En väldigt tråkig bild, men väldigt sköna byxor. För några veckor sedan var jag i Åre och åkte lite skidor. Som jag hade laddat för det, jag hade längtat gräsligt. Det var säkert 15 år sedan, minst, som jag åkte skidor på riktigt. Och jag växte för tusan upp på skidor. Vi åkte hur mycket som helst, det var i skidbacken vi träffades, jag och mina kompisar. Jag vet inte varför det har blivit så här, Maken har inte varit så intresserad så det är väl en del i det. Finns inte så mycket skidbackar där jag bor, det är väl också en del. Men det hindrar ju inte andra människor från att åka skidor. Jaja, nu har jag i alla fall åkt! Men min utrustning lämnade en del övrigt att önska upptäckte jag när jag skulle packa. Ytterkläder har jag, men jag hade inget bra att ha under. Jacka och byxa är ju ofodrade, och används i ärlighetens namn knappt alls på vintern numera. Jag behövde något att ha under. Upptill hade jag underställ, tunn fleese och hittade sen en gammal ylletröja som min pappa tydligen fick av sin mamma i sin gröna ungdom. Den levde än och passade mig bra. Benen däremot var det värre ställt med. Jag hade bra underställ, men det räckte inte. (Det var -18 på mornarna.) Men man är väl händig och praktisk och ett välfyllt syrum. Ett par dagar innan jag skulle åka gick jag ut och lyckades rota fram ett mönster på leggings, och en bit svart fleese som jag fått av mamma någon gång för väldigt länge sedan. Sagt och gjort, klipp och sy, och ett par fleesbyxor - voila! Och jag är SÅ nöjd. Jag frös inte om rumpan en enda gång, trots att det var kallt. Och fort gick det. Jag har inte ens fållat dem nedtill och det funkade utmärkt att låta dem gå ner i pjäxorna. De här byxorna kommer jag att ha länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar