Häng vare här!

I somras var jag på besök hos goda vänner i Skåne. På kvällen efter middagen kollade jag av Facebook och i gruppen Sytokar såg jag ett inlägg om en tygaffär i Löberöd som sålde så otroligt billig jogging. 15 kr/m. Jag hade sett inlägget tidigare, men då befann jag mig ju någon helt annanstans och hade inte reflekterat nämnvärt över det. Men så slog det mig plötsligt och med kraft att jag ju faktiskt befann mig i Skåne. Och när jag frågade min vän vart vi befann oss i förhållande till Löberöd, så visade det sig att vi bara var två mil från all denna superbilliga jogging. Sagt och gjort, två familjer med sammanlagt 5 barn, varav en spädis, fick helt enkelt ta en liten tur till Ankis tyger i Löberöd och äta glass i regnet medan jag shoppade loss. Och som jag shoppade. När tyget kostar 15 kr/m är det ju liksom löjligt att tjafsa om decimetrar. Det var mer "ska jag ta 2 eller 4 m av det här tyget...?" Tygerna var enligt Anki ett restlager från Danmark som hon kommit över, och jag skulle nog säga att det var från det glada 90-talet, med tanke på färgerna som var väldigt pastelliga. Till slut köpte jag 4 m korallrosa, 2 m turkos och en bit vit jogging. Sen blev det också en hel del mudd och en snutt vävt bomullstyg på hennes rea. Tanken var redan där och då att jag skulle sy en One piece till mig själv. Jag som är så frusen på vintern och mitt hus som är så kallt, det vore ju perfekt för mig. Och så kanske till barnen också, eller i alla fall Lillebror. Maken tvekade länge när jag undrade om inte han ville ha en han med, men jag tror inte han vågade.

Jag köpte mönstret på Stoff&Stil. Hörde mig för och storlek M borde passa mig bra. Jag brukar inte köpa S&Ss mönster eftersom man bara får en storlek, men den här gången kändes det väldigt bra att slippa rita och klippa mönster. Jag klippte till hemma innan syträffen, och den blev ihopsydd redan första dagen. Jag hade med mig en hel påse med dragkedjor, men det slutade med att jag bytte till mig en vit av en vän. Vitt kändes bäst. Sen fick jag byta till mig en snutt av Gekkos sicksackrandiga i svartvitt att fodra luvan med. Jag tycker att det blev väldigt bra, tar udden av korallen lite grann. 

Men storleken, ja, den var lite stor skulle jag allt vilja påstå. Jag hade gott och väl kunnat ha en S. Men Storasystern konstaterade nöjt att det var rejält med häng, och så ska det vara. Problemet är att benen är för långa, och har jag inte strumpor på mig så försvinner fötterna in i benen och jag kliver på dem. Jag måste minska resåren i benen helt enkelt. 

Och när jag på fredagen skickade en bild av mig själv i min nya OP till Maken fick jag direkt till svar; "Precis en sån vill jag också ha, fast svart. Och lite mindre..." Jaha, säger han det så får han banne mig stå för det. Svart jogging är inhandlad och julklappen för i år säkrad. (Han läser inte min blogg, så jag kan lugnt skriva det här.) Även ungarna ska få varsin tänkte jag, de har snart vuxit ur de som vi köpte i vintras.

Ett gäng tröjor

Storasystern behövde tröjor. Om Lillebror behöver eller ej brydde jag mig inte om, jag ville ändå sy till honom också. Jag bara älskar de gulgröna violerna. Och han blev underbart söt i dem. Hans grupp på dagis heter också Blommorna vilket han själv tycket var mycket passande. 

Det här tyget köpte jag på Jofotex i somras när jag var på jakt efter mindre barnsliga tyger. Jag tänkte det till Lillebror, men Storasystern såg det och haffade det direkt. Jag tycker att det blev en riktigt häftig tröja av det. Numera köper jag ofta mindre bitar med tyg, så detta räckte bara till denna tröjan.

Sist blev det en dalahästtröja till Lillebror. Jag klippte till den för att jag ville ha en matchande tröja till den turkosa byxorna, jag hade ju glömt bort monstertrucktröjan som var sydd och klar. Dessutom gillar jag dalahästtyget väldigt mycket och ville sy något i det. Lillebror hade ju en mössa, men den tappade han bort på bussen typ samma vecka som han fick den...

Bästa bullen

Åh, äntligen juletider. I helgen pyntade vi och bakade. Egentligen var det lite sent för att vara mig. I min familj har vi alltid bakat lussebullar runt Elisabetdagen, den 19e november. De ska egentligen vara klara i god tid före första advent. Jag är väldigt traditionell, gör alltid två sorter, vanliga snurror samt "pojkar". Det ska vara russin i bullarna, ett eller två, så att jag vet precis var jag har dem och kan plocka bort dem och ge dem till något av mina barn. Russin i degen är en styggelse och jag har fortfarande fruktansvärda minnen av tillfällen då jag råkat ut för det... En extra påse saffran har jag i varje sats. Det sved lite härom året när en påse saffran kostade över 40 kr, men i år gick det bra. Och jag bakar i alla fall tre satser, och fryser in, de ska räcka in i februari någon gång. När jag bakar ut degen väger jag varje degklump så att alla bullarna blir lika stora. 75g deg blir en, för mig, helt perfekt bulle. Detta är absolut bästa bullen och jag äter minst en om dagen fram till jul. Vi hann baka pepparkakor också under helgen, men där är jag inte lika traditionell och bakar mest för barnens skull.

Återbruk typ i alla fall

När jag i helgen satt och tittade på gamla bilder och plockade ut alla jag kunde hitta på mina alster för att ladda upp på nytt (efter bloggkraschen försvann alla bilder, jag ber om ursäkt för svarta hål i gamla inlägg...) dök den här bilden upp. Jag tror inte jag har bloggat om det. Jag minns vagt att jag tyckte det var lite löjligt att lägga upp en bild på frottétrasor som jag bara overlockat i kanterna. Men varför inte? Och det är ju lite återbruk. I alla fall typ. Tygerna är oanvända, men de var rester efter att jag klippt ut och sytt badrockar av IKEA-handdukar (ingen ide att länka till just det inlägget eftersom där ändå inte finns någon bild för tillfället, hoppas dock att jag ska hitta en). Inget spill här inte. Eller, inte tygspill i alla fall. Jag kunde bara inte slänga bort det där tyget, så det har legat i mitt syrum i ett par år, tills i slutet på sommaren. I min miljöiver som drabbade mig med kraft i våras, som innebar att jag försökte hitta ett bra, miljövänligt schampo som fungerade (överraskande svårt) samt att spara på vatten, kom jag på att jag behövde tvättlappar. Eftersom jag tränar mycket, och så klart duschar då i samband med detta, så känner jag inte att jag behöver duscha varje morgon hemma. Men det kan vara skönt att tvätta av vissa delar av mig med en tvättlapp. Sagt och gjort, helt plötsligt kom de där frottéslamsorna till användning, precis som jag hade tänkt mig när jag inte kunde slänga dem. Och de har blivit välanvända. I badet, på morgonen, på kvällen när Maken lägger våtvarma omslag på ett trilskande ögonlock. De går också utmärkt att använda som disktrasor, men går de till köket så kommer de inte tillbaka till badrummet. Efter dessa blev det ännu fler när jag hittade mer slams i syrummet. Det får bli mitt bidrag till Återbruksutmaningen.

Monstertruckar

Jag köpte monstertruckar på rea hos Sydilla i våras. Jag hade velat ha dem länge. Till Lillebror. Jag klippte faktiskt till tröja och byxor helt utan tanke på att det skulle matcha. Det upptäckte jag först när jag lade upp alla grejer som jag sytt på syhelgen. Byxorna är jag supernöjd med, jag har fått låna mönstret av en vän. Lillebror behövde verkligen byxor.

Sen vandrar han runt som en levande reklampelare, och en av hans dagisfröknar ville beställa en likadan tröja till sin son. Det råkade vara så att svart och turkos tråd var precis vad som satt i maskinerna, så det gick fort att svänga ihop en till en kväll i veckan.

 

En enkel billig en

Det här mönstret i Ottobre Woman 5/2010 har jag tittat på länge och varit sugen på. Innan Syfestivalen smet jag in på Stoff&Stil i Kungens kurva och köpte en sån där stuv, 1,5m för 29.90, en bit stickat blev det. Som passade utmärkt till det här mönstret. Jag ritade av storlek 38, som jag brukar, men det var för stort. Jag fick sy in både i sidorna och ta av lite i ärmarna för att få det bra. Sen gjorde jag det enkelt för mig, och bara fållade ärmar och halsringning. Det funkar ju bra i så här elastiska tyger. Jag gjorde likadant på klänningen i föregående inlägg. En trevlig vardagsklänning blev det. Jag är inte hundra nöjd dock. Halsringningen blir lite stor, ärmarna är lite stora fortfarande och fållen längst ner känns klumpig och tjock. Om jag orkar så kan jag ändra det, men jag kommer att använda den ändå.

Mer till mig själv

I vintras skaffade jag mig en hel hög med Onionmönster. I somras sydde jag den här klänningen som satt som en smäck direkt. Nu ville jag testa ett annat mönster. Redan i somras ritade jag av mönster 2034, och inhandlade den här viscosejerseyn på Jofotex. Tidigare i höstas klippte jag till klänningen på en syjunta, så det var bara att plocka fram och sy ihop. Jag var inte nöjd från början. I mönstret var det ju en drapering i framstycket. Det funkade inte alls på mig. Och inte alls med de veckade ärmarna. Det blev för mycket helt enkelt. Men eftersom draperingen gjorde framstycket ganska stort, och ärmarna dessutom var helt symmetriska, så var det väldigt lätt att ta bakstycket och klippa ut ett nytt framstycke utan drapering. Jag är supernöjd med klänningen. Ärmarna är verkligen snygga. Storasystern älskade ärmarna och vill ha en likadan klänning säger hon.