Basic t-shirt

Här kommer en tröja som inte ser så mycket ut för världen men som jag faktiskt är mycket nöjd med och lite stolt över. Det är också mitt första bidrag till Kajas utmaning i att använda tyger på hyllan. Jag syr ju massor till barnen och de får alltid hemsydda grejer i present och är glada över det. I somras sydde jag också kläder till min kära mor och jag försöker sy något om det passar så fort det är dags för presenter. Men Maken är svår. Jag har ju sytt lite grejer till honom, men i princip inga kläder. Ett par kalsonger en gång som var lite för små. På skoj har han bett mig ibland att sy skjortor, men jag tycker inte att det är värt besväret. Jag har inte heller tyckt att det varit värt besväret att sy t-shirts, men nu har jag ändrat mig. Jag har inte bara köpstopp på tyg den här månaden utan på allt som går. Så varför inte faktiskt sy en t-shirt åt honom den här gången? Han använder det ju dagligen. Och det spelar ingen roll om de är billiga eller dyra, de ser ut som Turning torso efter några tvättar oavsett. Jag vill testa och se om jag kan göra det bättre själv. 

Så klart var det bara några dagar kvar till hans födelsedag när jag kom på idén. Men efter lite bläddrande i Ottobre så hittade jag faktiskt två mönster på herr-t-shirts. Ett tyg på hyllan skulle det vara, och svart är ju favoritfärgen på t-shirts så det fick det bli. Jag trodde att jag hade svart jersey på hyllan, men jag hittade ingen. Däremot hade jag interlock, så det fick det bli. Det här är ju mest ett test för att se om modellen och storleken funkar bra. Det är JNYs svarta interlock (inte den tunna) och det är jätteskön kvalitet. Tyvärr hade jag inte tvättat tyget, och det hann jag inte med, men jag lade till lite på längden för att det inte ska bli för kort vid tvätt. Det ska bli spännande att se om det passar och om han gillar den. Om det blir bra så har jag planer på att sy lite roliga tröjor nästa gång. Lyxa till det med lite randig campan kanske.

Han vill absolut inte ha tryck eller text på sina tröjor, men mitt märke satte jag på så klart. Passade ju utmärkt till en svart tröja. Jag känner mig stolt över att ha lyckats sy en så bra present av bara sådant som fanns hemma. Helt i linje med Kajas och min egen utmaning.

Filtar

Två filtar har jag sytt. Det är en beställning som jag fick en bra bit innan jul, men det var ingen brådska eftersom bäbisen är beräknad i februari. Men nu är det ju snart februari, så det var dags att ta tag i det. Jag klippte till filtarna för ett tag sedan, men föll sen på att det lila kantbandet jag trodde jag hade hemma var nästan slut. Det skulle i alla fall inte räcka till en hel filt. Det var på Ohlssons jag hade köpt det och det är precis rätt färg till violerna. När jag gick dit igen hade jag en otrolig tur för det fanns bara 40 cm kvar, som  jag slog till på. 

Tro det eller ej, men det är faktiskt första gången som jag syr filtar. Jag vet inte varför, det har bara inte blivit av. Det är ju inte direkt svårt. Jag är riktigt nöjd med resultatet. Kantbanden är rundstickade, och jag har för mig att jag hört att det går bra att klippa kantband runt för att slippa skarvar. Men jag gjorde det enkelt för mig och skarvade, det funkade bra. Den lila mudden var bara 40 bred så det blev tre skarvar, den vita räckte det med en.

Att ändra sig

Jag gjorde nyligen en utrensning bland tygerna i mina hyllor och sålde av lite tyger jag kände att jag aldrig kommer att använda. Problemet är att det så otroligt svårt. Jag har ju köpt tygerna av en anledning, och så fort jag tar ner ett från hyllan tänker jag att nejmen det här skulle jag ju kunna göra det här av. Det här tyget har jag flera gånger försökt göra mig av med, men varje gång jag tar i det så känner jag den helt otroliga kvaliteten och det får ligga kvar. Jag har i och för sig inte tvättat det än (jag är en sån slarver med tvätt, men det blir ju ofta mycket bättre när jag gör det...), men det är helt otroligt mjukt och skönt och det känns tjockt och stadigt samtidigt. Jag har köpt det på Jofotex för väldigt länge sedan, och jag tror också att det fanns ett matchande tyg i samma färger, men med bara blommor, större än dessa. Flera gånger har jag också försökt använda det, det har åkt med på flera syträffar men har hela tiden fått åka hem igen orört. När jag nu tog ner det från hyllan för att faktiskt göra mig av det, ångrade jag mig precis i sista stund och i stället klippte jag faktiskt till det. En klänning till Storasystern fick det bli. Och hon fick även den i födelsedagspresent.

Modellen jag har använt kommer från Ottobre, ett gammalt nummer. Jag har använt det tidigare flera gånger, men då i mindre storlekar. Jag sydde en lila klänning till Storasystern som hon fortfarande använder. Jag minns inte vilken storlek det är men skulle gissa på 110. Den är inte så mycket klänning längre dock, utan mest en tunika. Det är också så som den är designad i Ottobre, som en tunika, och där är den sydd i vävt bomullstyg och med en dragkedja i nacken. Men eftersom jag sytt i trikå så behövs det inte. Jag tycker att oket är väldigt snyggt och då slipper man resåren i halsen som jag tycker kan bli lite knölig med trikå. Jag ritade av storlek 128, och det är en väldigt rymlig modell, så jag gissar att hon kommer att kunna ha även denna klänning i flera år. Jag förlängde den också på fri hand och den blev ganska lång. Egentligen lite för lång för att vara praktiskt, men Storasystern blev väldigt glad och nöjd och har använt den utan problem. Och jag har fått komplimanger från personalen på fritids. Det är med glädje i hjärtat jag hör båda mina barn säga "den har mamma sytt" med stolthet i rösten. Vilken fantastisk ynnest det är att faktiskt få sy till dem, och att de tycker så mycket om det jag gör.

ING, det är jag

Så har jag efter flera års velande äntligen skaffat mig nya namnlappar. Jag har haft sådana problem med vad jag skulle skriva på dem. Tidigare hade jag lappar som det stod INGRID på, för det är det jag heter. Jag kunde inte komma på något bättre. Min blogg heter ju Pyssel på Torp (eftersom jag när jag skapade den bodde på gården Torp, men det passar fortfarande eftersom jag efter flytten fortfarande bor på ett torp), men att sätta det på kläder jag syr kändes inte helt rätt. Jag ville inte ha något barnsligt namn, eftersom jag inte bara syr barnkläder. Och jag syr ju inte bara kläder heller. Mina INGRID-lappar vek jag alltid på mitten och lät ING vara den delen av namnet som syntes mest. Det är dessutom en signatur som jag faktiskt använder mig av i meddelanden. Så varför inte? Det är ju jag! Molnet har jag tänkt mig hela tiden, jag gillar moln och jobbar till och med dem i viss bemärkelse. 

Eftersom jag är absolut inte kan något om att arbeta med bilder i datorn så var jag tvungen att ta hjälp, och det gjorde först en nära vän med grundidén, och sedan Ulrika på 3exter med att genomföra den. Molnet har dock faktiskt själv ritat. Jag ritade det dock för hand och tog en bild av det och skickade till Ulrika, som sedan kunde använda det till mallarna. Jag är faktiskt lite förvånad över att jag fick till det helt perfekt som jag ville ha det på bara ett försök. Jag är supernöjd.

Jag har beställt fyra olika utföranden av lapparna eftersom jag inte visste riktigt vilken jag ville ha. Nu ska jag testa och se vilken modell jag kommer att använda mig av mest. Kanske kommer jag att använda alla fyra. Jag tror det, eftersom jag redan nu tänkt mig olika sätt att använda dem på. Lappen nere till höger i bilden är vikt med ING på ena sidan, och molnet på andra, så jag kan välja vad jag vill ska synas mest. Tre av lapparna är vikta och en är skuren.

Nöp nöp

Nöp, det är pingvin det. Det tyckte i alla fall Lillebror när han började prata. De första ord han sa var Storasysterns namn, Kitty (efter Hello Kitty) och Nöp för pingvin, eftersom det är vad Pingu säger. Jag själv, och min kära mor, är väldigt förtjusta i pingviner, och under årens lopp har vi presentat varandra med pingviner av olika slag. Så när jag såg dessa pingviner hos Purl Bee var jag helt enkelt tvungen att sy en. Eller två blev det. Och direkt när jag såg dem var det också självklart vilket tyg jag skulle använda, nämligen mina fantastiska indigofärgade bomullstyger från Kina. När jag köpte dem såg jag massor av olika djur som sytts i dessa blå tyger, med röda detaljer till. Jag har fotat massor som inspiration och nu har jag också testat själv. Jag tycker att det är så snyggt med det blå och röda. Jag sydde ju samma kombination när jag sydde små tygpåsar tidigare.

När jag sytt klart alla delar och stoppat dem med vadd och satt och skulle sy ihop allt så var det inte självklart åt vilket håll jag skulle sätta vingarna. I originalet sitter de åt andra hållet, och ser man på mönstret så följer ju vingens böjning skärningen mellan det blå och röda tyget. Men jag bestämde mig för att ändå sy fast vingarna åt andra hållet. De kändes mer kramiga då, och se så fint de kramar varandra nu. 

Jag är inte hundra procent nöjd med dem, det blev lite bubbligt vid stjärten till exempel, men jag tycker ändå att de är fina och jag kommer nog att bli helt nöjd när de fått stå till sig en liten stund. Det är ju lätt hänt att man bli väldigt självkritisk när man suttit och pillat med något ett tag. Jag är i alla fall nöjd med att det tog mindre än en vecka att få dem klar. Jag bestämde mig en tisdag att göra dem och klippte och sydde och började stoppa på syjuntan, och avslutade dem sedan på helgen. Ett avslutat projekt, sånt gillar jag.

Använd det du har

Jag lade ju nyligen ut en bild på mitt syrum, och på mitt tyglager. Som ni förstår så behöver jag verkligen inte mer tyger. Men tänk att det ändå kan vara så svårt att låta bli att köpa mer hela tiden. Storasystern frågar mig: "Mamma, varför köper du nya tyger hela tiden när du redan har så mycket?" Jag har inget bra svar till henne, mer än jag älskar tyg och att jag samlar på det. Nu har Kaja dragit igång en utmaning att använda det du har. Jag startade ett sånt projekt redan hösten 2010, men har inte lyckats göra av med tyg i samma takt som jag inhandlat dem ändå. Men från och med nu och fram till sista februari, som ju i år råkar vara den 29e, ska jag inte köpa mer tyg. Nej, nej, nej, det ska jag EJ! Och om jag nu skriver det här i bloggen och deltar officiellt i Kajas utmaning, så kanske jag lyckas hålla det. Det passar extra bra just nu eftersom vi precis har renoverat Storasystern rum, gjort i ordning tvättstugan samt bytt ut vårat avlopp, och det har så klart lett till ökade kostnader och vi behöver verkligen hålla igen lite. Visserligen har jag ett separat tygkonto, men jag tänker mer att det blir lättare att hålla igen om jag gör det överallt. Jag känner också att jag törs lova detta eftersom jag vet att jag kommer att missa Syfestivalen om några veckor... Törs du?

Extra mycket fluff

Nästa grej som Storasystern önskade sig i födelsedagspresent var en morgonrock i fleece. Jag har en och bästa kompisen har en nu ville hon också ha en. Det är onekligen skönt nu på vintern, jag går runt i min både med och utan kläder under. Fleece har jag inte mycket av hemma, så det blev till att inhandla. Som vanligt var jag för sent ute för att beställa, så det fick bli ett besök i lokala tygbutiken. Jag lyckades gå förbi alla reatyger och kom ut endast med det som jag gick in för att skaffa. Tittade först på den vanliga fleecen, men hittade sedan riktigt fluffig lyxfleece som jag inte kunde låta bli att köpa. Själv tycker jag att det rosa var lite för... rosa. Men jag visste att Storasystern skulle gilla det, så det fick bli en bit rosa också till detaljer. Mönstret har jag hittat i Ottobre.

Det var riktigt jobbigt tyg att sy i. Luddade som bara den, tjockt och svårt att sy i, drog sig. Jag är inte helt nöjd med resultatet, men det är Storasystern så då får det duga. Den gick i alla fall fort att sy. Och Storasystern är extra gosig att krama nu.