Fotovägg

Här kommer en väldigt skum bild på min fotovägg som jag äntligen har kommit till skott med. Faktum är att jag har tänkt på detta i många år. Jag hade en plan om att göra en fotovägg redan i Kolmården. På väggen i den svängda trappen hade jag tänkt då. Det blev aldrig av. I vårat nya hus finns inte jättemycket bra väggar för tavlor. De bästa var i vårt stora sovrum, som nu varken är stort eller vårt längre, utan två små till barnen. Men det finns en vägg i en passage utanför sovrummen som leder in till helgrummet (för er som missat det så heter det helgrummet för vi är aldrig där till vardags, då är vi i vardagsrummet). Jag sa direkt att HÄR ska jag hänga foton. Jag såg det framför mig redan då. Sen går tiden.

Passagen är ett jättebra ställe tycker jag, som inte är så förtjust i att tvinga folk att titta på bilder av mina barn och annat som jag har valt. Här kan man välja själv om man vill se dem. Antingen går man bara förbi, eller så stannar man och tittar. Så vill jag ha det. Sen finns det spottar i taket redan, och väggen är vit, perfekt helt enkelt.

Foton fanns det ju gott om, förutom foton på barnen som tagits på dagis och i skola så har jag samlat på mig lite annat under åren. Som en fantastisk bild på maken som får bottennapp, i sepia, min farmor och farfars bröllopsfoto, jag i studentmössa, maken och jag i folkdräkt, och en bild på min farmors mor och far, som är namne med Lillebror. Den här inlägget faller faktiskt också lite under återbruk, för det enda jag köpte nu när jag äntligen tog tag i det, var en stor ram till Lillebrors porträtt samt en kartongskiva som jag själv skar till paspartouter av (hur stavas det egentligen, och hur böjer man det i plural). Några foton var inramade sedan gammalt, men hela sju ramar lyckades jag rota fram ur mina gömmor. Det var några riktigt gamla fina som jag köpt på loppis för länge sedan, tyvärr krossade jag ett glas i en av dem. 

Jag gillar att ramarna är olika och sitter huller om buller. Som ni förstår så är jag inte helt klar än, jag har tänkt fylla på eftersom. Barnen tar ju till exempel bilder varje år på dagis och skola, och de blir alltid så himla fina och jag tycker att det är så kul att ha kvar. Jag vill också ha fler äldre bilder. Det finns jättefina på min mormor och morfar och makens mormor och morfar, men då måste jag kopiera dem först.

Att jag fotat så här beror dels på att det inte går att fota rakt framifrån ordentligt, att jag inte ville ha med en dörr samt att jag inte heller vill lägga upp tydliga bilder på barnen i bloggen.