Hipp hipp hurra

Och så har jag firat av den siste av mina tre Vattumän där hemma. Lillebror är sist ut av de tre, och självklart skulle även han få något hemsytt i present. Egentligen behöver han inget, men en tröja är ju alltid kul. Det här tyget köpte jag för ett bra tag sedan på en Syfestival. Min kära vän MemLin hade spanat in detta fotoprinttyg i en monter och köpt sista biten på rullen. Men jag hade tur och det fanns en dryg meter kvar som de hade hängande som skyltex och den fick jag så klart köpa. Samtidigt köpte jag det här tyget som är likadant men i blågrå toner enbart. Det finns lila toner i det här tyget även om det inte syns jättebra här. Det blev i alla fall snyggt med lila mudd till tycker jag. Jag har inte hunnit sticka ner sömmen i halsen än eftersom jag var rätt att den blev för liten där, men det funkar.

Snabbaste tröjan

Det har varit mycket nu på jobbet. Har inte hunnit med så mycket annat. Åkte till Wien i tre dagar, för andra gången på ett halvår, och jobbade nästan oavbrutet. Men en liten avstickare hann jag med och besökte en tygaffär som jag fått tips om. Det visade sig vara en riktigt trevlig butik. Vid första anblicken såg utbudet lite begränsat ut, och det kanske det var också, men allt tyg var så otroligt fint staplat på hyllor och jag tror att det var ordningen som förvirrade lite. Allt låg staplat i färgkoordination. Först fick jag lite köpångest och lyckades bara plocka på mig lite stretchspets och en grönrandig trikåstuv. Men de hade ju så mycket roligt att jag fick ta ett nytt tag och göra en djupdykning och då lyckades jag bättre. Och det blev i princip bara tyg till mig själv. Väldigt roligt. Och jag ser flera tröjor framför mig. Annars är jag ju en sucker för klänningar. Eftersom jag jobbat så mycket, och haft kalas i parti och minut, så har jag inte hunnit sy så mycket förrän i helgen. På söndagen fick jag verkligen till det ute i syrummet. Det blev födelsedagspresenter, och en del impulsgrejer. Bland annat sydde jag den här tröjan. Det här tyget låg överst i påsen från Wien (som jag bara byggt på i påsen från Rom i november, vilka tyger jag inte hunnit ens fundera ut något att göra av än...). Jag tänkte en tröja när jag köpte det. Tyget är svartvitrandigt med sydda oregelbundna veck. När jag tog upp det kom jag på att eftersom tyget är så pass ruffigt i sig själv, så sydde jag med helt råa kanter i hals, ärmar och nederkant. Supersnabb att sy alltså helt utan fållar. Mönstret är Ottobres Creative Workshop. Jag tycker att tröjan blev toppen. Den är lite tight i ärmarna dock, men det funkar. Och jag tycker att de råa kanterna funkar riktigt bra. Det tog typ 20 min att sy den och det gav mig så mycket energi att sy mer den dagen. Ibland är det det som behövs, något enkelt snabbt, för att komma igång. Det fick bli trekvartsärm, helt enkelt för att tyget inte räckte till mer. Jag vet inte hur jag tänkte, men jag köpte bara en meter.

Hipp hipp hurra

Så är det dags för nästa födelsedagsbarn, och det är Maken. Han önskar sig en ny cykel han med, vilket jag inte kan ge honom. Och så önskar han sig nya t-shirts och kalsonger. Och det var ju en annan femma. Förra året fick han en svart, i år får han en vit. Jag fick köpa ett par meter jättefin vit jersey av en kompis. Mönstret jag använde förra året hade jag förlagt, så jag fick rita av det igen. Jag hade tänkt sy två tröjor, men eftersom jag inte minns vilken storlek jag ritade förra året så nöjde jag mig med en. Jag vill kolla att den passar bra först.

Och det här med att bara sy vissa saker som är lönsamt eller för att det inte går att få tag på har jag helt lämnat bakom mig. Jag tycker att det är superkul att sy basgrejer nuförtiden. Det är helt enkelt så roligt att sy, att jag syr vad som helst bara jag får sy. Och när det gäller sådana här plagg är jag ju numera så pass duktig och väl utrustad med maskiner och hjälpmedel, att det går superfort att sy dem, blir bättre än köpta plagg och på det viset även blir lönsamt. Så jag hoppas att den här passar bra, då ska jag sy fler vita. Om jag har tur räcker tyget till två stycken.

Bibody

Bästa Kusinen ska få en kusin. Det är inte vi som väntar smått, utan en bror på andra sidan. Bästa Kusinens mormor ringde mig och ville beställa en liten body till den lilla sladdisen som väntas i april. Hon har stickat en mössa och ville ha något som matchade. Kanten på mössan är brun, och jag funderade och föreslog bityget som jag köpt för länge sedan av Strömming. Det är så fint det tyget, men jag har inte vetat vad jag skulle sy av det. Mina barn kändes lite för stora. Faktum är att jag hade plockat ut det och lagt det i högen jag tänkte försöka sälja och göra mig av med. Men så fick jag äntligen sy i det, det känns väldigt roligt. Och tyget inte bara matchar mössan, det passar extra bra då Kusinens morbror faktiskt har bin. Ibland faller allt på plats.

Jag närmar mig

Jag fortsätter med att försöka få till en bra trosa till Storasystern. Nu har jag snott ett par trosor som jag vet att hon gillar, slaktat dem och ritat av. På dessa finns ingen söm mitt bak som kan skära in i rumpan. Nu är det bara spetsen som är fel. Och jag SKA sluta med spets på hennes trosor. Jag har envisats för jag tycker det är så fint. Men hon gillar det inte, hon säger att det sticks. Så OK då, jag ska inte göra så mer. Annars tror jag att dessa blev godkända i övrigt. Hon var väldigt upprörd över att jag hade klippt itu ett par av hennes nya favvisar, men jag hade faktiskt frågat först. Nu får jag se till att sy fler nya för att blidka henne. Men utan spets då. 

Att dessa blev just gula beror på att jag rensade lite i mina hyllor och upptäckte att jag hade massor av just klargul jersey. Jag har för mig att jag stått flera gånger på typ Jofotex och tänkt att det är alltid bra att ha lite gul jersey hemma. Och nu kan jag inte riktigt förstå varför. Vad ska jag sy av klargul jersey egentligen? Jag har sytt typ ett par tights till Storasystern, men sen inget mer. Så nu använder jag den här gula jerseyn till att testsy i. Det kommer troligen att bli mer gula underkläder inom en snar framtid, jag håller på att fixa ett trosmönster till mig själv också, och har ett kalsongmönster jag vill prova till maken. Jag återanvände resåren från de slaktade trosorna.

En påse för påsar

En sån här påspåse har vi haft länge. I gamla huset i Kolmården hade vi ett "hål" i köket. Dvs en bit av bänken där det inte fanns något under. Väldigt trevligt faktiskt. Där hade vi två snygga barstolar så vi kunde sitta där och äta frukost om vi ville och titta ut över bäcken och trädgården. Jättekul ställe att bygga koja på om man är liten. Och praktiskt att hänga saker där. Jag skruvade upp en krok på undersidan och där hängde handduk och så sådana här påspåsar. Jag sydde två stycken den gången, en lite större för stora påsar som användes till sopor, och en lite mindre för alla andra påsar som bara är irriterande att använda som soppåsar. Så behövde vi inte leta. Väldigt praktiskt. Sedan länge har vi ju nu slutat att köpa plastpåsar när vi handlar, och vi slänger våra sopor i tunnare, miljövänliga påsar som vi köper på rulle. Betydligt billigare dessutom än att köpa påsar för 2 kr/st och sedan slänga... Jag sätter i system att tacka nej till påsar när jag handlar, om jag kan. Jag har ju oftast något annat med mig att bära i, varför ska jag då få ännu en påse? Jag tycker att det är irriterande att man i princip aldrig får frågan "VILL du ha en påse?" när man handlar något. Eller egentligen borde väl frågan vara "BEHÖVER du en påse?" Jaja, påsar kommer hem ändå, och då är det väl ändå bättre att spara dem och återanvända dem i alla fall. En av påspåsarna från Kolmården har överlevt ända till nu. Eller, tills för ett bra tag sedan, Maken hade knutit ihop den nedtill eftersom resåren gett upp och alla påsarna bara föll rakt igenom. Så jag tog ut påsen i syrummet för att byta resår. Och då insåg jag att den gamla påspåsen inte var särskilt fräsch längre. Efter över 10 år i tjänst fick den gå till sista vilan och jag sydde en ny och fräsch.

Nu är det klippt

Födelsedagstider, men inte min egentligen. Ändå fick jag i också en present idag när vi firade övriga tre i familjen. Av bästa Mamman fick jag fyra nya Fiskarssaxar. Inte bara snygga, utan bra också. Av alla saxar jag provat så är Fiskars bäst. Jag har en fin skräddarsax som jag köpte i USA för ett antal år sedan. Men den är så tung. Och dessutom har den blivit slö. Mina gamla Fiskarssax som jag haft länge är mycket bättre, lätt och smidig och fortfarande skarp. Man kan inte ha för många saxar. Jag vill ha en vid varje maskin. Och en i sypallen och en i projektpåsen. Och när de är så här snygga är det ingen risk att någon tar fel, det är bara jag som har såna här saxar i
den här familjen.