En månad innan midsommar kom mamma och jag på att vi ju måste sy en leksandsdräkt till Lillebror. (Han är 4 månader.) Sagt och gjort, vi satte igång. Mamma sydde väst och mössa. Det blev tre mössor, som gick med posten fram och tillbaka, innan hon lyckades få till en som passade. Jag skulle sy byxor och tänkte att det funkar ju med en vanlig vit body till. Men nej, det kändes inte bra. Ska det göras så ska det ju göras ordentligt. Så jag sydde en liten skjorta med murarkrage och jag broderade kruskvalar till manschetterna. Byxorna är sydda av ljusgul flanell som mamma själv har färgat. Naturligtvis var vi inte nöjda med den gula flanell som Hemsöljden tillhandahåller för ändamålet, nej vi färgade själva. Detta gjordes främst när mamma sydde upp gulkjolar "en masse" till Storasyster för ett par år sedan. Byxorna är sydda med gul mudd i midjan (tack till Älsklingsfrö som skänkte mig en bit i brådrasket), och självklart med knätofsar.
Storasyster har redan leksandsdräkt med delar för både midsommar och eventuella högtidligare tillfällen, med "tupphalsklä" som jag broderade förra året. Men dagen före midsommarafton skulle vi på begravning, och helgen innan kom mamma och jag på att då har man ju andra delar. Mycket riktigt, efter kontsultation med ovan nämnda Hemslöjd, fick vi reda på att små flickor förväntas bära svartblommig hätta, svart/vitt förkläde samt vit sjal. Att vi alltid kommer på sånt här så sent varje gång. Mamma sydde ny hätta, hittade faktiskt en linneservett som passade till sjal, och slaktade ett vuxenförkläde som jag hjälpte till att sy ihop till ett mindre. Här kommer resultatet. Som jämförelse lägger jag in en bild på hur småflicksdräkten ser ut till vardags.
Måste jag tillägga att båda mina skruttar var ljuvligt fina både på begravningen och på midsommarafton. Även jag bar min dräkt vid båda tillfällena, och jag vet inget plagg som får mig att känna mig mer välklädd.
6 kommentarer:
Åh, ni är väl tokiga ;-) Men så himla fint det blev, kan tänka mig att de små gjorde succé i sina kläder.
Helt fantastiska! Jag är också dräktfrälst, ju, men ingen av mina grabbar har en. Kanske till knodd ska döpas i juli?? :-)
Men jösses!!! Hur otroligt ambitiöst var inte det! Men så fint det blev. Och visst är det roligt att göra något så grundligt? (inte för agg jag själv sytt nån folkdräkt, men ändå!)
Ja, när mamma och jag sätter igång så finns det liksom ingen hejd på oss. :-) Men vi tycker det är så kul! Min dräkt har jag ärvt från min pappas farmor och jag använder den så ofta jag kan. Jag är ju född och uppvuxen i Leksand, och jag var bara en månad gammal när jag hade leksandsdräkt första gången. Så jag har det i blodet.
så ljuvligt fina!! Vi hade dräkter som små, men daladräkter som gått i släkten utan att ha släkt från Dalarna... Snälla säg åt mej att få ändan ur och sy Vingåkersdräkt till mej själv :-)
DE blev verkligen helt underbara, men det var ett digert jobb. Kul att ni hann få till det i tid i alla fall. Hoppas helgen har varit bra! Kram
Skicka en kommentar