Fina fisken

Mina barn har sommarlov och har spenderat snart två veckor hos Mormorn och Morfarn. Jag uppskattar så mycket att mina föräldrar ställer upp och hjälper oss, och framförallt barnen genom att ge dem ett långt härligt sommarlov när jag bara kan ta ut 4 veckors ledig. Så jag har varit barnfri i snart två veckor. Nu längtar jag hemskt efter dem, och jag är lite irriterad på mig själv att jag inte hunnit med så mycket som jag hade tänkt innan. Då föreställde jag mig att jag skulle bo ute i syrummet, men så har det inte blivit. Jag har dock gjort andra trevliga saker och jag var upp till barnen och firade midsommar med dem, så jag ska inte klaga egentligen.

Men häromdagen fick jag nog på mitt velande. Jag vill sy det, och jag vill sy det, och det, och det, men jag har haft någon slags spärr hela tiden. Jag vill sy till mig själv, men misslyckades med två klänningar av tre och det tog nog lite musten ur mig. Jag har letat efter mönster och inte hittat något bra, och även om jag hade hittat något bra så hade jag ju varit tvungen att börja med att rita av mönster och klippa till det, och där ligger också en spärr. Men som sagt, härom dagen fick jag nog och tänkte att nä, nu tusan klipper jag på fri hand. Bra idé? Kanske inte men jag tänkte att det får bära eller brista. Jag tog inte ens ett fultyg och testade i utan satte saxen direkt i det fina Folklore fish från Ikasyr, som jag köpte av Strömming redan i april. Jag har ju gjort så här många gånger till Storasysterns enkla klänningar och det har ju gått bra. Och tänk, det bar!

Jag tog mönstret från Ottobre som jag testat tidigare och sytt linnen av. Storlek 38 passade mig alldeles perfekt. Från midjan klippte jag på fri hand en lätt utställd klänning, och rundade av nederkanten. Den sitter som en smäck, och den är otroligt skön att ha på. Tyget är underbart mjukt och jag gillar mönstret så mycket. Jag har kantat med vit interlock, men velade mellan det och korallröd mudd från Stoff & Stil som faktiskt återfinns i mönstret om än väldigt lite. Egentligen är ingen av färgerna helt klockrena, jag hade helst velat ha den roströda som finns mer i mönstret, men det jag hade hemma funkade inte. Vitt är i alla fall somrigt och fint, och det här är en riktig sommarklänning. Nu har jag ju ett mönster i och med den här klänningen, och jag ska sy en till, jag har ett tyg som ligger och väntar. Men den klänningen ska bli kortare och med ärm.

Byxor blir shorts

De här byxorna sydde jag förra sommaren. Det är ett ganska grovt bommulstyg ,från Åhlens om jag inte minns fel. Luftigt och skönt men slitstarkt. De blev inte jättemycket använda eftersom de först var för stora i midjan och sedan något för korta. Men vad passar inte bättre då än att göra shorts av dem? Toppen, toppen. Shorts behövs ju, nu är det ordentligt varmt igen och jag hoppas att det håller i sig. Min semester börjar på fredag. Lillebror är på sommarlov hos Mormorn och Morfarn, så han har inte hunnit inviga dem.

Födelsedagspresent nummer 2

Tänk vad konstigt det är. Förra året hade jag jätteproblem att hitta på bra presenter till min mamma, medan det var lättare till min pappa. Det gällde både födelsedag och jul. I år verkar det vara helt tvärt om. Jag kom på så mycket bra saker till min mamma, att jag var tvungen att hejda mig lite. Det är ju jul i år igen och det är ju bra att han kvar något då.

Men en tröja var jag bara tvungen att sy. Hon hade själv valt både mönster och tyg för ett tag sedan, och jag hade ritat mönster och klippt till för också ett tag sedan. Men även denna sydde jag ihop kvällen innan. Sömnaden gick lätt så det blev inte så stressigt trots allt. Jag beställde grå tråd från Bibbi som kom samma dag, och trots att jag chansade vilt så blev det perfekt.

Mönstret kommer från Ottobre Woman och jag har inte gjort några ändringar. Tyget köpte jag på Stoff & Stil i Trondheim i höstas när jag var där med Gekko. Hon visade mig de trevliga stuvkorgarna och där hittade jag det här tyget som från början var tänkt att bli en kjol, men som passar mycket bra till en tunika. Gekko var dock snabbare än mig och hittade flera fina trikåstuvar där. Snäll som hon är erbjöd hon även dem till mig när jag och min vän som var med skrattande konstaterat att Gekko minsann hade rutin och var blixtsnabb, men jag flög hem och hade fullt ändå i väskan. Både ok och nedre delen av framstycket är rynkat under bysten. När jag klippt till tyget och höll upp framoket tänkte jag att hur ska det få plats, inte bara en, utan två tuttar i detta utan att visa upp alldeles för mycket. Men tyget är viscosejersey och jag kan meddela att båda behagen fick plats utan problem eller pinsamheter. Mamma blev mycket glad även för den här presenten.

Garden girl

Ja, det har väl märkts att jag har börjat intressera mig för trädgårdsarbete. Jag odlar och står i. Och med på tåget följde min mor som har varit på potatisjakt och dessutom börjat odla själv. Jag har tidigare sett att det finns ett märke med kläder, skor och verktyg som heter Garden Girl. Allt är blommigt och lite romantiskt. Jag har tyckt att det varit lite töntigt, men när jag nu började odla så började jag förstå lite grann vad de är ute efter. Det går kanske inte alltid att ha sina mest eleganta kläder när man är ute i trädgården. Men jag är inte särskilt road av att plocka fram mina skrotkläder fulla med målarfärg. Bara för att jag vill påta i trädgården behöver jag ju inte se ut som skräp. Det enades mamma och jag om och hon ville ha ett förkläde att ha sekatör och andra bra-att-ha-saker i (snören läste jag i en tidning att man skulle ha...). Sagt och gjort, jag noterade och tänkte att det blir ju en toppenpresent att sy. Jag valde ut tyget direkt, en bit blommig canvas från Stoff & Stil som jag tidigare sytt en kudde av. Kom en bit på väg också, men självklart väntade jag till kvällen innan mammas födelsedag innan jag sydde klart den.

Jag har gjort en väldigt enkel modell, med band och ett spänne att knäppa. Jag är inte hundra nöjd med själva bandet. Men det var det enda jag hittade med rätt brädd som passade någorlunda. Mamma blev mycket nöjd och glad i alla fall.

Glad midsommar!!

På väg till majstångsresning på midsommarafton. Storasystern, Lillebror och deras kompis. Samtliga folkdräkter, som är Leksandsdräkter, är sydda av min mamma. Med lite assistans från mig. Jag har sytt sjalen och hättan i mitten och broderat detaljer på skjortan till höger. Min älskade mamma har sytt klänningarna (gulkjolarna), kjolsäckarna och skjortan till masdräkten. Övriga delar till masdräkten hade min bror när han var liten, (som mamma sydde då) och slokhatten kommer faktiskt ända från min farfar. Vi räknade ut att den har nästan 100 år på nacken, visst är det otroligt? De var helt fantastiskt söta. Även jag hade min dräkt, och så Kusinen som är 9 månader. Vi blev stoppade både en och tio gånger av turister från både Japan och Amerika för att bli fotade. Och det kan vi väl bjuda på.

Det var högst tveksamt dock om vi skulle få på barnen dräkterna i år. Inför skolavslutningen tog vi fram dem och storasystern avböjde samma morgon. Då stirrade också Lillbror på dräktskjortan och sa; "Jag vill inte ha den, den är FUL." Oh, det skar i mitt hjärta. Jag lovar att det finns inte en finare skjorta i hela Dalarna., eller Sverige heller för den delen Jag har broderat manschetter och krage, så kallade "kruskvalar", och min mor har sytt den av finaste linne. Inför Midsommarafton hade vi hetsat barnen i ett par veckor och efter bara en svag protest fick vi även på Lillebror hela stassen. Roligt var att vi har dräkter i alla storlekar och att barnens kompis också kunde låna en. Lillebror tittade allvarligt på och frågade mig gång på gång "Mamma, är jag fin?" Jag tror att han kände att det var ett högtidligt tillfälle och han själv kände sig väldigt fin trots allt.

På Midsommardagen vankades namnkalas för Kusinen, och då blev det dräkt igen. Denna gång meddelade Lillebror att "...då blir jag cool..." när han skulle ta på sig dräkten. Som mamma, dalkulla och dessutom handarbetsfantast jublade mitt hjärta den här gången. Tänk att min son tyckte det var coolt att ha folkdräkt. Förutom midsommar har jag haft dräkt på dop, bröllop och begravning och jag har alltid känt mig välklädd. Jag är så glad så länge mina barn också uppskattar dem.

Nu laddar mamma och jag för att sy nya större storlekar till nästa år, i fall att barnen möjligen skulle kunna tänka sig att ha dräkter även då. Och jag laddar för att ta emot en fotograf om några veckor för att fota dem i dräkt. Vi gjorde ett försök förra året, men det slutade i total katastrof. En Storasyster som inte var samarbetsvillig och en värdelös fotograf som inte kunde hantera barn resulterade i 200 bilder där Storasystern ser ut som en spik. Jag kan bara skratta när jag ser bilderna, de är i princip värdelösa. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så totalt. Håll tummarna för vi lyckas bättre i år. Den fotograf jag har anlitat kommer hem till oss och hon har själv barn, så jag tycker att det borgar för högre odds.

Det växer och gror

Mitt trädgårdsintresse håller i sig, jag är faktiskt lite förvånad själv. Men jag tar lite då och då, inga alltför stora projekt som kan stranda, accepterar att vissa saker får ta tid och behöver inte vara klara i år. Det kommer en sommar nästa år också, då måste jag ju också ha något att göra. Och i höst. Här kommer ett urval bilder från min prunkande trädgård.

Här vankas broccoli. Tror jag i alla fall. Jag har inte sett skymten av några broccolistånd, men blad finns det gott om. Jag satte frön inne redan i mars, men de tog sig aldrig. Dessa frön är satta på friland i slutet på april, i en drivbänk med fönsterlock. Sockerärtorna skymtar till höger och dessa har jag redan börjat skörda.

Det är så roligt när man kan byta plantor och skott med varandra. Jag har en vän med en jättestor trädgård full med gamla bestånd av bär och frukt. Tillsammans grävde vi upp en rabarberknöl, de har flera meter med rabarber. Den såg inte mycket ut för världen när jag kom hem med den, men den fick en plats och vips så börjar nya blad kika upp. Det tog inte mer än en vecka. Förra året köpte jag en rabarberplanta, men den har inte tagit sig alls. Den här har jag stora förhoppningar om. Jag fick också med mig ett stort antal hallonskott, som efter en tveksam start har tagit sig fint de med. De hann vissna lite innan jag hann hem med dem och få dem i jorden, men jag klippte bort de vissnade topparna och de har också redan börjat skjuta nya skott.

I mitt förra trädgårdsinlägg pratade jag om åkerbären i mitt stenparti. Då blommade tuvorna fint med fina små rosa blommor. Nu är bären på gång.

Sniglar har vi i hundratal, vinbärssnäckor. Eller "blääää" som Lillebror kallade dem när vi flyttade in för två år sedan. De verkar inte göra någon skada, och jag tycker att de är vackra så de får väl vara kvar. Jag har plockat någon snigel i landet, men inte sett några skador på plantorna. Det enda jobbiga med dem är att de finns överallt och det är inte roligt att kliva på dem.

Smultronen börjar mogna nu. Och barnen är inte hemma så jag får väl äta upp dem själv. Det lär bli över till dem också, så det känns inte alltför elakt.

Krolliljan blommar nu och är så otroligt vacker. Den stod här när vi flyttade in och växer vid en stor sten tillsammans med andra ängsväxter.

Här är väl valda delar av mina frön som barnen och jag satt. Det är paprika, basilika, luktärt och solros. Paprikafröna tog jag från en vanlig paprika vi hade köpt och ätit upp. Jag har senare hört att det är inte alltid som det blir bra, men jag testar. Det kan inte bli mer än fel.

Potatis har jag satt. Jag grävde ett litet potatisland där vi har satt fyra sorter. Två som vi köpte och som jag inte minns namnet på och som maken inte har märkt ut när han och barnen planterade. Det får bli en överraskning vad det blir när vi gräver upp dem. En sort är Leksand vit, som är en gammal potatissort som troligen härstammar från 1700-talet när potatisen på allvar började odlas i Sverige. Min svägerska började prata om den och min mor lyckades nosa upp två små små knölar hos en vän i Leksand. Hon fick även tag i två stycken Djurapotatisar. Djura är en by utanför Leksand. De var lite ynkliga när jag fick dem. De låg framme i fönstret länge utan att skjuta några nämnvärda skott. Vi kunde bara ana att det fanns något som kanske kunde vara början på grodd, men vi satte ner dem ändå. Djurapotatisen kom upp ganska raskt, men Leksand vit lät vänta på sig. Jag trodde ett tag att det inte skulle bli något, men så kom den upp till slut. Leksand vit ska vara en otroligt god, mjölig potatis som ska suga upp smör särskilt bra.

I min jakt på information om Leksand vit snubblade jag också över Rättviks röd, även den en mycket gammal potatissort. Mitt lilla lilla potatisland var redan fullt när min mor kom till mig med en Rättviks röd som hon fått tag i genom bekanta i just Rättvik. Den fick bo i en kruka eftersom jag inte orkade utöka potatislandet just då. Den har tagit sig fint vilket syns på bilden ovan. Bredvid står en kruka med två stycken Leksandslök som mamma också luskade fram. När hon slutligen kom med ytterligare två potatisar av sorten Bjursås fick jag köpa två krukor till. Jag vill inte odla i hink, dessa krukor är visserligen av plast men helt ok att ha framme tycker jag. Nästa år ska jag ha ett mycket större potatisland, och jag hoppas att alla fyra sorterna från Dalarna ska ge bra skörd så att jag både kan smaka dem och spara några till nästa år.

Det finns mycket körsbär i vår trädgård. Jag vet inte om de är goda eller ej, men i år blir det mycket bär. Är de goda har vi hur mycket som helst. Är de inte goda så ska jag nog tukta dem lite och skaffa ett träd med söta goda körsbär också. Vi har ett prydnadskörsbär också, och jag är lite kluven inför vad jag ska göra med det. Jag vill hellre ha träd med frukt eller bär jag kan äta. Jag funderar på att ge trädet till min granne, det är litet och borde gå att flytta utan problem. På det viset kan jag njuta av det, men ändå få plats för mer träd på min egen tomt. Jag har ett stort gammalt äppelträd, men äpplena är inte bra. I höstas kom en arborist och gallrade ur det och kanske blir det blir det bättre. Men det trädet är så otroligt vackert, stort och gammalt, så det kan jag bara inte ta ner, hur dåliga äpplen det än blir. Förra vintern satt alla äpplen kvar och födde både fåglar och rådjur hela den kalla vintern.

Minimonster

Den här boken fick jag av min kära mor när jag fyllde år i maj. Storasystern bläddrade snabbt igenom den och beställde en figur direkt. Jag hade tur och blev det också min favorit i boken.

Ett litet monster. Det här är ett perfekt litet projekt att ha med mig på bussen. Jag åker inte buss varje dag, vi turas om och den som lämnar och hämtar barn kör bil, den andra åker buss. Men jag gillar att åka buss och skulle gärna åka mer om det gick. Tänker att det inte är så många år kvar, sedan kan båda barnen åka skolbuss och då kan jag också åka buss. Jaja, nog om det. Jag virkar i alla fall när jag åker buss. Den här figuren var inte komplicerad att virka. Jag klippte aldrig av trådarna när jag virkade randigt, och sen kom jag på att jag inte skulle fästa dem som jag brukar heller. Jag brukar alltid sy fast trådändar, och det gjorde jag i och för sig den här gången med, i början och slutet. Men där jag bytte garn knöt jag bara ihop ändarna och lämnade dem som de var inne i figuren. Kanske logiskt, jag vet inte, men jag har i alla fall inte kommit på detta tidigare.

Storasystern blev mycket nöjd med sitt monster, och det fick följa med till skolan direkt. Jag hade nästan tänkt att det kunde få bli syskondjur till Hjärtekatten, eftersom barnen gärna vill att jag ska virka/sy figurer, men sedan inte bryr sig om dem nämnvärt. Så är det med Fåret Shaun till exempel. Men det här monstret bodde halva förra veckan i Storasysterns skolväska, blev avmålad och beundrad i skolan och nu vill klasskamraterna ha likadana. Men till skillnad mot hjärtekatterna så har jag ingen lust att virka fler sådana här monster. Men jag har börjat virka ett annat monster. Självklart vill ju Lillebror också ha ett, och i boken finns en kompis till detta monster.