Juliga kransar

Vi har piffat våra julkransar. De har hängt med sedan vi flyttade hit. Jag köpte dem på IKEA första julen i det här huset, och de hängde kvar väldigt länge. Efter ett par vintrar till så var de fortfarande helt ok i form och fason, men inte i färgen. De hade blivit lite mörkfläckiga. Men jag tyckte de var användbara fortfarande och därför har vi bara piffat till dem lite med guldspray. Som nya. Guldiga och juliga, med röda rosetter.

Kulig kula

Den här kulan har jag inte stickat själv. Men den är så himla fin så jag måste visa upp den ändå. Och jag har stoppat den alldeles själv och virkat öglan, så lite har jag gjort. Men det är min fantastiska Mor som har stickat kulan. Hon testade att sticka en julgranskula tidigare i höstas och jag har själv tänkt testa, men jag har ju så lite tid och har inte kommit så långt än. Hon tyckte det var så roligt, och sen kom hon på den roliga idén att sticka en med ett speciellt mönster. Detta mönster kan återfinnas i den klassiska "Leksandsmössan" (icke att förväxlas med den klassiska "Rättviksmössan". Ja, det är kanske inte så många andra som är lika exalterade över den här idén som mamma och jag, om man inte bor i Leksand förstås, men jag tycker att mamma var briljant som kom på den. Och kulan är underbar! Den ska få en hedersplats i granen i år. Tack mamma!

Inget för småsaker

I somras flyttade Knivsta bibliotek till nya lokaler. De ville låna ut så många böcker som möjligt över sommaren för att på det viset slippa flytta dem. Väldigt bra idé måste jag säga och barnen och jag drog vårt strå till stacken. Jag lånade virkböcker. Det har blivit både gardiner och kuddar under sommaren, och så den här virkade nätkassen från boken Vackert virkat. Jag använde ett lingarn som jag köpte på Syfestivalen för ett par år sedan. Tanken var att virka bordstabletter, men jag ångrade mig eftersom mönstret jag tänkt ju var håligt, och det spills en hel del hemma hos oss. Då skulle ju ett håligt underlägg vara lite meningslöst. Dessutom kände jag inte för att lägga ner supermycket jobb på något som skulle spillas på, tvättas många gånger och till slut kanske kasseras. Alltså tog jag det i stället till den här nätkassen. Det var inte svårt, men det tog lite tid. När själva virkningen var klar tog det tid innan jag våtsträckt kassen, och sen tog det tid innan jag virkade ihop den. Jag fattade inte riktigt beskrivningen så jag hittade på lite eget till slut som blev riktigt bra. Och sen tog det tid innan jag fäste trådarna. Och slutligen tog det tid innan jag fotade den för att bloggen. Men här är den till slut.

Jag vet inte om det är så här den ska vara, för jag tycker att den blev väldigt bred och inte så djup. Troligen blev mitt arbete mindre än i beskrivningen, men eftersom jag fortfarande gjorde den så bred som det stod i beskrivningen så blev formen så. Men den blir riktigt bra med lite citrusfrukter i

Älska snö!

Igår snöade det lite grann. Kan man säga. Jag hade stämt träff med en vän efter jobbet, vi skulle gå på bio och sen skulle jag ta bussen hem. Var det tänkt. Men det gick inga bussar, inga bussar alls. Efter att jag tagit en buss ner på stan slutade även stadsbussarna att köra. Vi hörde rykten om att taxibilarna tog hutlöst betalt och vägrade köra utanför stan. Tur då att min vän har ett förflutet inom hotellbranschen. Vi åt lite god mat, vi gick på bio, vi drack lite gott vin och avslutade sedan dagen med en natt på hotell. Sämre kan man ha det i en snöstorm. Den här bilden skickade Maken hemifrån för att tala om att han och barnen kommit hem ordentligt. Jag längtade faktiskt lite hem när jag såg den. Kom an bara vintern, snöa på!

Häng vare här!

I somras var jag på besök hos goda vänner i Skåne. På kvällen efter middagen kollade jag av Facebook och i gruppen Sytokar såg jag ett inlägg om en tygaffär i Löberöd som sålde så otroligt billig jogging. 15 kr/m. Jag hade sett inlägget tidigare, men då befann jag mig ju någon helt annanstans och hade inte reflekterat nämnvärt över det. Men så slog det mig plötsligt och med kraft att jag ju faktiskt befann mig i Skåne. Och när jag frågade min vän vart vi befann oss i förhållande till Löberöd, så visade det sig att vi bara var två mil från all denna superbilliga jogging. Sagt och gjort, två familjer med sammanlagt 5 barn, varav en spädis, fick helt enkelt ta en liten tur till Ankis tyger i Löberöd och äta glass i regnet medan jag shoppade loss. Och som jag shoppade. När tyget kostar 15 kr/m är det ju liksom löjligt att tjafsa om decimetrar. Det var mer "ska jag ta 2 eller 4 m av det här tyget...?" Tygerna var enligt Anki ett restlager från Danmark som hon kommit över, och jag skulle nog säga att det var från det glada 90-talet, med tanke på färgerna som var väldigt pastelliga. Till slut köpte jag 4 m korallrosa, 2 m turkos och en bit vit jogging. Sen blev det också en hel del mudd och en snutt vävt bomullstyg på hennes rea. Tanken var redan där och då att jag skulle sy en One piece till mig själv. Jag som är så frusen på vintern och mitt hus som är så kallt, det vore ju perfekt för mig. Och så kanske till barnen också, eller i alla fall Lillebror. Maken tvekade länge när jag undrade om inte han ville ha en han med, men jag tror inte han vågade.

Jag köpte mönstret på Stoff&Stil. Hörde mig för och storlek M borde passa mig bra. Jag brukar inte köpa S&Ss mönster eftersom man bara får en storlek, men den här gången kändes det väldigt bra att slippa rita och klippa mönster. Jag klippte till hemma innan syträffen, och den blev ihopsydd redan första dagen. Jag hade med mig en hel påse med dragkedjor, men det slutade med att jag bytte till mig en vit av en vän. Vitt kändes bäst. Sen fick jag byta till mig en snutt av Gekkos sicksackrandiga i svartvitt att fodra luvan med. Jag tycker att det blev väldigt bra, tar udden av korallen lite grann. 

Men storleken, ja, den var lite stor skulle jag allt vilja påstå. Jag hade gott och väl kunnat ha en S. Men Storasystern konstaterade nöjt att det var rejält med häng, och så ska det vara. Problemet är att benen är för långa, och har jag inte strumpor på mig så försvinner fötterna in i benen och jag kliver på dem. Jag måste minska resåren i benen helt enkelt. 

Och när jag på fredagen skickade en bild av mig själv i min nya OP till Maken fick jag direkt till svar; "Precis en sån vill jag också ha, fast svart. Och lite mindre..." Jaha, säger han det så får han banne mig stå för det. Svart jogging är inhandlad och julklappen för i år säkrad. (Han läser inte min blogg, så jag kan lugnt skriva det här.) Även ungarna ska få varsin tänkte jag, de har snart vuxit ur de som vi köpte i vintras.

Ett gäng tröjor

Storasystern behövde tröjor. Om Lillebror behöver eller ej brydde jag mig inte om, jag ville ändå sy till honom också. Jag bara älskar de gulgröna violerna. Och han blev underbart söt i dem. Hans grupp på dagis heter också Blommorna vilket han själv tycket var mycket passande. 

Det här tyget köpte jag på Jofotex i somras när jag var på jakt efter mindre barnsliga tyger. Jag tänkte det till Lillebror, men Storasystern såg det och haffade det direkt. Jag tycker att det blev en riktigt häftig tröja av det. Numera köper jag ofta mindre bitar med tyg, så detta räckte bara till denna tröjan.

Sist blev det en dalahästtröja till Lillebror. Jag klippte till den för att jag ville ha en matchande tröja till den turkosa byxorna, jag hade ju glömt bort monstertrucktröjan som var sydd och klar. Dessutom gillar jag dalahästtyget väldigt mycket och ville sy något i det. Lillebror hade ju en mössa, men den tappade han bort på bussen typ samma vecka som han fick den...

Bästa bullen

Åh, äntligen juletider. I helgen pyntade vi och bakade. Egentligen var det lite sent för att vara mig. I min familj har vi alltid bakat lussebullar runt Elisabetdagen, den 19e november. De ska egentligen vara klara i god tid före första advent. Jag är väldigt traditionell, gör alltid två sorter, vanliga snurror samt "pojkar". Det ska vara russin i bullarna, ett eller två, så att jag vet precis var jag har dem och kan plocka bort dem och ge dem till något av mina barn. Russin i degen är en styggelse och jag har fortfarande fruktansvärda minnen av tillfällen då jag råkat ut för det... En extra påse saffran har jag i varje sats. Det sved lite härom året när en påse saffran kostade över 40 kr, men i år gick det bra. Och jag bakar i alla fall tre satser, och fryser in, de ska räcka in i februari någon gång. När jag bakar ut degen väger jag varje degklump så att alla bullarna blir lika stora. 75g deg blir en, för mig, helt perfekt bulle. Detta är absolut bästa bullen och jag äter minst en om dagen fram till jul. Vi hann baka pepparkakor också under helgen, men där är jag inte lika traditionell och bakar mest för barnens skull.