Att vara Dalkulla i exil förpliktigar lite. Även om mina barn aldrig kommer att växa upp Dalarna som jag gjorde, så vill jag att de ska uppskatta sina rötter där. Så med hjälp av mamma och pappa försöker jag prägla dem på Dalarna så mycket det går. De spenderar ett par veckor där på sommarlovet, och hela höstlovet och ibland också sportlovet. (Mina föräldrar är HELT underbara, och det talar jag om för dem också.) Då får de gå på hockey och heja på Leksand. (Sist fick de se Leksand mot Almtuna (Uppsala), och i rättvisans namn frågade jag faktiskt vem de skulle heja på. Storasystern blev mycket förnärmad över att jag antydde att hon kanske vill heja på Almtuna.) Jag klär dem i leksandsdräkt varje midsommar (och mig själv så klart), och än så länge går båda med på det. Mamma och jag har börjat samla och sy på en vuxendräkt till Storasystern som vi erbjöd i somras, men hon vill fortfarande ha gulkjolen. Och när det kommer tyg med dalahästar på måste jag helt enkelt köpa det. Och sy något till barnen. Mössor blev det. Och en till mig själv. Den blev dock inte så snygg på mig tycker jag, men jag får väl bjuda till lite. Jag tycker mer och mer om tyget, och det kändes som en härlig kvalitet, tjock och fin. Jofotex marknadsför sina dalahästar som ekologiska, men jag köpte mina på Ohlssons och vet inte vad de säger. Fina är de i alla fall. Heja Leksand!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar