Veckans återbruk

Till veckans återbruksutmaning bidrar jag med lite trädgårdsfix. Förra året odlade jag tomater från frö för första gången i mitt liv. Jag lärde mig en massa saker som jag har gjort bättre i år. En sak som jag lärde mig var att plantera plantorna djupt när man planterar om, för plantan sätter rötter från stammen. Förra året blev mina plantor väldigt långa och rangliga. Jag for och köpte blompinnar. De blev snabbt för små och jag åkte och köpte längre blompinnar, som också blev för små. Köpa, köpa, köpa. Men så gick jag och pratade med min granne om att passa mina tomater under semestern, och hon stagade ju upp sina med pinnar från skogen. Vilken otroligt enkel lösning, och så dum jag kände mig som hade sprungit iväg och köpt pinnar när jag har hur många som helst runt omkring mig.

Här har mina blomsterbönor äntligen fått flytta ut i en större kruka och fått lite bättre stöd än en gardin. Eller ut och ut, de kommer nog att få stå inne ett tag till, men de har i alla fall fått mer plats för rötterna. Jag har hört att bönor vill har varmt om fötterna och i natt var det frost. (Två solrosor och en klockranka strök med...) Jag borde ha planterat om dem för länge sedan, de stod i varsin toarulle (också återbruk, men det har jag ju skrivit om tidigare). När jag skulle lyfta upp dem upptäckte jag att rötterna letat sig ut i botten och upp i de rullar med jord som stod bredvid. De försökte verkligen säga mig något. Jag var nog lite för ivirg när jag frösådde i år...

Nu slipper blomsterbönan klättra i gardinen.

De otroligt vackra blomsterbönorna, svarta och lila.

Just de här pinnarna har jag sparat från förra årets tomatodlingar. De låg så fint upphängda i taket i boa. Annars har jag en hel hög med gamla pinnar och ris bakom boa också att ta av, men det var ju smidigt att det var klart.

Vi har också byggt en sandlåda till barnen. Eller vi och vi, det var min idé, men inte jag som genoförde den. Det gjorde Maken och Barnen. Vi har pratat om en sandlåda sedan vi flyttade hit, och det var väl på gränsen att barnen är lite för stora för det kan man tycka. Men det har visat sig vara en god investering, barnen leker som bara den och gräver och grejar. De var ju och grävde i mina odlingsbänkar och i potatislandet, så de behövde nog något eget. Virket är skräpvirke av olika slag som vi hade hemma. Med rödfärd på så ser det ju hur bra ut som helst.