Tyg med själ och hjärta

Min mamma sydde en klänning till mig när jag var liten. En enkel modell, helknäppt fram, bommulstyg från Jobs Handtryck där min mamma hade jobbat tillfälligt. Jag tror att mönstret heter Karamell, om jag inte missminner mig helt, det är gråblå botten med runda rosa mönstrade prickar på. Jag minns klänningen vagt från min barndom, speciellt de rosa knapparna som jag tyckte såg ut som godis. Tyvärr ligger den nerpackad någonstans bland andra urvuxna kläder, annars hade jag lagt ut en bild på den. Klänningen gick så klart vidare till Storasystern, och hon hade den två somrar, när hon var 2,5 och 3,5 år. Modellen är inte så känslig för storleken. Är det någon som tvivlar när jag säger att Storasystern var helt bedårande i klänningen, både hon och jag älskade den. Det var med sorg i hjärtat jag blev tvungen att lägga undan den. Ingen klänning har jag tyckt lika mycket om.

När min fantastiska mamma arbetade på Jobs Handtryck i slutet av 60-talet/början av 70-talet designade hon en del egna tyger också och tryckte upp för hand. Det var väl mest för sig själv, inget som såldes vidare. Hon sydde en klänning till själv i ett av tygerna, och den har jag nu, och det är min favoritklänning. Enkel omlottknäppt sommarklänning. Även här är det mjukt vävt bommulstyg. Jag har i många år även haft ett par meter av det tyget kvar, som mamma gav till mig. Men eftersom det betyder så mycket för mig, och det inte finns så mycket, så har jag hittills inte vågat sy något av det, mer än en liten solhatt till Storasystern. Jag har inte vetat vad jag skulle sy, jag ville ju att det skulle bli något riktigt bra.

Men nu har jag vågat. Från Meedom tog jag enklaste mönstret, samma modell som den första klänningen som jag tyckte så mycket om. Det tog mig ett par år att komma på att jag hade rätt modell precis framför näsan. Nu är den klar. Som vanligt är den inte provad än, men jag är ändå väldigt nöjd. Innan jag började sy, visade jag tyget för Storasystern och berättade att stora idolen Moje hade gjort tyget, och bad att snäääälla, kan jag inte få sy en klänning till dig av det. Det föll i god jord. Jag ville inte riskera att sy av detta fantastiska tyg och sedan vill hon inte ha det.

Pricken över i blev när jag tittade i min låda och hittade ett helt rör med knappar i precis rätt grön färg. Sånt gillar jag, att ha grejer hemma så att det går att avsluta även udda projekt. Kanske ser varken klänning eller tyg så märkvärdigt ut, men för mig är det ett tyg med själ och hjärta. Puss på dig mamma!