Jaha, en klänning till. (Och fler blir det)

Detta är också ett av mina Romtyger. Det är lite stummare än klänningen i förra inlägget, så den blev lite tightare. Jag använde också ett annat mönter, Onion 2035, men det har jag ju också testat tidigare. Dock blev jag på syträffen varse om att jag inte har originalmönstret av Onion 2035. Jag ritade av det av en kompis, men hon hade visst ändrat bakstycket. Det är inte delat på någon av mina klänningar, utan i stället är det helt med insnitt. Så alla mina Onione 2035 klänningar är alltså modifierade. Mig spelar det ingen roll, de sitter som en smäck. Ärmarna på den här klänningen blev dock lite tighta. Får se om jag har kvar dem som de är eller om jag klipper av dem lite. Trekvarts kan ju funka bra. Det är ull även i detta tyget och därför också en höst/vinterklänning, så jag vill ju ha så lång ärm jag kan. Den här klänningen klippte jag till för flera veckor sedan, så den var bara att slänga ihop. Jättenöjd även med denna, och det är precis mina färger.

Stickad klänning

Den här klänningen är stickad i dubbel bemärkelse. Tyget är stickat och trycket är också stickat, kanske svårt att se på bilden. Tyget köpte jag i Rom för ganska precis ett år sedan. Jag var ju in i flera tygaffärer och en av dem hade en hel hög med dessa mjuka tyger med 50% ull i. Jag köpte tre olika, men ångrar nästan nu att jag inte köpte fler. Har för mig att priset bara var 5 EUR/m. Det här tyget var ju inget jag var sugen på att klippa i under sommaren, men nu är det perfekt. Jag tog ett beprövat mönster, Onion 2007. Jag vet ju att det passar, och det gjorde det denna gången också. Ärmarna blev lite korta, men det blev snyggt. De blev bara kortare än vad jag hade tänkt mig från början. Klänningen är otroligt mjuk och skön och varm, och samtidigt känner jag mig elegant i den. En perfekt jobbklänning.

En till gammal klänning

Den här klänningen sydde jag när Lillebror var bäbis. Ursprungsmönstret är ett vanligt Burdamönster som jag köpt separat i butik, minns inte nummer. Det är kanske lika bra, för den passade aldrig riktigt bra. Jag ammade vid tillfället och tänkte att jag syr en storlek större över bysten än vanligt. Den blev stor som ett hus! Den är dock skuren under bysten, så det var ju lätt att byta ut bara livet som jag till slut klippte ut i storlek 36, den minsta som fanns. Ändå var den stor. Det var innan jag köpte min CoverPro-maskin, och eftersom det är lite bökigt att fålla viscosejersey snyggt (tycker jag) så använde jag rullfåll i ärm och kjolfåll. Trekvartsärm. Jag tror aldrig jag använde klänningen. Inte då, och absolut inte senare. Jag fattar inte att den faktiskt hängt kvar i garderoben så länge. Men jag tycker att tyget är fint, och det har liksom tagit emot att göra mig av med den. Tidigare i höstas kom jag på att jag skulle sy om den. Jag har ju gjort det med bra resultat tidigare i somras.

Så jag gjorde på samma sätt. Jag använde Onion 2035 som utgångspunkt. Bakstycket var ganska tight, så det gick inte att göra så mycket åt, det fick vara som det var. Framstycket var rynkat under bysten, så det klippte jag bort, smalnade av och sydde tillbaka. Livet var för långt, så det klippte jag av säkert 5 cm. Klänningen var från början halvlång, en mystisk längd som jag hade för mig ett tag att jag passade i, eller ville ha, eller jag fattar inte varför. Den är otroligt osmickrande. Så av en bit på längden också, bort med rullfållen och ny vikt fåll. Ärmarna klippte jag först bort för jag tänkte att den kunde vara ärmlös. Men det blev inte så bra, jag ville gärna ha ärm kände jag. De gamla ärmarna var för smala efter att jag klippt bort dem, det blev för tight över ärmen, även när jag kortade av till holkärm. Hmm, vad skulle jag hitta på. Då slog det mig att jag hade ju sett det där tyget någonstans, men vart? En bit hittade jag i sandlådan. Storasystern får ta tygsnuttar ur en påse med just snuttar och göra vad hon vill med. Vad hon gjort med just den biten vet jag inte, men den var bortom alla räddning. MEN, i påsen med snuttar fanns en till. Och med lite pill och trix lyckades jag få ut två små holkärmar ur den snutten. Jag är SÅ nöjd med klänningen och tycker att den blev jättefin och den sitter toppen nu. En gammal klänning fick nytt liv och det fina tyget kom till användning till slut. Jag tror i och för sig inte att jag kommer att använda den förrän till sommaren, men det ser jag fram emot.

En Rolie

I syvärlden på internet går det trender i mönster. De får ofta namn. Ibland har de namn från början, ibland får de namn efter den som sydde först. I våras köpte jättemånga en bok med mönster ritade av Jenny Hellström. Jag har inte boken, men jag har flera vänner som har. Min vän Camilla har slagit ihop två mönster, Julie och Rose, och skapat en Rolie. Det som är så bra med syträffarna är att vi kan prova varandras skapelser. Då vet man ju direkt om mönstret passar eller inte. Min vän Jessica provsydde Rolie efter Camillas mönster och jag provade. Den satt toppenbra, så jag klippte till. Men jag gjorde min längre, som en klänning. Jag är supernöjd. Den här klänningen var inte det första jag sydde, men den gav absolut störst tillfredsställelse. Jag blev alldeles speedad. Tyget är en stuv från Ohlsons, och precis i mina färger. Jag är supernöjd, jag hade klänningen på mig resten av helgen. Jag har klippt till ännu en likadan klänning, men jag hann inte sy ihop den.

Hälsa på Athena

Gammal klänning men nytt arbetsverktyg. Hälsa på Athena som flyttade hem till mig tidigare i höstas. Ett rent impulsköp men jag är så nöjd. Eller, det var genomtänkt att jag ville ha en provdocka, men den dök upp plötsligt och jag slog till direkt. Jag hade precis bestämt mig för att jag nog var mogen för en provdocka, funderade på att önska mig en i julklapp, och hade kollat lite på Blocket efter begagnat. Då dök det upp en på Facebook i en lokal grupp för sytokiga, som stod i vägen hemma hos någon annan och var tillgänglig för en billig peng. Jag slog till direkt och tog mig en kvällstur för hämta den samma dag. Hon är väldigt lätt och känns lite plastig, men hon är jättefin och stämmer dessutom helt prefekt till mina mått. Jag är otroligt nöjd. Det är först nu som jag har invigt henne, jag har inte haft tid tidigare. Jag har ett helt gäng klänningar som jag vill ändra och sy in, ett angenämt problem som varit lite svårt att ta tag i på egen hand. Nu har jag verktyget och Athena kan hjälpa mig. Men det första användningsområdet är att jag äntligen kan ta vettiga foton på kläder jag syr till mig själv. Tidigare så har jag ju bett Maken eller Storasystern att fota mig, och ingen av dem är direkt glada över att göra det eller särskilt bra på det heller. Lägg till att jag tycker att jag brukar se fånig ut på kort också. Nu kan jag fota själv och Athena kan stå modell. Toppen helt enkelt. Måste bara se till att byta ut det trasiga lysröret i garaget, som jag tidigare knappt har märkt.

Den här klänningen är inte nysydd. Jag sydde den redan på förra höstens syträff, men jag har aldrig använt den. Jag provade den igen i somras och kom fram till att den var alldeles för lång och dessutom för stor. Den satt inte bra helt enkelt. Jag tog med den till syhelgen för att få hjälp med att prova in den. Klippt av den hade jag gjort hemma för ett tag sedan. Vi beslöt gemensamt att det bästa var att göra två insnitt i ryggen. Jag tog ett befintligt mönster jag hade med insnitt och förde över och sen satt klänningen mycket bättre. I år kanske det blir nyårsblåsan.

Ny pyjamas

Storasystern behövde pyjamasar. Det börjar bli kallt och den enda pyjamasen hon har har hon haft i ett par år och den börjar av förklarliga skäl bli alldeles för kort i ärmar och ben. Det här är en viskosjersey som legat på min hylla sedan förra sommaren. Jag har försök sy i den flera gånger, men varje gång jag tagit i den har jag tänkt pyjamas, och tvekat. Så det var ju klockrent att sy pyjamas av till Storasystern. Jag brukar ju sy pyjamasar som tights och tröja, men nu ville jag sy en lite luftigare modell. Till tröjan tog jag bara mitt vanliga tröjmönster, men delade av det och rynkade nederdelen. Byxorna är ett par mjukisbyxor med rejält med pös, men jag skippade fickorna. Det blev superbra, och Storasystern är toppennöjd.

En riktig sommar

Nu har jag varit på syhelg igen. Så nu finns det saker att blogga om igen. Roligt båda. Men jag sprider ut det, suger lite på karamellen. Som jag behövde den här energiboosten. Hösten har varit lång och mörk och tuff, men allt som har hänt under hösten leder framåt och till något bättre. Men jag behövde verkligen få grotta ner mig i lite tyg, sytråd, mönster, maskiner, riktigt goda vänner, god mat och fantastiskt inspirerande samvaro med likasinnade. Jag känner mig full av energi och är otroligt sugen på att sy mer. Den här gången fokuserade jag på mig själv, vilket ni ska få se, men lite till barnen blev det också.

Men först något annat. Den här gången hade vi bjudit med en konsult som gör färg- och stilanalys. Vi var fem stycken som anmält oss, och det var med nöd och näppe alla hanns med under fredagen. Stackars Karin från Smulan design fick slita hårt hela dagen och långt in på kvällen innan vi var klara. Men roligt var det. Vi började med färganalysen, medan det fanns någotsånär dagsljus. Det var spännande att få vara med om. Karin bedömde mig till att vara sommar. Nuförtiden finns även skalor inom varje årstid, och jag är medium, eller true. True Summer. Vi hade diskuterat innan och gissat att jag skulle vara vår, men så var det inte. Jag är ju väldigt förtjust i korallrosa, och det är väl inte riktigt min färg om jag är sommar. Men Karin tyckte att jag kunde ha den ändå om den inte går för mycket orange och aprikos. Sen har man väl vad man vill när det kommer till kritan, men nu när jag vet vad som passar mig bäst är det roligt att försöka matcha det. Det visade sig också att de allra flesta av mina tyger redan var helt rätt. Och jag är jättesugen på att testa någon ny färg som jag inte brukar ha. Som gult. Det är ju en lite svår färg, men nu vet jag ju vilken gul som skulle passa mig, och jag är jättesugen på att testa.

Sen gjorde vi en stilanalys. Jag hade förväntat mig att Karin skulle berätta vad jag passar i, men vi utgick från vad jag faktiskt redan använder. Och det känns ju logiskt. Jag vill ju inte byta stil, bara förbättra den jag har, få verktyg för att få den att passa mig ännu bättre. Jag vet ju vad jag känner mig bekväm i. Vi kom fram till att jag är romantisk och naturlig. När jag jobbar tonar jag ner det romantiska genom att jag plockar bort färgerna, det blir mycket grått, men stilen finns kvar. Sen är jag inte så våldsamt romantisk, jag kan till och med lägga till lite mer volanger och spets om jag skulle vilja utan att överdriva. Karin mätte också kroppen för att ta redan på kroppstyp, och jag ska få en bok med råd och tips för just min kropp. Jag är triangelformad, breda höfter, markerad midja och inte alltför breda axlar.