Lila klänning

Det här tyget köpte på Jofotex i somras. Jag köpte ingen stor bit och det var med tanke på Storasystern jag köpte det. Hon beställde en tröja av det redan då, men jag fick ju prestationsångest när jag kom ner till sommarstugan och lyckades inte sy något av det då. Men nu hade jag klippt till en klänning redan innan syhelgen och det var faktiskt det första jag gav mig i kast med när jag kom dit. Jag var väldigt nere just då och ville sy något enkelt som inte krävde så mycket tanke. Det gick fort att sy den, den blev precis som jag tänkt och Storasystern blev jättenöjd. Den följde med till Rom också, hon var riktigt city chic i den.

Misslyckade trosor

Så där ja, nu ska jag börja blogga ordentligt igen. Jag har ju en hel del från syhelgen att blogga om. Jag börjar med de här misslyckade trosorna. De är så otroligt fina, men dessvärre blev de inte alls bra. Storasystern har klagat på att de trosor jag har sytt är lite tjocka i kanterna, dvs runt benen. Vissa är ju sydda i interlock, och sedan har jag bandkantat. Visserligen med 3-vik, men de har ändå blivit lite tjocka. Hon har glatt använt dem, nämnde bara detta som i förbigående en gång. Men jag har ändå funderat på hur jag skulle göra dem bättre. Så jag tänkte att spetsresår blir väl bra, lite tunnare och smidigare och dessutom väldigt sött. Sagt och gjort, spetsresår inhandlades och på syhelgen sydde jag ihop dem. (Det faktum att jag testade något nytt gjorde att jag inte hade något emot att sitta och sy dessa, trots att jag hade jobbat hårt med Lillebrors kalsonger för att få dem klara innan syhelgen.) Det blev bara SÅ fint, och det var SÅ roligt. Jag sydde fast spetsen med en svag sicksack först, och stickade sedan ner den med 3-stegsicksack. Men så kom jag hem, och då visade sig spetsen vara alldeles för hård och rispig. Storasystern ratade dem direkt. Så tråkigt. Nu har jag lagt dem i tvätten för att se om de kan mjukas upp lite i tvättmaskinen och torktumlaren. Annars vet jag inte vad jag ska göra. De är så troligt söta, så det tar emot att bara slänga dem. Kanske kan jag lämna dem till "Den stora sprättaren", dvs. min kära mor. Om hon orkar... För jag orkar inte.

Jom - tillbaka på banan

Det blev till att snabbt inhandla en ny kamera. Bara en dryg vecka efter inbrottet skulle vi ju åka till Rom. Eller Jom, som Storasystern sa när vi var där förra gången, för ganska precis sex år sedan. Då åkte vi med Mormorn, Morfarn, Morbrorn och Mostern. Storasystern satt på Morfarns axlar när vi svänger ut på Piazza del Quirinale och ser Peterkyrkan och hon utbrister; TITTA Moffa! Jom! Numera kan Storasystern säga hur fina R som helst, men Jom heter det ändå eftersom Lillebror ännu inte behärskar konsten. 

GUD så skönt det var att få åka bort en stund från allt. Från ett länsat hus, från november (eller mörv?), från mörker och enstaka plusgrader, från grus och galonisar. Vi tog helt sonika på oss sommarkläder och huttrade lite på perrongen på väg till Arlanda, och fick njuta av 17 grader och sol i fyra dagar. Vi har mött historien, ätit pizza, ätit glass, ätit pasta och gått, gått och gått. Helt otroligt vad barnen har klarat av. Visst, det gnälldes en del i omgångar, men med god planering och lite tålamod tycker jag inte att det var illa alls. Och barnen uppskattade staden, trots att vi inte gjorde några särskilda barnaktiviteter.

Första två dagarna (den första var bara halv), klarade vi av klassiker som Colosseum, Spanska trappan, Fontana di Trevi mm. Det mesta hade Storasystern och jag redan sett en gång, men det är sånt som måste ses. Andra dagen kikade vi på en udda pyramid, promenerade upp på Aventinen och kikade på utsikten genom ett nyckelhål, pallade apelsiner som var det absolut suraste vi någonsin smakat, strosade igenom Travestere, satt på en piazza i solen där Maken läste guideboken och barnen spelade lite telefon och jag kunde verkligen inte göra annat än att bara sitta, sippa på glas vin och tanka D-vitamin. Vi gick längs Tibern och nedanför Capitolium fick barnen resans och troligen mitt livs dyraste glass. Men vem bryr sig? 

Jag har shoppat lite. Jag köpte mig en hatt redan första dagen. För inga pengar alls kändes det som. Min plan var att köpa en ny hatt varje kväll, men det blev inte så. Däremot letade jag faktiskt upp hela fyra stycken tygaffärer. Min italienska är ju lite rostig (läs obefintlig), men jag googlade på tessuto och Roma och hittade ett helt gäng. En vänlig servitör lärde mig ordet för heminredning och de butikerna struntade jag i. Ett par av butikerna var välsorterade, men jag var inte på jakt efter något särskilt och då blir det lätt lite svårt när det är så mycket. Men i den sista butiken, som också visade sig ligga bara ett stenkast från vårt hotell handlade jag lite rolig ulljersey. Jag fattade att 50% var ull, men resten har jag ingen aning om vad det är. De känns i alla fall väldigt härliga, och kommer att passa utmärkt till lite vinterklänningar. Det blev också en bit blommig viscosejersey och en bit röd jersey med helt underbar lyster som inte alls kommer fram på bilden. Inte en färgen känns hel rätt. Försäljaren sa att det var 100% bomull, men jag är tveksam. Härligt är det i vilket fall som helst. Jag är väldigt nöjd och glad över att jag lyckades hitta lite tyg ändå. Och att familjen kunde gå i förväg till hotellet och jag fick en stund för mig själv där inne.

Rom är en helt fantastisk stad. Jag glömde visserligen att slänga ett mynt i Fontana di Trevi, men jag hoppas ändå att jag kommer att åka tillbaka någon gång. Jag har mycket på min lista som jag skulle vilja se, men ännu inte har hunnit på de två gånger jag varit där. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att åka dit helt själv, bara för att få göra precis det jag vill, när jag vill det och hur länge jag vill. 

Lite inspiration mellan nysningarna

Jaha så blev man förkyld också. Jag ligger hemma och försöker kurera mig inför en stundande resa till Rom med familjen. Jag ligger i sängen och bläddrar i den här boken som damp ner i brevlådan tidigare i veckan. ÅÅH så mycket fint det finns i den. Jag vill sy allt. Och jag vill beställa alla Machiko Kayakis böcker. Men innan jag gör det ska jag provsy något ur denna. Boken är på japanska och ska jag erkänna så är min japanska lite rostig (läs obefintlig). Men mönster är ju mönster, oavsett språk. Lite klurigare att rita av bara. Men idag orkar jag inte. Aaaaaaatschooo!!!

Ny klänning

Jag kan inte hålla mig, jag måste visa en av mina klänningar som jag sydde i helgen. Det får bli lite mobilbilder den här veckan. Den här klänningen har legat tillklippt sedan syträffen i våras. Jag fick klippa den i ett kostymtyg som min vän MenLin hade med sig. Hon hade i sin tur fått det av sin mamma. Mönstret kommer från Ottobre, har inte numret i huvudet just nu, och är precis jag. Jag började sy ihop den fast jag var väldigt tveksam till att det skulle bli bra. Tyget är jättefin kvalitet, ull, och ganska stelt. Jag tänkte att det blir inget bra fall i detta. Men det blev bara SÅ bra. Jag är så himla nöjd, den är superfin och satt som en smäck direkt. Jag har helfodrat den eftersom det är ull i tyget och därför lite stickigt. Och idag hämtade jag ut ett par nya rosa skor som jag hade beställt som jag ska ha till. Jag längtar så till i morgon när jag ska klä på mig. Go natt på er!

En omtumlande vecka

Tvära känslokast rådde förra veckan. Jag hölls så gladeligen på att packa och förbereda mig för höstens syhelg. Jag hade så många planer och jag var ovanligt förberedd. Jag hade sytt klart alla tillklippta kalsonger, jag hade bläddrat i magasin, ritat av mönster, klipp till tyger, inhandlat sybehör, planerat vad jag skulle göra. Den här gången skulle jag själv få stå i fokus. Jag skulle sy till mig själv, klänningar och underkläder stod på listan. Och jag såg fram emot att få fylla bloggen med alla nysydda alster och visa upp allt jag skulle göra. Förväntan var på topp. 

Men så kom vi hem i onsdags och möttes av ett uppbrutet fönster och ett hus som var upp och ner. Någon har brutit sig in och rensat ut allt av värde. Datorer, smycken, och alla våra kameror. Syhelgen fick vänta lite, det blev mycket annat att fixa med helt plötsligt. All glädje och förväntan byttes raskt ut mot ilska, frustration, sorg och magont. En ny dator kan man ju alltid fixa. Jag lever dessutom tillsammans med en ordentlig man som både har säkerhetskopierat och sparat serienummer. Men alla smycken. Det är så sorgligt. Det mesta av värde har jag ju fått av någon. Min morfar har själv gjort en hel massa smycken till mig i silver. Poff borta. 

Sen åkte jag ändå på syhelg, om än en dag senare. Vid det laget hade den värsta chocken lagt sig och jag tänkte att jag verkligen behövde få tänka på något annat en stund. Och det var så fantastiskt skönt att få träffa bästa vännerna som jag kunde älta med om jag ville, eller låta bli om jag ville det. Fredagen var en bergochdalbana av känslor, men jag var ju ledig och kunde till och med ta en eftermiddagslur när jag blev trött. Men i slutändan så ger de här helgerna så otroligt mycket energi, så att sitta hemma och älta hade inte varit bra tror jag. Jag fick mycket gjort till slut. Det blev både klänningar och bh, och en hel del till barnen också. God mat, goda vänner och lite sömn. Men resultatet får ni vänta lite på, eftersom alla våra kameror blev stulna.

Jag avslutade helgen med erfarenheten LÄSK I SKO. Någon hade spillt en läsk, med isbitar, i min ena sko när jag hämtade Storasystern på kalas på ett lekland. Så mitt råd är, ställ skorna så högt ni kan.

Något återbruk har det inte blivit för mig den här veckan. Om man inte räknar att "någon" kommer att smälta ner allt mitt guld och göra något annat av det. Och sälja vidare ett par gamla datorer och  min sprillans nya fina systemkamera.

Veckans återbruk

Nu har jag hakat på Klockarbarns Återbruksutmaning igen. Den här veckan är det en gammal urvuxen klänning som fått nytt och lite längre liv. Vi köpte den på rea i somras, när jag inte fick sy till Storasystern. Nu får jag både sy nytt och fixa gammalt. Jag vet inte om jag tycker att det blev så himla snyggt, men Storasystern är nöjd. Hon valde muddar själv. Ärmarna började bli lite korta och jag föreslog att vi skulle sy på muddar. Jag är lite överraskad över att hon faktiskt valde mudden som var närmast i färg. Annars brukar hon ju välja lite märkliga kombinationer. Men klänningen har fått ett längre liv. Till sommaren kan den få ännu längre liv om jag klipper av ärmarna och gör den kortärmad. Men det är ju lite opraktiskt på vintern.