Gott nytt år!

Nyårsafton. Sommaren känns avlägsen. Men den finns där ändå, som ett minne eller en förväntan, och vi kan ana hur det var och hur det blir. Att komma till sommarstugan på vintern är minst lika fantastiskt som på sommaren, men på ett helt annat vis. Nu sitter vi inne, vi spelar, vi läser, jag syr, vi eldar. Vi tar strandpromenader och kikar på fåglar och på havet som är alldeles grått och inte alls inbjuder till bad. Idag regnar det horisontellt och havet är i uppror, så vi stannar inne. Det är som balsam för själen.

Don't leave home without it

Jag åker ingenstans utan ett handarbete. Det har jag för mig att jag skrivit förut. Man vet aldrig, man kan fastna i en snöstorm (har hänt) eller i ett vulkanutbrott (har också hänt) och då kan det bli lång väntan och då behövs ett handarbete. Eller så åker man bara bil långt. Barnen sitter där bak och spelar spel på diverse mojänger. Maken kör. Jag broderar. Bästa sättet att transportera sig på.

Ännu en julklapp

Som sagt blev det inte många julklappar sydda i år. Kanske var det den här julklappen som tog knäcken på mig. Fast det är inte riktigt rättvist att säga så, för det var de jag allra helst ville sy. Så det var den jag prioriterade när orken inte räckte till. När jag sydde en OP till mig själv på syträffen tog jag en bild på mig och skickade till Maken på skoj. Hans svar var något oväntat. "Precis en sån vill jag också ha, fast mindre, svart och med revärer." OK, har du sagt det så. Jag funderade på att ta mitt fantastiska grå interlock som jag hade hemma, men jag vill ju ha de själv, så jag beställde nytt joggingtyg från S&S.  Det är jättehärlig kvalitet. Jag hade känt på det innan eftersom en vän sydde tre stycken OP till sina barn på syträffen, och hon hade köpt jogging på S&S. Det kommer att bli mer i framtiden av det. Jag var inte alls nöjd när jag satt och sydde, men det hade nog med inställningen att göra och jag var ju så himla trött. Nu är jag riktigt nöjd, och det är Maken också. Jag använde samma storlek som till mig, dvs. M. Den var ju lite stor på mig men jag tänkte att den borde passa perfekt på Maken som är lite längre än mig men inte mycket. Däremot kapade jag en del på bredden, säkert minst 15 cm. Funderar på att göra det på min egen också faktiskt, för den är så otroligt stor. Jag spenderade en hel kväll och en bra bit in på natten och säkert 3 avsnitt av Game of Thrones med att nåla fast revärerna. Jag är inte hundra nöjd med dem dock, då kanten vek ut sig på ett par ställen. Det ska jag fixa till i efterhand. Jag insåg också att det borde finnas en revärvikare till min CoverPro. Jag har ju en kantbandsvikare, men den viker ju bara runt kanter. Här ville jag ju ha vikt band, men inte runt en kant. Det måste finnas.

Nu kan hela familjen hasa runt i op här hemma. 

Julklappsmuffins

Jag lade mycket energi på att fundera ut bra grejer till barnens adventskalendrar i år. Tidigare har det varit Makens mormor som fixat det, det har liksom varit hennes julklapp. Men i år orkade hon inte riktigt, så jag hjälpte till. Det är inte lätt att komma på grejer som är vettiga, om man tog bort helger och julafton och Lucia så blev det 14 dagar som jag skulle fylla med något meningsfullt. Jag försökte att hitta på saker som hörde ihop. Till exempel en liten receptbok med cupcakes, formar och strössel. På juldagen testade vi dem. Vi lagade kokoscupcakes med limefrosting. Och toppade med strössel och minimachmallows. De blev väldigt goda. Och fina. Formarna var väldigt praktiska och lagom stora. Halv sats i boken blev prefekt till alla formarna. Det var första gången jag bakade cupcakes. Muffins har jag ju gjort förut, men det är ju inte samma sak. Både Storasystern och jag var nöjda med både verktygen och resultatet. 

En julklapp, årets närmare bestämt

Det har inte blivit så många sydda julklappar i år. Planer på massor fanns så klart, men ingen ork alls. Men här kommer en som blev av. En vetevärmare till makens mormor. Och den här gången blev det lite kombo av tyg för ovanlighetens skull. Tyget kommer från Åhlens och jag köpte det för länge sedan och sydde en superfin klänning till Storasystern, med många volanger. Det här var snuttarna som blev över. Det blommiga är väldigt gulligt. Kanske räcker tyget till något mer, men det är inte mycket kvar nu.

God jul!

Idag är det julafton! Julgodis ska vi ha. Jag har kokat knäck och kola. Och så har jag gjort mandelmassemojänger. Barnen gjorde alla möjliga former och fasoner. Jag gör kulor. Kulor med bara mandelmassa doppad i choklad. Och så gjorde jag mandelmassa med valnötter och apelsinjos doppade i choklad, toppad med strössel. Superfina, och goda, blev de. När jag är klar med allt chokladdoppande finns alltid lite choklad kvar i skålen, och då brukar jag röra ner lite av varje. Det var ett år hos Svärmor som vi inte hade julgodis och kom på att vi kunde doppa flingor i choklad. Det gillar barnen så vi har fortsatt. I år blev det flingor och hackade fikon. Och det är de enda julgodisarna som Lillebror äter. God jul på er alla!!

Mata fåglar

Vi har börjat mata fåglar. Det är förvånande roligt. Jag har alltid varit dålig på fåglar. Jag tror det har lite att göra med att jag ser lite dåligt, jag ser helt enkelt inte vad det är på långt håll. Förra vintern hittade vi en fågelmatare i boa, som följde med huset. Vi började rätt sent att hänga ut den. Jag köpte en hink med talgbollar, men jag undrar vad det var i dem för fåglarna var inte vidare intresserad av dem. Då. De behövde kanske lagras lite, för när vi hängde ut dem nu på hösten igen så gick de åt fort som bara den. Nu kör vi med solrosfrön, talgbollar, jordnötter, kokosnötter och lite frukt och annat som blir över. Vi har ett så bra träd precis utanför köksfönstret. Gott om buskar i närheten där de kan sitta och få skydd också. Större delen av hösten har det nästan bara varit talgoxar, och en och annan blåmes. Men sedan snön kom så har besökarna utökats med andra arter. Och jag har börjat lära mig. Vi har nötväcka, nötskrika, koltrast (kom när vi hängde ut gamla päron) och fina fina domherrar. Det är så roligt att se.

Mer jul

Nu är det dags för lite julstämning här i bloggen. Inte många dagar kvar till julafton och idag är första dagen på mitt och barnens jullov. Jag trodde att jag skulle jobba idag, men så upptäckte jag av en slump att vi sagt på fritids att Storasystern skulle vara ledig. Hoppsan då. Jag skyller på decemberkoman. Igår kväll tog vi in granen. Den är stor och yvig och lika bred som den är hög. Jag har några favoriter i den. 

Flaggor, det har jag alltid gillat. Jag vet inte om det ens går att köpa numera, jag kan inte minnas att jag sett några. Dessa har har jag fått efter min farmor. Jag är väldigt förtjust i dem, vårdar dem ömt och hänger med andakt upp dem i granen varje år. Maken hade åsikter om dem förut, tyckte inte flaggor passade i en julgran. Men jag växte upp med flaggor och ruckar inte på det. Och nu har jag barnen på min sida, de växer också upp med flaggor.

 Första julen i eget hus köpte jag glaskulor på Åhlens. En massa röda, och så ett paket med fyra gröna. Nu har jag bara två kvar, två andra har krossats. Jag köpte gröna glaskulor på IKEA för några år sedan, men de är genomskinliga och inte samma sak. 

Sen är jag lite förtjust i de här änglarna som jag själv har gjort. Det var nog också första julen i huset. De är gjorda av sådana där skumpapper, vad de nu kallas. Alla änglar ser olika ut. Just den här verkar ju lite galen, men den är väldigt snäll.

Lillebror hänger i klasar. Eller familjer som han säger. Han är så gullig. Så har han alltid gjort. Förra året var det kulor, i år är det hjärtan. Jag har inte hjärta att flytta på något.

Mera smått

Jag har en nära vän som ska ha en bäbis i vår. Det är lite extra roligt eftersom hon väntat lite längre än oss andra. Men äntligen är det dags. Jag ville så gärna sy något pyttigt till henne att ta med till BB. Så det gjorde jag. Hon gillar flygplan och hon gillar moln, och det var inga problem att hitta det i mina hyllor. Det gick fort, ovanligt fort, att sy. Men så skulle jag banka i knapparna, och då är min hammare borta. Jag har haft en som Maken kasserat. Den funkade tydligen inte bra till spik, men fungerade utmärkt att banka knappar med. Men så hade någon klåfingrig typ lånat min hammare och försökt spika med den igen, och då böjde den sig. Hmmm. Den klåfingriga typen har nu lovat att ge mig en ny i julklapp. Jag är inte så säker på att jag vill ha en julklapp, jag tycker att jag borde få en ny ändå.

Tröjor till bästa Kusinen

Bästa Kusinens och hans föräldrar var och hälsade på oss för några veckor sedan. Mamman ville beställa några tröjor och vi var ute i syrummet och kikade på tyger. Hon fotade lite eftersom hon inte kunde bestämma sig just då, men härom veckan ramlade beställningen in på en tågtröja och en dalahästtröja. Nu är det blå dalahästtyget slut. Jag är verkligen förtjust i det, så det kliar lite i fingrarna att köpa mer. Men jag har lila och brunt kvar i alla fall. Sömnaden var okomplicerad. Jag hade klippt till på syjuntan tidigare i veckan så det vara bara att sy ihop när jag tog mig tiden.

Ännu en bh

Här kommer bh nummer två. På syträffen sydde jag ju min allra fösta bh. Det här är en annan modell. Tyget bytte jag till mig från en vän, hon fick det bruna som blev över från min första. Tyget räckte precis, jag var tvungen att skarva mittbiten. Jag hade inget emot att skarva, det såg jag till och med på en av mina köpta bhar. Men jag var lite slarvig när jag sydde ihop den och mittbiten blev väldigt smal. När jag skulle sy fast kanalbanden så fick de inte plats bredvid varandra precis mitt fram längst upp, utan de ligger omlott över varandra. Men det gick rätt bra ändå. Precis som förra gången var jag först inte helt nöjd. Till exempel valde jag den här gången att sätta ringarna i ryggen, och när jag skulle sy fast axelbanden blev det knöligt och jag tyckte att själva tyget/kupan inte var tillräckligt smal precis i skarven. Det var då som klockan hade passerat midnatt och undertråden tog slut, och jag såg det som tingens sätt att tala om för mig att det var dags att gå och lägga sig. Jag fortsatte dagen efter, men då hade jag inte alls samma positiva energi kvar och blev inte alls nöjd ändå. Men jag gick och la mig en gång till och på morgonen tog jag ändå på mig bhn. Den är skön, passar perfekt. Och när jag senare på dagen går och tränar och tittar mig i spegeln i bara underkläderna så ser den ju superfin ut. Ändå. Ibland behövs det lite tid när man suttit i bligstirrat på något. När man backar ifrån ser det helt plötsligt mycket bättre ut. Det är som när man står och lagar mat, då kan ju något man vet är gott vara helt smaklöst, bara för att man själv stått och lagat det. Dock är jag fortfarande inte hundra på om det här är min modell heller. Den täcker lite för mycket av brösten och även denna plattar lite. Men som sagt, väldigt snygg till slut, och skön, och definitivt användbar. Frågan är bara vilken modell jag nu ska sy av det sista tyget jag har liggande hemma. Det som jag inte vågade klippa i den här gången. Ska jag ta någon av dessa modeller som jag testat, eller ska jag testa en tredje modell?

Yttepytte

En Sytok här i stan startade en julklappsinsamling till avdelningen för för tidigt födda barn på Akademiska sjukhuset. Det har varit en hel del sådana insamlingar den här hösten, men jag har inte lyckats engagera mig i någon, förrän nu. Och den här gången var det väldigt enkelt. Jag hade nämligen tre stycken små omlottröjor liggande färdiga. Så när som på knappar. Jag sydde dem för ett bra tag sedan, och tanken var att jag skulle sy matchande sparkbyxor. Men jag fick inte till svängen i byxorna något bra, och därför blev allt liggande. Men när nu den här insamlingen dök upp tänkte jag att det var på tiden att avsluta. Kanske ligger det tre små trillingar på sjukhuset just nu som kan få matchande tröjor. Tyvärr var jag slarvig och knäppningen blev åt fel håll på en. Mycket irriterande, men så får det vara nu. Jag hann inte göra om. Violtyget är i alla fall underbart, jag älskar det. Jag har faktiskt glömt vilken storlek det är, men jag tror att det är 45. Det ser mindre ut än 50. Väldigt smått.

Nya byxor i kylan

Jag sydde ju byxor till Lillebror på syträffen. Samtidigt som jag klippte till dem klippte jag även till ett par likadana till Storasystern, men de hann jag inte sy ihop då. Nu är det fixat. Även dessa blev toniton. Storasystern har själv valt tyget och färgen. Mönstret har jag fått av min goda vän Nyfiqen, och jag har sytt av det tidigare så jag vet att det är bra. Jag tänkte först att Storasystern skulle få byxorna i julklapp, det är ju inte alls långt till julafton och alla presenter borde slås i julpapper och läggas under granen. Men det är ju nu hon behöver dem, i snön och kylan. Så hon fick dem. Glad blev hon.

Den lilla vardagssvarta

Men hallå, nyårsblåsan var inte alls den sista klänningen från syhelgen, här kommer en till. I somras fick jag möjlighet att köpa lite svart viscosejersey av JNY. Den är väldigt skön och jag tänkte direkt att jag skulle sy en enkel klänning av det, med lite längre ärm. Mönstret blev Onion 2007, som jag redan hade testat i den här klänningen. Klänningen blev precis som jag hade tänkt, varken mer eller mindre. För att piffa upp det svarta lite har jag inhandlat ett par rosa skor som jag bara älskar. Det här är det sista alstret producerat på syträffen. Och jag tror nog det var det sista jag sydde där också. Jag fållade och bandkantade halsen när alla andra redan hade börjat plocka undan och städa. Men jag ville så gärna bli klar. Nu är klänningen invigd och den är väldigt skön och mycket användbar skulle jag säga.

Fler dagispresenter

I söndags kväll sydde jag fler vetevärmare till dagispersonalen. Uggeltyget var slut, så det fick bli ryska gummor i stället. Det är roligt att sy vetevärmare. Det går fort och blir fint och är så användbart. Jag har massor av idéer på lite mer arbetade överdrag. Och jag har ju en rejäl säck med vete så det är bara att sy på.

En klassiker

Japp, jag började plocka fram Lillebrors lussekläder exakt klockan 19.10 igår, onsdagen med det magiska datumet 121212. Efter tre år som gudomligt söt stjärngosse var pepparkakskostym beställd i år. Jag tänkte i min enfald att Storasysterns gamla kattkostym räckte gott, brun och fin, och färdig. Sagt och gjort, kattkostym plockades fram. Och visade sig inte alls vara vad Lillebror hade tänkt sig. Han ville ju ha en pepparkakskostym. Det innefattar tydligen någon form av vit kristyr. Nu var goda råd dyra. Något brunt tyg i lagom mängd fanns inte i syrummet, det var jag hyfsat säker på. Tid, ja möjligen, ork, helt obefintlig. Men jag är inte bara expert på att lösa problem. Jag är också väldigt duktig på att övertyga. Och jag lyckades få Lillebror (och Storasyster) att acceptera vita prickar på magen som en helt ok lösning. Och att hattar bara är fånigt. Phu. Jag limmade dit prickarna. Notering till nästa år. Kolla upp detta liiiiite tidigare. Normalt är jag rätt duktig på sådant, men i år känns det som att jag är sen med allt. 

Nyårsblåsa

Här kommer ännu en klänning till mig. Den sista från syhelgen. Det här tyget gillar jag supermycket, jag köpte det på ett besök på Skroten i Kinna i somras. Min sommarstugegranne och jag upptäckte i somras att vi hade ett gemensamt intresse i tyg, och vi tog oss en "kärringrunda". Vi besökte ett gäng butiker i Tygrike, men det var bara Skroten egentligen som tilltalade mig. De övriga hade bara inredningstyger, och det är jag inte vidare intresserad av. Men Skroten lär bli ett återkommande utflyktsmål på framtida semestrar. Jag köpte det här tyget i två färger. Dels det här gråa, som var en helt ny rulle och med en del tejpkladd på. Så jag snackade till mig lite bonustyg när det var dags att klippa. Det andra tyget är limegrönt, och det var det sista på rullen och lyckades prata till mig lite bonustyg där också. Sen hittade jag också en helt fantastisk mörkgrå interlock med flossad baksida som jag köpte 3 m av, och som jag nu inte klarar av att klippa i. Det är ju bara så underbart...

Det grå tyget såg jag en klänning i redan när jag köpte det. Och jag klippte till tyget tidigare i höstas på en syjunta. Mönstret är Onion 2008. Jag är väldigt förtjust i överdelar utan ärm, men ändå med ärm. Alltså där ärmen är en förlängning av fram och bakstycket över axeln. Jag har flera mönster för tillfället som är så som jag vill prova. Det här blev den första. En enkel festlig klänning, som jag tror jag kan använda på många olika sätt beroende på accessoarer. Det får nog bli årets nyårsblåsa till att börja med.

Hoho vetevärmare

Nu är jag helt hooked. Jag fick ju en hink med vete av en vän för ett bra tag sedan, som stått under mitt skrivbord i syrummet och blängt på mig. Nu är den slut, i ett nafs, och i helgen åkte jag och köpte en 25-kilosäck på Granngården. Det är ju en perfekt present att sy och ta med när man går bort. Sagt och gjort, i lördags när jag kom hem från stan gick jag direkt ut i syrummet och svängde ihop en som jag tog med till grannen som bjöd på middag. På söndagen gick jag ut igen och sydde fyra till. Vi var bortbjudna på glöggfika på söndagen och en fick följa med dit som present. De övriga tre ska bli present till dagispersonalen. Men jag måste sy några till. Det blir inte en present från mig, utan från hela avdelningen. Lillebrors dagis är toppen, men jag tycker att det här presentandet har spårat ur lite ibland. Ett år ville någon samla in 100kr/barn, vilket jag tycker var alldeles för mycket. Jag tycker inte att det är meningen att vi ska ge stora kostsamma saker, men att visa uppskattning med något enkelt känns bra. I år erbjöd jag mig att sy något. Vetevärmare fick det bli. Jag syr en innerpåse av lakansväv i bomull, och sedan ett överdrag sytt som ett vanligt örngott.

Obloggat

Ja, när jag sitter och går igenom gamla foton så dyker det upp ett och annat obloggat faktiskt. Och detta är riktigt gammalt. Jag tror bestämt att det var den allra första syträffen, hösten 2008. Vi hade ju träffats på Jofotex på våren, handlat och fikat, ett gäng som hängde i Sytråden på Familjeliv. Det är lätt att hålla koll på det tillfället, för jag hade med mig Lillebror som var alldeles nyfödd. Och han fyller 5 år i början på nästa år. Då sa vi att tänk om vi kunde ha en syträff och träffas en hel helg med alla våra symaskiner tillsammans, vad roligt det vore. Och det gjorde vi! Första gången var vi hemma hos en i gänget, som slängde ut hela sin familj hela helgen så att vi kunde träffas och sy. Dessutom fyllde hon år precis i den vevan och vi bestämde oss för att göra en liten present som tack och grattis. Alla bidrog med en ruta till en liten bonad som vi gjorde och gav henne. Jag höll precis på att brodera ett litet hus i korsstygn, så jag avslutade det och det fick bli mitt bidrag.

Och tänk, vi träffas fortfarande. Första gången var jag mammaledig och anslöt redan på fredag förmiddag, men vissa kom inte förrän på lördagen. Nu är det ett par år sedan som vi insåg att en helg inte räckte, så numera träffas vi torsdag till söndag. De första gångerna lade vi också in ett besök på någon tygaffär, med det har vi prioriterat bort för att hinna sy så mycket som möjligt. Det är jätteskönt att träffas redan torsdag kväll, kunna packa upp i lugn och ro, hinna kramas om lite, snacka, bläddra i lite magasin och landa. För att sen köra så det ryker fredag, lördag, söndag. Senaste träffen blev det ju lite uppochner för mig på grund av inbrottet, så jag fick hoppa torsdagen, och då gick ju halva fredagen innan jag kom igång ordentligt. 

Jag tycker också att det är intressant att dessa människor som jag ju mötte på nätet för fem år sedan, idag är några av mina allra bästa vänner. Vi bor lite utspritt, men träffas ändå då och då, även mellan syträffarna.

Juliga kransar

Vi har piffat våra julkransar. De har hängt med sedan vi flyttade hit. Jag köpte dem på IKEA första julen i det här huset, och de hängde kvar väldigt länge. Efter ett par vintrar till så var de fortfarande helt ok i form och fason, men inte i färgen. De hade blivit lite mörkfläckiga. Men jag tyckte de var användbara fortfarande och därför har vi bara piffat till dem lite med guldspray. Som nya. Guldiga och juliga, med röda rosetter.

Kulig kula

Den här kulan har jag inte stickat själv. Men den är så himla fin så jag måste visa upp den ändå. Och jag har stoppat den alldeles själv och virkat öglan, så lite har jag gjort. Men det är min fantastiska Mor som har stickat kulan. Hon testade att sticka en julgranskula tidigare i höstas och jag har själv tänkt testa, men jag har ju så lite tid och har inte kommit så långt än. Hon tyckte det var så roligt, och sen kom hon på den roliga idén att sticka en med ett speciellt mönster. Detta mönster kan återfinnas i den klassiska "Leksandsmössan" (icke att förväxlas med den klassiska "Rättviksmössan". Ja, det är kanske inte så många andra som är lika exalterade över den här idén som mamma och jag, om man inte bor i Leksand förstås, men jag tycker att mamma var briljant som kom på den. Och kulan är underbar! Den ska få en hedersplats i granen i år. Tack mamma!

Inget för småsaker

I somras flyttade Knivsta bibliotek till nya lokaler. De ville låna ut så många böcker som möjligt över sommaren för att på det viset slippa flytta dem. Väldigt bra idé måste jag säga och barnen och jag drog vårt strå till stacken. Jag lånade virkböcker. Det har blivit både gardiner och kuddar under sommaren, och så den här virkade nätkassen från boken Vackert virkat. Jag använde ett lingarn som jag köpte på Syfestivalen för ett par år sedan. Tanken var att virka bordstabletter, men jag ångrade mig eftersom mönstret jag tänkt ju var håligt, och det spills en hel del hemma hos oss. Då skulle ju ett håligt underlägg vara lite meningslöst. Dessutom kände jag inte för att lägga ner supermycket jobb på något som skulle spillas på, tvättas många gånger och till slut kanske kasseras. Alltså tog jag det i stället till den här nätkassen. Det var inte svårt, men det tog lite tid. När själva virkningen var klar tog det tid innan jag våtsträckt kassen, och sen tog det tid innan jag virkade ihop den. Jag fattade inte riktigt beskrivningen så jag hittade på lite eget till slut som blev riktigt bra. Och sen tog det tid innan jag fäste trådarna. Och slutligen tog det tid innan jag fotade den för att bloggen. Men här är den till slut.

Jag vet inte om det är så här den ska vara, för jag tycker att den blev väldigt bred och inte så djup. Troligen blev mitt arbete mindre än i beskrivningen, men eftersom jag fortfarande gjorde den så bred som det stod i beskrivningen så blev formen så. Men den blir riktigt bra med lite citrusfrukter i

Älska snö!

Igår snöade det lite grann. Kan man säga. Jag hade stämt träff med en vän efter jobbet, vi skulle gå på bio och sen skulle jag ta bussen hem. Var det tänkt. Men det gick inga bussar, inga bussar alls. Efter att jag tagit en buss ner på stan slutade även stadsbussarna att köra. Vi hörde rykten om att taxibilarna tog hutlöst betalt och vägrade köra utanför stan. Tur då att min vän har ett förflutet inom hotellbranschen. Vi åt lite god mat, vi gick på bio, vi drack lite gott vin och avslutade sedan dagen med en natt på hotell. Sämre kan man ha det i en snöstorm. Den här bilden skickade Maken hemifrån för att tala om att han och barnen kommit hem ordentligt. Jag längtade faktiskt lite hem när jag såg den. Kom an bara vintern, snöa på!

Häng vare här!

I somras var jag på besök hos goda vänner i Skåne. På kvällen efter middagen kollade jag av Facebook och i gruppen Sytokar såg jag ett inlägg om en tygaffär i Löberöd som sålde så otroligt billig jogging. 15 kr/m. Jag hade sett inlägget tidigare, men då befann jag mig ju någon helt annanstans och hade inte reflekterat nämnvärt över det. Men så slog det mig plötsligt och med kraft att jag ju faktiskt befann mig i Skåne. Och när jag frågade min vän vart vi befann oss i förhållande till Löberöd, så visade det sig att vi bara var två mil från all denna superbilliga jogging. Sagt och gjort, två familjer med sammanlagt 5 barn, varav en spädis, fick helt enkelt ta en liten tur till Ankis tyger i Löberöd och äta glass i regnet medan jag shoppade loss. Och som jag shoppade. När tyget kostar 15 kr/m är det ju liksom löjligt att tjafsa om decimetrar. Det var mer "ska jag ta 2 eller 4 m av det här tyget...?" Tygerna var enligt Anki ett restlager från Danmark som hon kommit över, och jag skulle nog säga att det var från det glada 90-talet, med tanke på färgerna som var väldigt pastelliga. Till slut köpte jag 4 m korallrosa, 2 m turkos och en bit vit jogging. Sen blev det också en hel del mudd och en snutt vävt bomullstyg på hennes rea. Tanken var redan där och då att jag skulle sy en One piece till mig själv. Jag som är så frusen på vintern och mitt hus som är så kallt, det vore ju perfekt för mig. Och så kanske till barnen också, eller i alla fall Lillebror. Maken tvekade länge när jag undrade om inte han ville ha en han med, men jag tror inte han vågade.

Jag köpte mönstret på Stoff&Stil. Hörde mig för och storlek M borde passa mig bra. Jag brukar inte köpa S&Ss mönster eftersom man bara får en storlek, men den här gången kändes det väldigt bra att slippa rita och klippa mönster. Jag klippte till hemma innan syträffen, och den blev ihopsydd redan första dagen. Jag hade med mig en hel påse med dragkedjor, men det slutade med att jag bytte till mig en vit av en vän. Vitt kändes bäst. Sen fick jag byta till mig en snutt av Gekkos sicksackrandiga i svartvitt att fodra luvan med. Jag tycker att det blev väldigt bra, tar udden av korallen lite grann. 

Men storleken, ja, den var lite stor skulle jag allt vilja påstå. Jag hade gott och väl kunnat ha en S. Men Storasystern konstaterade nöjt att det var rejält med häng, och så ska det vara. Problemet är att benen är för långa, och har jag inte strumpor på mig så försvinner fötterna in i benen och jag kliver på dem. Jag måste minska resåren i benen helt enkelt. 

Och när jag på fredagen skickade en bild av mig själv i min nya OP till Maken fick jag direkt till svar; "Precis en sån vill jag också ha, fast svart. Och lite mindre..." Jaha, säger han det så får han banne mig stå för det. Svart jogging är inhandlad och julklappen för i år säkrad. (Han läser inte min blogg, så jag kan lugnt skriva det här.) Även ungarna ska få varsin tänkte jag, de har snart vuxit ur de som vi köpte i vintras.

Ett gäng tröjor

Storasystern behövde tröjor. Om Lillebror behöver eller ej brydde jag mig inte om, jag ville ändå sy till honom också. Jag bara älskar de gulgröna violerna. Och han blev underbart söt i dem. Hans grupp på dagis heter också Blommorna vilket han själv tycket var mycket passande. 

Det här tyget köpte jag på Jofotex i somras när jag var på jakt efter mindre barnsliga tyger. Jag tänkte det till Lillebror, men Storasystern såg det och haffade det direkt. Jag tycker att det blev en riktigt häftig tröja av det. Numera köper jag ofta mindre bitar med tyg, så detta räckte bara till denna tröjan.

Sist blev det en dalahästtröja till Lillebror. Jag klippte till den för att jag ville ha en matchande tröja till den turkosa byxorna, jag hade ju glömt bort monstertrucktröjan som var sydd och klar. Dessutom gillar jag dalahästtyget väldigt mycket och ville sy något i det. Lillebror hade ju en mössa, men den tappade han bort på bussen typ samma vecka som han fick den...

Bästa bullen

Åh, äntligen juletider. I helgen pyntade vi och bakade. Egentligen var det lite sent för att vara mig. I min familj har vi alltid bakat lussebullar runt Elisabetdagen, den 19e november. De ska egentligen vara klara i god tid före första advent. Jag är väldigt traditionell, gör alltid två sorter, vanliga snurror samt "pojkar". Det ska vara russin i bullarna, ett eller två, så att jag vet precis var jag har dem och kan plocka bort dem och ge dem till något av mina barn. Russin i degen är en styggelse och jag har fortfarande fruktansvärda minnen av tillfällen då jag råkat ut för det... En extra påse saffran har jag i varje sats. Det sved lite härom året när en påse saffran kostade över 40 kr, men i år gick det bra. Och jag bakar i alla fall tre satser, och fryser in, de ska räcka in i februari någon gång. När jag bakar ut degen väger jag varje degklump så att alla bullarna blir lika stora. 75g deg blir en, för mig, helt perfekt bulle. Detta är absolut bästa bullen och jag äter minst en om dagen fram till jul. Vi hann baka pepparkakor också under helgen, men där är jag inte lika traditionell och bakar mest för barnens skull.