Nu snackar vi återbruk här, detta blir mitt bidrag till veckans återbruksutmaning. I höstas kom en granne och berättade stolt att hon skulle bli mormor. Jag föreslog att hon skulle komma förbi i mitt syrum någon dag och välja ut ett tyg så kunde jag sy något till bäbisen. Hon hade ingen aning om att jag sydde, och när hon kom förbi en kväll före jul så undrade hon om jag skulle kunna sy en dopklänning. Det har jag aldrig gjort förut, men det skulle säkert gå bra. Vi började prata om hur den skulle se ut. Jag hade en tidning, Hemslöjd, där det var en artikel om dopklänningar som var så fina. De var sydda som en lång särk och ett separat liv som var dekorerat med knappar, band och rosetter. "Man tog vad man finast hade." Det mesta var återbrukat material. Vi bestämde oss för att göra en sådan, och min granne skulle själv brodera på livet. Hon skaffade ett vitt bomullstyg, men vi var inte helt nöjda med det. Jag började prata om linnetyg, och nämnde i förbigående att ett gammal linnelakan vore det bästa, mjukt och fint. Det hade min granne hemma, och inte vilket gammalt linnelakan som helst. Hon hade ett som hennes mormors mor hade vävt. Detta går jag igång på, det är så jag ryser lite faktiskt. Vilken ära att få sy i detta tyg.
Jag hade som sagt aldrig sytt en dopklänning förut, och jag hade inget mönster. Men jag fick hjälp av en vän med mått över bröstet, nederkant och längd. Och det var ju enkelt då att göra ett mönster, eftersom jag ville ha en helt rak särk, utan rynk någonstans. På lakanet fanns också en virkad spets som min granne sprättade bort, och den återanvände jag och sydde fast i nederkanten.
Min granne har en folkdräkt från Småland, exakt vart ifrån minns jag inte, men hon inspirerades av broderierna på den. Jag klippte till livet och hon broderade. Sen sydde jag ihop det. Livet sitter bara ihop i ena axeln. På den andra axeln och i sidorna sitter knappar. Jag var lite osäker på hur bökigt det skulle vara att klä på en bäbis livet, med särken på, så jag tyckte det var bäst med många knappar. Och jag ville inte ha för många knappar i ryggen eftersom en bäbis ju ligger mest på rygg.
En knapp finns dock i ryggen och det är knappen på särken, men det känns ok med en. Jag sydde bara ett enkelt sprund i ryggen, men pricken över i tycker jag är den monogram som jag hittade på lakanet och sydde fast under sprundet. Detta är verkligen återbruk när det är som bäst.
12 kommentarer:
Men du vilket jobb och en fantastisk historia. Rolig utmaning och en stor ära. Fint arbete av er båda.
Vilken otrolig fin dopklänning, och det är så häftigt när sådana plagg faktiskt har en historia.
Otroligt söt klänning, vilket jobb, och fin historia! =)
Tack tack. Tyvärr så kommer den inte att användas till den tilltänkta bäbisen, eftersom föräldrarna valde bort dop. Men min granne ville att jag skulle sy upp den ändå. Det kommer säkert fler. Nu har de verkligen en släktklenod.
Jag har också valt bort att döpa mina barn men skulle nog ha tänkt om ifall vi haft en så fin dopklänning!
Jättefin, och extra fin med historien bakom!
Oj wow! Ljuvlig!!
Den är fantastisk. Så kul att se bilderna och läsa vad du skrivit. Vi pratar om att ha en Kajsafest (bebisen heter det) i sommar. Hon kommer ha klänningen då i så fall. Sen blir det säkert fler barnbarn som kan ha den. Otroligt fint jobb. Tack! Hälsar mamman Ester
Den blev verkligen sufperfin!!!
helt enkelt underbar!
Vilken vacker dopklänning och underbar historia om hur den kom till!
Tack för alla fina kommentarer. Jag har nu fått reda på att monogrammet är min grannes mors, och hon blev alldeles tårögd när hon såg att jag bevarat det.
Skicka en kommentar