag skulle sticka mudd med strumstickor. Sagt och gjort, jag plockade upp maskor och stickade mudd. Jag är så nöjd och tycker att det blev kanonbra! Eftersom koftan är stickad på "fel" håll så bryter detta av jättefint och visste jag inte bättre så skulle jag tro att det var meningen att det skulle vara så här från början. Storasystern är mycket nöjd och har studsat med den ikväll.

Jag påbörjade och avslutade nästan ännu ett projekt under påsken, men det bloggar jag om när det är helt klart.