En glad kines

I Kina hittade jag flera butiker som sålde korsstygnsbroderier. Det verkade vara poppis där med tanke på att jag utan att leta sprang på flera stycken och det faktum att det fanns hur mycket som helst att välja på, och hur stora som helst också. Första gången var i Nantong på en bakgata där vi letade skor. Där velade jag länge och valde till slut ett broderi med bambu, några fåglar och texten (som jag fick hjälp att översätta) Bambu bringar frid och harmoni. Jag var väldigt sugen på ett annat broderi med ett historiskt motiv, men valde bort det eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle sätta upp en broderad tavla som var 3m lång. Eller vart jag skulle husera ett sådant broderi under tiden jag broderade det. Nej, det gick bort. Tanken slog mig också att jag skulle kunna ha köpt det, priset var bara ca 300 kr, bara för materialets skull. Jädrar vad med tråd man fick, och väv så klart. Men det får bli nästa gång. Bambutavlan betalade jag fullt pris för som var ca 50 kr.

Nästa gång jag sprang på en butik med korsstygn var i Shanghai, vi hittade ett par stycken. Där fanns det också brodergarn för ett par kr/docka, och mamma handlade några stycken. Jag blev dock lite ställd, eftersom jag inte hade något projekt på G i huvudet och inte kunde välja färg. Att ta en docka av varje färg bara för att kändes lite övermaga. SÅ mycket broderar jag (tyvärr) inte. Medan mamma står och väljer färger går jag runt och kikar på materialsatser och bestämmer mig för att jag får köpa ett till broderi. Men vilket? Till slut hittar jag en realåda och börjar gräva i den. Jag hittar den här kinesen, som jag tycker är hemskt ful, men jag blir glad av den och han får följa med hem. 30 kr kostade han. Eftersom det var rea tog jag ett till, jag funkar så och Maken retar mig för det...

Väl hemma i Sverige igen var det kinesen som jag ville börja med. Ju mer jag broderar på honom, desto mer gillar jag honom. Jag blir onekligen glad varje gång jag plockar fram broderiet. Och det är klart, vacker är han kanske inte, men jag tycker inte riktigt att han är ful längre. När jag började visste jag inte vad jag skulle göra med honom när han var klar. Jag hade ingen större lust att hänga upp honom på väggen, men när jag gjort klart min röda yllekudde i början av januari bestämde jag mig för att han skulle få bli en kudde han med. En riktig missmatch, men en lyckad sådan tycker jag.

Baksidan fick bli ett av mina sidentyger från Kina, det fanns liksom inget annat alternativ. Jag ska tillägga att det faktiskt bara är halvsiden. Man använder väldigt sällan silke i varpen till denna typ av tyg. Men vackra är tygerna oavsett. Jag hade inte tänkt detta tyg från början, men detta var det som passade bäst i färgen. Mönstret är drakar och fågel Fenix, samma mönster som på klänningen jag lät sy upp till mig själv. Jag är så otroligt glad för mina fina kuddar som jag har broderat själv. Mycket arbete och många timmar har jag lagt ner i dem båda två. Och trots olikheterna i material, ursprung och motiv så tycker jag att de funkar jättebra tillsammans.

Självklart har jag kastat mig över nästa korsstygnsbroderi jag tog med mig hem. Men det är mycket större. Undrar vad jag ska göra av det när det blir klart. Jag har gott om tid på mig att fundera ut det, det lär inte bli klart i en handvändning. Kinesen var väldigt lagom i storlek och fick följa med mig på bussen/tåget/flyget närhelst jag åkte någonstans. Det nya broderiet är lite för otympligt för att ta med, så det får jag jobba med hemma i soffan.

Favorit i repris

En mycket nöjd kund har återkommit med en beställning. Eller två. Två tröjor. Den ena blev djungel precis som första gången. Men denna gången med gula muddar och stickningar, för att inte den skulle bli helt lika den första med röda detaljer. Tänk att djungeltyget är nog det populäraste tyg jag har. 

Den andra tröjan skulle vara turkos med fordon. Jag fick själv välja vilket fordonstyg jag skulle ta och jag tog JNYs fordon med min egen husvagn på. Jag tycker att det blev väldigt snyggt med den ljusturkosa mudden till.

Ett stort missförstånd

Så där ja, nu är kameran tömd. Den lägger alla raderade bilder i en dold katalog på minneskortet. Jag kan inte se den, den är ju dold, men som tur är har jag en egen hacker här hemma som kan se. Där låg närmare 2GB med bilder, fullt helt enkelt. 

Den här gången sydde jag inte mycket till mina egna barn på syträffen. Men Storasystern hade beställt en tröja och det var jag ju tvungen att ta tag i. Hon hade förklarat för mig hur det skulle vara. Ärmarna skulle vara vida och när man håller ut dem skulle det hänga ner och där det hängde ner ville hon trycka bilder med schabloner. Hon valde tyg, en hiskelig grön jersey, men det var det enda enfärgade tyg som föll henne i smaken. OK, grönt är ju fint, men jag hade aldrig tänkt mig att det här tyget skulle bli något stort, utan mer använda det till kantband. Å andra sidan kände jag att om hon nu faktiskt väljer gräsgrönt så vill jag ta fasta på det, annars väljer hon mycket rosa...

Sagt och gjort, jag klippte till en tröja av det gröna tyget. Jag hade inget mönster på trumpetärm, men jag fixade till det på fri hand. Någonstans där hade jag plockat fram brodermaskinen och tänkte att så klart ska jag brodera något i stället för att trycka. I guld och gult. Jag hittade lite stjärnor och hjärtan och en fjäril. Framstycket gick bra att brodera. Men när det var dags för den första ärmen så lyckas den vika in sig under broderibågen och fastna i broderiet. Jag försöker sprätta broderiet, men misslyckas och ärmen är helt förstörd. Så klart räcker inte tyget till en ny ärm. Så tröttsamt. Men som tur var befann jag mig på syhelg och där fanns inte bara mina tyger, utan även mina goda vänners. Exakt samma tyg var det ingen som hade, jag tror att jag köpt det på Jofotex för ett par år sedan. Men nästan. Och jag tycker att det var tillräckligt nära. På fotot syns färgskillnaden tydligt, men jag tycker inte att det gör något. I verkligheten syns det inte lika tydligt. 

I söndags när jag kom hem kom dock det riktiga dråpslaget. Eller två stycken för att vara exakt. Först visade det sig att jag helt hade missuppfattat det här med ärmarna. Det var inte trumpetärm hon ville ha, utan pingvinärm. Där lärde jag mig ett nytt ord. Jag hade en vän på besök som direkt förstod vad Storasystern menat, och berättade att Sara Li som uppträdde i Melodifestivalen tillsammans med Björn Ranelid hade typ sådana ärmar. Dvs med tyg som hänger under armarna när man håller ut dem. Jaja, tröjan accepterades ändå.

Men så kom nästa dråpslag. Storasystern hade under söndagen rensat ut kläder hon inte ville ha längre. Det var visserligen både köpt och hemsytt, men hon avslutade med att säga att från och med nu vill hon bara ha köpekläder. Vilken kalldusch, och vilken besvikelse. Det kändes som en liten kniv rakt i hjärtat. Jag pep fram, vill du inte att jag syr mer till dig? OK då sa hon, men bara om det ser köpt ut. När jag hämtat mig lite från chocken och besvikelsen har jag dock konstaterat att jag säkert kommer att få fortsätta ty till henne. Men jag tänker engagera henne mer. Det är ju bara att vi går ut i syrummet och hon får bestämma själv. Ofta gör hon ju det redan. Men jag ska också leda henne lite att inte välja de allra barnsligaste tygerna. Hon tycker ju att de är fina, men blir kanske inte helt rätt när man går i ettan. 

Vårvinter

Vilken fantastisk årstid detta är! Efter ett par fina, men kalla, veckor är det verkligen vår nu. I morse sprang jag till bussen i vått hår och insåg att mössan jag hade i handen inte behövdes. Och igår köpte jag en helt underbart snygg vår och sommarjacka. Som jag har letat efter det. När jag blir tvungen att hänga undan min fina röda ullkappa förvandlas jag till en sportig softshelltjej, vilket inte alls känns som jag, och absolut inte känns bra att ha på mitt jobb. Men inte nu längre, nu kan jag vara vara snygg även på sommaren.

Min kamera är inte bra. Den gömmer filer på ett hemligt ställe som jag inte hittar, och trots att jag tömt kameran på bilder säger den att minneskortet är fullt. Så jag har inte kunnat fota alla nya alster som jag sydde under helgen som jag spenderade med att sy som bara den tillsammans med underbara vänner som också sydde som bara den. Jag är trött, som vanligt efter en intensiv syhelg, men också full av energi och skaparlust. Tills jag lyckats tömma kameran bjuder jag i stället på en härlig vårvinterbild av min busiga familj på Mälarens is. Lite fika i en påse och en promenad ner till sjön och vi hade en mysig söndagseftermiddag för ett par veckor sedan. Vi grämde oss lite över att vi inte tog med skridskorna, eller isborr och pimpelspö för den delen. Solen värme skönt trots att den stod så lågt, men så fort vi vände hemåt genom skogen och solens strålar inte nådde oss längre blev det isande kallt.

Fina flaskan

Jag har hittat en massa för mig nya bloggar på sista tiden. Det finns ju bloggar om allt, jag hittade en om tvål en gång. Det finns säkert massor av tvålbloggar kan jag tänka mig, men jag stannade vid den första eftersom det, märkligt nog, var något som jag inte kände att jag ville göra. Däremot hänger jag med i både sybloggar, stick- och virkbloggar, trädgårdsbloggar, pysselbloggar och miljöbloggar. Tänk vad många kreativa människor det finns där ute som alla har något att säga.

Hos Craft&Creativity såg jag hur hon hade lindat garn runt flaskor som blev så fina. DET ville jag göra, och jag satte igång kvällen innan jag skulle träffa min mamma och lämna över den runda mattan. Tanken var att hon skulle få denna också, men jag hann inte klart. Nu dröjer det några veckor innan vi ses, så jag vill ändå blogga om den. Jag tycker den blev så fin. Jag hade en nästan tom glöggflaska som jag tömde och smuttade på en apelsinglögg medan jag började limma. Jag hade en flaska decopagelim hemma som jag köpt för väldigt länge sedan, men aldrig använt. Nu kom den väl till pass, det var inget fel på den trots att den legat så länge. Jag började så klart nedtill, trots att jag fick rådet att börja upptill, men det glömde jag. Lite pilligt var det i svängen, men det gick. Jag var osäker på om limmet skulle funka på flaskan, men det gick alldeles utmärkt. Det är ju bara tänkt att vara som prydnad, så det är inget som kommer att slitas på.  

Jag har som sagt tänkt på mammas och pappas nya badrum igen, men den står så fint i vårt kök tillsammans med en ljusstake, så vi får väl se om jag kan släppa den när mamma kommer hit. Å andra sidan så skulle jag hinna göra en ny.

Trasmatta nummer två

VAB är ju inte särskilt trevligt, men det händer att man får lite tid att göra annat. Idag har jag suttit hela dagen i soffan med Lillebror, och vi kollade på film, spelade spel och virkade. Ja, han spelade spel på diverse mojänger och jag virkade. Målet var att göra klart den gröna trasmattan som jag påbörjade för snart två veckor sedan, och jag åt inte lunch förrän det var klart. Tröjorna kommer från mamma och jag tror det var sex stycken i gröna nyanser och en brun. Hon gillar visst grönt min mamma, fast nu kan hon omöjligt ha så många gröna tröjor kvar i garderoben.

Jag började på den här mattan före den svartvita, men bytte för att jag skulle kunna lämna över den svartvita till mamma personligen förra helgen. Sen fortsatte jag med denna. Det var de här tröjorna som jag ville ha från början, eftersom mitt badrum går i beige och jag har gröna detaljer i det. Jag älskar ju att handarbeta men det händer att jag gör saker som jag inte vet vart jag ska ha sen. Men en grön matta här passar utmärkt.

Här har jag virkat helt på fri hand och har varken räknat maskor eller anpassat mig efter hela varv. Jag har helt enkelt ökat lite hipp som happ och också virkat med en färg så långt den räckte och sen bytt färg lite hipp som happ. Trasorna var i olika material och jag fick anpassa mig lite eftersom jag virkade och öka lite mer på vissa varv och låta bli på andra. Resultatet blev också en rund matta som inte fick den sjukantiga formen som den andra mattan. Båda är fina tycker jag. Nu ska jag kasta mig över nästa trasprojekt, jag vet redan vad jag vill göra och det kommer att gå i röda toner.

Blåöga

Min lilla älskade blögda Storasyster är en riktig pysslare. Hon visar stort intresse för sömnad och garn och allt som jag gillar och jag tycker att det är så roligt. När hon på fritids fick frågan om hon ville börja på syslöjd sa hon genast ja. Och jag är så glad att hon ville alldeles själv. Det är klart att jag influerar henne, men i den här frågan var jag inte pådrivande och det var inte min idé. Nu ska hon ha syslöjd två eftermiddagar i veckan.

Hon gick dit första gången med idén att hon skulle sy ett fodral till sitt nya och helt själv ihopsparade och inköpta Nintendo DS, men kom hem och berättade att de inte fick välja själva vad de skulle göra. Idag kom hon hem med sitt första alster. En blå fleecemössa. Hon har sytt den för hand och alldeles själv. Superfin blev den tycker jag. Och hon ser så tuff ut i den. Fodralet får bli ett projekt här hemma.

I kväll har vi varit ute i syrummet och jobbat med vårt gemensamma projekt. En katt blev broderad.