Omskolning

Under avdelningen återbruk och odling kan jag här visa upp mina omskolade plantor och lite test av olika planteringslösningar. Tomma mjölkkartonger - check, funkar finfint. Det är mina pumpor som trivs så bra i vardagsrumsfönstret. De var långa och rangliga innan, men jag läste att de, liksom tomater, sätter rötter från stammen. Så jag satte dem djupt och de bara växer mer och mer.

Tomaterna är också omskolade. Det var bara hälften av alla frön som kom upp den här gången, men fröna har ju legat sedan förra året. Här testade jag krukor av tidningspapper. Detta gjorde jag bara härom dagen, så det har inte hänt så mycket efter det, men tomaterna ser i alla fall inte missnöjda ut. Det ska bli spännande att plantera om de här plantorna nästa gång med tidningskruka och allt. 

Slutligen var jag bara tvungen att sätta lite mer frön eftersom jag ville testa att så i tomma toapappersrullar. Det är främst bönor som jag satt. Jag är inte säker på vad de säger om att förodlas inne, men jag ville så gärna testa. Några av de här bönorna är gamla kulturväxter som jag har fått från en kvinna i Dalarna som har som sin hjärtesak att bevara dem. Nu tänker jag hjälpa till. Av henne har jag köpt Gants buskböna, gul vaxbönda, blomsterböna, Rättviks gråärt och Sollerö gråärt. Tydligen ska gråärt vara lite i ropet nu när det gäller baljväxter. Jag ville bara odla ärtor som jag kan torka och sedan koka, det var därför jag valde dem. Tydligen ska de vara väldigt goda att äta med smör. Jag återkommer till hösten med resultatet.

Gräsliga haklappar

De här haklapparna har nog legat tillklippta i ett par år. Undrar hur många inlägg som jag börjar på det viset. Jag är duktig på att påbörja projekt som sedan blir liggande. Men nu har jag ett par marknader på gång på försommaren, och då tänkte jag att dessa skulle passa bra. Symaskinen fick stå på köksbordet under en vecka, så då passade jag på att sy en då och en då. Jag har inte ens räknat dem inser jag nu, men skulle gissa på ca 12 st. Jag gillar formen på dem. Och jag blir glad av dem, synd att jag inte har några haklappsbarn längre. Även om det spills en hel del här hemma så är det inte aktuellt för ens Lillebror längre, det konstaterade han glatt alldeles själv. 

Påskkärringar

Vi tog ner en björk i helgen. Eller vi och vi, jag vågade inte titta på faktiskt. I ett par veckor hade Maken gått runt och pratat om att såga ner något. Vi har gott om träd på tomten och vi eldar ju med ved hela vintern så det var inget konstigt. Han har tagit ner träd förut, men inget i den här storleken. Han hävdade att det var dags att ta ner den här björken. Den stod i vägen och skulle den bli större så skulle han inte kunna göra det själv. Det fanns många håll att falla och mycket att krossa i närheten. Jag flyttade på bilen och såg till att ungarna var ur vägen och sen gick jag in. Men han lade den 20 m långa björken precis där han ville, och jag fattar inte att jag kunde tvivla på honom. Den här björken kommer att värma oss fint nästa vinter.

Och så slog det mig att jag ju kunde göra dörrkransar av björkris. Julkransarna hade jag faktiskt tagit ner redan i februari, så det hängde inget på dörrarna nu. Trashjärtana som jag och barnen gjorde i somras hade blivit blekta och behövde nya trasor, men jag kände för något nytt.  Jag kom på detta i bilen på väg hem efter ett ärende, och när jag svänger in på gården har Maken gjort en stor brasa av allt ris. Men när jag började kika runt låg mycket ris kvar på marken. Det var ju väldigt enkelt att bara sno ihop det till en krans. Så enkelt och så snyggt.

Men jag ville dekorera med något påskaktigt. Frågade Storasystern om hon inte hade några fjädrar i sin pysselarsenal, men det hade hon inte. Grämde mig inte så lite över att jag för inte alls länge sedan slängde ett paket med små träägg. Jag har haft dem i säkert 15 år. De var pastellfärgade och jag hade försökt måla om dem, men har aldrig gjort något annat med dem. Påskris kan vi inte ha inne på grund av allergi. Så jag slängde dem. Jag har inte mycket påskpynt över huvud taget, men jag hittade de här små påskkärringarna när jag plockade undan julsaker och tänkte att jag faktiskt skulle ta fram dem till påsk. De fick nu sitta i mitt ris. 

Jag gjorde dessa för över tio år sedan. När jag träffade Maken hade han en Toarpskrona. Ja, vi har väl den kvar någonstans, men jag vill inte ha den framme. Är inte så förtjust i den. Men då roade jag mig med att göra en påskoutfit till den. Så jag gjorde små påskgummor. Har som sagt inte haft dem framme så mycket tidigare, men nu har de fått en hedersplats. Jag gillar dem jättemycket.

Vet inte riktigt om detta landar under återbruk, men de har i alla fall fått ett nytt liv och ett nytt användningsområde.

En ny garderob

Förra helgen kom min kära mor på besök. Maken var bortrest. Vi tog tag i ett litet projekt som irriterat mig länge. När vi byggde om vårt stora sovrum till två mindre till barnen, flyttade Maken och jag upp på loftet. Det är ett litet rum, och det finns dåligt med utrymme för våra kläder. Alla mina kläder som hänger har jag nere i hallen. Där uppe har jag en byrå och vi har haft kläder liggande i bokhyllor där uppe. Inte alls bra. Härom veckan ramlade Makens alla t-shirts ur hyllan ner på golvet, och han var så irriterad på systemet att de fick ligga kvar där. Vi har pratat om att bygga en garderob inne i det inre rummet där vi sover, men det har varit så mycket annat. Jag skulle säkert kunna bygga en själv, men eftersom jag lever med en perfektionist så törs jag inte. Däremot kan jag sy, och skruva upp en skena klarar till och med jag helt tillfredsställande. 

Det blev ett par vändor till IKEA och skena och draperi inhandlades. Jag köpte deras billiga bomullstyg för 19 kr/m. Vi har pratat länge om att måla om och tapetsera en vägg där uppe, och jag ville inte köpa något dyrt tyg innan vi bestämt färger. Grönt fick det bli, man sover bra i gröna rum har jag hört. Först köpte jag väggfästen, men upptäckte att rummet skulle bli för litet med dessa. Det skulle bara bli ett par dm mellan draperiet och sängen. Dessutom beslöt vi oss för att det var snyggare att se bjälken, den är ju så fin i sig själv. Så vi bytte till takfästen i stället. Problemet var att bjälken är väldigt ojämn, men det löste jag smidigt genom att såga av ett takfäste på mitten och skruva fast det tillsammans med ett helt också. 

Bakom draperiet döljer sig två sektioner med trådbackar och plastlådor samt en klädstång. Tyvärr glömde jag att fota innan allt var klart, men jag bjuder på en bild åt andra sidan. Jag kunde inte hålla mig från att köpa lite nya lakan också på IKEA. Det är som sagt inte stort, men vi sover ju bara där. Och nu kan vi också förvara våra kläder. Bakom kläderna finns det massor av plats där jag tänker förvara husvagnsdynor och annat som jag inte vill ska ligga ute i kylan under vintern. 

Historien upprepar sig

Som jag skrev tidigare så sydde jag inte så mycket till mina egna barn den här syhelgen. Storasystern fick en tröja, Lillebror fick kalsonger. Det börjar bli en vana att komma hem med ett lass kalsonger efter varje syhelg. Det var maken som påpekade för ett tag sedan att han tyckte att Lillebrors kalsonger började blir lite små. I lådan ligger fortfarande alla 92or som var de första jag sydde, och de börjar onekligen bli lite trånga. 98orna funkar fortfarande, men jag tyckte det var lika bra att börja sy 104. Jag lyckades rita av mönstret två gånger eftersom det första försvann. Alla tygerna är snuttar som jag velat göra slut på, de tygerna är numera slut.

Jag har ju sytt kalsonger på de senaste syhelgerna och har då ofta blivit sittande en hel dag med dessa, som jag klippt till efterhand och lagt på en hög, en hög som brukat bli ganska stor. Det har känts lite trist att sitta så länge med just kalsonger, när jag är så inspirerad att göra en massa annat. Men den här gången kändes det helt ok. Jag sydde väl färdigklippta kalsonger halva fredagen. Men sen blev det faktiskt ett par till tillklippta under helgen som jag bara inte kunde låta bli. De blå violerna till exempel, visst blev de fina! Jag skulle också vilja ha sådana kalsonger, om jag använde kalsonger.

Tulpaner

Visst blir man glad!

Förpackningar

Härom sistens skulle jag köpa te till jobbet. Jag valde en förpackning med fyra olika sorter, jag tänkte att visserligen är det mest jag som dricker te, men när vi får besök så är det lite roligt att kunna erbjuda några olika sorter. Jag reagerade dock på förpackningen. Själva kartongen var ju inslagen i plast, det såg jag ju när jag köpte den. Men inuti var varje sort också paketerad var för sig, i små plastpåsar. Jag undrar varför? Är det för de olika smakerna kan påverka varandra? Varje tepåse var ju dessutom paketerad i ett litet papperskuvert var för sig. Jag bestämde mig där och då för att jag inte ska köpa sådana förpackningar igen. I så fall köper jag heller två olika kartonger med te. Det reagerade jag på, men det var ingenting jämfört med den lördagsgodispåsen som Maken och Lillebror hade köpt. 

Den påsen kommer från och med nu att vara bannlyst. I påsen fanns inte mindre än 18 st små påsar med olika godis. Jag räknade 18, men jag tror att barnen burit iväg några, så låt oss säga att det var minst 18. Det är ju faktiskt upprörande tycker jag. Vilken hög med skräp det blev. När barnen kom med påsen sa jag att OJ, vad mycket, det där kan ni omöjligt äta upp allt av, vilket de lovade att inte göra. Men det visade ju sig att det var inte särskilt mycket godis i påsen, det var mest skräp. Visst, barnen var lyriska och tyckte det var väldigt roligt, men det har ju funkat precis lika bra att plocka smågodis i en papperspåse också. 

För övrigt försöker jag både sortera mina sopor bättre, men ännu hellre använda det som går till annat. Så här i planteringstider finns det mycket som kommer till användning.

Plasttråg till någon sallad funkar finfint till mina torvbriketter med chili.

Förra året när mitt odlingsintresse började gro och jag fick för mig att så frön i mars, hade jag problem med vart jag skulle ha alla krukor. Den här gången var jag lite mer förberedd. Plasttrågen man får när man köper frysta kräftor är bra till mycket. (På en tovningskurs fick alla varsitt för att hålla till på och blaska med vatten och såpa.) Passade jättebra till mina pappkrukor.

Snart är det dags att börja skola om lite tomatplantor, och då har jag förberett mig med kartonger av olika slag. Har inte testat om det är bra, men det kommer säkert att funka. Annars går det åt en hel del pappförpackning hos oss som tändmaterial när vi eldar.  

 

Överdelen av mjölkkartongerna har jag klipp remsor av för att ha och skriva på och markera vad jag planterar. Det tycker jag var himla smart av mig. Förra året köpte jag mycket grejer så fort jag skulle plantera om något eller fixa i trädgården. Bara en sån sak som att jag köpte blompinnar, när det var hur enkelt som helst att ta en pinne i skogen på tomten. Finns hur många som helst. I år blir det mindre, för så klart har jag sparat allt jag kan. Numera slängs inte en plastkruka som kommer hem till oss, den använder jag att plantera något annat i.

Nygammal strykbräda

Jag har piffat upp min strykbräda. Så enkelt och så fint. När jag flyttade hemifrån snodde jag mammas och pappas strykbräda. De tog min farmors, men den här är nättare och jag bodde trångt i en liten etta. Men en strykbräda måste jag ju ha, det var självklart, jag sydde ju mycket redan då. Jag gissar att den har hängt med sedan väldigt länge. Troligen har klädseln blivit utbytt någon gång på vägen (jag hoppas det i alla fall), men nu var den hemskt sunkig. Jag har tänkt på detta väldigt länge. Så när mamma och jag hade en pysslarhelg för ett tag sedan tog jag tag i det.

Jag upptäckte också att spånskivan under hade börjat smula hemskt. Undrar varför. Så av med tyg och skumgummi och jag dammsög hela brädan. Klippte till nytt tyg och det var utmärkt sysselsättning framför en film att nåla en kanal och det gick snabbt att sy. Jag återanvände snöret från det gamla tyget och vips hade jag en ny, fräsch och riktigt tjusig strykbräda. Jag har i och för sig inget emot att stryka, men nu kommer det att bli ännu roligare.

Paus

Nä, skit i alla måsten och borden en stund. Nu sätter jag mig i solen och läser lite tidningar. Barnen leker i uteköket och serverar barrsoppa, det ska bli gott.

Blommor

Två bodys förfärdigade under syhelgen, inte tänkt till någon särskild. Får förmodligen följa med på marknaden. Den vänstra är ett amerikatyg och har legat tillklippt länge. Hade inget kantband hemma som passade till, men på syhelgen hade jag ju tillgång till en massa andra kantband eftersom vi alla glatt delar med oss till varandra. Violbodyn klippte jag till på plats eftersom jag ville göra slut på det sista tyget.

När det faller på plats igen

Den här tröjan har legat tillklippt länge. Den låg i samma hög som den här bodyn, och väntade på rätt tillfälle och rätt färger i maskinerna. Även med den var det nästan omöjligt att bestämma färg på kantband. Den senaste tiden har jag ju varit en sucker för vitt till det mesta, men det kändes trist här. Det är ju ingen klar och sprakade färg på tyget, det kändes som att det behövdes en till färg. På syhelgen bestämde jag mig för rosa, helt plötsligt var det självklart. Jag är verkligen nöjd. Jag har tänkt att Kusinen ska få den, han kan behöva lite rosa. Han som inte har en Storasyster som präglar honom. Tur att han har en faster som gör det i stället.

Pyyyys

Luften gick lite ur mig. Vilken dag det har varit. 17 grader varmt var det i Uppsala på eftermiddagen idag. Precis när jag promenerade genom stan i min röda vinterkappa. Kappan åkte snabbt av, men stövlarna var svårare, det fick vänta tills jag kom hem. Vilken energikick våren är. En sådan här dag sprudlar jag av energi och jag gick och tänkte på att i kväll måste jag göra ett inlägg om hur kreativ och energisk jag känner mig. Gissa hur kreativ och energisk jag känner mig just nu? Inte särskilt kan jag säga. Luften gick ur mig helt enkelt. Solen har gått ner, familjen sover och jag är supertrött. Så jag tror jag ska ta en paus i skapandet i kväll och gå och lägga mig tidigt. Jag ska lägga mig och vara kreativ och energisk i tankarna en stund, men nöja mig med det idag. I morgon kan jag vara aktiv igen. Hoppas ni alla får en bra kväll, vad ni än hittar på!

En skock med får

Till sommarens marknader satsar jag på det som jag har hemma. På hyllan låg Jofotex får. En underbar kvalitet på det tyget, fantastiskt att sy i. Mysiga sommarlinnen, vita kantband till blev fint tycker jag. Återigen storlekarna 92, 104, 116. Funderade lite på vad jag skulle göra i små storlekar. Kortärmade bodys är ju bra, men jag gick ett steg längre och testade att göra helt ärmlösa. Jag kände helt plötsligt att jag hade velat ha sådana här bodys till mina barn när de var bäbisar. Body är ju så fasligt praktiskt när de är små och har blöja, det håller allt på plats så bra. Mönstret är mitt vanliga, jag bara skippade ärmen. Jag hade tillgång till en bäbis att prova den första på, och den passade finfint så det blev två till. Jag tror att det blev 62, 68, 74. När de är så små är det ju lite känsligare med storlekarna.

Mysiga mysbrallor

Både mamma och jag är verkligen inne på det här med återbruk just nu. Innan vi slänger något plagg ställer vi oss nu frågan om det kan bli något annat, en matta kanske, eller kläder till barnen. Därför kom mamma med en gammal morgonrock till mig härom sistens. Den var sliten på sina ställen och hon hade köpt en ny (det var halva priset, så hon köpte två, en till mig också...), men själva tyget var fortfarande fint och det var en fantastisk kvalitet och känsla. Dessutom tvättad massor av gånger och garanterat giftfri. Synd att slänga den helt enkelt. Kanske kunde det bli byxor till något barn? Visst kunde det det. Lillebror fick ett par mysbyxor med vidd i benen, sytt utav framstyckena. Bakstycket är ju lite mindre än två framstycken, så det var faktiskt svårare att hitta på något av det trots att själva tygstycket var så stort. Till slut lyckades jag passa in mitt tightsmönster i storlek 86 och klippte till ett par velourtights till Kusinen. På båda byxorna har jag använt den ursprungliga fållen, så det gick fort att sy dem. Jag tror att båda byxorna är lite för stora just nu, men de blir säkert supersköna att ha till hösten. Jag hade kanske kunna få ut något mer av tyget och jag ansträngt mig lite, men det gjorde jag inte. Jag var nöjd att ha fått ut två par byxor.

Återbruk 2012

Jag har hoppat på Klockarbarns utmaning Återbruk 2012. Läs mer om det här och häng på du med. Återbruk är kul och bra, jag känner mig alltid lugn i magen när jag återbrukar något. Och det gäller allt från plastpåsar och matrester till gamla kläder och brädor. Jag har en etikett här i högerlisten som heter Nytt av gammalt. Det är samma sak, kolla där vad jag gjort tidigare. Nu ska det bli mer. Utmaningen börjar på måndag. Jag har faktiskt redan gjort ett inlägg, men det publiceras inte förrän då. ;-)

Cirklar och stjärnor

Jag laddar inför ett par marknader i början av sommaren. Linnen, t-shirts och klänningar får det bli. Gekkos Circle&Stars känns sommarfräscht. Jag syr tre storlekar, 92, 104 och 116. Jag har inga storlekslappar med dubbelstorlekar, men hade jag det skulle jag satt på 86/98, 98/104, 110/116.

Vårblommor

Den första lilla snödroppen har dykt upp i rabatten. I höstas satte jag fler, men jag minns inte riktigt vart jag satte dem så jag vet inte vart jag ska hålla utkik. Jag satte en hel massa lökar på väldigt många ställen, det ska bli spännande att bli påmind. I helgen lyxade jag också till lite med att plantera lite köpelökar i krukor på verandan. Bara för att komma ut idag på morgonen och mötas av ymnigt snöfall. Men jag hörde någon sa att det måste snöa innan det kan töa. Även om Storasystern bestämt hävdade härom dagen att nu kan det omöjligt komma ny snö, så är jag inte förvånad. Det är ju den tiden på året. Och det försvinner nog snart igen. Hoppas mina påskliljor har klarat sig.

En glad kines

I Kina hittade jag flera butiker som sålde korsstygnsbroderier. Det verkade vara poppis där med tanke på att jag utan att leta sprang på flera stycken och det faktum att det fanns hur mycket som helst att välja på, och hur stora som helst också. Första gången var i Nantong på en bakgata där vi letade skor. Där velade jag länge och valde till slut ett broderi med bambu, några fåglar och texten (som jag fick hjälp att översätta) Bambu bringar frid och harmoni. Jag var väldigt sugen på ett annat broderi med ett historiskt motiv, men valde bort det eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle sätta upp en broderad tavla som var 3m lång. Eller vart jag skulle husera ett sådant broderi under tiden jag broderade det. Nej, det gick bort. Tanken slog mig också att jag skulle kunna ha köpt det, priset var bara ca 300 kr, bara för materialets skull. Jädrar vad med tråd man fick, och väv så klart. Men det får bli nästa gång. Bambutavlan betalade jag fullt pris för som var ca 50 kr.

Nästa gång jag sprang på en butik med korsstygn var i Shanghai, vi hittade ett par stycken. Där fanns det också brodergarn för ett par kr/docka, och mamma handlade några stycken. Jag blev dock lite ställd, eftersom jag inte hade något projekt på G i huvudet och inte kunde välja färg. Att ta en docka av varje färg bara för att kändes lite övermaga. SÅ mycket broderar jag (tyvärr) inte. Medan mamma står och väljer färger går jag runt och kikar på materialsatser och bestämmer mig för att jag får köpa ett till broderi. Men vilket? Till slut hittar jag en realåda och börjar gräva i den. Jag hittar den här kinesen, som jag tycker är hemskt ful, men jag blir glad av den och han får följa med hem. 30 kr kostade han. Eftersom det var rea tog jag ett till, jag funkar så och Maken retar mig för det...

Väl hemma i Sverige igen var det kinesen som jag ville börja med. Ju mer jag broderar på honom, desto mer gillar jag honom. Jag blir onekligen glad varje gång jag plockar fram broderiet. Och det är klart, vacker är han kanske inte, men jag tycker inte riktigt att han är ful längre. När jag började visste jag inte vad jag skulle göra med honom när han var klar. Jag hade ingen större lust att hänga upp honom på väggen, men när jag gjort klart min röda yllekudde i början av januari bestämde jag mig för att han skulle få bli en kudde han med. En riktig missmatch, men en lyckad sådan tycker jag.

Baksidan fick bli ett av mina sidentyger från Kina, det fanns liksom inget annat alternativ. Jag ska tillägga att det faktiskt bara är halvsiden. Man använder väldigt sällan silke i varpen till denna typ av tyg. Men vackra är tygerna oavsett. Jag hade inte tänkt detta tyg från början, men detta var det som passade bäst i färgen. Mönstret är drakar och fågel Fenix, samma mönster som på klänningen jag lät sy upp till mig själv. Jag är så otroligt glad för mina fina kuddar som jag har broderat själv. Mycket arbete och många timmar har jag lagt ner i dem båda två. Och trots olikheterna i material, ursprung och motiv så tycker jag att de funkar jättebra tillsammans.

Självklart har jag kastat mig över nästa korsstygnsbroderi jag tog med mig hem. Men det är mycket större. Undrar vad jag ska göra av det när det blir klart. Jag har gott om tid på mig att fundera ut det, det lär inte bli klart i en handvändning. Kinesen var väldigt lagom i storlek och fick följa med mig på bussen/tåget/flyget närhelst jag åkte någonstans. Det nya broderiet är lite för otympligt för att ta med, så det får jag jobba med hemma i soffan.

Favorit i repris

En mycket nöjd kund har återkommit med en beställning. Eller två. Två tröjor. Den ena blev djungel precis som första gången. Men denna gången med gula muddar och stickningar, för att inte den skulle bli helt lika den första med röda detaljer. Tänk att djungeltyget är nog det populäraste tyg jag har. 

Den andra tröjan skulle vara turkos med fordon. Jag fick själv välja vilket fordonstyg jag skulle ta och jag tog JNYs fordon med min egen husvagn på. Jag tycker att det blev väldigt snyggt med den ljusturkosa mudden till.

Ett stort missförstånd

Så där ja, nu är kameran tömd. Den lägger alla raderade bilder i en dold katalog på minneskortet. Jag kan inte se den, den är ju dold, men som tur är har jag en egen hacker här hemma som kan se. Där låg närmare 2GB med bilder, fullt helt enkelt. 

Den här gången sydde jag inte mycket till mina egna barn på syträffen. Men Storasystern hade beställt en tröja och det var jag ju tvungen att ta tag i. Hon hade förklarat för mig hur det skulle vara. Ärmarna skulle vara vida och när man håller ut dem skulle det hänga ner och där det hängde ner ville hon trycka bilder med schabloner. Hon valde tyg, en hiskelig grön jersey, men det var det enda enfärgade tyg som föll henne i smaken. OK, grönt är ju fint, men jag hade aldrig tänkt mig att det här tyget skulle bli något stort, utan mer använda det till kantband. Å andra sidan kände jag att om hon nu faktiskt väljer gräsgrönt så vill jag ta fasta på det, annars väljer hon mycket rosa...

Sagt och gjort, jag klippte till en tröja av det gröna tyget. Jag hade inget mönster på trumpetärm, men jag fixade till det på fri hand. Någonstans där hade jag plockat fram brodermaskinen och tänkte att så klart ska jag brodera något i stället för att trycka. I guld och gult. Jag hittade lite stjärnor och hjärtan och en fjäril. Framstycket gick bra att brodera. Men när det var dags för den första ärmen så lyckas den vika in sig under broderibågen och fastna i broderiet. Jag försöker sprätta broderiet, men misslyckas och ärmen är helt förstörd. Så klart räcker inte tyget till en ny ärm. Så tröttsamt. Men som tur var befann jag mig på syhelg och där fanns inte bara mina tyger, utan även mina goda vänners. Exakt samma tyg var det ingen som hade, jag tror att jag köpt det på Jofotex för ett par år sedan. Men nästan. Och jag tycker att det var tillräckligt nära. På fotot syns färgskillnaden tydligt, men jag tycker inte att det gör något. I verkligheten syns det inte lika tydligt. 

I söndags när jag kom hem kom dock det riktiga dråpslaget. Eller två stycken för att vara exakt. Först visade det sig att jag helt hade missuppfattat det här med ärmarna. Det var inte trumpetärm hon ville ha, utan pingvinärm. Där lärde jag mig ett nytt ord. Jag hade en vän på besök som direkt förstod vad Storasystern menat, och berättade att Sara Li som uppträdde i Melodifestivalen tillsammans med Björn Ranelid hade typ sådana ärmar. Dvs med tyg som hänger under armarna när man håller ut dem. Jaja, tröjan accepterades ändå.

Men så kom nästa dråpslag. Storasystern hade under söndagen rensat ut kläder hon inte ville ha längre. Det var visserligen både köpt och hemsytt, men hon avslutade med att säga att från och med nu vill hon bara ha köpekläder. Vilken kalldusch, och vilken besvikelse. Det kändes som en liten kniv rakt i hjärtat. Jag pep fram, vill du inte att jag syr mer till dig? OK då sa hon, men bara om det ser köpt ut. När jag hämtat mig lite från chocken och besvikelsen har jag dock konstaterat att jag säkert kommer att få fortsätta ty till henne. Men jag tänker engagera henne mer. Det är ju bara att vi går ut i syrummet och hon får bestämma själv. Ofta gör hon ju det redan. Men jag ska också leda henne lite att inte välja de allra barnsligaste tygerna. Hon tycker ju att de är fina, men blir kanske inte helt rätt när man går i ettan. 

Vårvinter

Vilken fantastisk årstid detta är! Efter ett par fina, men kalla, veckor är det verkligen vår nu. I morse sprang jag till bussen i vått hår och insåg att mössan jag hade i handen inte behövdes. Och igår köpte jag en helt underbart snygg vår och sommarjacka. Som jag har letat efter det. När jag blir tvungen att hänga undan min fina röda ullkappa förvandlas jag till en sportig softshelltjej, vilket inte alls känns som jag, och absolut inte känns bra att ha på mitt jobb. Men inte nu längre, nu kan jag vara vara snygg även på sommaren.

Min kamera är inte bra. Den gömmer filer på ett hemligt ställe som jag inte hittar, och trots att jag tömt kameran på bilder säger den att minneskortet är fullt. Så jag har inte kunnat fota alla nya alster som jag sydde under helgen som jag spenderade med att sy som bara den tillsammans med underbara vänner som också sydde som bara den. Jag är trött, som vanligt efter en intensiv syhelg, men också full av energi och skaparlust. Tills jag lyckats tömma kameran bjuder jag i stället på en härlig vårvinterbild av min busiga familj på Mälarens is. Lite fika i en påse och en promenad ner till sjön och vi hade en mysig söndagseftermiddag för ett par veckor sedan. Vi grämde oss lite över att vi inte tog med skridskorna, eller isborr och pimpelspö för den delen. Solen värme skönt trots att den stod så lågt, men så fort vi vände hemåt genom skogen och solens strålar inte nådde oss längre blev det isande kallt.

Fina flaskan

Jag har hittat en massa för mig nya bloggar på sista tiden. Det finns ju bloggar om allt, jag hittade en om tvål en gång. Det finns säkert massor av tvålbloggar kan jag tänka mig, men jag stannade vid den första eftersom det, märkligt nog, var något som jag inte kände att jag ville göra. Däremot hänger jag med i både sybloggar, stick- och virkbloggar, trädgårdsbloggar, pysselbloggar och miljöbloggar. Tänk vad många kreativa människor det finns där ute som alla har något att säga.

Hos Craft&Creativity såg jag hur hon hade lindat garn runt flaskor som blev så fina. DET ville jag göra, och jag satte igång kvällen innan jag skulle träffa min mamma och lämna över den runda mattan. Tanken var att hon skulle få denna också, men jag hann inte klart. Nu dröjer det några veckor innan vi ses, så jag vill ändå blogga om den. Jag tycker den blev så fin. Jag hade en nästan tom glöggflaska som jag tömde och smuttade på en apelsinglögg medan jag började limma. Jag hade en flaska decopagelim hemma som jag köpt för väldigt länge sedan, men aldrig använt. Nu kom den väl till pass, det var inget fel på den trots att den legat så länge. Jag började så klart nedtill, trots att jag fick rådet att börja upptill, men det glömde jag. Lite pilligt var det i svängen, men det gick. Jag var osäker på om limmet skulle funka på flaskan, men det gick alldeles utmärkt. Det är ju bara tänkt att vara som prydnad, så det är inget som kommer att slitas på.  

Jag har som sagt tänkt på mammas och pappas nya badrum igen, men den står så fint i vårt kök tillsammans med en ljusstake, så vi får väl se om jag kan släppa den när mamma kommer hit. Å andra sidan så skulle jag hinna göra en ny.

Trasmatta nummer två

VAB är ju inte särskilt trevligt, men det händer att man får lite tid att göra annat. Idag har jag suttit hela dagen i soffan med Lillebror, och vi kollade på film, spelade spel och virkade. Ja, han spelade spel på diverse mojänger och jag virkade. Målet var att göra klart den gröna trasmattan som jag påbörjade för snart två veckor sedan, och jag åt inte lunch förrän det var klart. Tröjorna kommer från mamma och jag tror det var sex stycken i gröna nyanser och en brun. Hon gillar visst grönt min mamma, fast nu kan hon omöjligt ha så många gröna tröjor kvar i garderoben.

Jag började på den här mattan före den svartvita, men bytte för att jag skulle kunna lämna över den svartvita till mamma personligen förra helgen. Sen fortsatte jag med denna. Det var de här tröjorna som jag ville ha från början, eftersom mitt badrum går i beige och jag har gröna detaljer i det. Jag älskar ju att handarbeta men det händer att jag gör saker som jag inte vet vart jag ska ha sen. Men en grön matta här passar utmärkt.

Här har jag virkat helt på fri hand och har varken räknat maskor eller anpassat mig efter hela varv. Jag har helt enkelt ökat lite hipp som happ och också virkat med en färg så långt den räckte och sen bytt färg lite hipp som happ. Trasorna var i olika material och jag fick anpassa mig lite eftersom jag virkade och öka lite mer på vissa varv och låta bli på andra. Resultatet blev också en rund matta som inte fick den sjukantiga formen som den andra mattan. Båda är fina tycker jag. Nu ska jag kasta mig över nästa trasprojekt, jag vet redan vad jag vill göra och det kommer att gå i röda toner.

Blåöga

Min lilla älskade blögda Storasyster är en riktig pysslare. Hon visar stort intresse för sömnad och garn och allt som jag gillar och jag tycker att det är så roligt. När hon på fritids fick frågan om hon ville börja på syslöjd sa hon genast ja. Och jag är så glad att hon ville alldeles själv. Det är klart att jag influerar henne, men i den här frågan var jag inte pådrivande och det var inte min idé. Nu ska hon ha syslöjd två eftermiddagar i veckan.

Hon gick dit första gången med idén att hon skulle sy ett fodral till sitt nya och helt själv ihopsparade och inköpta Nintendo DS, men kom hem och berättade att de inte fick välja själva vad de skulle göra. Idag kom hon hem med sitt första alster. En blå fleecemössa. Hon har sytt den för hand och alldeles själv. Superfin blev den tycker jag. Och hon ser så tuff ut i den. Fodralet får bli ett projekt här hemma.

I kväll har vi varit ute i syrummet och jobbat med vårt gemensamma projekt. En katt blev broderad.