Examensdax

Jag sydde ju en klänning till Storasystern i höstas inför skolstarten. Vi bestämde då att att det skulle bli en tradition. Den klänningen valde hon tyg till själv, och jag föreslog en modell. Jag blev inte alls nöjd med den, tyget var för tungt och det som skulle vara rynk och puff bara hängde och blev platt. Jag valde helt fel mönster till tyget som hon valt. Nog om det. Det jag hade förträngt, eller helt missat att vi bestämt i höstas, var att jag också lovat att sy en klänning till avslutningen. "Det är ju tradition!" sa Storasystern. Oj då, ja då måste vi ju se till att fixa det. Det här är faktiskt samma mönster som klänningen från i höstas, men i rätt sorts tyg den här gången. Och jag förstorade mönstret en storlek eftersom det bara gick upp till 128. Storasystern hade beställt puffärm, och då tänkte jag direkt att jag ville testa detta mönster igen. Jag valde tyget, men Storasystern valde färgen. Jag gick till Ohlssons och köpte tyg enkom för detta, det är inte ofta jag gör. Bilden blev lite konstig, men tyget är turkost med små vita blommor.

Som ofta med Ottobres mönster så var det en ganska opraktisk lösning med dragkedja i nacken. När jag sydde i trikå behövdes det ju inte, men nu sydde jag i vävt tyg. Men jag lyckades efter lite trixande komma undan det den här gången också. Det var inte meningen egentligen, jag hade faktiskt sytt i dragkedjan och allt när jag upptäckte att det bästa jag hade att kanta halsen med var vikresår. Det är mycket rynk i halsen och tillsammans med den elastiska resåren går klänningen över huvudet utan dragkedjan. Så jag tog bort den, den krånglade ändå med mig och jag fick inte till det snyggt i kanterna. 

Spetsen är en handvirkad spets från farmors gamla samlingar. Jag hade gärna brutit av med någon annan färg, men hade inget bra band hemma. Hittade ett mörkrött med turkosa prickar som hade varit helt perfekt, men det fanns bara 2 dm av det tyvärr. Men detta blev väldigt stilrent och fint tycker jag. Och nu hoppas jag att vår tradition håller i sig. Min mamma och jag hade en tradition som gick ut på att hon köpte examenskläder till mig utan att jag var med. Hon fick helt enkelt välja. Hon valde alltid bra och hon gjorde det ända upp till andra året i gymnasiet. Till studenten sydde jag sen min egen klänning.

Och här kommer en pyjamas till Lillebror

Lillebror ville ju också ha en pyjamas. Så klart han skulle få det. Storasystern blev ju så väldigt nöjd med sin päronpyjamas, luftig och sval och skön så här på sommaren. När han önskade sig en tänkte jag först sy en i samma pärontyg som till Storasystern. Men sen kom jag att tänka på ett annat tyg, med fiskar på. Det är en stuvbit från Ohlssons som jag köpte för flera år sedan. Jag tycker att det är superfint. Det är en tunn ribb, precis som pärontyget, och precis som det är det supermjukt och skönt. Jag har sytt en likadan pyjamas till Lillebror för några år sedan, i just detta tyget. I vanliga fall brukar jag tycka att det är tråkigt att sy i samma tyg två gånger, i alla fall till samma person, och definitivt samma mönster. Men den här gången gjorde det mig inget. Jag ville så gärna använda det här tyget. Nu är det slut och det känns också bra. Lillebror älskar den. Bilden är lite suddig för han står aldrig riktigt still den mannen.

Det bidde en liten matta

Det var den här kudden som jag inte var nöjd med. Som jag repade upp och virkade en hatt av. Början på kudden hade jag sparat, och efter hatten virkade jag på alla trasrester jag hade kvar så att det blev en liten matta. Mycket bättre än en gles kudde. Nu är jag nöjd. Det blev dock en väldigt liten matta, jag vet inte riktigt vart jag ska ha den. Men den kan alltid få ligga i Lillstugan. Eller kanske jag ska ha den nedanför min säng. Den finner nog sin plats så småningom.

Tredje gången gillt

Detta var tredje gången jag sydde sparkskydd till bilen. Första gången var i somras. Då köpte jag en stuvbit vaxduk på S&S och sydde. Några fickor blev det den gången och snören för att knyta fast med. Men den där vaxduken var det inte någon vidare kvalitet i, det var ju bara vaxat papper. Funkar kanske bra till duk eller för haklappar men någon hållfastighet att tala om fanns ej. Först gick fickan sönder, sen råkade någon slita av ett snöre, sen slet en arg Lillebror ner resten. Så var det med det. I höstas när det började bli geggigt sydde jag ett nytt. I tjockare vaxduk denna gång, och utan fickor. Hann bara sy till ena sätet, sen gick den sönder också. Så var det med det. Bilen fick fortsätta att bli sparkad på och skitig. Men så köpte vi en ny bil. Den luktar ny, och den är ren. Alltså kändes det rätt viktigt att hålla den ny och ren.

Och den här gången har jag sytt lite noggrannare. Jag har använt dubbelt tyg och dessutom mellanlägg för att få det starkt och stadigt. Jag tog en bit canvas som jag hade hemma, har för mig att det kommer från Åhlens en gång i tiden. Det räckte inte till baksidan så där har jag en bit linneblandning. Två rader med fickor fick det bli, den undre är med bälg. Men inte för stora så att det går ner för mycket tunga saker. Skydden hängs upp genom två hål som jag satte nackskydden genom. Det var ett eget litet äventyr att få loss nackskydden. Det såg väldigt enkelt ut i handboken. "... och med ett lätt tryck lossar du spärren (som satt under en liten plastring vid själva hålet) och drar upp nackstödet..." Jag insåg snabbt att det nog hade varit lätt för en bläckfisk, eller någon med i alla fall en extra arm. Jag har ju bara två händer, och dessa var upptagna med att trycka in den lilla spärren (med hjälp av två plastkort), så jag hade ingen över till att dra upp själva nackstödet. Men skam den som ger sig. Efter ett antal svordomar lyckades jag till slut. I de nedre hörnen sydde jag fast resår med knapphål och en knapp. Enkelt att dra runt stolfästen och sedan knäppa fast. Skydden har nu hållit i någon vecka i alla fall och barnen har lovat att vara försiktiga och inte dra och slita i dem (som de gjorde med de gamla).

Ny solhatt

Storasystern har vuxit ur sin solhatt. Jag virkade den för flera år sedan i något märkligt garn. Den har blivit hemskt skitig under åren, men jag har inte vågat tvätta den eftersom jag inte minns vad det var för material i garnet och om hatten skulle krympa eller ej. Så härom kvällen fick jag ett litet ryck och hittade ett par trasnystan i mitt pysselskåp. De kom från en kudde som jag virkade förra våren som jag aldrig blev nöjd med. Jag använde alldeles för stor virknål, så maskorna blev glesa och den vita kudden lyste igenom. Jag trodde att jag inte brydde mig, men till slut blev jag så irriterad att jag repade upp den. Till hälften. Sen blev det liggande. Nu är delar av kudden en solhatt. Jag känner mig riktigt nöjd faktiskt. Och efter en liten tvekan är Storasystern numera nöjd också och går glatt i sin hatt till skolan varje dag. 

Tänk, när jag var barn, på 80-talet, då var det helt otänkbart att kombinera rött med rosa. Det "skar" sig, som vi sa. Idag har jag inga som helst problem med tvärt om. Men bara därför var det extra roligt att välja att avsluta hatten med rött. Jag hade nämligen ett till nystan med i princip samma färg som den övre delen kvar. Men hur kul vore det?

Pirum parum päron

Det här tyget köpte jag på rea hos Strömming för ett bra tag sedan. Det kom från Moonkids har jag för mig. Jag har ett till i samma kvalitet med stekta ägg på. Det är en supermjuk bomullsribb. Jag har sytt ett linne med ägg till Lillebror, men sedan har de blivit liggande. Jag gillar päronen, men de är ju lite barnsliga och passade inte riktigt till mina barn tyckte jag. Men så beställde Storasyster en sommarpyjamas, med korta ärmar och ben, och då är ju detta tyg helt prefekt. Det är ju supermjukt, prefekt pyjamastyg. Och då spelar det inte så stor roll tycker jag att mönstret är barnsligt. Jag klippte till tröjan och shortsen för ett tag sedan, så när jag väl satte mig vid maskinen hade jag sytt både tröja och shorts på 45 min. Storasystern blev mycket nöjd och nu har även Lillebror önskat sig en likadan pyjamas. Får se om det blir med päron på eller något annat. Han har dock en hel låda full med pyjamasar redan, men det är klart att han ska få en också.

 

Tröja är Ottobres Creative WS och byxorna är Meedom storlek 7 år, form 2. Storasystern är ju 9 år men inte jättestor, då blev 7 år form 2 helt perfekt. Hon har också beställt ett kortärmat nattlinne. Så roligt när barnen blir glada för det jag syr och önskar sig mer.

Heja Danmark!

Jag inser att jag inte har rapporterat hur det var på Eurovision. Ja, det var så klart toppen. För oss som kom dit. Vi hämtade barnen på fredag eftermiddag och brände ner till sommarstugan. Då hade Lillebror ett myggbett på kinden. Trodde vi. Vi kom ner sent, bar bara in honom i sängen och klädde av honom i mörkret, han sov som en stock. Men på lördag morgon verkade han lite varm och hängig. Det märks direkt när han inte mår bra, för då bli han så dämpad. Det var ju otroligt väder och säkert dryga 20 grader redan på morgonen när vi satt ute i solen och åt frukost, så det var svårt att fatta att han faktiskt hade feber. Han hade också en massa fler myggbett i ansiktet nu, försökte jag i alla fall inbilla mig att det var. Men när jag drog av honom tröjan för att han skulle byta till sin nya blågula tröja, ja då gick det inte längre att förneka. Han var prickig som en dalmatiner över hela kroppen. Han hade fått vattkoppor! Vilken jäkla otur. Efter lite funderande och övervägande av alternativen blev det till slut så att Maken och Lillebror fick stanna hemma i stugan medan Storasystern, min vän och jag åkte ner till Malmö själva. Så synd. Men jag tror att de hade det ganska bra ändå där hemma. Lillebror fick lite lego att trösta sig med och Maken tjänade in Uscados för resten av året. Så här fina var vi i alla fall hela gänget. Jag och min vän i klänningar som jag sydde till Eurovision i Köpenhamn 2001. 

Det var en helt otrolig sommardag, nästan 30 grader varmt och Storasystern och jag tog ett dopp i havet. Sen åkte vi ner till Malmö och drog på stan och kollade på folkvimlet. Vi fick mycket uppmärksamhet för våra klänningar. Våra platser bakom scenen var så klart inte de bästa, men det gjorde ingenting. Stämningen där var minst lika på topp som i resten av arenan. Det var otroligt kul att vara där. Makens och Lillebrors biljetter lyckades jag sälja innan vi gick in, med lite vinst som blev lite plåster på såren för att de inte kunde utnyttja dem själva. En härlig dag trots allt. Och "Dajnmajk" vann, Lillebrors favorit. Jag är också nöjd med det resultatet, en helt klart värdig vinnare. Och då blir det ju nära att åka till Köpenhamn nästa år, förhoppningsvis hela familjen då.