Stickad klänning

Det här har varit min dröm länge. Att sticka en bommulsklänning till Storasystern. Jag såg en regnbågsfärgad i en blogg för länge sedan som var så fin, men tänkte att det skulle ju ta en evighet att sticka. Jag såg inte att jag skulle kunna genomföra det. Men det var nog i den vevan som jag bestämde mig för att om jag aldrig stickar så blir jag ju aldrig bättre. Så jag började sticka mer. Jag började med något enkelt med inte alltför tunt garn och smala stickor. Det blev en pippitröja till Storasystern den gången. Sedan kastade jag mig över andra projekt som den här och den här koftan. Sen har det rullat på. Att sticka är trevligt. Mitt problem är dock att jag sällar får till slutfinishen riktigt bra. Det ser så bra ut när jag stickar, men sen ska det sys ihop och stickas kanter och det är då det spårar ur för mig.

Nåväl, jag lät mig ändå inte hejdas när jag i höstas var på Stoff & Stil i Trondheim med några vänner. Vi gick där i flera timmar och jag slog till på det här mönstret som jag sett i katalogen och tyckt varit så fint. Även om jag försöker undvika rosa om det går till Storasystern, om jag får välja, så blev det ändå rosa garn. Jag gillar de här gammelrosa nyanserna och mina vänner hetsade mig att bryta av med någon helt annan färg. Självklart blev jag tvungen att köpa stickor också så att jag kunde börja sticka direkt. Väl hemma med påbörjad stickning så tyckte inte Storasystern att det var fina färger så klart. Det rosa kunde hon väl acceptera, men hon gillade inte det blå. Det vore ju tråkigt att lägga så mycket tid på att sticka någon som hon sedan inte vill använda. Men jag känner ändå att om jag just ska lägga så mycket tid på något så vill jag välja lite själv också. Och jag känner Storasystern väl, så jag var aldrig orolig egentligen.

Den här gången var jag så ordentlig att jag provstickade en bit innan jag satte igång. Det brukar jag aldrig göra, men så blir det ju lite knepigt med storleken också. Jag upptäckte att jag nog stickar lite löst, för min ruta blev mycket större än vad mönstret var anpassat till. Jag valde då att sticka storlek 6 år i stället för 8 som jag tänkt från början. Storleken har visat sig vara helt perfekt. Inte för stor, men inte för liten heller. Hon kommer att kunna ha den länge, det är ju en sådan modell.

Det är ju lite en sommarklänning och jag tänkte att jag hade vintern på mig för att hinna klart till sommaren. Men så bokade vi en resa till Kanarieöarna och helt plötsligt fick jag ett annat mål, i februari. Jag stickade och stickade och stickade för att bli klar. Och alla delar var klara innan vi åkte. Men då upptäckte jag att det var ju en herrans massa trådar att fästa och det tog en herrans tid. Sen tog det tid att sy ihop den också. Och slutligen skulle jag ju också sticka sprundet och halskanten. Så den hann inte bli klar till resan.

Sen var det ju det där med slutfinishen som jag så svårt för. Jag tyckte inte att sprundet blev bra. Jag började ändå med halskanten, och den blev inte heller bra, och då gav jag upp ett tag. Men surdegar brukar kunna ligga till sig, och när det var dags för långtur till stugan i påskas slängde jag med klänningen också. På vägen hem spenderade jag en stor del av resan att sticka halskanten. Det blev en hel del upprepning, men till slut blev jag faktiskt nöjd. Det är dock lite irriterande att jag följde beskrivningen exakt, men ändå blev halsen för stor tyckte jag. Repa upp, sticka om. Det var också svårt att sticka hela halsen i ett stycke, så till slut delade jag upp den i två omgångar, och sydde sedan ihop den i nacken. Det blev riktigt bra till slut. Och när halskanten var klar så såg ju sprundet helt plötsligt ok ut. Storasystern är mycket nöjd, med både färg och modell, och har redan börjat använda den trots att det saknas en knapp i sprundet.

Gör om gör rätt

Eller i detta fallet poppar uttrycket "skit bakom spakarna" upp i huvudet. Beställaren till kläderna i förra inlägget ville hellre ha en husvagnsmössa, så det fixade jag snabbt. Eller i alla fall ganska snabbt. Eftersom det innebar ett byte av tråd i maskinen, och det var detta som bråkade med mig härom dagen, så tänkte jag vara noggrann. I stället för att knyta de nya trådarna i de gamla och bara köra på så drog jag ur samtliga trådar och trädde om helt och hållet. Men sömmen blev ändå jättekonstig. Jag vred och vred på trådspänningen för att spänna den undre gripartråden, men det blev bara värre och värre. Till slut gick tråden av. Gör om gör rätt tänkte och jag började om från början och trädde om igen. Då upptäckte jag vad som var felet. Jag hade tagit tråden till den övre gripararmen och dragit den till den undre, och tvärt om. Så dumt. Och helt fel. Jag kan meddela att det faktiskt funkar att sy så, men det blir inte bra. Och när jag trodde att jag spände den undre tråden så spände jag hela tiden den övre i stället. Så i det här fallet gjorde maskinen bara det jag hade sagt åt den att göra. Skit bakom spakarna helt enkelt. Sen sydde den som en klocka igen.

Set i klara färger

En vän har blivit moster och beställde lite kläder från henne och den nyblivna mormorn. Klara färger och röda byxor var direktiven. Annars fick jag rätt fria händer. Men det var faktiskt min vän som undrade hur det var med mitt husvagnstyg, vilka färger jag hade. Och då insåg jag själv att det gröna blir ju klockrent. Det är verkligen en väldigt klar och fin grön färg. För att bryta av lite sydde jag mössan i stjärntyget, precis samma färg men annorlunda mönster. Jag upptäckte då att jag aldrig klippt något i det stjärntyget, hela metern jag hade var orörd. Men inte nu längre.

Det händer att jag är snabb och effektiv. Den här beställningen kom i helgen, spikades på tisdagen och igår onsdag klippte och sydde jag. Ibland så funkar det så bra. Dessutom jobbade min CP helt otroligt bra, jag älskar verkligen den maskinen. Det blir så himla fint. Men helt glad får man ju aldrig vara, därför bråkade OLen med mig i stället. Det lutar alltmer åt att det börjar bli dags för en ny OL. Men även om den bråkar med mig, så finns det så mycket med den som jag gillar, så jag drar mig för det. För tillfället har jag inte heller råd, så jag är glad så länge den funkar ändå.

Inflyttningspresent

Min moster har flyttat in i sitt nya hus och vi hälsade på på Långfredagen. Som vanligt kom jag på alltför sent att jag ville handarbeta något att ge henne i inflyttningspresent. Alternativet hade varit att ge henne en av mina fina tomatplantor som jag drivit upp hemma, men det kom jag på först på Nissastigen, och då var det lite sent. Däremot hade jag som vanligt med mig lite grejer i bilen att pyssla med på vägen ner. Bland dessa fanns ett nystan med multifärgat bommulsgarn. Jag hade virkat en annan grej av det, med en virknål som var för liten och jag upptäckte att det blev tillräckligt stabilt för en virkad korg. Sagt och gjort, jag började virka en korg på vägen ner till sommarstugan. När vi kom fram fick jag veta att vi skulle till Mostern redan dagen efter, och därför blev det lite sent på Skärtorsdagen för mig när jag virkade som besatt. Och jag brukar ju bli lite lätt besatt när jag får en ide och kommer igång.

Självklart ville jag också ha ett lock till korgen, som inte var så himla stor. Den började jag med sent på natten, men gjorde klart den i bilen på väg till Mostern. De sista trådarna fäste jag när vi svängde av upp mot deras gård. Jag blev rätt nöjd till slut. Man kan ju använda den antingen som en burk med lock, eller som två små korgar, funkar vilket som. Mostern blev glad.

Bodysar

Ett gäng bodysar kommer här. Jag är tveksam om jag bloggat om någon tidigare. I alla fall den gula med retroringar har legat klart ett bra tag, men utan knappar. Nu börjar det bli dags för en liten bäbis att titta ut som jag tänkte på när jag klippte till den, så det var dags att avsluta. Samma bäbis ska få den gula molnbodyn.

Den turkosa molnbodyn och husvagnsbodyn ska till en lite kille som av nyblivna mormorn kallas Gagarin. Det närmaste rymden vi kom var moln, även om de befinner sig i den lägre delen av atmosfären. Rymdtyg var svårt att frambringa, om någon har ett tips så vill jag gärna veta.

Det är inte så mycket mer att säga om dessa. Bodys är nog det plagg jag syr mest av, och det går numera rätt fort att göra dem också. Jag kör alltid med Ottobres mönster med kuvertringning, jag tyckte att det var väldigt bra när Lillebror var liten. CPn bråkade lite med mig när jag kantade med svart kantband, för första gången på länge. Jag har ingen aning om varför, för när jag testade igen så funkade. Dock blev det ju en del sprättande.

Gamla ufon

Jag har grävt djupt i min ufolåda och hittat en kanindress som jag inte minns när jag klippte till. Det var ju vid tiden för de turkosa kaninerna, om någon minns när det var. Detta var den sista snutten av mitt tyg, och jag klippte till en bodysuit i storlek 62. Av någon anledning så minns jag storleken. Det som gjorde att den hamnade i UFO-lådan var att jag klippte fel. Höger och vänster framstycke är ju olika, och jag lade ett av dem åt fel håll. Så tröttsamt då. Speciellt som det var det sista av tyget. Egentligen borde jag ha slängt allt direkt, men det gjorde jag inte. Jag tänkte nog redan då att det kan gå att sy ihop den ändå, och att ena framstycket fick bli blått utan tryck. Men besvikelsen var för stor för att ta tag i det då. Någon gång på vägen har jag gjort ett ryck för att sy ihop den, för jag bandkantade ärmarna. Nu fick jag ett ryck och sydde klart den. Och nu tycker jag faktiskt att misstaget inte spelar någon roll. Det blir till och med en rolig effekt. Om jag inte precis hade erkänt att jag gjort fel skulle jag till och med kunnat hävda att det var meningen. Jag är riktigt nöjd till slut.

Nästa ufo var två par gula byxor som jag klippt till för länge sedan och som blivit liggande. Och jag glömde bort vilken storlek de var. Det visade sig vara 62 och 68. Snabbt och enkelt fixat när jag väl kollat upp det.

Dregglisar

Kusinen har fått två tänder. Han behöver dregglisar. Jag vet inte om han vet om det, eller om hans föräldrar vet om det heller. Jag har bara tagit det som en anledning att sy några. Jag har ett lass tillklippta som legat ett tag och väntat. Jag har använt två olika mönster. Ett som jag fått av MemLin som fått det av någon jag inte minns. Det är flodhästarna. Monsterdregglisen är Gekkos mönster. Den var lättare att sy, mönstret stämde bättre. Hoppas att Kusinen blir glad.