I måndags kom Storasystern hem och meddelade att hela nästa vecka är det Halloween, och hon måste ha en kostym. Som vanligt hade jag inte mycket tid på mig att fixa det hela, men vi gick ut i syrummet tillsammans för att försöka hitta på något. Först skulle hon vara spöke, sedan ändrade hon sig till fladdermus. Medan jag letade efter något att göra vingar av hittade jag lila och svart tyll i en påse. Jag föreslog att vi skulle göra en kjol och sy en matchande tröja och hon skulle kunna vara häxa. Det föll i god jord. Jag sydde snabbt ihop en kjol, och klippte till en tröja. Tröjan avslutade jag senare under veckan, och det är bara en svart tröja med lila kantband. Jag tycker själv att den blev snygg, och jag tänkte att det blir ju praktiskt att sy en tröja som hon faktiskt kan ha senare också. Hade jag haft min brodermaskin hemma så hade jag broderat något på den, men maskinen är för tillfället på service. För sent kom jag på att jag kunde göra en applikation, men jag hann inte.
Jag tyckte att det blev en bra kostym, och med en köptashatt så tycker jag att hon är sötaste häxan som kan uppbådas så här i Halloweentider. Men hon var inte nöjd. Hon tycker inte att hon är tillräckligt läskig. Och jag kan förstå det lite, det blev inte som hon hade tänkt. Nu är det inte mycket mer jag kan göra åt det, båda barnen spenderar lovet med Mormorn och Morfarn, och jag har kört upp dem i helgen. Antingen så nöjer hon sig med det till slut, eller så får de köpa något nytt där uppe.
Jag känner mig lite besviken på mig själv eftersom jag inte kunde leva upp till hennes förväntningar. När vi satt ute i syrummet och sydde kjolen sa hon så här: "Mamma, vet du vad jag har?" Nej svarar jag, vad har du? "Jo, jag har världens bästa mamma, som kan sy Halloweenkostymer till mig, jag behöver inte köpa." Så mysigt att höra, speciellt som vi hade tjafsat tidigare på kvällen och jag kände mig inte alls som världens bästa mamma. Så glad jag blev. Men därför känner jag mig lite misslyckad nu. Hoppas att Mormorn hittar på något så att hon blir nöjd.
Lillebror däremot verkar helt nöjd med sin kostym. Idén fick jag från en av mina bästa vänner som bor i Norge och som jag nyligen hälsade på. Hon berättade att hon sytt en nyckelpigetröja till sin som för ett par år sedan, och jag tycker att idén var så klockren att jag ville testa själv. Det är ju bara en vanlig tröja, men bakstycket är rött med svarta prickar. Sen svarta byxor till det, och vi fick världens sötaste nyckelpiga här hemma. Jag hade tänkt att jag skulle sy en mössa med känselspröt också, men det hann jag inte. Det får bli nästa gång. Tack snälla A för en bra idé!
