Gott nytt år med ny bh

Avslutade en påbörjad bh så här på nyårsafton. Blev inte helt nöjd, men den sitter helt ok så jag räknar med att jag kommer att bli nöjd så småningom. Tyget köpte jag i Wien för snart ett år sedan. Eftersom det är så mönstrat kör jag helt utan spets denna gång. Jag försökte också sy ett par trosor i samma tyg, men de blev inte bra. De där trosorna fortsätter att gäcka mig. Hittar inget bra mönster. Mönstret till bhn är samma som alltid, från LGsömnad. 

Gott nytt år alla!

Pannband

En god vän frågade mig tidigare i höstas om jag inte kunde sy ett pannband till henne. Visst kunde jag det, det var bara det att det tog ett par månader innan jag fick ändan ur. För det första hade jag aldrig sytt något pannband tidigare, och även om det inte var svårt så var det en liten puckel. Jag hade ju inga mått och jag skulle fundera ut hur jag skulle göra. Inte svårt som sagt, men en puckel. Den andra puckeln som jag funderade länge på var vilket tyg jag skulle ta. Hon ville inte ha något alltför brokigt eller barnsligt. Och jag kunde helt enkelt inte bestämma mig. Men i kväll gjorde jag det. Poff bara. Och så var det sytt på 10 min. Irriterande snabbt. Tänkte att jag skulle sy något färggladare också, men jag vill först prova om det passar henne. Jag ser aslöjlig ut i pannband så jag kände mig inte representativ. 

Julgäss

De här gässen fanns det mönster på i julnummret från Allt om handarbete. De är så himla fina, och jag ville så gärna sy ett par till mig själv. Sen såg min pappa dem och tyckte också de var fina, så jag tänkte att det var ju en bra julklapp. Lite sen om det ska vara julgäss, men ändå. Så jag klippte till fyra stycken, två till mig och två till mamma och pappa. Jag hann bara klart två innan jag skulle åka på en lite tur till Dalarna, så det fick bli till mamma och pappa. Det rutiga tyget låg på hyllan, tweeden köpte jag enkom för detta på Ohlsons. Och de blev verkligen fina. När jag stoppade dem såg jag att de blev sneda, trots att jag tyckte att jag varit noga med trådraken. Först blev jag irriterad, men nu är jag ännu mer nöjd med just det. Det gör att de ser så levande ut, personliga. Tanken var att de ska ha varsin luva och halsduk, men det hann jag inte heller med. Jag har nu lovat mamma och pappa att de ska få det lagom till nästa jul. Nu kan de ju stå framme hela tiden. Jag längtar riktigt efter att få klart mina egna också. Men det får vänta lite.

Juldagsstök

På juldagen hade barnen varsin kompis på besök. Jag gick ut i syrummet. Det var ett tag sedan. Årets julklapp blev pärltavlor av barnen, och det tog upp all min tid före jul. Fem stycken tavlor pärlade jag till Mormorn, Morfarn och Farmorn på en dryg vecka. Nu när jag väl kom ut hade jag ingen direkt plan. Så jag började städa. Det var väldigt skönt. Normalt brukar jag inte låta mig hejdas av stöket där ute, då skulle jag aldrig få något gjort. Men det är ju så mycket roligare att gå ut dit när det är lite ordning. Jag började med att röja på golvet och packade upp flertalet påsar som stått där sedan syhelgen i början av november. Sen röjde jag på klippbordet. Och när det var tomt (typ i alla fall) så blev jag ju väldigt sugen på att klippa. Så det gjorde jag. Klippte vantar och något par trosor av snuttar som legat där ett tag. Och sen fick jag ett ryck och sorterade tyger. Se så fint det är på hyllorna nu. Sorterat, vikt och staplat. Bakom kameran finns dok lika många hyllor till som ännu inte är sorterade...

Sen fick jag äntligen ändan ur att skruva upp de här hållarna för mina koner. Det är inte vad det är tänkt för från början. Det är ett riktigt klurigt återbruk, tycker jag själv i alla fall. För ett år sedan flyttade vi med jobbet. Vi delar kontor med ett annat företag som har ett labb. I ett rum samlades gemensamt skräp och där hittade jag dessa torkställningar för provrör och andra behållare som hör till ett labb. De skulle bara slängas, men jag såg direkt ett användningsområde för dem. Superbra ju. Räcker ju inte till alla mina koner, men nu kan de färger jag använder mest hänga framme nära min overlock. Jag är supernöjd.

Julklappsvantar

Åh vad de är roliga att sy, vantarna. Och vilken bra present. Så bra att jag suger lite på karamellen och gav bara bort ett par i julklapp. Till Makens mormor. Jag tycker att kableknittyget passade superbra till vantar, för mig som inte kan sticka dem. 

Sen blev det några till på juldagen. Ett par till i kable knit som jag ska ge till en god vän jag hoppas träffa i mellandagarna. De andra var tillklippta sedan jag sydde dagisvantarna. Jag tänkte då att jag skulle sy olika vantar till alla, men ångrade mig efter att ha klippt till ett par i landskapstyget. De kan få ligga till sig lite, det är ju en perfekt present. Jag har också upptäckt att det är ju toppen att klippa av snuttar. Barnen har ju kalsonger och trosor så det räcker, och jag är väldigt trött på dregglisar. Vantar blir min nya snuttklippning. Jag har redan en hög på lager.

God fortsättning

Efter några dagar med julstress som endast jag själv var skyldig till, som jag inte heller vet var den kom ifrån eftersom allt var typ klart redan, så landade även jag. Dagen före julafton kom några goda vänner och hälsade på och vi tog en liten promenad ner till sjön. Solen var inte uppe länge den dagen, men den var där. Och den strålade över oss när barnen lekte i vågorna i strandkanten. Inte tillstymmelse till is finns det, och dagen bjöd på flertalet plusgrader och regn. Men sen kröp vi in och drack glögg och bakade pizza i vedeldade spisen och väntade in julafton.

En grön jul!

Ingen snö i sikte så långt mitt meteorologiska öga når. Jag älskar ju snö så jag längtar verkligen. Men i väntan på snö så har jag idag skördat ett lass med färska och jättefina palsternackor. Och jag har halva skörden kvar. Fortsätter det milda vädret kan jag fortsätta skörda. Men jag hade ju lämnat dem i jorden till våren, jag vill hellre ha snö. 

Jag har också passat på att täcka över mina sparrisar. Någon sa ja och någon sa nej på frågan om jag behövde täcka dem över vintern. Men eftersom jag sådde dem från frö i våras, och de kom inte i jorden förrän i septemper (det fanns inte plats), så tänkte jag att det kan ju inte skada i alla fall. Jag råkade dessutom ha halm hemma som jag fått av en vän som är bonde. Lika bra att använda den. 

Sen har vi ÄNTLIGEN skaffat en kompost. Tänk att vi pratat om detta sedan vi köpte vårt första hus 2002! Varför har vi inte kommit till skott förrän nu? Det som fick mig att äntligen ta tag i det var ett brev från kommunen att nu skulle även vi utanför tätbebyggt område få kompostkärl. Då fick jag äntligen ändan ur och ansökte om att få kompostera själv. Sen tog det ytterligare några månader innan vi skaffade en. Jag hade velat länge och hakat upp mig på att jag tyckte att alla plastkomposter var så himla fula. Jag hade hittat en i trä som jag tyckte var snygg, med två kärl och allt. Jag beställde den till och med från snickeriet. (Att bygga en själv hade ju varit ett alternativ, men om det inte har hänt på 11 år så lär det väl inte hända...) Men så började jag fundera på materialet. Komposten var byggd i tryckimpregnerat trä och isolerad med cellplast. Tryckimpregneringen är ju inte direkt miljövänlig och inget jag direkt vill ha i kontakt med min kompost. Tanken är ju så klart att använda jorden. Maken hade bättre koll än jag på detta tidigt och har byggt mina fina odlingslådor i värmebehandlat trä i stället vilket jag är mycket tacksam för. Cellplast är dessutom en energikrävande process för att tillverkas och behandlas dessutom i princip alltid med flammskyddsmedel. Kändes inte alls kul. Så jag ändrade mig och letade vidare. Det är är Gröna Johanna. Hon är den enda kompost i Sverige idag som är Svanen-märkt. Hon är dessutom tillverkad i Sverige. Det kändes som ett bra alternativ. Så nu står hon här äntligen. Dessvärre passade inte översta delen av vinterkostymen, men det kommer en ny så snart posten hinner med. Då är det ändå lite tur i oturen att det är så milt ute så det ska fungera ändå. Självklart ångrade jag mig med placeringen, men för tillfället får hon stå där hon står.

Ho ho

Maken behövde en tomteluva sa han. Hans gamla var försvunnen. Så jag sydde en. Det gick väldigt fort. Lillebrors julgransluva vändsydde jag, men den här fick bli enkel. Jag hade helt enkelt inte mer röd velour så det räckte. Och jag ville inte göra något avancerat.

Långa halsband i långa banor

När jag städade i min låda med pärlor hittade jag en ask med sten- och glaspärlor som hade blandats huller om buller. Jag tyckte att det såg riktigt fint ut där de låg blandade i alla färger och former. Så jag fick ett infall och tänkte att jag gör ett långt halsband av dem. Det visade sig dock att det blev ganska tungt direkt, så det var inte riktigt praktiskt att göra ett enda långt halsband. Det fick bli flera. Kan alltid vara bra att ha som presenter. Eller så vill jag göra något annat av dem någon gång, och då är det ju bara att klippa upp ett halsband. Nu ligger de i alla fall inte och dräller i lådan. Det första halsbandet jag gjorde använde jag resårtråd, och det blev för tungt för tråden ganska snart, så det fick bli kort.

Dinomössor

Några mössor har jag sytt idag. Storasystern skulle på kalas idag. Pojken i fråga är mycket intresserad av dinosaurier och kalaset hölls på Evolutionsmuseet i Uppsala. Så något med dinosaurietyget från Znok var mitt förslag, även om det kanske är lite barnsligt för 9-åring. Jag vet inte, men Storasystern tyckte att det var bra i alla fall. Jag sydde först en fleecefodrad mössa. Men den såg så liten ut. Storasystern fick prova den och den satt perfekt på henne. Men hon har rätt litet huvud. Och precis då kom jag på att det var ju inte bara en pojke som hade kalas, utan två! Så pinsamt om jag skickat dit Storasystern med bara ett paket. Min svarta fleece var till på köpet slut, i alla fall räckte den inte till två nya mössor. Så jag sydde två nya ofodrade. Storasystern gillade den fodrade så hon får väl den. Så i morgon finns risk för att tre dinomössor dyker upp på skolan samtidigt. Jag tror dock inte att just den biten är något problem. Kalaset var så fullt med aktivitet, så de hade inte hunnit öppna paketen på plats. Därför har jag inte fått någon hint om mössorna gick hem eller ej.

Presentvantar

Det var inte bara julgransdressen som bidrog till ett par sena kvällar den här veckan. Förra året sydde jag vetevärmare till personalen på Lillebrors dagis. Det var ingen annan som dragit igång något, kom jag på några dagar innan lucia och alltså bestämde jag mig för att sy något i år igen. Vantar fick det bli. Mönstret har fått från Bibbis textil. Sagt och gjort, jag tog ett tyg jag hade på hyllan, djungel fick det bli. De är fodrade med fleece. Ett par vantar går ganska fort att sy, men jag skulle sy sex par. Det gick hyfsat fort att att sy ihop, men var lite pill när jag vändsydde dem med mudden. Jag tycker att de blev jättefina och det verkade som att de blev en mycket uppskattad present. Jag är väldigt glad att jag hann med.

Glad lucia!

Lucia idag. Förra året paniklimmade jag vita prickar på en brun tröja till Lillebror som ville vara pepparkaksgubbe, som sen visade sig vara ickepermanent lim så att han tappade alla prickarna en efter en. I år var jag lite mer ambitiös, men inte ute i så mycket godare tid. Lillebror ville vara julgran, det har jag vetat i veckor. Jag klippte faktiskt till kläderna redan i helgen. Från början hade jag velat ha en mörkare grön färg, men det här tyget låg på hyllan och det kändes bra att använda det som fanns hemma. Och nu är jag jättenöjd med färgen till slut. Men satte mig att sy först i onsdags, dvs två dagar innan i stället för en. Jag hade en idé och jag genomförde den, men jag satt vid halv ett i natt och sydde på stjärnan på luvan så idag är jag lite trött.

Flaggor tycker jag att det ska vara i en julgran, så det valde jag att sy dit. Nordiska flaggor är ju förhållandevis enkla att sy och ligger nära till hands, lite roligare än bara svenska flaggor också. Men jag glömde visst Danmark! Förlåt mig Danmark, men när jag kom på det så orkade jag verkligen inte sy fler flaggor. Dessutom klippte jag till dem så att det skulle vara lagom med fyra på rad. Jag sydde fast korsen på flaggorna innan jag sydde på dem på tröjan, tyckte det var lite smidigare. På Norge och Island använde jag vit tråd när jag sydde fast korsen, så fick jag de vita linjerna automatiskt. Sen var jag så noggrann, att jag faktiskt bytte tråd på varje flagga när jag sydde fast dem runt om. Så på den svenska till exempel är det blå tråd runt de blå partierna, och gul tråd över korset. Pilligt men det blev snyggt. Och så lite julkulor på det, det fick räcka. det var nog med jobb ändå. 

Byxorna är utan applikationer, jag tänkte att de kan ju vara bra att ha vid andra tillfällen också, och med andra tröjor kanske. Precis som med pumpakostymen så gillar jag att sy så att de kan användas som normala kläder också. Lillebror har älskat sin pumpadress och går med den titt som tätt. Jag räknar med att det kommer att bli det samma med denna. Bakstycket fick se lite annorlunda ut.

Och så en luva till det. Lillebror kom själv på att det skulle vara en stjärna i toppen, även om jag också hade tänkt det så. Han var jättenöjd med kläderna och han var otroligt söt. Luciatåget var det sista på dagis för oss, och det kändes nästan lite vemodigt. Det är något alldeles speciellt med luciatåg på dagis. 

Snöflingor

Jag köpte Allt om Handarbetes jultidning på Syfestivalen i oktober. Det fanns mycket kul i den och jag hoppas att jag ska hinna med några till saker i år. Men jag har i alla fall hunnit virka några snöflingor som fanns med i tidningen. Jag blev väldigt inspirerad så jag googlade fram lite fler olika flingor. Mönster hittade jag här, här, här och här. Jag har stärkt flingorna i trälim utrört i vatten. Hittade en tunn tunn genomskinlig tråd ute i syrummet som jag har använt för att hänga upp dem med. Tråkigt att fota när det är mörkt, men jag är ju inte hemma när det är ljust i veckorna. Det är knappt det är ljust alls nu. Men snart vänder det!

Blomsterfägring

Tja, nu är det snart så mörkt som det bara går, men det växer och gror där hemma ändå. I ett led att äta mindre färska grönsaker av miljömässiga skäl, har jag börjat grodda lite. Jag har redan tryckt i mig en stor burk med alfalfagroddar. Tyvärr var det ingen annan i familjen som gillade dem, så jag fick frossa själv. Nu har jag finfina ärtskott som ingen annan heller gillar. Solrosskotten har inte grott lika bra, de grodde långsammare och deras rötter har nog lite svårt att nå ner till vattnet. Jag tror det bara beror på mig. 

En julstjärna har jag unnat mig. Än så länge är den fin. Jag vattnar dåligt och de brukar torka ut och tappa lite blad och sen ser de jätterisiga ut. Så därför får det bara bli en om året. Det normala i vårt hushåll är att vi inte har växter som behöver vattnas oftare än var fjortonde dag. De flesta krukväxter jag har är en och samma gröna bladväxt som har den fina egenheten att den talar om när den vill ha vatten. Då ser den lite trist, blek och grå ut, och blir genast fin igen så fort den får vatten. Mycket sympatiskt.

Något mer som faktiskt funkar hemma hos oss är orkidéer. Första gången jag fick en tänkte jag hur sjutton ska jag kunna hålla liv i den här. Men det var inte svårt alls. De ser ju lite trista ut när de inte blommar, men det får vi verkligen igen nu. Den här fick jag för några år sedan av Makens mormor i födelsedagspresent, och den blommar helt otroligt nu. Nu när det är så mörkt.

Jag har en till blommande krukväxt, som jag dessvärre glömde fota, och det är en hibiskus som jag fick av en vän i inflyttningspresent. Den ska tydligen vara skott från någon riktigt gammal planta. Den ser inte mycket ut för världen, och av och till tappar den nästan alla blad. Ett tag hade den bara tre stycken. Men den blommar! Som bara den. Ett tag i somras räknade jag till 15 knoppar på den lilla skrangliga plantan. För tillfället verkar den trivas bra och har många blad. Och en ny knopp är på väg också.

Förbättringar

Ja, nu har jag ju lärt mig att i stället för att vara missnöjd med något jag sytt som då bara blir hängande i garderoben, faktiskt göra något åt det. Jag har ju den här hösten fixat till flera klänningar som inte passat bra och därför inte blivit använda. Och nu har jag fixat till två till. Den första klänningen sydde jag till jul för två år sedan. Den har visserligen passat ganska bra, men jag använde ett tröjmönster och förlängde och den blev lite bubblig på en del ställen. Det har jag nu åtgärdat med två insnitt i ryggen. Sen var detta också ett sånt där projekt där jag liksom anpassade längd, i det här fallet på ärmarna, till hur mycket tyg jag hade. Och vilken konstig längd det blev. Jag tänkte nog att det skulle vara skönt med lite längre ärm eftersom det blev en vinter/julklänning. Men den var inte smickrande alls, fult helt enkelt. Men nu har jag klippt av dem och fållat i en mer normal längd. Så nu vill jag återigen ha den på julafton.

Den andra klänningen sydde jag ju nyss. Jag har haft den på mig ett par gånger, men kommit fram till att den är lite för stor, och lite för lång. Så återigen sydde jag insnitt i ryggen och jag klippte av och fållade på nytt. Annars gillar jag ju den här klänningen jättemycket, den är otroligt mjuk och skön.

På den första klänningen blev insnitten så där, det rutiga mönstret gör att de syns väldigt bra och de är inte symmetriska. På den andra klänningen märks de inte mer än att klänningen sitter mycket bättre.

Två pärlor

Jag brukar ju normalt sett inte lägga upp bilder på barnen i bloggen, men idag gör jag ett undantag. Jag har gjort två tavlor av mina pärlor, av pärlor. Jag har ett program i datorn som pixlar upp foton i 30 bestämda färger, och ett bestämt antal. Sen finns tillhörande pärlplattor och pärlor i dessa 30 nyanser. Sen är det bara att sätta sig och pärla. Jag upptäckte att det var lite klurigt att hitta en bra bild. Det var inte att bara ta vilken bild som helst. Bäst resultat fick jag med en mörk bakgrund, ljus bakgrund fungerade inte alls. Sen tycker jag inte heller att resultatet blev bra med för små motiv, till exempel på båda barnen tillsammans eller helfigur, då blev det för litet för att det skulle bli bra och synas vem det var ordentligt. Så porträtt med mörk bakgrund var det bästa. Tavlorna har legat ett tag medan jag letat efter en bra ram. Men så hittade jag en på Clas Ohlson, med tillhörande passepartout, i förra veckan och jag fick äntligen upp tavlorna på väggen. Jag tycker att de är supercoola och jättefina.

Lite kuriosa är att man på bilden tydligt ser att det var idioter som tapetserade det här huset innan vi flyttade in. Tapeten går i grått och silver med stora löv på. Inget större fel på den egentligen mer än att jag inte tycker att den passar i vårt 1800-talstorp, men det är ju min smak. Däremot har de satt tre våder längs hela väggen upp och ner! Majoriteten av våderna sitter som på tavlornas högra sida, med bladens spetsar uppåt och skaften nedåt. På den vänstra sidan sitter en våd åt andra hållet. Jag fattar verkligen inte hur det är möjligt. Mönsterpassning, hört talas om det? Tog man aldrig ett kliv bakåt och tittade på resultatet? Och såg man det verkligen inte, eller såg man det och sket i det? Jag vill tapetsera om...

Små änglar

Åh, vad de här änglarna var roliga att göra. Jag köpte vingarna på Syfestivalen för säkert två år sedan, och som så mycket annat blev de bara liggande. Tidigare i veckan plockade jag in min låda med pärlor för att faktiskt ta tag i detta. Jag tänkte att Storasystern och jag kunde göra det tillsammans, men när jag väl kom till skott så var det en kväll framför TVn när hon hade lagt sig. Jag tänkte bara testa. Men den lilla rackarungen är kvällsmänniska precis som jag och har den senaste tiden inte kunnat somna förrän framåt 10 på kvällarna. Så hon kom upp till mig och vi gjorde änglarna tillsammans. Det var så mysigt. Och de blev så himla fina. Enkla och snabba att göra, men jättefina. Jag tror att de kommer att hamna i granen, men egentligen är det lite synd. De är så små så jag är rädd att de inte kommer att synas. Borde hitta någon bra gren i skogen och hänga dem i så att de syns ordentligt. De går ju också bra att ha som hängsmycken. Sen fick jag rensat och städat i min pärllåda också vilket var väldigt skönt. 

Födelsedagsdax igen

Dax för nästa kalas. Den här gången sydde jag en tröja med holkärm. Det här mönstret har jag använt tidigare och både jag och Storasystern gillar det. Dock har jag gått upp ett par storlekar. Storasystern är ganska liten, och inte någon bra referens för andra. Hellre lite för stort än lite för litet känner jag. Tyget köpte jag hos Gekko på Syfestivalen, en bit andrasortering. Jag tycker det blev jättefint med rosa kantband. Enligt Storasystern gillar födelsedagsbarnet turkost, så det passade ju bra.

Nya julkuddar

Kuddfodral är inte vidare roligt att sy. Och jag tycker av någon anledning inte att jag får det snyggt heller när jag försöker. Jag har några julfodral som jag plockar fram varje år och som jag tycker är rätt fula. Men när de väl kommer på och hamna i soffan så känns de ok. Fyra fodral har jag haft ett bra tag. Sydda av vad jag hade hemma den gången, av någon gammal duk och liknande. Varje år är det några kuddar som bli utan, men i år har jag gjort något åt det. Och den här gången hade jag i alla fall väldigt fint tyg. Jag tog två bitar av mina fina sidentyger från Kina. Roligt att få använda dem. Den stora kudde fick en dragkedja, den lilla sydde jag som ett örngott bara. Så nu är soffan julpyntad också.

Händig och praktisk

Jag känner mig så lyckligt lottad som är händig och praktisk. I alla fall när det kommer till att sy. Att kunna lappa och laga och fixa, i stället för att bara slänga bort och köpa nytt. Jag fick frågan nyss av en vän om jag kunde byta en dragkedja i en OnePiece. Visst kan jag det, men jag vill inte sa jag. När folk ber mig om sömnadshjälp är det sällan något roligt de vill ha hjälp med. Det är ganska mycket jobb att sprätta bort en dragkedja och sätta i en ny, även om jag inte tycker att det är så svårt. Väldigt sällan är folk också beredda på att betala något för det. Jag har så lite tid och så mycket roligt jag vill göra, så jag försöker säga nej. Men det är inte alltid lätt. Alternativen för min vän är att lämna in till skräddare, som säkert tar 400-500 kr för jobbet, eller att köpa en ny och då slänga den trasiga. Sånt gör lite ont tycker jag.

Här är i alla fall två par jeans som lever vidare ett tag till. Lillebror kommer hem med hål på knäna var och varannan dag numera. Det har tidigare inte varit ett problem, det har uppstått nu. Och jag undrar hur det är möjligt, de är ju inte ens ute i bara jeans längre. Han sliter ut dem inomhus. Snart ser nog alla hans jeans ut så här. Men vad gör det egentligen? De nedre jeansen tappade en hake så att de inte längre gick att knäppa. Så jag tog bort den andra hyskan, bankade i en ny knapp och sydde ett knapphål. Snabbt och lätt. Jag är en sån som faktiskt sparar alla extraknappar man får när man köper kläder. Så nu har Lillebror helt plötsligt märkesjeans från JLindeberg. Nästa gång det går hål på knäna så får jeansen bli shorts. Det fungerar ypperligt, för Lillebror har aldrig varit kompatibel med längd och bredd på vanliga storlekar. I somras hade han jeansshorts i storlek 98, som passade perfekt i midjan men som hade varit alldeles för korta om jag inte klippt av dem.

Julstämning

Jag erkänner att jag hängde upp den första julstjärnan redan tidigt i november. Sen har det kommit lite mer efterhand, främst belysning. Det är så mörkt i november så varför vänta? Vi behöver allt ljus och mys vi kan få vid den här tiden på året. Nu är det äntligen december och helt legitimt att julpynta. Så i helgen gjorde jag ett ryck med lite tomtar och annat plock. Jag älskar verkligen att julpynta. Jag önskar att jag hade mer pynt och mer plats att pynta. Men snart är det dags att ta in granen, och där får jag verkligen pynta. Massor med grejer ska det vara i granen. Och stor ska den vara.

Här är vår skräphörna. Föreställ er högar med post, gamla tidningar, pyssel från dagis och skola, leksaker, böcker, datorer, telefoner, skräp och allt sånt som hör vardagen till. Det hamnar här under vår spiskåpa i köket. Nu har jag röjt och nu vågar man faktiskt tända ljus här om man vill. Och skulle vi vakna och frysa en morgon så kan vi till och med tända järnspisen nu.

Storasystern och jag letade efter ljusstakar och det ledde till att vi tömde hela jullådan och passade på att rensa lite också. I botten dök tomtar och äpplen tillhörande en gammal Toarpskrona som jag har gjort mig av med. Det är ju inget fel på tomtarna, och eftersom jag tycker att jag har för lite pynt så fick de följa med in och hamnade på spiskåpans kant. 

Mina favoritgardiner kom upp. Dessa köpte jag som stuv på IKEA när jag var student. Och jag har satt upp dem varje år, vart jag än bott, sedan dess. Vi har inte särskilt många gardiner hemma. I det här fönstret i köket hänger inget resten av året. Det har liksom aldrig blivit av. Gardiner är så tråkigt att sy. Och så tänker jag att jag vill släppa in så mycket ljus det bara går. Hur som helst så får julbockarna hänga här över jul. Jag blir lika glad av dem varje år.

En broderad brödkorg som jag aldrig använder eftersom den är för ranglig, för hög, för skrynklig. Men nu strök jag den och den passar ju utmärkt till förvaring av vår glöggsamling. Jag erkänner att vi hittade en gammal flaska glögg i skåpet redan i början av november då vi tjuvstartade glöggsäsongen. Ett gäng flaskor har det blivit sedan dess då hela familjen gillar glögg och alla gillar att testa nya sorter. I fönstret har jag en gammal julstjärna från 70-talet som hängde i mitt rum när jag var barn. Jag älskar ljuset den ger.

Adventskalenderar vill barnen ha. Det var gammelmormor som började. Nu orkar hon inte fundera ut saker längre, men vi hjälper henne att handla och hon slår in. Barnen är glada. De har varsin broderad kalender som egentligen hör till, men de går ändå inte att hänga upp med allt på så i år har barnen lagt alla paket i ordning på bänken i helgrummet. Till Storasystern krävs lite tankeverksamhet för att få till bra paket. Lillebror får för andra året en legobyggsats där han får några nya bitar varje dag.

Tänk att två plastgrangirlanger med ljus i kan ge sådan stämning! Jag köpte dem billigt på Rusta för flera år sedan och jag älskar dem. Jag kommer i håg att jag köpte en, men att den inte räckte långt, så jag fick åka tillbaka och skaffa en till. De funkar fint fortfarande båda två. Varje år tänker jag att vi måste fixa någon bra lösning för sladdarna, för nu ligger de tvärs över verandan och man snubblar över dem om man inte ser upp. När snön kommer brukar sladdarna begravas, och sen får girlangerna sitta uppe tills det töar igen. Nu vill jag ha lite snö!!

Prickig pyjamas

Den här pyjamasen blev faktiskt sydd på syträffen, men det har gått lite troll i bloggandet om den. Det var den första som åkte på, och jag hann inte fota innan. Sen tog jag ett foto som blev suddigt, sen blev den smutsig och åkte i tvätten, och nu fick jag inte heller till någon bra bild. Men nu får det gå ändå. Tyget var en riktig långliggare, köpt på MG tyger i Göteborg innan ens Lillebror fanns (och han blir snart sex). Det var bara en meter och räckte inte till en hel pyjamas. Så det fick bli vita byxor till. Men jag ville knyta ihop med tröjan så jag satte en mudd i det prickiga tyget där. De blev lite långa då, men då räcker de å andra sidan länge. 

Jeanstights

Storasystern behövde ju tights, och beställde enfärgade. Jag sydde ett par svarta tidigare i höstas, och sen kom jag inte längre. Efter ett tag lyckades jag klippa till dessa i jeansfärgad jersey, men det dröjde innan jag fick ihop dem. Och nu får de vänta till julafton. Jag är väldigt nöjd, förutom att jag tänkte att jag också skulle sy på bakfickor men glömde det innan jag hade sytt ihop allt. Men jag har hälften av tyget kvar, och om hon gillar dem så ska jag sy ett par till. Himla käcka tycker jag att de är, mjuka och sköna och smidiga, men ser ut lite mer som jeans och alltså blir de lite mer påklätt med dessa. Syr jag ett par till så blir det fickor på dem. Jag stickade ner sömmarna med jeanstråd och fållade med densamma.