Hello Kitty hulahula

"MAMMA! Det heter inte HALLÅ Kitty, det heter HELLO Kitty!" Så säger Storasystern till mig. I början sa jag faktiskt så, för jag tänkte att man kanske får säga så i Sverige. Men icke. Sen fick jag en flashback från när jag var mindre och bodde hemma. Min mamma sa "windsörfing", och min bror och jag rättade henne varje gång. Vi tyckte hon var så pinsam. Nu står jag här själv och säger fel, och ibland bara för att retas... Hmm, jag gör som min mamma, är det vuxenpoäng eller?

Igår sålde vi huset. Eller ja, vi skrev i alla fall kontrakt. Och vis av erfarenhet så har vi inte accepterat några extra klausuler, varken för köpare eller oss själva. De har fått besiktiga huset och gå igenom och kolla allt de vill. Vi gjorde dessutom en egen besiktning för att inte få några överaskningar. Själva har vi inte köpt något nytt än, så vi blir nu hemlösa i mitten på juli. Vi har nästan köpt två hus, men det första drog sig säljaren ur (läs inlägg längre ner), det andra drog vi oss ur. För mycket pengar för inget speciellt. Jag har lätt ångest, men det löser sig. Förhoppningsvis.

Det roliga i ångesten är ändå att eftersom alla visningar och försäljningen är över så kunde jag idag börja plocka fram min grejer igen och stöka till i mitt syrum. På bara en dag ser det ut ungefär som vanligt där inne. Mina tyger ligger i plastbagar, så jag måste ju så klart packa upp allt innan jag kan se vad jag har och hitta det jag letar efter. Jag började lite redan i går med att klippa till en balklänning som jag har lovat att sy till en kollegas dotter. Studentbal i början av juni, gott om tid kvar, men tiden har ju som känt en förmåga att flyga också. Idag har jag tråcklat ihop alla delar och när jag har sytt i dragkedjan så ska vi ha första provningen. Tyget är jättehärligt, blå/lila thaisiden med röda stänk.

Men jag kan ju inte bara göra en sak i taget. Därför har jag spenderat eftermiddagen på vår underbara veranda och klippt, klippt och klippt. Det är bara grejer till barnen. Storasyster behöver tights, jag fick en kanonbra ide till sommarplagg i påskas, och jag har äntligen vågat sätta saxen i ett favorittyg som legat i många år och väntat på rätt tillfälle. Mer om det när det blir klart.

Det som blivit klart i kväll är ett nattlinne med Hello Kitty, därav inledningen på mitt inlägg. Storasystern kom hem från dagis i höstas och det var Hello Kitty för hela slanten. Det kom från en dag till en annan, och det kom inte hemifrån kan jag säga. Hon är smått besatt, och med tiden har jag blivit det med. Hello Kitty är ju hur stort som helst, det finns ALLT att köpa med henne på. Jag gillar henne med, jag gillar att hon är så enkel och stilren. Det jag inte gillar är att allt också ska vara rosa. Nästan allt i alla fall. Men Storasystern gillar det. Därför beställde jag nyligen hem två olika flanelltyger med Hello Kitty på, som jag hittat hos Sewbaby. Storasystern behöver egentligen inga fler pyjamasar för tillfället, då därför får det ena tyget vila till hösten, och det andra fick bli ett nattlinne. Hello Kitty dansar hulahula. Det fanns bara en yard kvar, och det räckte ganska precis. Det passade bra att det är lite kortare och 3/4-ärm, så kan hon ha det i sommar.

Mönstret är väl mitt eget måste jag nog säga. Jag utgick från en tröja från Meedom, men sen klippte jag faktiskt på fri hand. Det blev över förväntan bra. När jag satte saxen i tyget tänkte jag att jag borde inte göra så här. Jag hade ju så lite tyg också. Jag gjorde en miss och glömde att även bakstycket egentligen skulle ligga mot vikt kant. Men en söm i ryggen gör ju inte så mycket. Annars blev det som sagt helt ok. Jag sydde ett sprund i halsen utan knapp eller något, precis lika som jag sydde kakpyjamasen. Det blir enkelt och snyggt. Och hon behöver inte hålla på att knäppa och greja, bara dra på.

Jubel och fröjd

Jag vill börja med att tacka för allt varmt medhåll och stärkande kommentarer jag fick när jag var lite nere. Jag har inte hittat något nytt hus än, men jag känner mig mycket gladare nu. Vi har nu haft tre visningar på vårat hus, och jag hoppas att budgivningen kommer igång snart och att vi får riktigt mycket pengar för vårt hus. Då vet vi ju också hur mycket vi har att lägga på ett nytt.

Det är fortfarande sterilt här hemma och mina grejer står i påsar och kartonger på vinden. Jag stickar mest. Men jag tänkte att jag får väl blogga om lite grejer jag handlat i brist på annat.

Kan börja med mitt bidrag till Give&Get. Det var första gången som jag var med och jag var väldigt nervös för att skicka iväg mitt paket. Min hemliga vän var Babushkadockan, och du kan läsa om vad hon tyckte om mitt paket här. Jag surfade runt bland alla bloggare, men lyckades aldrig själv lista ut vem det var som skickat till mig. Men det var Marias hemmapyssel. Tack igen snälla du för ditt fina paket. Nu har jag ordning på mina stickor och barnen hade solhattar när det nu äntligen blev vår.

Jag tänkte att jag lägger några bilder på vad jag tröstade mig med när jag var som mest arg för snart veckor sedan. Jag hade en rabattcheck på Åhlens, och jag tänkte att eftersom det var så synd om mig så fick jag gå och trösthandla en liten tygbit. Väl där så visade det sig att de hade 25% rabatt på alla metervaror. Vilken lycka. Ja, inte alla metervaror visade det sig visserligen. Jag köpte en bit vaxduk, men det är tydligen ingen metervara. Expediten blev sur när jag frågade, och dessutom påpekade att priset var fel från början. Men strunt i det. Jag handlade i alla fall lite bommulstyger som jag blir glad av. Det färgglada randig ska bli en kjol till Storasyster har jag tänkt. Och så kunde jag inte hålla tassarna borta från det smalrandiga. Jag har redan två bitar blå/vitt och en bit röd/vitt hemma, men det blev mer röd/vitt och en bit svart/vitt också. Jag tycker att det är så snyggt. Mina planer har länge varit att sy snickarbyxor till barnen och en kjol till mig själv, men jag kommer aldrig till skott. Sen har jag inte heller velat ta tyget innan jag haft en bra mönster, eftersom jag gillar det så mycket blir jag lite snål. Men visst blir man glad när man ser tygerna!!

 På Tygaruhuset hade de rea och jag handlade två viscostyger jättebilligt. Jag VILL ju så gärna sy något till mig själv. Men det blir alltid bortprioriterat. Dessutom är det inte kul att köpa dyra tyger och sy av när jag inte vet om det kommer att passa. Dessa tyger var jättebilliga, och då kan jag testa lite. Det gråmönstrade gillade jag jättemycket och köpte två meter av så att jag har lite att misslyckas med också.

Tidigare i vintras, efter ett besök på Jofotex då jag gett mig själv köpstopp på tyg, så handlade jag i stället lite böcker. Dels Meedoms 4-7 år. Jag har ju 0-3 år sedan tidigare, på svenska, och jag syr jättemycket ur den. I februari fick jag låna 4-7 år av Pysselfröken och ritade av sydde till Storasystern. Den här och den här. Det blev så bra, så jag var ju tvungen att beställa boken sjäv. Eftersom jag ändå höll på så beställde jag även en stickbok, Vendestrik. Jag vet inte vad det kallas på svenska, men jag har hört "korta varv". Jag har stickat en kofta till lillebror med den tekniken, hur enkelt som helst. Denna bok är på danska, men det ska nog fuka ändå. Det var Tilde Textil som uppmärksammade mig på den boken.

Ikväll är jag ensam hemma. Jag minns inte sist jag var det. Jag har haft egentid, men HEMMA, SJÄLV, det är inte vanligt. Jag har bakat en pizza, tagit ett glas vin, och passar på att ta mig tid att blogga lite. I morgon ska jag gå på Syfestivalen i Kista, och det ska bli SÅ kul. Ska träffa lite sypolare och shoppa. Jag har sparat pengar och har dessutom sålt lite grejer så att jag skulle kunna handla ordentligt.

Jämmer och elände

Jag säger direkt att detta inlägg inte har något med sömnad eller handarbete att göra. Och det är mest beklagan och irritation, så orkar du inte läsa om det så kan du sluta här. Å andra sidan handlar detta mer om mig än något jag tidigare skrivit tror jag. I brist på sömnad så bloggar jag om hus i stället, köp och sälj.

Nej, idag var ingen bra dag. Visserligen har jag väl lyckats bearbeta eländet lite nu på kvällen, men jag är fortfarande förbannad. Mäklaren ringde idag, han som förmedlade köpet av vårt nya hus och mitt stora fina syrum. Säljaren drar sig ur köpet och hänvisar till en klausul i kontraktet som skrevs in i sista minuten. De skulle köpa nytt hus, men blev osams med den säljaren om ett badrum och en braskamin, och den affären gick i stöpet. Följdaktligen gick även vår affär om intet. Visst är jag besviken, men mest är jag förbannad. De där säljarna har betett sig märkligt från första stund, så jag är inte särskilt förvånad egentligen. Det började ju med att de inte accepterade budet (det enda) som de fått efter ett par visningar. Här kommer vi in i bilden. Vi lägger ett högre bud, som var generöst och högre än vad de förmodligen hade kunnat förvänta sig. De accepterar ändå inte, och vill att vi ska flytta in tidigare än vad vi kan. I stället kräver de ännu mer pengar. Vi har is i magen, det var ju de som borde vilja få sitt hus sålt snabbt, inte vi. Och efter ett antal vändor så accepterade de till slut. Då börjar mäklaren bete sig lite mysko. Vi frågar om en klausul för försäljningen av vårat hus, vilket han nekar till. Han kräver också att vi ska skriva kontrakt innan söndag kl 13.30 annars ska han minsann ha en till visning. OK, vi åker upp i ottan för att skriva kontraktet. Då möts vi på trappen av mäklaren som i sista minuten vill lägga till ovan nämnda klausul för säljaren. Det hela slätas dock över med att affären är ju redan i hamn, kontrakt är skrivna, de var överens, det var bara några små detaljer kvar. Som Robert Gustavsson så träffande sa, "börjar ana oråd..." Men jag är tydligen en blåögd, ärlig och schysst människa. (Dum?) Vi går med på detta, vi vill genomföra detta nu och tror på vad de säger. Och det får vi lida för idag. Nej, de kom inte alls överens. De ville ha nytt kakel i badrummen (i ett helt nytt hus) och braskamin och fan och hans moster. Inte konstigt att den säljaren till slut bryter kontakt och kontrakt.

Jag tycker att det är jättemärkligt. Om någon inte gillar mitt badrum, synd för dig. Du får göra vad du vill när du köpt huset, tycker jag. What you see is what you get. Jag fick detta meddelande på telefonsvararen idag, och jag blev så förbannad, så jag ringde upp mäklaren direkt och läste lusen av honom. Nej, skämt och sido, men jag sa precis vad jag tyckte, och det var väldigt skönt.

Jag kan tycka lite synd om mäklaren också, han har ju investerat i tid och pengar, och får nu inte ut en spänn på detta. Han var väldigt olycklig faktiskt, och har spenderat ett par dagar på att först försöka hitta ett nytt hus till vår säljare, så att de skulle kunna flytta och vi köpa deras hus ändå. När det inte gick lyckas han få nys om att grannen, i ett likadant men spegelvänt hus skulle kunna tänka sig att sälja. De vill dock ha ännu mer pengar, och mäklaren avstår till och med sitt arvode om de kan tänka sig att sälja till oss till vårat bud. Det länder honom till heder tycker jag, även om jag är missnöjd med hur han skötte kontraktet. Jag sa dock direkt, att jag vill verkligen inte köpa ett hus och behöva bo granne med de där människorna som enligt min åsikt uppfört sig så märkligt. Och inte bara granne, utan vägg i vägg i ett parhus. Det tänker jag inte utsätta mig själv för.

Visst är jag besviken och visst är det synd. Men vi tar nya tag. Detta var inte på något vis vårat drömboende. Det uppfyllde de krav vi hade, och det hade lite lyxgrejer som gjorde att vi kunde acceptera det även om det var några saker som saknades. I morgon ska jag ringa mäklaren till det huset som de nu aldrig köpte, och höra vad som egentligen hände där. Det är ett jättefint hus, kanske köper vi det i stället. (Bara för att jävlas...) Mest är det ändå jobbigt. Att behöva börja om igen och leta och åka fram och tillbaka och titta på nya hus.

Nu är det också dags för visning på det här huset i helgen. Många har hört av sig till vår mäklare, som för övrigt är helt fantastik, och många har bokat in sig på visning. Vi kör på med försäljningen av detta hus ändå, det kommer att lösa sig. Hittar vi inget så får vi väl hyra något ett tag.

Intet nytt på syfronten

Nej, nu har jag inte sytt något på ett tag, och inte lär det blir så mycket heller de närmaste veckorna. Vårat hus ligger ute till försäljning och vi har tokstädat och stylat inför fotografering och visning. Så här fint är det i mitt syrum för tillfället. Bilderna kommer från ERA Bråvikens Mäklarbyrå.

OK, jag erkänner, det ligger en del grejer på sängen nu... Helt borta har jag inte kunnat hålla mig, och jag har påbörjat projekt "sy balklänning till kollegas dotter". Passar bra nu när jag inte vill stöka ner så mycket. Jag har börjat rita av mönster och sen ska det ju klippas och tråcklas och provas innan jag kan börja sy ordentligt.

Nytt hus har vi köpt också! Jag ska lägga in bilder på det lite senare. Det blev ett hus som är precis raka motsatsen till vad vi har idag, så det är lite spännande att se hur det kommer att bli. I dag har vi ett gammalt, litet hus med jättestor trädgård. Det nya är nybyggt, stort och minimal trädgård. Det känns vemodigt att lämna detta som jag tycker så mycket om. Ett nytt hus är dött för mig, detta gamla har en själ. Men jag hoppas att vi kan fylla det nya huset med oss själva och få det att leva upp. Jag kommer att få ett helt eget rum (det största) på nedersta våningen till mig och alla mina symaskiner och tyger. Det är sex (!) sovrum i huset, så föruom sovrum till oss vuxna och barnen, och mitt syrum, finns även plats för separat gästrum och arbetsrum. Det känns ju lite lyxigt. Men det lär behövas, vi har rätt mycket grejer. Vi har ju kunnat samla på oss grejer under åren och haft gott om utrymmen att ha dem på.

Bilklänning

Idag har jag impulssytt. Vad roligt det var! Vad länge sedan det var som jag gjorde det. Jag har en lista med idéer jag har fått och som jag skulle vilja sy, men detta var så klart något helt annat. Jag såg att Tilde Textil hade sytt en klänning i ett biltyg. Jag hade precis det tyget hemma, och eftersom jag tyckte det var så fint så sydde jag en med. Och det kändes bra att sy något i kontrast till den Hello Kitty explosion som råder här hemma för ögonblicket. Storasystern gillade klänningen direkt och stod och slet i den när jag avslutade. Dock har hon påpekat att hon bara gillar lastbilarna och brandbilarna på den, inte de andra.

Modellen blev ok, men jag är inte hundra nöjd. Eftersom jag impulssydde så orkade jag inte fixa något speciellt mönster. Jag utgick från en t-shirt och klippte sen på fri hand. Jag tycker att skärningen inte blev så bra. Men den sitter helt ok på.


För första gången har jag använt min CoverPro på allvar. Det gick hur bra som helst. Lätt att byta tråd, allt flöt. SÅ kul och SÅ fint det blir. Det är så roligt att ha roliga maskiner som gör att det ser så proffsigt ut. Jag sydde ner mudden med en söm runt halsen också. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det blev snyggt eller inte. Jo, det ser bra ut, men jag vet inte om jag kommer att göra det igen, det var lite bökigt. Att sy ner med vanlig raksöm funkar precis lika bra och blir snyggt och är enklare...

Give and Get

Hej min hemliga vän. Idag ramlade ditt paket ner i brevlådan. Jag behärskade mig och öppnade all annan tråkig post innan jag i lugn och ro satte mig och öppnade det. Lillebror sover, Storasyster är på dagis, perfekt helt enkelt. Här kommer en bild på vad jag fick. Ja, du min hemliga vän, du vet ju så klart vad det var i det, men för er andra.

Barnen har fått varsin solhatt, som båda är kanonfina! Som min hemliga vän hade noterat så planerade ju jag att sy solhattar typ i höstas för att ha en sportslig chans att bli klar till sommaren. Har jag börjat? Nej, självklart inte. Och snart kommer solen, så nu är jag beredd, tack så jättemycket. Och vad gäller pippityget så är det klockrent. Vilken 5-åring gillar inte Pippi? Det blir till att prova så fort Lillebror vaknar och Storasyster kommer hem.

Själv har jag fått ett stick och virknålfodral, och det är precis vad jag behöver! Mina stickor ligger lite här och där, och jag hittar dem aldrig när jag vill ha dem. Härom sistens blev jag sur och köpte nya när jag skulle börja på kofta till Storasyster och de jag redan hade var som bortblåsta. Bara för att komma hem och hitta dem igen. Jag har också lyckats slarva bort hela min mammas samling som jag fick i höstas. Vi tror i alla fall att jag fick dem, men de är som upslukade... Och precis som du gissade så är tygvalet även här klockrent. Jag älskar Gunilla Axéns mönster, Moln, och jag har en uppsättning lakan och en väska med det. Utan att avslöja för mycket kan jag ju säga att du förmodligen har rätt när du gissade vad jag arbetar med. :-) Nu kommer jag aldrig mer att behöva leta ihjäl mig efter mina stickor. Som du ser så har jag redan laddat med dem jag kunde hitta... Jag kan lova att det finns fler lite här och var här hemma.

Tyget kommer från Hilco och är ett bommulstyg. Det blir aboslut något fint till barnen i sommar av det. Jag fick också matchande knappar. Lillebror fick en saga, så klart när det är sagolikt tema. Mönstret är ett overallmönster från förr, med storlekar som funkar till både Storasyster och Lillebror. Plus mönstret på Lillebrors solhatt.

Slutligen har jag fått en påse med spännande godis helt utan märkliga tillsatser (E och sånt). Nu sitter jag här och funderar på om jag ska gömma undan det till mig själv, eller om jag ska låta någon annan smaka... Jag ska i alla fall smaka när jag har ätit lunch, så får jag se hur mycket som blir över. :-)

Tack snälla hemliga vän. Det var ett fantastikt kul paket med saker vi verkligen behövde. Du har verkligen ansträngt dig och lusläst min blogg för att träffa rätt, vilket du har lyckats med. Jag har sett ditt namn på paketet, men inte lyckats koppla ihop dig med en blogg än. Jag ska vänta lite med att tjuvkika i listan och se om jag hinner luska ut vem du är. :-) Tack igen!

Bloggtorka, sytorka, hur ska jag orka...

Här händer inte mycket på syfronten just nu. Tja, i och för sig massproducerade jag ett gäng kockmössor och kundvagnssäkerhetsbälten härom veckan, som jag ska sälja. Men det var inte så lustfyllt kan jag säga. I stället drömmer jag om kläder jag vill sy, till mig själv och barnen. Är jättesugen på att börja sy lite sommarkläder. Och det är nog lika bra att börja fundera på det nu, så att det kanske blir klart i tid.

Här hemma går vi i väntas tider. Nej, inga fler barn i den här familjen, två räcker gott. Men vi letar efter nytt hus. Vi väntar på att rätt hus ska dyka upp, vi väntar på att komma igång med försäljningen detta hus, vi väntar på att vi ska bestämma oss för hur vi vill ha det, vi väntar på att få flytta. Jag väntar på att få ett eget syrum, det är högsta prioritet för hela familjen. De tre senaste helgerna har vi åkt upp till Uppsala och tittat på tomter och hus. Och i veckorna ska det ju jobbas och jag har dessutom varit bortrest i jobbet. Så det känns som att jag knappt har varit hemma. Det såg ut som ett bombnedslag här hemma eftersom städning också totalt prioriterats bort. Men i onsdags natt när jag kom hem efter tre dagar i Tyskland så hade min fantastiska familj gjort så fint här hemma. (Ja, i alla fall Pappan och Storasystern, Lillebror han har inte fattat det där med att lägga tillbaka saker än, han sprider mest ut...) Idag var första helgdagen hemma på jättelänge och vi har fixat och donat och degat.

Även om jag inte har kunnat sy så mycket som jag vill så har jag ändå handarbetat. Jag har stickat och virkat i bilen när vi farit fram och tillbaka. Just nu jobbar jag på en kofta till Storasyster och en filt av mormorsrutor till ingen särskild. Och jag har gjort klart min PIF-present. Precis ett år efter att jag lagt upp den i min blogg... Nej, varför vara ute i god tid när man kan vänta till sista minuten. Jag ska dock vänta med att lägga ut en bild tills den har kommit fram.

Jag väntar också min fina symaskin som är på lagning. Jag har inte orkat blogga så mycket om den, för jag har varit så besviken att den har krånglat. Jag köpte ju mitt vrålåk, en Pfaff Creative 2144, begagnad på Syfestivalen hösten 2007. Jag har inte broderat så vansinnigt mycket på den, förrän i höstas när jag kom igång lite mer. Och det är ju så kul! Men så en dag, efter en hel dags intensivt broderande tappade jag kontakten med skärmen. Det är ju så jag navigerar i maskinen, så utan den är jag helt lost. Den har ändå fungerat, men efter ett tag så tappar jag kontakten igen. Måste stänga av och låta den vila typ 20-30 min, och sen funkar det igen. Ett tag. Så trist. Och självklart fanns ingen garanti kvar på den. Jag gav 25 000 för den, vilket är en jäkla massa pengar. Och det var ändå begagnat, en ny likadan hade jag aldrig haft råd med. Och jag kan ju tycka att om jag betalar så mycket, dessutom för Pfaff som ju är ett bra märke, så borde den väl fungera lite längre än tre år? Jag tog kontakt med Pfaffbutiken här i stan, men han vågade inte ge sig på brodermaskiner. Han idiotförklarade dessutom alla andra reparatörer, utom sig själv och en man i Danmark... I stället tog jag kontakt med Söders Tyger, som jag köpte maskinen av. Och de är helt fantastiska. Jag vet inte än vad som är fel, och om det går att fixa, eller vad notan kommer att sluta på. Men min kontakt har hittills lyckats övertala Pfaff om just det jag nämnde ovan. Att en maskin från dem ska hålla längre än tre år, oavsett om garantin gått ut eller ej. Läget nu är att ett kretskort kommer att bytas ut, och jag kommer att betala endast en liten del av vad det egentligen skulle kosta. Jag hoppas att det slutar där...