Vardagslycka

Man ska inte förakta små glädjeämnen i livet. Och man ska inte glömma bort att vara glad för det lilla. Härom dagen hade jag en sån där riktigt bra dag. Allt var liksom bra. Vi har så bra mornar nuförtiden. Barnen kliver upp och klär sig och äter frukost och måste visserligen manas på lite ibland men det är i princip inget gnäll eller tjafs. Och middagarna är underbar också. I vintras var jag så frustrerad över allt mattjafs. Allt var äckligt eller fel. Men jag var ihärdig och tänkte att jag vägrar servera samma saker hela tiden, kanske i en avlägsen framtid så kommer de att uppskatta att äta varierat. Jag försökte att inte göra en affär av det, bara servera, och alltid lägga upp den broccolin på tallriken avsett om de åt den eller ej. Men framtiden var inte så avlägsen ändå. Nu är vi inne i en bra fas. De äter och det är inget tjafs. Igår kväll åt Lillebror till och med upp sin pyttelilla broccoli. Hurra! Pricken över i var att vi flyttade lite på barnen också, så att det inte kan sitta och sparka på varandra. Och sen hittade jag mina försvunna pärlemorknappar som jag köpte i Kina. Två stora påsar köpte jag för inte mycket pengar alls på sybehörsmarknaden vi var på. Jag VET att jag tog med dem till syhelgen i våras, men kunde inte minnas vart jag lade dem. Och eftersom jag har packat upp allt jag hade med mig för länge sedan så hade jag faktiskt gett upp hoppet om att hitta dem. Jag trodde de var borta. Men så dök de upp, längst ner i min påse med dragkedjor. Vad glad jag blev!