Gott nytt år med ny bh

Avslutade en påbörjad bh så här på nyårsafton. Blev inte helt nöjd, men den sitter helt ok så jag räknar med att jag kommer att bli nöjd så småningom. Tyget köpte jag i Wien för snart ett år sedan. Eftersom det är så mönstrat kör jag helt utan spets denna gång. Jag försökte också sy ett par trosor i samma tyg, men de blev inte bra. De där trosorna fortsätter att gäcka mig. Hittar inget bra mönster. Mönstret till bhn är samma som alltid, från LGsömnad. 

Gott nytt år alla!

Pannband

En god vän frågade mig tidigare i höstas om jag inte kunde sy ett pannband till henne. Visst kunde jag det, det var bara det att det tog ett par månader innan jag fick ändan ur. För det första hade jag aldrig sytt något pannband tidigare, och även om det inte var svårt så var det en liten puckel. Jag hade ju inga mått och jag skulle fundera ut hur jag skulle göra. Inte svårt som sagt, men en puckel. Den andra puckeln som jag funderade länge på var vilket tyg jag skulle ta. Hon ville inte ha något alltför brokigt eller barnsligt. Och jag kunde helt enkelt inte bestämma mig. Men i kväll gjorde jag det. Poff bara. Och så var det sytt på 10 min. Irriterande snabbt. Tänkte att jag skulle sy något färggladare också, men jag vill först prova om det passar henne. Jag ser aslöjlig ut i pannband så jag kände mig inte representativ. 

Julgäss

De här gässen fanns det mönster på i julnummret från Allt om handarbete. De är så himla fina, och jag ville så gärna sy ett par till mig själv. Sen såg min pappa dem och tyckte också de var fina, så jag tänkte att det var ju en bra julklapp. Lite sen om det ska vara julgäss, men ändå. Så jag klippte till fyra stycken, två till mig och två till mamma och pappa. Jag hann bara klart två innan jag skulle åka på en lite tur till Dalarna, så det fick bli till mamma och pappa. Det rutiga tyget låg på hyllan, tweeden köpte jag enkom för detta på Ohlsons. Och de blev verkligen fina. När jag stoppade dem såg jag att de blev sneda, trots att jag tyckte att jag varit noga med trådraken. Först blev jag irriterad, men nu är jag ännu mer nöjd med just det. Det gör att de ser så levande ut, personliga. Tanken var att de ska ha varsin luva och halsduk, men det hann jag inte heller med. Jag har nu lovat mamma och pappa att de ska få det lagom till nästa jul. Nu kan de ju stå framme hela tiden. Jag längtar riktigt efter att få klart mina egna också. Men det får vänta lite.

Juldagsstök

På juldagen hade barnen varsin kompis på besök. Jag gick ut i syrummet. Det var ett tag sedan. Årets julklapp blev pärltavlor av barnen, och det tog upp all min tid före jul. Fem stycken tavlor pärlade jag till Mormorn, Morfarn och Farmorn på en dryg vecka. Nu när jag väl kom ut hade jag ingen direkt plan. Så jag började städa. Det var väldigt skönt. Normalt brukar jag inte låta mig hejdas av stöket där ute, då skulle jag aldrig få något gjort. Men det är ju så mycket roligare att gå ut dit när det är lite ordning. Jag började med att röja på golvet och packade upp flertalet påsar som stått där sedan syhelgen i början av november. Sen röjde jag på klippbordet. Och när det var tomt (typ i alla fall) så blev jag ju väldigt sugen på att klippa. Så det gjorde jag. Klippte vantar och något par trosor av snuttar som legat där ett tag. Och sen fick jag ett ryck och sorterade tyger. Se så fint det är på hyllorna nu. Sorterat, vikt och staplat. Bakom kameran finns dok lika många hyllor till som ännu inte är sorterade...

Sen fick jag äntligen ändan ur att skruva upp de här hållarna för mina koner. Det är inte vad det är tänkt för från början. Det är ett riktigt klurigt återbruk, tycker jag själv i alla fall. För ett år sedan flyttade vi med jobbet. Vi delar kontor med ett annat företag som har ett labb. I ett rum samlades gemensamt skräp och där hittade jag dessa torkställningar för provrör och andra behållare som hör till ett labb. De skulle bara slängas, men jag såg direkt ett användningsområde för dem. Superbra ju. Räcker ju inte till alla mina koner, men nu kan de färger jag använder mest hänga framme nära min overlock. Jag är supernöjd.

Julklappsvantar

Åh vad de är roliga att sy, vantarna. Och vilken bra present. Så bra att jag suger lite på karamellen och gav bara bort ett par i julklapp. Till Makens mormor. Jag tycker att kableknittyget passade superbra till vantar, för mig som inte kan sticka dem. 

Sen blev det några till på juldagen. Ett par till i kable knit som jag ska ge till en god vän jag hoppas träffa i mellandagarna. De andra var tillklippta sedan jag sydde dagisvantarna. Jag tänkte då att jag skulle sy olika vantar till alla, men ångrade mig efter att ha klippt till ett par i landskapstyget. De kan få ligga till sig lite, det är ju en perfekt present. Jag har också upptäckt att det är ju toppen att klippa av snuttar. Barnen har ju kalsonger och trosor så det räcker, och jag är väldigt trött på dregglisar. Vantar blir min nya snuttklippning. Jag har redan en hög på lager.

God fortsättning

Efter några dagar med julstress som endast jag själv var skyldig till, som jag inte heller vet var den kom ifrån eftersom allt var typ klart redan, så landade även jag. Dagen före julafton kom några goda vänner och hälsade på och vi tog en liten promenad ner till sjön. Solen var inte uppe länge den dagen, men den var där. Och den strålade över oss när barnen lekte i vågorna i strandkanten. Inte tillstymmelse till is finns det, och dagen bjöd på flertalet plusgrader och regn. Men sen kröp vi in och drack glögg och bakade pizza i vedeldade spisen och väntade in julafton.

En grön jul!

Ingen snö i sikte så långt mitt meteorologiska öga når. Jag älskar ju snö så jag längtar verkligen. Men i väntan på snö så har jag idag skördat ett lass med färska och jättefina palsternackor. Och jag har halva skörden kvar. Fortsätter det milda vädret kan jag fortsätta skörda. Men jag hade ju lämnat dem i jorden till våren, jag vill hellre ha snö. 

Jag har också passat på att täcka över mina sparrisar. Någon sa ja och någon sa nej på frågan om jag behövde täcka dem över vintern. Men eftersom jag sådde dem från frö i våras, och de kom inte i jorden förrän i septemper (det fanns inte plats), så tänkte jag att det kan ju inte skada i alla fall. Jag råkade dessutom ha halm hemma som jag fått av en vän som är bonde. Lika bra att använda den. 

Sen har vi ÄNTLIGEN skaffat en kompost. Tänk att vi pratat om detta sedan vi köpte vårt första hus 2002! Varför har vi inte kommit till skott förrän nu? Det som fick mig att äntligen ta tag i det var ett brev från kommunen att nu skulle även vi utanför tätbebyggt område få kompostkärl. Då fick jag äntligen ändan ur och ansökte om att få kompostera själv. Sen tog det ytterligare några månader innan vi skaffade en. Jag hade velat länge och hakat upp mig på att jag tyckte att alla plastkomposter var så himla fula. Jag hade hittat en i trä som jag tyckte var snygg, med två kärl och allt. Jag beställde den till och med från snickeriet. (Att bygga en själv hade ju varit ett alternativ, men om det inte har hänt på 11 år så lär det väl inte hända...) Men så började jag fundera på materialet. Komposten var byggd i tryckimpregnerat trä och isolerad med cellplast. Tryckimpregneringen är ju inte direkt miljövänlig och inget jag direkt vill ha i kontakt med min kompost. Tanken är ju så klart att använda jorden. Maken hade bättre koll än jag på detta tidigt och har byggt mina fina odlingslådor i värmebehandlat trä i stället vilket jag är mycket tacksam för. Cellplast är dessutom en energikrävande process för att tillverkas och behandlas dessutom i princip alltid med flammskyddsmedel. Kändes inte alls kul. Så jag ändrade mig och letade vidare. Det är är Gröna Johanna. Hon är den enda kompost i Sverige idag som är Svanen-märkt. Hon är dessutom tillverkad i Sverige. Det kändes som ett bra alternativ. Så nu står hon här äntligen. Dessvärre passade inte översta delen av vinterkostymen, men det kommer en ny så snart posten hinner med. Då är det ändå lite tur i oturen att det är så milt ute så det ska fungera ändå. Självklart ångrade jag mig med placeringen, men för tillfället får hon stå där hon står.