Stora tjejen syr själv

Storasystern har sagt att jag inte får sy till henne längre. Den här veckan har vi bråkat flera gånger och hon vill slänga alla sina kläder och köpa nya. Det ska köpas kläder, det var viktigt. Hon ville att vi skulle bestämma när vi skulle åka och handla till och med. Jag suckade, både för hennes bortskämda konsumtionshets och för att jag kände mig lite sorgsen. Det jag lovade var att vi tillsammans skulle gå igenom hennes garderob och se vad hon faktiskt behöver. Dessutom behövdes ett ryck med att organisera och städa lite också. Hon har en märklig förmåga att bara släppa saker där hon står. Jag fattar inte hur svårt det ska vara att lägga sina kläder på en stol, eller bara lägga nattlinnet i sängen... Så igår kväll tog vi tag i det tillsammans. Vi gick igenom allt, vek fint och la tillbaka det som skulle vara kvar och sorterade ut sådant som ska till Lillebror, sparas, lagas eller skänkas bort. Det visade sig då att hon ju tycker om alla kläder jag har sytt till henne. Nej, den ville hon ha kvar och den och det där var ju hennes favorittröja. Vi kom också överens om att jag får fortsätta sy pyjamasar och nattlinnen. Och kanske något annat ibland. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kanske kan få sy något om jag engagerar henne mer.

Så en följd av det var att vi direkt efteråt gick ut i syrummet när hon sa att hon själv ville sy en ny mössa. Hon valde tyger själv, och kom på att det skulle vara en vändbar. Hon gillar färger mycket och klövrarna från Michas passade bra. Hon sydde och jag satt bredvid och hjälpte till. Hon har ju egen symaskin och nu har vi fixat ett bord till den. Nu måste jag bara röja lite och flytta på min gamla trampsymaskin så ska Storasystern få en egen syplats ute i syrummet. Snart syr hon väl sina egna kläder.

Burkar på fötterna?

Åh, idag sken solen, ett tag, och jag har tagit fram min vårjacka igen. I fredags snöade det och jag satt och frös på kontoret utan strumpor, väldigt ovarmt var det då. Våren har liksom låtit vänta på sig men nu hoppas jag att det vänder. Medan jag väntat på våren har tänkt på sommaren. Jag har blundat och föreställt mig hur varm och skönt det ska bli när den kommer. Och jag tänker på förra sommaren och vad vi gjorde då. Bland många andra stora och små saker så besökte vi High Chaparall. Det var roligt att ha varit där, men jag tror inte jag vill åka tillbaka.

Tänk, då var Lillebror 3 år, nu är han 4. Vi såg två cowboys till häst som kom lugnt klapprande på gatan. Lillebror tittar på dem och frågar eftertänksamt och mycket förvånat; "Mamma, varför har de burkar på fötterna?" Det tog ett tag innan jag fattade, men sen såg jag det han såg. Hästarnas hovar såg ju ut som burkar så klart, och lät som det med. Ibland är det så underbart att få se saker genom barns ögon och höra deras funderingar. Jag försöker komma ihåg att skriva upp deras tankar ibland, när de är speciellt kluriga eller roliga. För övrigt har vi nu läst in oss lite mer på hästens anatomi med Lillebror. Visst hade han sett hästar förut, men jag tror att han alltid måste ha sett dem i hagar stående i gräs (finns massor där vi bor), och då syns ju inte hovarna och inte låter de heller när hästen går.

Den här bilden hittade jag i mobilen, tagen av misstag under Lucky Luke-showen. Tänk, jag kunde sjunga med i vartenda ord av sången de spelade. Den satt där långt inne i min hjärna och var bara att plocka fram. Kan tillägga att jag inte tittat på Lucky Luke på minst 20 år. 

Dreggla mera

Jag hade en beställning på några dregglisar. Och när jag ändå höll på med det så sydde jag ett helg gäng. Turkos och röd baksida, jag tog alla som passade med det i högen av tillklippta dregglisar som ligger på min tillklipparbänk. Jag tror min personliga favorit är den bruna med turkost, den blev himla fin tycker jag. Jag måste nog sy en brun body med turkos kantband någon dag. Äpplena blev också väldigt fin, det tyget har jag inte sytt något i tidigare. Övriga är snuttar jag gjort slut på. Rådjuren snodde jag åt mig på syhelgen när en vän hade en snutt över.

Miljövecka

Lillebror går på ett superbra dagis. Det var först när han fick plats där som jag verkligen förstod att de tidigare dagis som jag haft erfarenhet av inte var så bra. Egentligen inget större fel på dem, men det är kul att se hur bra det kan vara. Personalen är engagerad och duktig och påhittig. Nu är det dags för miljövecka. Barnen ska prata om skräp, plocka skräp, göra studiebesök på återvinningsstationen och panta. Toppenbra, sånt gillar jag. Men jag tycker också att man måste prata med barnen om hur man kan minska skräpet man själv släpper ifrån sig, inte bara hur man tar hand om det på rätt sätt. Så för att uppmuntra dem till det tänker jag och mamma skänka en hemsydd, återvunnen tygkasse till varje barn på dagis. Och fröknarna. Så kan de ta med den när de handlar och på så vis minska lite på skräpet.

Jag har svängt ihop 12 st kassar, resterande kommer min fantastiska mor att bidra med. Jag rotade lite i linneskåpet och hittade två gardinlängder och ett lakan som nu får ett andra liv som tygkasse. Den randiga gardinen var egentligen för tjock för att vara riktigt bra, men jag körde på det ändå. De lär i alla fall bli väldigt stadiga. Detta blir mitt bidrag till veckans återbruksutmaning.

Blårandigt och rött

En del av en ganska stor beställning är klar. En beställare som gillar blått och rött beställde den här bodyn. Alltid lika roligt att sy den. Och så roligt när någon beställer en oväntad kombination som jag kanske inte skulle komma på själv. Jag sydde den klar i påskas i stugan, det var egentligen bara knappar som saknades. Och lite slutfix. Men det har varit mycket jobb de senaste veckorna.

Showtime

Lillebror har gått på Funky Kids och dansat under vintern. Nu är det dags för avslutning. Naturligtvis har jag vetat i veckor att han ska ha något svart och glittrigt på sig på avslutningsshowen. Och självklart väntar jag till dagen innan med att fixa det. Jag köpte faktiskt en svart tröja för ett tag sedan på Ica MAXI som jag tänkte att vi skulle glittra till. Men Lillebror blev så himla snygg i den, med jeans till, så jag ville faktiskt inte förändra den. Idag for barnen och jag iväg för att se om vi kunde hitta något glittrigt att köpa, något svart glittrigt tyg hade jag inte hemma. Vi upptäckte rätt snart att det inte är säsong för glitter. Inte ens ett par glittriga tights kunde vi finna. Men på reasnurrorna kunde man hitta något glittrigt plagg, men i fel storlek. Jag såg en vuxentröja och tänkte direkt att den köper jag och syr om. Men så hittade vi en glittrig paljettjacka i storlek 170 som var en kort modell. Själva jackan blev perfekt i längd på Lillebror, det var bara ärmarna som var för långa.

Jag klippte bara av ärmarna, sprättade bort mudden som jag minskade och återanvände och sydde fast på de nu kortare ärmarna. Sen sydde jag ett svart linne att ha under jackan. Det blev supersnyggt. Både linnet och jackan blev verkligen toppen. Han blev så himla tuff i jeans och svart linne, det kommer nog att användas en hel del i sommar. Mönstret kommer från Ottobre.

Svarta tights hade vi färdiga hemma. En rosa blomma valde han själv. En handske ska de också ha på sig, Lillebror valde en svart som matchar resten. Jag gjorde ärmarna lite långa för honom, men det funkar bra eftersom det är mudd nedtill. Det fanns en baktanke till det. Storasystern tittade avundsjukt på jackan och ville också ha en. Det fanns bara en, och dessutom var det Lillebror som behövde den här gången. Men den funkar till Storasystern också faktiskt, hon kan låna den.

En kaka till kaffet?

När jag började virka äggen rotade jag i min garnkorg och hittade lite roliga grejer där som jag inte bloggat om. I somras virkade jag en liten munk, med glasyr och allt. Jag tyckte dock att den var lite för liten, och därför gjorde jag om mönstret och virkade flera fast större. De blev liggande i min garnkorg visade det sig. Där låg också ett gäng dammsugare som också kom till i somras. När jag nu hittade dem blev jag lite sugen på att virka något mer och gjorde snabbt tre stycken chokladbollar. Jag vet inte vad jag ska ha dem till, men nu har jag ett helt kakfat. De är ju roliga att virka. Får jag lust någon gång ska de få lite strössel också.

Skålen som de ligger i är min absoluta favoritskål. Den fick min mormor av sin mamma när hon gifte sig med min morfar. Min mamma fick den av min mormor, men hon visste att jag ville ha den så hon vågade aldrig använda den. När jag flyttade hemifrån fick jag skålen. Jag använder den ofta. Även om den betyder mycket för mig så skulle den inte betyda något om jag inte använde den. Jag vill inte ha saker som jag inte kan använda.

Gammal kofta blir som ny

En gammal kofta som Storasystern fick för säkert två år sedan. Gammelmormor har stickat. Knapparna gick sönder en efter en och ramlade av. Men tur då att jag har en gigantisk knappsamling att gräva i. Fem nya gamla rosa knappar och poff så har man en ny gammal kofta. Den är kort i ärmarna, men Storasystern envisas med att fortsätta att använda den. Kanske dags att sticka en ny. Det var länge sedan jag stickade något.

En tröja till mig själv

Den här tröjan har legat tillklippt väldigt länge. På syträffen sydde jag äntligen ihop den. Tyget är en stuv från Stoff&Stil. Jag har inte bestämt mig för om jag gillar tröjan eller ej. Jag upptäckte att jag inte fållat den, men lägger upp den ändå. När den var helt ny provade jag den och blev lite förvånad eftersom jag trodde att det var en mycket rymligare modell. Jag kände mig inte direkt smal och det bidrog också till besvikelsen. MEN, sen jag har faktiskt tappat några kilon sedan dess, och för några dagar sedan fick jag ett infall och testade den igen. Då kändes det mycket bättre. Dock ogillar jag fortfarande ärmarna, men den sitter helt ok nu tycker jag. Storasystern har fotat mig. 

Veckans återbruk, virkat igen

Nu är alla mammas tröjor slut. Jag fick ju en hel hög och har virkat två mattor. Men de röda/rosa/lila nystanen tänkte jag hela tiden att jag skulle göra en puff av. Eller kudde. Jag är i princip nöjd med kudde, men jag skulle ha sytt en innerkudde i rött eller något. Nu lyser den vita kudden igenom. Det syns mindre i verkligheten, på bild lyser blixten verkligen upp det vita. Jag får se om jag orkar repa upp och göra om den, jag är tveksam. Jag får väl vänja mig helt enkelt. Den passar i alla fall väldigt bra ihop med mina andra kuddar. På ena sidan är mönstret jämnt, men det var olika mycket av de olika färgerna, så på andra sidan fick det blir lite som det blev. Jag insåg ganska snart att garnet inte skulle räcka till hela kudden, därför blev den liggande ett litet tag. Jag hade inget att klippa upp i min garderob, och jag funderade på att köpa en röd tröja på Myrorna, men tyckte att det var för dyrt. Dessutom kändes det inte bra att köpa till något, jag skulle ju återbruka. Men så skulle jag tömma en påse som jag fått av mamma med lite grejer hon lånat av mig. Och vad hittade jag där, om inte en rosa tröja som hon hade börjat klippa åt mig! Hon hade klippt itu alla delarna, så jag klippte remsor. Det räckte finemang till hela kudden.

Helgens bravader

I fredags var jag jättetrött och lade mig väldigt tidigt. När jag vaknade i lördags var hela världen vit, igen. Och det fortsatte att vräka ner snö hela förmiddagen. Mycket frustrerande när man vill påta i trädgården. Men just lördagens plan var att besöka Nordiska trädgårdar på Stockholmsmässan. Jag åkte dit med en god vän, vi hade väldigt trevligt och hann prata om mycket när vi puttrade fram i sakta mak på E4an i snöslasket. Att ta sig in på mässan var en pärs, i blåst och snö och regn, men in kom vi.

Det var första gången jag var på en trädgårdsmässa. Jag handlade lite tidningar, en bok, lite fröer och en liten buske. En lettisk körsbärsbuske som ska vara väldigt god och ska vara härdig här. Ett litet missförstånd uppstod vid ett telefonsamtal, och numera lystrar den lilla busken till "lesbisk köttfärsbuske". Hemma igen passade vi på att byta lite frön med varandra och fick också ner lite bönor i jorden här inne för förodling.

Idag smälte all snö bort igen, tack och lov. Jag har varit ute i trädgården under eftermiddagen och kvällen och grejat lite. Maken byggde en till odlingslåda som vi fick på plats, en del grävande var nödvändigt. Nu saknas bara lite jord, och lite värme. Själv roade jag mig med att knipsa bort ett massa slån och andra buskar som jag vill ta bort för att få plats för fler odlingar. Tänk, för två år sedan så var jag lite besviken på att jag hade så lite plats på tomten för odlingar och bärbuskar och träd. Sen upptäcker jag först att min tomt är mycket större än vad jag faktiskt trodde från början, och sen kommer jag på att det är väldigt mycket ogräs och vildvuxna buskar som jag ju faktiskt kan bråka med och göra mig av med så att jag får mer plats. Superkul.

En stackars tulpan som rådjuren missat.

Blåsipporna har varit på G ett tag, men har liksom inte velat slå ut ordentligt i kylan.

Jag är så glad att se dem, vi bytte avlopp i vintras och det kördes med stora maskiner just där vi har som mest blåsippor. Men de verkar inte brytt sig om att mosas.

Vitsipporna är också på G, men är lite mer frusna än blåsipporna.

Scilla, men inte de som jag planterade i höstas, de verkar tveka lite. Den här är gammal.

Krokus satte jag i höstas, och de kommer fint nu.

Kirskålen på frammarch. Jag måste göra en insats här.

Till de gamla odlingslådorna har vi fönster att ta fram för att få en drivbänk. Gräslöken frodas och är nästan på väg ut.

Kan ni se det framför er? Odlingar så långt ögat kan nå. I alla fall fram till staketet. De stora buskarna längst fram är det nu inte mycket kvar av.

Yttepytte

OK, jag ska sluta, inte fler brokiga småbodys nu. Bara de här också, för den här gången (jag lovar, inga fler bodys den här veckan i alla fall). Två pyttebodys i storlek 50. Bara för att det är roligt. Och för att jag hade små små tygbitar kvar. 

Färgade elefantbodys

Precis som med ugglorna i ett tidigare inlägg, köpte jag även elefanter och färgade. Jag hade nog mer tänkt mig cerise än rosa, så jag blev besviken på dessa elefanter när de kom ut och var ljusrosa. Även de blev liggande på hyllan. Tills nu, nu var det dags. Jag har aldrig lyckats komma på vilken färg jag skulle kunna ha på kantband, men nu fick jag helt enkelt bestämma mig. Jag ville ha någon varm färg, eftersom det rosa känns så kallt. Orange fick det bli. Jag tycker att det blev riktigt lyckat. Två stycken räckte tyget till, 68 och 74. Hmmm, undrar om jag inte har en liten bit kvar av tyget, men det har i alla fall minskat betydligt. Åh, vad det känns bra att använda tyger jag redan har. Inte hela tiden köpa nytt. OK, OK, jag köper lite nytt också, men det känns så bra att rensa ut lite gamla hyllvärmare. 

Jag älskar den här modellen. Lillebror hade massor av denna när han var liten. Det var inte meningen att de skulle bli spegelvända, det bara blev så. Lyckades kvadda en likadan body i lila elefanter genom att inte tänka till när jag klippte framstyckena.

Vad ska vi fira idag? Jo Linssoppans dag!

Idag är det enligt Baljväxtakademin Linssoppans dag.Som i sin tur har fått det genom någon matbloggare som jag inte följer. Genom min granne blev jag uppmärksam på Baljväxtakademin, och det passade mig bra då jag kommer att odla lite olika baljväxter i sommar. Jag gillar bönor, jag vill äta mer av dem. Och jag vill hemskt gärna odla dem själv. Jag ska odla gråärt också, det ska tydligen vara i ropet nu.

Jag gillar temadagar, kollar lite då och då på temadagar.se för att hitta roliga saker att uppmärksamma. Det finns alltid något att fira. Så varför inte fira Linssoppans dag tänkte jag igår, och kokade ihop en linssoppa på vad jag hade hemma och med hjälp av lite olika recept och instruktionerna på kartongen. Det blev en soppa på små gröna linser, mycket vitlök, en skvätt rödvin och lite chili för att få hetta. Riktigt god. Det blev flera lådor som får åka in i frysen till framtida luncher. Tyvärr är jag den enda i Familjen som är intresserad av sådan här mat. Maken ryste när han såg den, och det var inte av välbehag kan jag säga. Att försöka få i en sån här soppa i mina barn tänker jag inte ens försöka. Vi bråkar tillräckligt om mat just nu och jag är nöjd att Storasystern faktiskt äter upp sin enda broccoli som jag lägger upp på hennes tallrik. Så det får bli lunch till mig.

Linssoppans dag finns inte med hos temadagar.se, än. Där är det lakritsdagen idag, och det har jag ingen lust alls att fira. Lakrits är en styggelse enligt mig, blä. På lördag däremot är det Volvons dag. Jag funderar på att uppmärksamma det genom att inte använda min Volvo alls den dagen. Att uppmärksamma den genom att köra lite extra med min Volvo känns inte bra ur miljösynpunkt. Kanske ska jag tvätta den. Jag städade den inuti under påsken, så det behövs inte, men den blev ju smutsig utanpå när vi körde hem från sommarstugan. Eller så ska jag se till att jag verkligen syr ett bra sparkskydd till sätena. Ryggstöden på framsätena är supersmutsiga på baksidan eftersom barnen sitter och sparkar på dem med smutsiga skor. De gör det så klart inte på pin kiv, det är ju svårt för dem att undvika det när de sitter där bak med sina korta ben. DET ska jag nog göra, så att min Volvo håller sig ren och fin. Det är också surdegens dag, kanske dags att testa att göra en surdeg då. Så kan jag baka nästa helg.

OK då, en tävling

Sydilla häver ut tyger och annat kul. Jag brukar inte vara med i tävlingar, men nu kunde jag inte låta bli. Heja mig! (Och gå inte dit och anmäl dig... ;-))

Bråkande ugglebodys

Det är ju så himla lätt att haka på när det kommer nya tyger och nya trender. När ugglorna kom fanns ju inte mycket annat, så det var inte svårt att haka på då. Jag var dock inte så förtjust i att det var vit botten på dem, och hakade på trenden med att färga själv. Det var inte riktigt min grej, varje gång jag färgade så blev det inte riktigt som jag hade tänkt, så jag gav upp det ganska snart. Jag gillade inte ugglorna så mycket heller, så de har blivit liggande på hyllan. Men nu hade de legat till sig tillräckligt länge och de fick åka med i min klippabodyiver. Tre storlekar, 62, 68 och 74. Riktigt fina tycker jag att de blev, med vita kantband.

Men dessa sydde jag på Långfredagen, när det mesta gick mig emot. Självklart lyckades jag kvadda en av dem genom att klippa ett litet hål i bakstycket på den minsta. Aaaaaarrggghhhh, vad arg jag blev. På Påskafton hade jag mycket bättre flyt och jag sydde ändå klart den. Tänkte att det kanske kunde gå att laga och jag kunde sälja den till lägre pris eller något. Även om det inte kändes lika kul. Men så kom jag på att jag ska nog brodera något på den. Hålet sitter på rumpan, och kunde det inte vara lite kul att brodera en liten liten nyckelpiga på den? Jag vill inte brodera något som smälter in och kanske syns dåligt, utan något som verkligen syns, så att det ser ut som att det ska vara där. En röd. Det ska jag nog göra.

Bodykavlakad

Eftersom overlocken åkte med ner till västkusten för service (jag gillar inte den lokala Pfaffgubben, så jag tar med mina maskiner ner till Pfaffgubben som jag köpt dem av) kunde jag inte sy något min barnfria vecka före påsk. Och eftersom maskinen redan var på plats i sommarstugan så tog jag med lite mer grejer så att jag kunde sy där nere. Jag glömde tyvärr att fota min syhörna, men jag hittade en helt perfekt plats för mina maskiner. De kan stå framme där utan att vara i vägen, och det trots att vi har ett väldigt litet hus och ofta är många där samtidigt. Innan vi åkte ner roade jag mig med att klippa till en hög med projekt att ta med ner. Jag satsade på att göra slut på snuttar, det är banne mig lika tillfredsställande som att äta rester tycker jag. En hel massa tyger är nu slut, och har i stället blivit något annat. Jag har fått möjligheten att sälja lite genom en privat BVC/barnmorskemottagning inne i stan, och där är de mest intresserade av små storlekar. Det passade ju alldeles utmärkt. Dessutom är det ett par marknader på G i vår, och blir jag inte av med dem där så ploppar det alltid ut bäbisar förr eller senare som behöver presenter. Det gör alltså inget att det ligger lite bodysar på hög hemma.

Ett tyg som jag faktiskt kommer att sakna är det blå med blommor på. Det låg ju länge på min hylla innan jag upptäckte vilken underbar kvalitet det var på det. Jag köpte det i USA för flera år sedan, så det går nog inte att få tag i mer. Gekkos blommor blev väldigt fina i en lite body också.

Piffade tunnor.

Hela påsken spenderade Familjen i sommarstugan på västkusten. Jag har alltid lite projekt med mig när vi åker dit, och jag ser till att fixa och dona lite där när jag är på plats. Den här gången piffade jag de här gamla trätunnorna. Det var inte första gången. Sommaren 2010 gjorde jag det och också, och då såg de ut så här. Nu hade mössen varit framme och knaprat på dem, så det var dags att göra om det hela. Samma tyg som tidigare hade jag inte kvar, eller hittade i alla fall inte, så jag högg ett annat tyg på hyllan när vi for. Igår kväll lyckades jag låna en häftpistol av en granne och det var snabbt gjort att klä om dem. Jag tycker nästan att detta blev snyggare än det gamla tyget. Det är lite skumgummi under så de är mjuka och sköna att sitta på.

Glad påsk!

Glad påsk på er alla. En trevlig påskafton har jag haft med familjen. Vädret har varit fint, men kallt. Jag har hunnit springa, äta superekologiska ägg som jag fått av min moster, sytt lite, tittat på påskbrasa, och Lillebror har lärt sig cykla.

Men Långfredagen gick verkligen i lidandets tecken. Lillebror kallade mig pucko jävel, vilket summerar dagen ganska bra. Ett uttryck som jag undrar vart han fått det ifrån, det är inte direkt något uttryck som finns med i min familjs normala vokabulär. Det blev en väldigt lång dag.

Det mest irriterande var att min nyligen hemkomna och servade overlock inte fungerade när jag glad i hågen satte mig där med en hög tillklippta grejer. Den fick ström, men sydde inte. Jag trodde det var något fel på pedalen. Mycket irriterande. Jag skruvade isär pedalen och en kåpa på maskinen, men allt verkade i alla fall sitta fast ordentligt. Så mycket mer kunde jag ju inte göra. Men efter ett tag lyckades jag i alla fall lokalisera problemet, även om jag inte vet om eller hur jag kan åtgärda det. Det finns en spärr som hindrar maskinen från att sy när man öppnar en lucka fram för att till exempel trä maskinen. Luckan verkar inte stängas ordentligt, och då släpper inte spärren. Nu vet jag att jag kan rucka på luckan om det inte funkar, men jag ska kontakta servicegubben också. Han får fixa det. Förhoppningsvis gör han det snabbt och billigt, detta uppstod ju nu när han hade haft den. Men vad otroligt handikappad jag känner mig utan maskinen. När den gick sydde den i alla fall tyst och fint, knivarna är slipade och han har lagat en trasig pinne för trådrullar.

Ett päron

När jag började virka äggen så hittade jag ett påbörjat grönt projekt bland garnerna. Jag minns inte riktigt vad det skulle bli, men när jag började repa upp för att ha garnet till äggen så såg det ut som ett päron. Så ett päron fick det bli. Jag ska ge bort det, och jag vet precis vem som ska få det. Han behöver ett päron.

Äggdille

Snart påsk. Jag har virkat ägg. Jag hittade olika mönster på nätet, men gjorde mitt eget i slutänden. Och sen kunde jag inte sluta virka ägg. Jag har inte slutat än, senast idag blev det tre stycken när jag var ute och reste i tjänsten. Jag åker ingenstans utan ett handarbete med mig. Något påskris kan vi inte ta in eftersom vi är allergiska, så jag vet inte riktigt vart jag ska hänga dem. Jag tror jag ska leta reda på en riktigt död gren som jag kan ta in och hänga dem i. Men jag hinner inte i år, så jag har gott om tid på mig att hitta en till nästa påsk. Jag gillar i vilket fall som helst mina ägg. Och de är roliga att virka.

Fotovägg

Här kommer en väldigt skum bild på min fotovägg som jag äntligen har kommit till skott med. Faktum är att jag har tänkt på detta i många år. Jag hade en plan om att göra en fotovägg redan i Kolmården. På väggen i den svängda trappen hade jag tänkt då. Det blev aldrig av. I vårat nya hus finns inte jättemycket bra väggar för tavlor. De bästa var i vårt stora sovrum, som nu varken är stort eller vårt längre, utan två små till barnen. Men det finns en vägg i en passage utanför sovrummen som leder in till helgrummet (för er som missat det så heter det helgrummet för vi är aldrig där till vardags, då är vi i vardagsrummet). Jag sa direkt att HÄR ska jag hänga foton. Jag såg det framför mig redan då. Sen går tiden.

Passagen är ett jättebra ställe tycker jag, som inte är så förtjust i att tvinga folk att titta på bilder av mina barn och annat som jag har valt. Här kan man välja själv om man vill se dem. Antingen går man bara förbi, eller så stannar man och tittar. Så vill jag ha det. Sen finns det spottar i taket redan, och väggen är vit, perfekt helt enkelt.

Foton fanns det ju gott om, förutom foton på barnen som tagits på dagis och i skola så har jag samlat på mig lite annat under åren. Som en fantastisk bild på maken som får bottennapp, i sepia, min farmor och farfars bröllopsfoto, jag i studentmössa, maken och jag i folkdräkt, och en bild på min farmors mor och far, som är namne med Lillebror. Den här inlägget faller faktiskt också lite under återbruk, för det enda jag köpte nu när jag äntligen tog tag i det, var en stor ram till Lillebrors porträtt samt en kartongskiva som jag själv skar till paspartouter av (hur stavas det egentligen, och hur böjer man det i plural). Några foton var inramade sedan gammalt, men hela sju ramar lyckades jag rota fram ur mina gömmor. Det var några riktigt gamla fina som jag köpt på loppis för länge sedan, tyvärr krossade jag ett glas i en av dem. 

Jag gillar att ramarna är olika och sitter huller om buller. Som ni förstår så är jag inte helt klar än, jag har tänkt fylla på eftersom. Barnen tar ju till exempel bilder varje år på dagis och skola, och de blir alltid så himla fina och jag tycker att det är så kul att ha kvar. Jag vill också ha fler äldre bilder. Det finns jättefina på min mormor och morfar och makens mormor och morfar, men då måste jag kopiera dem först.

Att jag fotat så här beror dels på att det inte går att fota rakt framifrån ordentligt, att jag inte ville ha med en dörr samt att jag inte heller vill lägga upp tydliga bilder på barnen i bloggen.

Dopklänning

Nu snackar vi återbruk här, detta blir mitt bidrag till veckans återbruksutmaning. I höstas kom en granne och berättade stolt att hon skulle bli mormor. Jag föreslog att hon skulle komma förbi i mitt syrum någon dag och välja ut ett tyg så kunde jag sy något till bäbisen. Hon hade ingen aning om att jag sydde, och när hon kom förbi en kväll före jul så undrade hon om jag skulle kunna sy en dopklänning. Det har jag aldrig gjort förut, men det skulle säkert gå bra. Vi började prata om hur den skulle se ut. Jag hade en tidning, Hemslöjd, där det var en artikel om dopklänningar som var så fina. De var sydda som en lång särk och ett separat liv som var dekorerat med knappar, band och rosetter. "Man tog vad man finast hade." Det mesta var återbrukat material. Vi bestämde oss för att göra en sådan, och min granne skulle själv brodera på livet. Hon skaffade ett vitt bomullstyg, men vi var inte helt nöjda med det. Jag började prata om linnetyg, och nämnde i förbigående att ett gammal linnelakan vore det bästa, mjukt och fint. Det hade min granne hemma, och inte vilket gammalt linnelakan som helst. Hon hade ett som hennes mormors mor hade vävt. Detta går jag igång på, det är så jag ryser lite faktiskt. Vilken ära att få sy i detta tyg.

 Jag hade som sagt aldrig sytt en dopklänning förut, och jag hade inget mönster. Men jag fick hjälp av en vän med mått över bröstet, nederkant och längd. Och det var ju enkelt då att göra ett mönster, eftersom jag ville ha en helt rak särk, utan rynk någonstans. På lakanet fanns också en virkad spets som min granne sprättade bort, och den återanvände jag och sydde fast i nederkanten.

Min granne har en folkdräkt från Småland, exakt vart ifrån minns jag inte, men hon inspirerades av broderierna på den. Jag klippte till livet och hon broderade. Sen sydde jag ihop det. Livet sitter bara ihop i ena axeln. På den andra axeln och i sidorna sitter knappar. Jag var lite osäker på hur bökigt det skulle vara att klä på en bäbis livet, med särken på, så jag tyckte det var bäst med många knappar. Och jag ville inte ha för många knappar i ryggen eftersom en bäbis ju ligger mest på rygg.

En knapp finns dock i ryggen och det är knappen på särken, men det känns ok med en. Jag sydde bara ett enkelt sprund i ryggen, men pricken över i tycker jag är den monogram som jag hittade på lakanet och sydde fast under sprundet. Detta är verkligen återbruk när det är som bäst.

Dregglisar i massor

På syhelgen både klippte jag och sydde en massa dregglisar. Jag hade en hel hög med mig, eftersom jag alltid klipper till dem av snuttar när jag klipper annat. Det var också praktiskt att ha tillgång till lite udda färger på velour som jag själv inte hade. Vi byter med varandra åt höger och vänster på de här träffarna, mycket praktiskt. En hel del sommarfräscha mönster tycker jag.