En glad kines

I Kina hittade jag flera butiker som sålde korsstygnsbroderier. Det verkade vara poppis där med tanke på att jag utan att leta sprang på flera stycken och det faktum att det fanns hur mycket som helst att välja på, och hur stora som helst också. Första gången var i Nantong på en bakgata där vi letade skor. Där velade jag länge och valde till slut ett broderi med bambu, några fåglar och texten (som jag fick hjälp att översätta) Bambu bringar frid och harmoni. Jag var väldigt sugen på ett annat broderi med ett historiskt motiv, men valde bort det eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle sätta upp en broderad tavla som var 3m lång. Eller vart jag skulle husera ett sådant broderi under tiden jag broderade det. Nej, det gick bort. Tanken slog mig också att jag skulle kunna ha köpt det, priset var bara ca 300 kr, bara för materialets skull. Jädrar vad med tråd man fick, och väv så klart. Men det får bli nästa gång. Bambutavlan betalade jag fullt pris för som var ca 50 kr.

Nästa gång jag sprang på en butik med korsstygn var i Shanghai, vi hittade ett par stycken. Där fanns det också brodergarn för ett par kr/docka, och mamma handlade några stycken. Jag blev dock lite ställd, eftersom jag inte hade något projekt på G i huvudet och inte kunde välja färg. Att ta en docka av varje färg bara för att kändes lite övermaga. SÅ mycket broderar jag (tyvärr) inte. Medan mamma står och väljer färger går jag runt och kikar på materialsatser och bestämmer mig för att jag får köpa ett till broderi. Men vilket? Till slut hittar jag en realåda och börjar gräva i den. Jag hittar den här kinesen, som jag tycker är hemskt ful, men jag blir glad av den och han får följa med hem. 30 kr kostade han. Eftersom det var rea tog jag ett till, jag funkar så och Maken retar mig för det...

Väl hemma i Sverige igen var det kinesen som jag ville börja med. Ju mer jag broderar på honom, desto mer gillar jag honom. Jag blir onekligen glad varje gång jag plockar fram broderiet. Och det är klart, vacker är han kanske inte, men jag tycker inte riktigt att han är ful längre. När jag började visste jag inte vad jag skulle göra med honom när han var klar. Jag hade ingen större lust att hänga upp honom på väggen, men när jag gjort klart min röda yllekudde i början av januari bestämde jag mig för att han skulle få bli en kudde han med. En riktig missmatch, men en lyckad sådan tycker jag.

Baksidan fick bli ett av mina sidentyger från Kina, det fanns liksom inget annat alternativ. Jag ska tillägga att det faktiskt bara är halvsiden. Man använder väldigt sällan silke i varpen till denna typ av tyg. Men vackra är tygerna oavsett. Jag hade inte tänkt detta tyg från början, men detta var det som passade bäst i färgen. Mönstret är drakar och fågel Fenix, samma mönster som på klänningen jag lät sy upp till mig själv. Jag är så otroligt glad för mina fina kuddar som jag har broderat själv. Mycket arbete och många timmar har jag lagt ner i dem båda två. Och trots olikheterna i material, ursprung och motiv så tycker jag att de funkar jättebra tillsammans.

Självklart har jag kastat mig över nästa korsstygnsbroderi jag tog med mig hem. Men det är mycket större. Undrar vad jag ska göra av det när det blir klart. Jag har gott om tid på mig att fundera ut det, det lär inte bli klart i en handvändning. Kinesen var väldigt lagom i storlek och fick följa med mig på bussen/tåget/flyget närhelst jag åkte någonstans. Det nya broderiet är lite för otympligt för att ta med, så det får jag jobba med hemma i soffan.