Bloggtorka, sytorka, hur ska jag orka...

Här händer inte mycket på syfronten just nu. Tja, i och för sig massproducerade jag ett gäng kockmössor och kundvagnssäkerhetsbälten härom veckan, som jag ska sälja. Men det var inte så lustfyllt kan jag säga. I stället drömmer jag om kläder jag vill sy, till mig själv och barnen. Är jättesugen på att börja sy lite sommarkläder. Och det är nog lika bra att börja fundera på det nu, så att det kanske blir klart i tid.

Här hemma går vi i väntas tider. Nej, inga fler barn i den här familjen, två räcker gott. Men vi letar efter nytt hus. Vi väntar på att rätt hus ska dyka upp, vi väntar på att komma igång med försäljningen detta hus, vi väntar på att vi ska bestämma oss för hur vi vill ha det, vi väntar på att få flytta. Jag väntar på att få ett eget syrum, det är högsta prioritet för hela familjen. De tre senaste helgerna har vi åkt upp till Uppsala och tittat på tomter och hus. Och i veckorna ska det ju jobbas och jag har dessutom varit bortrest i jobbet. Så det känns som att jag knappt har varit hemma. Det såg ut som ett bombnedslag här hemma eftersom städning också totalt prioriterats bort. Men i onsdags natt när jag kom hem efter tre dagar i Tyskland så hade min fantastiska familj gjort så fint här hemma. (Ja, i alla fall Pappan och Storasystern, Lillebror han har inte fattat det där med att lägga tillbaka saker än, han sprider mest ut...) Idag var första helgdagen hemma på jättelänge och vi har fixat och donat och degat.

Även om jag inte har kunnat sy så mycket som jag vill så har jag ändå handarbetat. Jag har stickat och virkat i bilen när vi farit fram och tillbaka. Just nu jobbar jag på en kofta till Storasyster och en filt av mormorsrutor till ingen särskild. Och jag har gjort klart min PIF-present. Precis ett år efter att jag lagt upp den i min blogg... Nej, varför vara ute i god tid när man kan vänta till sista minuten. Jag ska dock vänta med att lägga ut en bild tills den har kommit fram.

Jag väntar också min fina symaskin som är på lagning. Jag har inte orkat blogga så mycket om den, för jag har varit så besviken att den har krånglat. Jag köpte ju mitt vrålåk, en Pfaff Creative 2144, begagnad på Syfestivalen hösten 2007. Jag har inte broderat så vansinnigt mycket på den, förrän i höstas när jag kom igång lite mer. Och det är ju så kul! Men så en dag, efter en hel dags intensivt broderande tappade jag kontakten med skärmen. Det är ju så jag navigerar i maskinen, så utan den är jag helt lost. Den har ändå fungerat, men efter ett tag så tappar jag kontakten igen. Måste stänga av och låta den vila typ 20-30 min, och sen funkar det igen. Ett tag. Så trist. Och självklart fanns ingen garanti kvar på den. Jag gav 25 000 för den, vilket är en jäkla massa pengar. Och det var ändå begagnat, en ny likadan hade jag aldrig haft råd med. Och jag kan ju tycka att om jag betalar så mycket, dessutom för Pfaff som ju är ett bra märke, så borde den väl fungera lite längre än tre år? Jag tog kontakt med Pfaffbutiken här i stan, men han vågade inte ge sig på brodermaskiner. Han idiotförklarade dessutom alla andra reparatörer, utom sig själv och en man i Danmark... I stället tog jag kontakt med Söders Tyger, som jag köpte maskinen av. Och de är helt fantastiska. Jag vet inte än vad som är fel, och om det går att fixa, eller vad notan kommer att sluta på. Men min kontakt har hittills lyckats övertala Pfaff om just det jag nämnde ovan. Att en maskin från dem ska hålla längre än tre år, oavsett om garantin gått ut eller ej. Läget nu är att ett kretskort kommer att bytas ut, och jag kommer att betala endast en liten del av vad det egentligen skulle kosta. Jag hoppas att det slutar där...