Höstblommig klänning

Ja, inte tänker jag då på våren när jag ser den här klänningen. Men förutom att det känns som lite fel årstid för den är jag rätt nöjd ändå. Eller, jag kommer att bli. Mönstret kommer från Simple Chic av Kayaki Mashiko, en bok med fantastiskt fina klänningar. Det här är det första mönstret jag testar, tyvärr har det inte hunnit bli fler, men jag skulle vilja sy allt i den boken. Boken är på japanska, vilket komplicerar det hela lite grann. Det var svårt att förstå vilken storlek jag skulle rita av. Först tog jag bara den största, för jag tänkte att japanskor är ju små och jag är inte direkt liten. Inte jättestor heller, men troligen större än en medeljapanska. Sen lyckades jag faktiskt tyda storlekstabellen, genom en bild som visade tecknet för byst, midja och höft, och sedan samma tecken i en storlekstabell med mått. Enligt den skulle jag ha största storleken, men det funkade inte alls. Den blev alldeles för stor upptill. Så jag ritade om, som jag vanligen brukar göra, med en mindre storlek upptill och sedan övergår jag till en större över rumpan. Det blev toppenbra. Tyget har jag fått köpa av en nära vän, och jag älskar det. Det är lite stretch i det. Jag har ändrat mönstret lite och klippt ur klänningen i halsen. Från början var halsringningen mycket mindre och det funkade inte på mig. Dels ogillar jag trånga halsar, jag vill ha urringning, och dels så blev den liksom för stor, och stod ut lite. Det blev bra i ryggen när jag hade klippt ur, men jag är inte helt nöjd fram än. Jag ska sprätta en gång till och klippa ut lite mer. 

Först var jag lite slö och snabb och sydde bara infodringar i hals och ärmar. Men sen ångrade jag mig, och när jag ändå sprättade för att klippa ur halsen så helfodrade jag den i stället. Mycket skönare och det ger en mycket mer gedigen känsla att ha den på sig tycker jag. När jag hade tråcklat fast fodret längs dragkedjan i ryggen blev den dock lite för tight, så jag måste sprätta det med och sy om. Det är den enda söm där det finns lite att ta av, allt annat är ju sytt på OLen. Men det behövs inte så mycket, det ska bara göras. Annars är jag väldigt nöjd med klänningen och med modellen.

Våren är här

Efter en lång härlig kall och snöig vinter är nu våren äntligen här. Nästan all snö är borta. I alla fall där det är viktigt, dvs det mesta i trädgården. Men vår granne har en hel del snö kvar faktiskt, när jag tittar ut genom fönstret. Jag längtar efter att få sätta lite frön i jorden. Jag har en massa plantor inne, tomater av olika slag, gurka, chili, sparris och en jordnötsplanta. 

Jag syr inte så mycket den här våren. En dirndl har det blivit och några bhar, en klänning som jag ska blogga om vilken dag som helst. Inte så illa, men inte så mycket. Men det är ok, jag har accepterat det. Mitt syrum ser ut som kriget och det är inge roligt att gå in där. Min OL har varit paj, men är äntligen hemma igen och funkar fint. Rätt vad det är så kommer lusten och tiden tillbaka och då ska jag sy massor. Men helgen som gick fick jag lite sytt. Jag lagade studsmattan. I höstas eldade vi ris och aska flög iväg och brände hål på både mattan och nätet. Det är små hål, och eftersom de är brända så repar mattan inte upp. Men jag lagade ändå, för att vara på den säkra sidan. Jag hade inhandlat en laglapp som enligt uppgift skulle sys fast, vilket jag gjorde. Nätet var trasigt på andra ställen, så vi slängde det i höstas och köpte ett nytt i förra veckan. Det är ett säkert vårtecken, att sätta upp studsmattan. 

Ett annat vårtecken är blåsipporna som ute i backarna står. Poff bara från en dag till en annan så är de där igen. Underbara. 

Och jag köpte lite penséer härom sistens som jag planterade i krukor på verandan och trappen. Och lika säkert vårtecken som det är med penséer, är rådjuren som kommer och mumsar upp dem för mig. Det är så märkligt, för rådjuren kommer till min trädgård och käkar upp både blommor, ärtor och jordgubbsplantor, bland annat. Men de går inte till min granne. Skumt. Har hon inte lika goda blommor och växter som jag? Men i år ska jag testa Råväck. Jag köpte dem på Trädgårdsmässan i Kista i april och nu ska jag se vad de går för. Jag har hängt en på mitt lilla äppelträd som aldrig får vara ifred, en i en kruka på trappen, och en får står för eldprovet, bland tulpanerna. Råväck är så korvar med någon örtblandning som rådjuren inte ska gilla doften av. Nu återstår att se om de funkar. Nästa steg är annars att sätta nät över mina odlingar, men jag vill helst inte för jag tycker inte att det är så snyggt. Jag återkommer med resultatet.

Ännu en bh

Den här bhn sydde jag i påskas. Jag hade med mig symaskinen ner till stugan och svängde ihop den  på påskaftonen. Sen åkte symaskinen hem, så jag hann inte med mer. Det är samma mönster som de tidigare jag har sytt. Men den sitter inte alls lika bra. Helt klart användbar och helt ok på. Men jag är för dålig på att sträcka resåren när jag syr fast den. Och den ser lite för stor ut i kupan. Det är ju väldigt intressant att det kan bli så olika med samma mönster. Det beror så klart på tyget. Just det här tyget, och materialet, kommer från Elingeria och jag köpte det som ett kit. Väldigt snygg färg tycker jag. Och jag har mycket material kvar. Jag tycker att det är prisvärt. Jag betalade ca 200 kr för ett kit har jag för mig, och det räcker gott och väl till en bh och flera trosor. Det var roligt att testa att sätta spetsen lite annorlunda än vad jag gjort tidigare, men jag tycker att det blev snyggare på den förra jag sydde.

Tungvrickning på hög nivå

Dirndl. OK säg efter mig diiirrrndlllll. Så, bra, upprepa nu detta 10 gånger i snabbt tempo så har tungan fått sin dagliga motion. Vad är nu detta? JO, det är en Österrikisk/Sydtysk folkdräkt. Ja, ni har säkert sett en eller annan oanständig parodi av dessa, men nu ska jag visa er en helt anständig en. Tadaaa!

Tjusig, eller hur? Våga inte säga något annat, så mycket jobb som jag har lagt ner på den här. Men först backar jag bandet en bit. Varför i allsin dar har jag sytt mig en Österrikisk folkdräkt? Jo, det började typ på Midsommarafton. Eller vänta nu, det kanske till och med började i november 2011. Eller skit samma. Det hela utmynnade i alla fall i att jag och mina kusiner, som vartannat år kommer och firar Midsommar i Leksand, kom på att vi inte träffas tillräckligt ofta. Vi har ju så jäkla kul när vi ses. Så vi bestämde att vi skulle ses vartannat år i Dalarna, och vartannat år hos dem, i Österrike, NEJ, förlåt, jag menar Västergötland. Men på hösten, i oktober, en oktoberfest helt enkelt. Ja, ni förstår ju vartåt jag är på väg. Om jag nu ska gå på oktoberfest vartannat år resten av livet (eller hur?), ja, då behöver jag ju ordentlig klädsel. Det är ju inget man kan hafsa bort med någon tyrolerhatt i papp, nej nej nej. Så när jag så lämpligt besökte Wien i höstas passade jag på att leta upp ett passande mönster. En hel tidning tog jag med mig hem. (OK, det fanns oanständiga mönster också, men jag valde en proper tidning.)

Jag kan inte påstå att jag vet mycket om traditionen med dirndl egentligen. Men när jag har letat och bläddrat på nätet och i tidningar så verkar det som att man gör lite som man vill. De kommer i alla färger och fasoner. Jag tog vad jag hade. Min tanke var att det ändå är ett utklädningsplagg och att jag inte ville lägga ut en massa pengar på detta. Så på hyllan hade jag en stor bit linneblandning, en stuv jag köpt på S&S någon gång. Som torrfällde. Jag vet inte hur många gånger jag tvättade tyget, sköljde upp i ättika, sköljde upp i salt, till slut tyckte jag att färgen minskade i vattnet. Till förklädet tog jag en annan stuv men bommulstyg från Ohlsson som legat på hyllan länge. Det är även foder i livet.

Så var det dags för syträff i mars någon gång, och jag vigde den till detta projekt. Det var det enda jag hann med att sy, det tog två dagar. Jag började med livet. Det är det jag är mest stolt över. Jag tror inte att det finns en enda synlig söm på det. Jag har vändsytt hela livet, och jag lärde mig något nytt och revolutionerande. Att vändsy ärmhål. SÅ härligt när man lär sig något nytt så där, någon smart lösning som man anade måste finnas där rakt framför näsan. Tänk så många andra sätt jag gjort det på, ok sätt, men inte så finurliga. Vilken lycka. Som sagt, livet är helfodrat med samma tyg som i förklädet. Jag vändsydde hela slabidasket och sydde ihop de sista vändningshålen för hand. 11 knappar från knappsamlingen som dessvärre knäpps åt fel håll, men det är ju inget som man tänker på när man ser det. Det är bara jag som kan irritera mig över det när jag ska knäppa, jädrar vad svårt det var från fel håll.

Kjolen blev lite mindre fluffig än vad jag hade tänkt. Jag har sytt den i fyra våder, men så här i efterhand undrar jag om det inte skulle ha varit fler. Min tyska är ju i princip obefintlig så det var svårt att läsa mig till. Ja, ja, den funkar finemang avsett och det är fint schwung och ok vidd i den ändå.

Förklädet sydde jag på full bredd och med sydda veck upptill. Det är så det ser ut på bilderna, jag lyckades inte läsa mig till hur det skulle göras heller. Men det ser helt rätt ut enligt mig. 

Sen kom blusen. Jag har klippt till en blus av ett mönster som också följde med tidningen. Men jag hann inte sy den. Anledningen till att jag äntligen fick ändan ur att sy den just den helgen var att jag på lördagen skulle avvika till återträffen för Wienresan. Och då var jag ju tvungen att ha den klar, så klart. Varför göra något i god tid när du kan skjuta upp det till sista minuten. Men jag insåg redan på fredagkvällen (natten) att jag inte skulle hinna sy någon blus. Under dagen hade jag lånat en blus av en vän när jag provat livet, för att få rätt känsla. Jag frågade henne om jag kunde få låna blusen under lördagkvällen som paniklösning. Hon ville inte ha den, så jag fick blusen. Hon hade tagit med den mest för oss andra att få prova hur mönstret var, den passade inte henne. Den är kanske liiiite tight på mig, men den funkar. Från början hade den en rätt stor krage som jag inte kände mig bekväm med. Men när jag fick blusen så klippte jag bort kragen, klippte ut en större urringning, och använde tyget i kragen att kanta halsen med. Ja, det blev ju en lila blus i stället för en vit just på återträffen. Kanske inte den bästa färgen, men jag var ju lite desperat och jag är väldigt tacksam att jag jag fick den här blusen av min vän. Men jag har en vit tillklippt, och någon gång ska jag väl sy ihop den. Jag gissar att det blir i sista minuten inför höstens oktoberfest.

Knäpp konst? Nej knappkonst!

Förra veckan hade jag påsklov. Det spenderades i stugan på västkusten. På sommaren går en vecka i stugan fort utan att man behöver göra något särskilt alls. Vid den här tiden behövs utflykter. Strandpromenader i alla ära, men då och då behöver man komma lite längre från gårn'. Så barnen och jag tog en liten tur till Danmark. Till Louisiana närmare bestämt. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att strax söder om Helsingör, i Humlebaek närmare bestämt, ligger ett av Skandinaviens största museer för modern konst. Det är hur stort som helst, utbyggt i flera omgångar, och det ligger otroligt vackert precis vid havet med en stor park som hör till. Jag har varit där många gånger tidigare, men kom nyligen på att det var väldigt länge sedan. 

Barnen och jag hade en jättefin dag. Strålande sol och nästan vindstilla. Röd pölse på färjan sen konst tills vi blev mätta. Det passade riktigt bra att titta på konst med barnen. De kan uppskatta museum, men orkar sällan stå kvar medan jag kanske vill läsa den information som finns. Här var det inte mycket att läsa, bara att titta på, reflektera över, förundras över, fantisera om, skratta åt, efterlikna och glädjas åt. Och så en fikapaus på mitten så klart och rusa av sig lite i parken.

Louisiana har en stor permanent utställning, men också så klart många tillfälliga. Just när vi var där fick vi stifta bekantskap med konstnären Tara Donovan. Och det ska jag säga var ett rent nöje. Jag tror aldrig att jag har blivit så berörd av konstverk tidigare. Helt otroliga var de. Jag tror vi räknade till 9 verk allt som allt, det ena mer fascinerande än det andra. Hennes konstverk med knappar var limmat, men resten hålls ihop endast av friktion och tyngdkraften. Hur det ens är möjligt övergick mitt förstånd. Hon jobbar med vardagliga material, som knappar, knappnålar, sugrör och tandpetare. En hel vägg täcktes av staplade sugrör i olika längd som bildade ett böljande landskap. Ett helt rum var fyllt av ... av... nej, jag vet inte vad. Ni får helt enkelt kolla på den här lilla filmen om utställningen, ni kommer att förstå vad jag menar. Och om det finns någon där ute som läser nu, som befinner sig på lagomt avstånd från Danmark, kan jag bara varmt rekommendera en utflykt till Louisiana. Utställningen pågår till den 20 maj (som också råkar vara min födelsedag, hurra för mig!).

Ny bh

En ny bh sydde jag i helgen. Den här har legat och väntat på att få bli till. Jag köpte materialet av Lisa på LG sömnad på Syfestivalen i höstas. Den här spetsen är så sjukt vacker så jag kunde inte ta det här tyget som första test. Jag kände att jag ville lära mig lite först, och dessutom veta att modellen var bra. Nu hade jag ju sytt tre stycken och fått in snitsen, så nu var det dags. Jag klippte till den för ett tag sedan men först i helgen fick jag tid att sy ihop den. Jag kan säga ärligt att när den var klar var jag besviken. Idag kan jag inte riktigt minnas varför. Men det var lördag natt, strax efter midnatt, jag hade suttit och pillat länge, det blev en del sprättat. Det var mörkt, läggdax och jag var trött. Jag tyckte inte alls att den satt lika bra som de jag sytt tidigare i samma modell. Och jag tyckte att jag hade spänt resåren för lite i ärmhålen. Men i söndags, utvilad (nåja) och i dagsljus med lite distans till kvällens jobb, då var jag nöjd. Den är verkligen superfin. Kanske inte bästa färgen på just mig, men det bryr jag mig inte om då jag verkligen gillar färgen, speciellt den mörka nyansen på spetsen.

Och jag är otroligt stolt över hur jag har mönsterpassat spetsen. Jag köpte två bitar av den, som är spegelvända. Så att spetsen på båda kuporna och även på bakstycket är helt symmetrisk. Eftersom jag tycker så mycket om spetsen så lade jag den över hela bakstycket också. Men kant i kant på mittbiten. För första gången blev jag också helt nöjd med axelbanden. Jag brukar tycka att det är svårt att få till dem bra. Jag vill inte ha ringarna fram, utan bak, och syr därför fast axelbanden i framstycket. Nu blev det perfekt. Jag har också ansträngt mig med att byta tråd mellan det ljusrosa tyget och spetsen.

Påskpysslat

Ja, så här lagomt till påsk tyckte jag det var dags att plocka ner julkransarna på dörren. Jag påskpyntar inte särskilt mycket, men lite gula ljus, servetter och någon påsklilja brukar det bli. I år får påskliljorna stå inomhus, förra året stod de ute. (Förra året tog jag av mig strumporna den 23 mars, i år känns det inte som att jag är redo för det än.) Jag har tänkt ta ner julkransarna ett tag, ända sedan jag tog ner julbelysningen på verandan för några veckor sedan. När jag i helgen fyllde på ved i vedlåren hittade jag riskransarna som jag gjorde förra året. Då var det ju enkelt att hänga upp dem igen. Påskkärringarna var med då också, nytt för i år är lite gulrandiga band.