Jämmer och elände

Jag säger direkt att detta inlägg inte har något med sömnad eller handarbete att göra. Och det är mest beklagan och irritation, så orkar du inte läsa om det så kan du sluta här. Å andra sidan handlar detta mer om mig än något jag tidigare skrivit tror jag. I brist på sömnad så bloggar jag om hus i stället, köp och sälj.

Nej, idag var ingen bra dag. Visserligen har jag väl lyckats bearbeta eländet lite nu på kvällen, men jag är fortfarande förbannad. Mäklaren ringde idag, han som förmedlade köpet av vårt nya hus och mitt stora fina syrum. Säljaren drar sig ur köpet och hänvisar till en klausul i kontraktet som skrevs in i sista minuten. De skulle köpa nytt hus, men blev osams med den säljaren om ett badrum och en braskamin, och den affären gick i stöpet. Följdaktligen gick även vår affär om intet. Visst är jag besviken, men mest är jag förbannad. De där säljarna har betett sig märkligt från första stund, så jag är inte särskilt förvånad egentligen. Det började ju med att de inte accepterade budet (det enda) som de fått efter ett par visningar. Här kommer vi in i bilden. Vi lägger ett högre bud, som var generöst och högre än vad de förmodligen hade kunnat förvänta sig. De accepterar ändå inte, och vill att vi ska flytta in tidigare än vad vi kan. I stället kräver de ännu mer pengar. Vi har is i magen, det var ju de som borde vilja få sitt hus sålt snabbt, inte vi. Och efter ett antal vändor så accepterade de till slut. Då börjar mäklaren bete sig lite mysko. Vi frågar om en klausul för försäljningen av vårat hus, vilket han nekar till. Han kräver också att vi ska skriva kontrakt innan söndag kl 13.30 annars ska han minsann ha en till visning. OK, vi åker upp i ottan för att skriva kontraktet. Då möts vi på trappen av mäklaren som i sista minuten vill lägga till ovan nämnda klausul för säljaren. Det hela slätas dock över med att affären är ju redan i hamn, kontrakt är skrivna, de var överens, det var bara några små detaljer kvar. Som Robert Gustavsson så träffande sa, "börjar ana oråd..." Men jag är tydligen en blåögd, ärlig och schysst människa. (Dum?) Vi går med på detta, vi vill genomföra detta nu och tror på vad de säger. Och det får vi lida för idag. Nej, de kom inte alls överens. De ville ha nytt kakel i badrummen (i ett helt nytt hus) och braskamin och fan och hans moster. Inte konstigt att den säljaren till slut bryter kontakt och kontrakt.

Jag tycker att det är jättemärkligt. Om någon inte gillar mitt badrum, synd för dig. Du får göra vad du vill när du köpt huset, tycker jag. What you see is what you get. Jag fick detta meddelande på telefonsvararen idag, och jag blev så förbannad, så jag ringde upp mäklaren direkt och läste lusen av honom. Nej, skämt och sido, men jag sa precis vad jag tyckte, och det var väldigt skönt.

Jag kan tycka lite synd om mäklaren också, han har ju investerat i tid och pengar, och får nu inte ut en spänn på detta. Han var väldigt olycklig faktiskt, och har spenderat ett par dagar på att först försöka hitta ett nytt hus till vår säljare, så att de skulle kunna flytta och vi köpa deras hus ändå. När det inte gick lyckas han få nys om att grannen, i ett likadant men spegelvänt hus skulle kunna tänka sig att sälja. De vill dock ha ännu mer pengar, och mäklaren avstår till och med sitt arvode om de kan tänka sig att sälja till oss till vårat bud. Det länder honom till heder tycker jag, även om jag är missnöjd med hur han skötte kontraktet. Jag sa dock direkt, att jag vill verkligen inte köpa ett hus och behöva bo granne med de där människorna som enligt min åsikt uppfört sig så märkligt. Och inte bara granne, utan vägg i vägg i ett parhus. Det tänker jag inte utsätta mig själv för.

Visst är jag besviken och visst är det synd. Men vi tar nya tag. Detta var inte på något vis vårat drömboende. Det uppfyllde de krav vi hade, och det hade lite lyxgrejer som gjorde att vi kunde acceptera det även om det var några saker som saknades. I morgon ska jag ringa mäklaren till det huset som de nu aldrig köpte, och höra vad som egentligen hände där. Det är ett jättefint hus, kanske köper vi det i stället. (Bara för att jävlas...) Mest är det ändå jobbigt. Att behöva börja om igen och leta och åka fram och tillbaka och titta på nya hus.

Nu är det också dags för visning på det här huset i helgen. Många har hört av sig till vår mäklare, som för övrigt är helt fantastik, och många har bokat in sig på visning. Vi kör på med försäljningen av detta hus ändå, det kommer att lösa sig. Hittar vi inget så får vi väl hyra något ett tag.

Intet nytt på syfronten

Nej, nu har jag inte sytt något på ett tag, och inte lär det blir så mycket heller de närmaste veckorna. Vårat hus ligger ute till försäljning och vi har tokstädat och stylat inför fotografering och visning. Så här fint är det i mitt syrum för tillfället. Bilderna kommer från ERA Bråvikens Mäklarbyrå.

OK, jag erkänner, det ligger en del grejer på sängen nu... Helt borta har jag inte kunnat hålla mig, och jag har påbörjat projekt "sy balklänning till kollegas dotter". Passar bra nu när jag inte vill stöka ner så mycket. Jag har börjat rita av mönster och sen ska det ju klippas och tråcklas och provas innan jag kan börja sy ordentligt.

Nytt hus har vi köpt också! Jag ska lägga in bilder på det lite senare. Det blev ett hus som är precis raka motsatsen till vad vi har idag, så det är lite spännande att se hur det kommer att bli. I dag har vi ett gammalt, litet hus med jättestor trädgård. Det nya är nybyggt, stort och minimal trädgård. Det känns vemodigt att lämna detta som jag tycker så mycket om. Ett nytt hus är dött för mig, detta gamla har en själ. Men jag hoppas att vi kan fylla det nya huset med oss själva och få det att leva upp. Jag kommer att få ett helt eget rum (det största) på nedersta våningen till mig och alla mina symaskiner och tyger. Det är sex (!) sovrum i huset, så föruom sovrum till oss vuxna och barnen, och mitt syrum, finns även plats för separat gästrum och arbetsrum. Det känns ju lite lyxigt. Men det lär behövas, vi har rätt mycket grejer. Vi har ju kunnat samla på oss grejer under åren och haft gott om utrymmen att ha dem på.

Bilklänning

Idag har jag impulssytt. Vad roligt det var! Vad länge sedan det var som jag gjorde det. Jag har en lista med idéer jag har fått och som jag skulle vilja sy, men detta var så klart något helt annat. Jag såg att Tilde Textil hade sytt en klänning i ett biltyg. Jag hade precis det tyget hemma, och eftersom jag tyckte det var så fint så sydde jag en med. Och det kändes bra att sy något i kontrast till den Hello Kitty explosion som råder här hemma för ögonblicket. Storasystern gillade klänningen direkt och stod och slet i den när jag avslutade. Dock har hon påpekat att hon bara gillar lastbilarna och brandbilarna på den, inte de andra.

Modellen blev ok, men jag är inte hundra nöjd. Eftersom jag impulssydde så orkade jag inte fixa något speciellt mönster. Jag utgick från en t-shirt och klippte sen på fri hand. Jag tycker att skärningen inte blev så bra. Men den sitter helt ok på.


För första gången har jag använt min CoverPro på allvar. Det gick hur bra som helst. Lätt att byta tråd, allt flöt. SÅ kul och SÅ fint det blir. Det är så roligt att ha roliga maskiner som gör att det ser så proffsigt ut. Jag sydde ner mudden med en söm runt halsen också. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det blev snyggt eller inte. Jo, det ser bra ut, men jag vet inte om jag kommer att göra det igen, det var lite bökigt. Att sy ner med vanlig raksöm funkar precis lika bra och blir snyggt och är enklare...

Give and Get

Hej min hemliga vän. Idag ramlade ditt paket ner i brevlådan. Jag behärskade mig och öppnade all annan tråkig post innan jag i lugn och ro satte mig och öppnade det. Lillebror sover, Storasyster är på dagis, perfekt helt enkelt. Här kommer en bild på vad jag fick. Ja, du min hemliga vän, du vet ju så klart vad det var i det, men för er andra.

Barnen har fått varsin solhatt, som båda är kanonfina! Som min hemliga vän hade noterat så planerade ju jag att sy solhattar typ i höstas för att ha en sportslig chans att bli klar till sommaren. Har jag börjat? Nej, självklart inte. Och snart kommer solen, så nu är jag beredd, tack så jättemycket. Och vad gäller pippityget så är det klockrent. Vilken 5-åring gillar inte Pippi? Det blir till att prova så fort Lillebror vaknar och Storasyster kommer hem.

Själv har jag fått ett stick och virknålfodral, och det är precis vad jag behöver! Mina stickor ligger lite här och där, och jag hittar dem aldrig när jag vill ha dem. Härom sistens blev jag sur och köpte nya när jag skulle börja på kofta till Storasyster och de jag redan hade var som bortblåsta. Bara för att komma hem och hitta dem igen. Jag har också lyckats slarva bort hela min mammas samling som jag fick i höstas. Vi tror i alla fall att jag fick dem, men de är som upslukade... Och precis som du gissade så är tygvalet även här klockrent. Jag älskar Gunilla Axéns mönster, Moln, och jag har en uppsättning lakan och en väska med det. Utan att avslöja för mycket kan jag ju säga att du förmodligen har rätt när du gissade vad jag arbetar med. :-) Nu kommer jag aldrig mer att behöva leta ihjäl mig efter mina stickor. Som du ser så har jag redan laddat med dem jag kunde hitta... Jag kan lova att det finns fler lite här och var här hemma.

Tyget kommer från Hilco och är ett bommulstyg. Det blir aboslut något fint till barnen i sommar av det. Jag fick också matchande knappar. Lillebror fick en saga, så klart när det är sagolikt tema. Mönstret är ett overallmönster från förr, med storlekar som funkar till både Storasyster och Lillebror. Plus mönstret på Lillebrors solhatt.

Slutligen har jag fått en påse med spännande godis helt utan märkliga tillsatser (E och sånt). Nu sitter jag här och funderar på om jag ska gömma undan det till mig själv, eller om jag ska låta någon annan smaka... Jag ska i alla fall smaka när jag har ätit lunch, så får jag se hur mycket som blir över. :-)

Tack snälla hemliga vän. Det var ett fantastikt kul paket med saker vi verkligen behövde. Du har verkligen ansträngt dig och lusläst min blogg för att träffa rätt, vilket du har lyckats med. Jag har sett ditt namn på paketet, men inte lyckats koppla ihop dig med en blogg än. Jag ska vänta lite med att tjuvkika i listan och se om jag hinner luska ut vem du är. :-) Tack igen!

Bloggtorka, sytorka, hur ska jag orka...

Här händer inte mycket på syfronten just nu. Tja, i och för sig massproducerade jag ett gäng kockmössor och kundvagnssäkerhetsbälten härom veckan, som jag ska sälja. Men det var inte så lustfyllt kan jag säga. I stället drömmer jag om kläder jag vill sy, till mig själv och barnen. Är jättesugen på att börja sy lite sommarkläder. Och det är nog lika bra att börja fundera på det nu, så att det kanske blir klart i tid.

Här hemma går vi i väntas tider. Nej, inga fler barn i den här familjen, två räcker gott. Men vi letar efter nytt hus. Vi väntar på att rätt hus ska dyka upp, vi väntar på att komma igång med försäljningen detta hus, vi väntar på att vi ska bestämma oss för hur vi vill ha det, vi väntar på att få flytta. Jag väntar på att få ett eget syrum, det är högsta prioritet för hela familjen. De tre senaste helgerna har vi åkt upp till Uppsala och tittat på tomter och hus. Och i veckorna ska det ju jobbas och jag har dessutom varit bortrest i jobbet. Så det känns som att jag knappt har varit hemma. Det såg ut som ett bombnedslag här hemma eftersom städning också totalt prioriterats bort. Men i onsdags natt när jag kom hem efter tre dagar i Tyskland så hade min fantastiska familj gjort så fint här hemma. (Ja, i alla fall Pappan och Storasystern, Lillebror han har inte fattat det där med att lägga tillbaka saker än, han sprider mest ut...) Idag var första helgdagen hemma på jättelänge och vi har fixat och donat och degat.

Även om jag inte har kunnat sy så mycket som jag vill så har jag ändå handarbetat. Jag har stickat och virkat i bilen när vi farit fram och tillbaka. Just nu jobbar jag på en kofta till Storasyster och en filt av mormorsrutor till ingen särskild. Och jag har gjort klart min PIF-present. Precis ett år efter att jag lagt upp den i min blogg... Nej, varför vara ute i god tid när man kan vänta till sista minuten. Jag ska dock vänta med att lägga ut en bild tills den har kommit fram.

Jag väntar också min fina symaskin som är på lagning. Jag har inte orkat blogga så mycket om den, för jag har varit så besviken att den har krånglat. Jag köpte ju mitt vrålåk, en Pfaff Creative 2144, begagnad på Syfestivalen hösten 2007. Jag har inte broderat så vansinnigt mycket på den, förrän i höstas när jag kom igång lite mer. Och det är ju så kul! Men så en dag, efter en hel dags intensivt broderande tappade jag kontakten med skärmen. Det är ju så jag navigerar i maskinen, så utan den är jag helt lost. Den har ändå fungerat, men efter ett tag så tappar jag kontakten igen. Måste stänga av och låta den vila typ 20-30 min, och sen funkar det igen. Ett tag. Så trist. Och självklart fanns ingen garanti kvar på den. Jag gav 25 000 för den, vilket är en jäkla massa pengar. Och det var ändå begagnat, en ny likadan hade jag aldrig haft råd med. Och jag kan ju tycka att om jag betalar så mycket, dessutom för Pfaff som ju är ett bra märke, så borde den väl fungera lite längre än tre år? Jag tog kontakt med Pfaffbutiken här i stan, men han vågade inte ge sig på brodermaskiner. Han idiotförklarade dessutom alla andra reparatörer, utom sig själv och en man i Danmark... I stället tog jag kontakt med Söders Tyger, som jag köpte maskinen av. Och de är helt fantastiska. Jag vet inte än vad som är fel, och om det går att fixa, eller vad notan kommer att sluta på. Men min kontakt har hittills lyckats övertala Pfaff om just det jag nämnde ovan. Att en maskin från dem ska hålla längre än tre år, oavsett om garantin gått ut eller ej. Läget nu är att ett kretskort kommer att bytas ut, och jag kommer att betala endast en liten del av vad det egentligen skulle kosta. Jag hoppas att det slutar där...

Räka

Min bror fyller år i morgon. Han får en kockmössa med en räka på. Den har jag sytt idag. Jag har både broderat och sytt fler kockmössor idag, men de är likadana som förut, så jag skippar bild.

I morgon tar jag också med mig min brodermaskin upp till Stockholm för att lämna in den på service/kontroll. Den mår inte bra, och det känns inte alls bra. Men det är inte mycket annat att göra än att lämna in den och hoppas att det går att fixa, kosta vad det kosta vill... Hoppas att det inte blir så dyrt. Och hoppas att det går att fixa.

Ett brutet löfte

OK, jag vet att jag lovade mig själv att jag inte skulle färga mer. Men nu har jag gjort det. Redan från början var jag sugen på att färga de lila kaninerna rosa. Men det föll på att jag inte hittade någon rosa färg där jag var och handlade. Men så snubblade jag över rosa i en annan affär, och så klart kunde jag inte låta bli. Färgen har legat ett tag, eftersom jag hade en sån liten bit kanintyg, och jag inte visste vad jag skulle slänga med mer. Och tur var väl det, för i helgen hörde jag någon prata om rosa elefanter. Jag minns inte vem det var, men jag hade en bit bruna elefanter hemma som passade perfekt att åka med i maskinen. Jag har knappt sytt något av de bruna elefanterna, i och för sig inte av de andra färgerna heller. Men just de bruna har jag tyckt varit lite tråkiga. Och det trots att jag sett till exempel MimiS fina färgkombinationer och tyckt att det varit så snyggt. Jag har ändå inte kunnat motivera mig att sy i dem. Nu har jag färgat dem rosa, och det blev i alla fall lite roligare. Jag har planer på någon avvikande färg i muddar, men jag har ingen aning om vad jag ska sy. Det får väl ligga till sig lite till.