Det känns lite som att vi har gått in i månaden mörv. Egentligen är mörv månaden mellan november och december, som gör att november liksom aldrig verkar ta slut. Det är då man måste rotfylla, gå på föräldramöten, göra stambyten och avliva Snuffe. Allt enligt Jan Berglin, som jag för övrigt älskar. Under mörv blir det aldrig riktigt ljust, och så känns det just nu. Det känns som en riktigt lång raka mot den alldeles för avlägsna julen.
Den här veckan är Lillebor och Storasyster på semester hos Mormorn och Morfarn. Pappan och jag roar oss med att äta mat som de inte gillar, som musslor och kantareller, och titta på filmer som de inte vill se redan klockan 19 på kvällen. Synnerligen praktiskt då man med något större sannolikhet orkar hålla sig vaken till slutet.
Idag är det oktober, eller jag menar mörv. Som tur är så har jag redan fyllt upp november med en massa skoj, så jag hoppas att den månaden flyger förbi utan att jag märker av det gråa och regntunga. Det som hägrar de närmaste veckorna är en besök av Kusinen och hans föräldrar, 40-årskalas, syhelg med bästa sykompisarna, lite roliga event på jobbet och slutligen rundar vi av november med en resa till Rom, hela Familjen. Jag längtar efter allt det och det är skönt att ha något mysigt att se fram emot.
Något lite kul så här i mörv var ändå att vi äntligen hittade ett kantarellställe. Jaja, jag vet att trattisar brukar finnas typ överallt, men i månaden mörv vill inte mina barn gå ut alls om de inte blir tvingade. Och därför går det inte att gå ut överallt och leta. Men vi tvingade ut dem, och gick 200 m från huset, och där var de! Två stora korgar på 45 min, sen kunde vi gå hem. Jag visste att de fanns därute, jag bor ju för tusan i skogen, men nu vet jag precis vart.
