Ny bh

En ny bh sydde jag i helgen. Den här har legat och väntat på att få bli till. Jag köpte materialet av Lisa på LG sömnad på Syfestivalen i höstas. Den här spetsen är så sjukt vacker så jag kunde inte ta det här tyget som första test. Jag kände att jag ville lära mig lite först, och dessutom veta att modellen var bra. Nu hade jag ju sytt tre stycken och fått in snitsen, så nu var det dags. Jag klippte till den för ett tag sedan men först i helgen fick jag tid att sy ihop den. Jag kan säga ärligt att när den var klar var jag besviken. Idag kan jag inte riktigt minnas varför. Men det var lördag natt, strax efter midnatt, jag hade suttit och pillat länge, det blev en del sprättat. Det var mörkt, läggdax och jag var trött. Jag tyckte inte alls att den satt lika bra som de jag sytt tidigare i samma modell. Och jag tyckte att jag hade spänt resåren för lite i ärmhålen. Men i söndags, utvilad (nåja) och i dagsljus med lite distans till kvällens jobb, då var jag nöjd. Den är verkligen superfin. Kanske inte bästa färgen på just mig, men det bryr jag mig inte om då jag verkligen gillar färgen, speciellt den mörka nyansen på spetsen.

Och jag är otroligt stolt över hur jag har mönsterpassat spetsen. Jag köpte två bitar av den, som är spegelvända. Så att spetsen på båda kuporna och även på bakstycket är helt symmetrisk. Eftersom jag tycker så mycket om spetsen så lade jag den över hela bakstycket också. Men kant i kant på mittbiten. För första gången blev jag också helt nöjd med axelbanden. Jag brukar tycka att det är svårt att få till dem bra. Jag vill inte ha ringarna fram, utan bak, och syr därför fast axelbanden i framstycket. Nu blev det perfekt. Jag har också ansträngt mig med att byta tråd mellan det ljusrosa tyget och spetsen.

Påskpysslat

Ja, så här lagomt till påsk tyckte jag det var dags att plocka ner julkransarna på dörren. Jag påskpyntar inte särskilt mycket, men lite gula ljus, servetter och någon påsklilja brukar det bli. I år får påskliljorna stå inomhus, förra året stod de ute. (Förra året tog jag av mig strumporna den 23 mars, i år känns det inte som att jag är redo för det än.) Jag har tänkt ta ner julkransarna ett tag, ända sedan jag tog ner julbelysningen på verandan för några veckor sedan. När jag i helgen fyllde på ved i vedlåren hittade jag riskransarna som jag gjorde förra året. Då var det ju enkelt att hänga upp dem igen. Påskkärringarna var med då också, nytt för i år är lite gulrandiga band.

 

Sköldpaddskostym

För ett bra tag sedan var Storasystern bjuden på maskeradkalas. Det kom mitt i en period av massor med jobbresor för mig, och jag var knappt hemma under några veckor kändes det som. Jag slappnade av och tänkte att det där hinner jag fixa när jag kom hem, när jag plötsligt insåg att jag ju inte ens skulle vara hemma mer än en kväll innan det egentligen var dags. Panik, panik. Varför är jag alltid ute i sista minuten? Och jag var ju väldigt nöjd över att jag hade lyckats övertala Storasystern om att jag skulle få sy en kostym, i stället för att köpa en. Med så mycket tyg jag har måste det ju gå att få till något. Att gå och köpa något färdigt skräp som sedan inte skulle användas kändes väldigt onödigt. Mina barn är inte direkt kända för att klä ut sig ofta. 

Först ville hon vara en pingvin. Det hade ju gått att sy en svart OP med vit mage, och hon hade själv en idé om hur hon skulle göra näbben och andra detaljer. Det kändes dock som en övermäktig uppgift att på en kväll, efter ungarna gått och lagt sig, svänga ihop en OP. Även om jag ju har vanan inne. Dessutom hade jag inte tillräckligt med svart tyg. Jag hade ju precis sytt ett par svarta fleesebyxor till mig själv. Efter lite klurande ändrade hon sig till sköldpadda. Hmm, det kanske inte låter lättare, men det var det. Framförallt eftersom jag hade gott om grönt tyg. Hon kom själv på att hon hade ett par gröna mjukisbyxor hon kunde ha. Och jag hittade en slags grön tunn fleese som vi tog till skalet. Det är inget mästerverk, det är det verkligen inte, men det funkade. Jag klippte två ovaler på fri hand, den ena lite större än den andra. På den som var större sydde jag några veck, så att omkretsen blev typ den samma på båda. Av lite bomullsväv i grönt sydde jag axelband som fick ligga med i sömmen när jag sydde ihop skalet, likaså en lite svans i mossgrön velour. Det var viktigt att svansen inte var i samma färg. I ena nedre "hörnet" lämnade jag ett hål öppet och slog i kam-knappar. Där kan man stoppa in en kudde, eller vad man nu vill bära med sig, precis som Skalman gör. Det var också viktigt, att kunna packa grejer i skalet. Den är sned och vind och när jag ser bilderna skäms jag lite över mitt hastverk och allt slarv. Men Storasystern var mycket nöjd. Hon ritade själv rutorna på skalet med textilpenna, även detta var viktigt, att ha rutor. 

Jaha, sen hade jag fått upp farten. Och då avslutade jag med att sy en grön glitterklänning. Det gick rätt fort, det var inget komplicerat. Jag vet att Storasystern klappat det här tyget flera gånger och tyckt om det, så jag ville överraska henne. Från början hade vi tänkt att det nog gick att skaka fram en grönaktig tröja ur garderoben, som var färdig. Men det här tyget matchade skalet så bra, så självklart fick det bli något extra i det. Tyvärr tyckte hon att paljetterna var lite riviga. Men det gick bra när hon hade en långärmad tröja under. 

Något i hästväg

Här kommer en till beställning. Ett linne denna gång. En vän som lite spontant besökte mig och mitt syrum beställde lite spontant ett par linnen till sin ena dotter. Jag gillar verkligen dalahästtyget, det var första gången jag klippte i det brunrosa. Jag tycker att den ljusrosa mudden blev väldigt fin till, trots att det inte alls är samma rosa som i tyget. Sommaren kan kännas avlägsen så här ett par dagar efter vårdagjämningen som bjöd på minusgrader, snöfall och snålblåst. Men mer linnen kommer det att bli den närmaste tiden. Storasystern har deklarerat att hon behöver fler, hon har dem under sina klänningar nu när det fortfarande är kallt. Jag har lovat att hon ska få så många hon vill och hon ska få välja tyg helt själv.

Ännu en onepiece

Som känt så har det blivit många Onepiecar den här vinter. Alla i familjen fick varsin och Storasystern fick två. Jag börjar bli lite expert på detta tycker jag. Så när en av Storasystern kompisar inte lyckades hitta en OP att köpa som hon gillade, kom hennes mamma till mig och frågade om jag kunde sy en. Egentligen brukar jag inte sy kläder på beställning i så stora storlekar, det blir liksom inte lönsamt. Men eftersom det var en av Storasysterns bästa kompisar så kändes det ok.

Så här mycket jogging i rätt färg hade jag så klart inte hemma, så det blev till att beställa. Som tur var hade jag en vän som passerade Stoff & Stil och kunde inhandla den färg som valts ut. Jag måste slå ett slag för Stoff & Stils jogging. Härlig kvalitet och mycket prisvärd. Och den finns i massa roliga färger. Till luvan fick Storasystern ta med sig lite matchande tygprover till skolan en dag. Det syns inte så bra, men det är peace-märken på tyget. Det hade varit väldigt snyggt med vita muddar i ärmsluten också, men jag valde bort det då jag tycker att det är synnerligen opraktiskt. Luvan bråkade lite med mig och jag vet inte hur många gånger jag sprättade den innan den blev klar. Men klar blev den.

Lagom till våren

Så här lagom till våren har jag äntligen lagat mina favoritvantar. Jag köpte dem hösten 2005 på en resa till Tallin. De är dubbelstickade och varma och jättejättefina. Men det yttre garnet är tunt och går sönder igen och igen på tummarna. Först fick Makens mormor hjälpa mig att stoppa dem, sen lärde jag mig stoppa dem själv. Nu har jag stoppat dem ännu en gång och slutligen sytt på filtbitar på tummarna så att de ska hålla lite bättre. De är ju rätt slitna även i handen, så jag funderar på att sy på filtlappar där med. Det syns ju dock lite mer så helst vill jag inte. Men till slut kanske jag blir tvungen. Nu kan jag i alla fall använda dem igen. Så här lagom till våren. Jag hade behövt dem december, och januari, och februari. Men nästa vinter så...

Eld och lågor

Bloggen går lite på sparlåga just nu känns det som. Men eld och lågor är vad jag kommer att tänka på när jag ser det här tyget. Jag blev kanske inte eld och lågor direkt när jag såg det i Wien i februari. Men jag köpte det, och tog med mig hem. Jag tänkte mig en tröja från början, tänkte att en klänning kanske skulle bli lite för mycket. Men nu är jag å andra sidan eld och lågor och helt kär i det här tyget. Jag hade inte kunnat köpa mer än vad jag gjorde, för jag tog allt som fanns kvar på rullen, men nog hade jag kunna sy en klänning i det också om jag hade haft mer. Några snuttar finns kvar och jag har ett par idéer, kanske kommer de till användning.

Mönstret kommer från boken Drape Drape, ett eller två vet jag inte. Jag har inte boken själv utan ritade av mönstret av en vän efter att jag också fått prova hennes tröja och sett att den passade. Mycket praktiskt. Mönstret består av en enda del och endast tre sömmar, axel, axel, ena sidan. Sedan fålla och så klart. Snabbt och lätt och så snyggt. Jag tyckte att den sneda ärmen kändes lite trång efter att jag fållat, och gjorde jag ändå ärmhålet större än vad som var markerat på mönstret, men när jag haft tröjan på mig ett tag kändes det helt ok. Den är ju osymmetrisk och ärmarna är olika, det är nog mest det. 

Halsen blev lite stor, och det trots att jag på min väns inrådan minskade halsen när jag ritade av mönstret. Och trots att jag på en annan väns inrådan lade på lite extra när jag klippte. Men jag gillar urringningar, avskyr kragar och polo, så hellre för stort i halsen än för litet. 

Varm om rumpan

En väldigt tråkig bild, men väldigt sköna byxor. För några veckor sedan var jag i Åre och åkte lite skidor. Som jag hade laddat för det, jag hade längtat gräsligt. Det var säkert 15 år sedan, minst, som jag åkte skidor på riktigt. Och jag växte för tusan upp på skidor. Vi åkte hur mycket som helst, det var i skidbacken vi träffades, jag och mina kompisar. Jag vet inte varför det har blivit så här, Maken har inte varit så intresserad så det är väl en del i det. Finns inte så mycket skidbackar där jag bor, det är väl också en del. Men det hindrar ju inte andra människor från att åka skidor. Jaja, nu har jag i alla fall åkt! Men min utrustning lämnade en del övrigt att önska upptäckte jag när jag skulle packa. Ytterkläder har jag, men jag hade inget bra att ha under. Jacka och byxa är ju ofodrade, och används i ärlighetens namn knappt alls på vintern numera. Jag behövde något att ha under. Upptill hade jag underställ, tunn fleese och hittade sen en gammal ylletröja som min pappa tydligen fick av sin mamma i sin gröna ungdom. Den levde än och passade mig bra. Benen däremot var det värre ställt med. Jag hade bra underställ, men det räckte inte. (Det var -18 på mornarna.) Men man är väl händig och praktisk och ett välfyllt syrum. Ett par dagar innan jag skulle åka gick jag ut och lyckades rota fram ett mönster på leggings, och en bit svart fleese som jag fått av mamma någon gång för väldigt länge sedan. Sagt och gjort, klipp och sy, och ett par fleesbyxor - voila! Och jag är SÅ nöjd. Jag frös inte om rumpan en enda gång, trots att det var kallt. Och fort gick det. Jag har inte ens fållat dem nedtill och det funkade utmärkt att låta dem gå ner i pjäxorna. De här byxorna kommer jag att ha länge.