Ett stort missförstånd

Så där ja, nu är kameran tömd. Den lägger alla raderade bilder i en dold katalog på minneskortet. Jag kan inte se den, den är ju dold, men som tur är har jag en egen hacker här hemma som kan se. Där låg närmare 2GB med bilder, fullt helt enkelt. 

Den här gången sydde jag inte mycket till mina egna barn på syträffen. Men Storasystern hade beställt en tröja och det var jag ju tvungen att ta tag i. Hon hade förklarat för mig hur det skulle vara. Ärmarna skulle vara vida och när man håller ut dem skulle det hänga ner och där det hängde ner ville hon trycka bilder med schabloner. Hon valde tyg, en hiskelig grön jersey, men det var det enda enfärgade tyg som föll henne i smaken. OK, grönt är ju fint, men jag hade aldrig tänkt mig att det här tyget skulle bli något stort, utan mer använda det till kantband. Å andra sidan kände jag att om hon nu faktiskt väljer gräsgrönt så vill jag ta fasta på det, annars väljer hon mycket rosa...

Sagt och gjort, jag klippte till en tröja av det gröna tyget. Jag hade inget mönster på trumpetärm, men jag fixade till det på fri hand. Någonstans där hade jag plockat fram brodermaskinen och tänkte att så klart ska jag brodera något i stället för att trycka. I guld och gult. Jag hittade lite stjärnor och hjärtan och en fjäril. Framstycket gick bra att brodera. Men när det var dags för den första ärmen så lyckas den vika in sig under broderibågen och fastna i broderiet. Jag försöker sprätta broderiet, men misslyckas och ärmen är helt förstörd. Så klart räcker inte tyget till en ny ärm. Så tröttsamt. Men som tur var befann jag mig på syhelg och där fanns inte bara mina tyger, utan även mina goda vänners. Exakt samma tyg var det ingen som hade, jag tror att jag köpt det på Jofotex för ett par år sedan. Men nästan. Och jag tycker att det var tillräckligt nära. På fotot syns färgskillnaden tydligt, men jag tycker inte att det gör något. I verkligheten syns det inte lika tydligt. 

I söndags när jag kom hem kom dock det riktiga dråpslaget. Eller två stycken för att vara exakt. Först visade det sig att jag helt hade missuppfattat det här med ärmarna. Det var inte trumpetärm hon ville ha, utan pingvinärm. Där lärde jag mig ett nytt ord. Jag hade en vän på besök som direkt förstod vad Storasystern menat, och berättade att Sara Li som uppträdde i Melodifestivalen tillsammans med Björn Ranelid hade typ sådana ärmar. Dvs med tyg som hänger under armarna när man håller ut dem. Jaja, tröjan accepterades ändå.

Men så kom nästa dråpslag. Storasystern hade under söndagen rensat ut kläder hon inte ville ha längre. Det var visserligen både köpt och hemsytt, men hon avslutade med att säga att från och med nu vill hon bara ha köpekläder. Vilken kalldusch, och vilken besvikelse. Det kändes som en liten kniv rakt i hjärtat. Jag pep fram, vill du inte att jag syr mer till dig? OK då sa hon, men bara om det ser köpt ut. När jag hämtat mig lite från chocken och besvikelsen har jag dock konstaterat att jag säkert kommer att få fortsätta ty till henne. Men jag tänker engagera henne mer. Det är ju bara att vi går ut i syrummet och hon får bestämma själv. Ofta gör hon ju det redan. Men jag ska också leda henne lite att inte välja de allra barnsligaste tygerna. Hon tycker ju att de är fina, men blir kanske inte helt rätt när man går i ettan.